Genom skolans rutiner, regler och användning av resurser blir kontroll, bedömning och betygsättning av elever möjlig att genomföra och utgör en del i skolan maktutövning. Till detta tillkommer sociala relationer, främst goda
sådana. Detta kan synas paradoxalt i sammanhanget, men goda sociala relationer verkar vidmakthålla en balans till den ovan redovisade kontrollen, bedömningen och betygsättningen. Detta kan jämföras med den milda maktutövning från skolan som både Bartholdsson (2007) och Granath (2008) beskriver i sina studier. Vikten av goda relationer för elevers situation i skolan bekräftas också i tidigare forskning av till exempel Henriksson (2004), Hugo (2007) och Osbeck (2006).
Utifrån genomgången nedan menar jag inte, att det skulle vara en medveten strategi hos lärare och elever att använda sig av goda relationer för att balansera kontrollen, bedömningen och betygsättningen. I datamaterialet framstår sociala kontakter nästan alltid som en genuin källa till glädje för både elever och lärare. Vid samtliga intervjuer som genomförts, beskriver och betonar nästan alla elever och lärare värdet av att trivas i skolan och att det finns en personlig och positiv kontakt mellan människor. Detta överensstämmer mycket väl med den vardag och positiva klimat jag mött under min tid på Vikaskolan. En av eleverna på IV, Björn, säger: ”Jag tror det blir lite mer med lärarna också än vad de andra har” och: ”Att det känns lite mer personligt här liksom”. IV är också det program där samtliga intervjuade elever spontant nämner lärarna som något av det bästa med programmet och då ofta lärarnas personliga egenskaper som till exempel deras humor (Intervju elever IV 070607). Även på TE omnämns lärarna som personer som viktiga och goda sociala relationer betonas av eleverna. Hanna säger:
Även om det är någon som kan mycket, men inte gillar ungdomar, så är det väl ingen idé att bli lärare (Intervju elever TE 1-2 071005).
På TE säger också elever att det verkar som att de ska tycka att det är roligt att gå i skolan. Erik säger: ”De vill ju att vi ska tycka det är roligt att vara i skolan” och Johan tillägger: ”Tycka matte är roligt” (Intervju elever TE1-2 071005). Vikten av sociala kontakter bekräftas också av frekvent av lärarna:
Men jag tycker det är jättekul för att de är. Det är just det att de pratar med mig. Vi har en öppen dialog och vi kan skoja och vi kan skratta utan att det blir… att vi skrattar åt varandra och sådär. Jag tycker det är jättekul (Intervju lärare TE 070222).
I de sociala kontakterna framträder inte den tydliga styrningen genom rutiner, uttalade regler och resurser som redovisats i tidigare avsnitt.
Eleverna skiljer ibland på ”lärare som personer” och ”lärare som lärare” och på liknande sätt kan lärare skilja på ”elever som personer” och ”elever som elever”. Under intervjun med lärarlaget i OP säger en lärare:
Det var en etta som sa att det var så roligt att vara här, för ni lärare är så mjuka mot vanliga lärare, då tänkte han i nian. Vanliga lärare (skratt) vanliga lärare! (Intervju lärarlag OP 070123).
En av lärarna på OP, beskriver hur eleverna förändras under utbildningen och hur de socialt vågar närma sig lärarna alltmera under utbildningen:
Gymnasiet är ungefär tre gånger militärtjänst för folk i allmänhet. Vi ser ju när de kommer här. Många är ju, man har sett exempel på flera som är så tysta och så rädda och som knappt vågar prata med en, knappt vågar titta på en. Och efter tre år är det som man vore en gammal släkting eller något. Inte respektlöst på något sätt utan att det är så självklart att man resonerar med lärarna. Så att för vissa är det oerhört viktigt, för andra kanske mindre viktigt. Som har ett socialt kontaktnät från början (Intervju lärare OP 070227).
