Att vara och bli elev har studerats med lite olika infallsvinklar. Detta har främst gjorts genom studier i det obligatoriska skolsystemet. I en nyligen redovisad studie av Granath (2008) har skolans nutida tekniker för disciplinering av elever studerats. Jag ser i Granaths studie kopplingar till föreliggande studies fokus på hur olika institutionella elevidentiteter skapas. Granath har i sin empiri fokuserat på utvecklingssamtal och loggböcker. Hon menar att dessa formar eleverna till olika skoljag som också är genuskodade. I loggboken handlar det, med Granaths benämningar, om att ett idealt jag skrivs fram och i utvecklingssamtalen är fokus på ett korrigerat jag. Granath skriver avslutningsvis i sin diskussion också om spänningen mellan är och bör:
Jag har åskådliggjort den reflexivitet som kan skapa det jag kallar dubbel bokföring – presentationen av det man tycker att man borde vara eller det man tycker att man är (Granath, 2008, s. 188-189).
Med facit i hand är titeln på en studie i socialantropologi av Bartholdsson (2007)
där vissa likheter finns med Granaths studie ovan. Bartholdsson har genom fältarbete i en förskoleklass och i årskurs fem studerat hur det hon benämner som elevskap formas. Jag ser likheter mellan det som i min studie benämns som elevidentitet och det som i Bartholdssons studie kallas elevskap. Elevskap kallar författaren den särskilda form av normalitet som ryms inom skolans ram för elever som grupp. Studiens resultat pekar på att elever i skolan ska ta ansvar och anpassa sig till rådande normer. Elever ska också utveckla en förmåga till introspektion – att förstå hur man som elev ska uttrycka sig själv och vara sig själv. Bartholdsson har funnit att denna process sker genom att vänlig maktutövning utövas i skolan och skriver:
Ett önskvärt normaltillstånd bygger på subjektspositioner som inte utmanar varandra. Det är ett balanserat beroendeförhållande, ett tillstånd där varken elever eller lärare går över i normbrytande beteenden (Bartholdsson, 2007, s. 202).
När elever inte gör det som förväntas, kan de enligt författaren få diagnoser, eller genom sitt motstånd tvinga makten att bli synlig och detta stämmer inte med den vänlighet som pedagogerna eftersträvar. Enligt min uppfattning är ovanstående studie mycket intressant då den utmanar det som många idag ser som den goda skolan och de goda lärarna. Alla elever ska, som jag ser det, i skolan mötas av vänliga vuxna, men det är viktigt att vara vaksam på den makt som skolan ändå utövar mot sina elever. Bartholdsson gör i sin studie, precis som Granath (2008), förtjänstfullt denna vänliga och milda makt synlig och då möjlig att reflektera över.
Elevskap är begreppet som använts ovan och i en studie av en grupp finska forskare (Gordon, Lahelma, Hynninen, Metso, Palmu & Tolonen, 1999) används istället begreppet ”professional pupil”. Med begreppet menar forskarna följande:
By the term professional pupil we refer to students who are able to conduct themselves competently without making mistakes or getting into conflict (unless they want to) (Gordon et al., 1999, s. 689).
Genom etnografisk forskning har elever följts vid övergången till det som i artikeln benämns som ”secondary school”. Forskarna har följt eleverna under deras första två veckor i den nya skolformen och undersökt hur de skolas in i denna skolform. I sin analys visar forskargruppen att det finns olika sätt att vara elev på beroende på sammanhang. De delar i sin analys in skolan i tre områden Dessa benämner de som den officiella skolan, den informella skolan och den fysiska
skolan. I dessa olika skolor studerar forskarna också hur skillnader mellan elever
konstrueras främst med fokus på kön. I den officiella skolan är det i hög grad vikten av att följa skolans regler som är aktuellt för eleverna. För att detta ska fungera, krävs det mycket arbete av lärarna. I den informella skolan, som finns både bredvid och inom den officiella skolan har eleverna ett större eget utrymme och här sker också en tydligare positionering både mellan och inom grupper av elever. Slutligen analyseras den fysiska skolan vilket görs genom att rum, tid, rörelse, röster och kropp fokuseras. I sina slutsatser lyfter forskargruppen fram vikten av att studera just inledande möten mellan elever och skola. Styrkan i studier av inledande möten är, enligt forskargruppen, att betydelsen av skolans
rutiner blir tydligare eftersom de inte är självklara för elevgruppen. I studien ovan framgår alltså vikten av att skolan som system studeras och förstås i relation till både tid och rum.
Eleverna beskrivs och ses i skolan ofta som starka och svaga vilket jag menar kan förstås som exempel på elevidentiteter. Enligt Dovemarks (2004, 2004a) forskning benämns elever som visar motstånd mot skolan paradoxalt nog som svaga och de som anpassar sig benämns som starka. Hon uttrycker sig sammanfattningsvis:
Students are still graded, separated and characterised by teachers in terms of being weak or superior products and student adopts these labels in their self-understanding (Dovemark 2004a, s. 657).
I sitt empiriska material visar också Dovemark (2004) hur eleverna i grundskolan vill ha roligt men också, att de i varierad grad vill ha ut något från skolan. Detta något är sådant de behöver inför framtiden vilket ofta konkretiseras genom betygen. Återigen framgår från tidigare forskning hur betygen blir tongivande i skolan och även som betydelsefulla efter skolan och för elevernas framtid. Inom vuxenutbildningen har Assarsson och Sipos Zackrisson (2005) studerat det de benämner som ”iscensättande av identiteter” inom ramen för det livslånga lärandet. Det är intressant att notera, att även när det gäller vuxenutbildning finns i denna studie likheter med identitetskonstruktion från övriga skolformer. I resultatet framgår att de studerande möttes av standardiserade anspråk oavsett sammanhang: ”Deltagarpositioner som producerades var studieintresserad, förändringsbenägen, självständig eller skötsam” (s. 213). Detta förhöll sig deltagarna till med både följsamhet och motsträvighet.
Slutligen ska en studie från ett helt annat område än pedagogik redovisas. Den är intressant som jämförelse med föreliggande studies inriktning mot hur elevidentitet skapas. Studien har utförts i forskningsområdet om arbetslivets organisation, men betydelsen av dess resultat diskuteras också ur ett utbildningsperspektiv. Forskningen har utförts av Rhodes och Scheeres (2004) och behandlar hur ett företag systematiskt utvecklar arbetarnas identitet. Forskarna visar att de dokument som används i internutbildningen uttrycker vissa värderingar som företagets arbetares identitet förväntas utvecklas i riktning mot. Studiens slutsatser pekar mot att identitetsarbetet i organisationen handlar om att identitet ska balanseras mellan mångfald och konflikter.
I detta första tema av forskningsöversikten har olika studier om identitetsskapande mer allmänt presenterats. Jag har strävat efter att lyfta fram den mångfald och de konflikter som kan vara av betydelse vid elevers identitetsskapande i skolan. Elevers identitet skapas, utifrån min förståelse av ovanstående forskning, både genom relationer och genom prestationer inom institutionen. Dessutom är skolans differentierande uppdrag av betydelse både i verksamheten och för elevernas framtida identitet. I nästa tema ska nu mer specifik forskning, där elevers identitet relateras till kön, social bakgrund, etnicitet och eventuell förekomst av särskilt stöd redovisas.