En annan lärare på OP beklagar att hon som lärare i matematik ”hinner aldrig få en relation till eleverna” eftersom hon träffar så många nya elever (Intervju lärare OP 070530). Ytterligare en lärare berättar under skratt, att en av eleverna i TE 2-3 lovat att vid lämpligt tillfälle skjutsa henne på sin motorcykel: ”Det var han som ska köra mig på motorcykel. Om vädret är fint och jag får ha chiffongsjal”. Samma lärare är kritisk mot gymnasieskolas marknadsföring och beskriver under intervjun, hur hon skulle önska att gymnasieskolan var:
Jag tycker att den enda marknadsföring som skulle vara värd namnet för en gymnasieskola som i stort sett är obligatorisk för alla, är det goda rykte som eleverna från en årskurs för till dem som kommer. Där de säger att där får man lära sig saker, där vet man vad som gäller och där är människor snälla mot varandra och det märks att de förväntar sig resultat och de hjälper varandra. (…) Och att vi tar hand om dem så de får den hjälp de behöver om de nu har ADHD eller dyslexi eller vad de nu kan vara. Helt plötsligt brakar det ihop hemma för mamma och pappa skiljer sig. Att man istället kunde säga att jaja. Ta det lite lugnt ett tag nu, men vi ska se till så du får fullfölja (studierna) på den nivå och med den ambition som du har haft hela tiden förut (Intervju lärare TE 070202).
Att endast se elever som några som ska kontrolleras, bedömas och betygsättas verkar följaktligen ibland bli outhärdligt för lärarna. En av lärarna, Sofia, menar att hon vet ganska mycket om sina elever och att detta har förändrats i jämförelse med hennes egen skoltid:
Många som kanske behöver bra och stabila vuxna och som växer till sig under de här åren. Man märker också, som lärare tycker jag att det blir mer och mer av den biten i lärarrollen, än om jag kanske tänker mig hur det var när jag gick i gymnasiet själv. Då hade man inte alls den kontakten med sin lärare. Och nu vet man ganska mycket om de elever man har. Man kan möta dem på ett annat sätt (Intervju lärare TE 070202).
Eleverna i studien vill vara personer som blir positivt sedda och uppmärksammade och inte endast kontrollerade, bedömda och betygsatta (jfr Hugo, 2007). Lärarna uttrycker också liknande önskemål vilket visats i utdragen från intervjun ovan. Samtidigt uttrycker eleverna en förståelse för lärarna i deras yrkesutövning som lärare, där bedömning ingår som ett uppdrag:
Adam: Men jag tycker han är skitbra som lärare alltså. Däremot så jag tycker inte att felet kommer från honom, jag tycker det är lite. Jag tycker det kommer rätt mycket konstiga uppgifter… Det är rätt mycket, det är inte alltid… egentligen är det inte lärarna som inte tar hänsyn till att vi har andra grejer. Det är ju liksom själva studierna. Det känns som om det blir rätt mycket lite då och då. Prov kommer samma vecka och så inlämningar samma vecka och så. Men det är ju egentligen inte lärarnas fel så sett MJ: Det är själva skolsystemet?
Adam: Ja, det är själva skolsystemet, lärarna är ju bara där och lär ut (Intervju elever OP 1-2 071025).
När Adam säger att ”lärarna är ju bara där och lär ut” ställer han även lärarna utanför skolsystemet som sådant och de framställs då som maktlösa.
En av skolans specialpedagoger, Britta, berättade att hon tidigare inte använde ordet elev i kontakt med ”de studerande” som var ordet hon använde istället. Orsaken var att ordet elev, enligt Britta, för många var förknippat med dåliga minnen från tidigare skoltid. Miljön där hon själv och de studerande arbetade, skulle heller inte vara alltför lik traditionell skolmiljö (Fältanteckningar 070608). Av Brittas exempel framgår att upplevelsen av att vara elev och skolmiljön som sådan, kan vara något negativt. Detta döljs då delvis genom att ett annat begrepp för elev används och att miljön utformas annorlunda i jämförelse med traditionell skolmiljö. En annan lärare sa: ”Att man ibland kan känna sig som en elev” och jag fick uppfattningen att detta inte var en positiv känsla (Fältanteckningar 070612).
Goda sociala relationerna kan alltså dölja den makt som finns i kontroll, bedömning och betygsättning av elever vilket då gör den institutionella kontrollen mindre synlig och därmed uthärdlig. Att vara elev är heller inte alltid, enligt lärares erfarenheter, något odelat positivt.