Avhandlingen söker kunskap om den konkreta problemlösningens legitimeringsväg. Det är på denna (operativa) teorinivå som traditionell policyanalys vanligtvis genomförs. Ontologiska och epistemologiska utgångspunkter redovisas kort i linje med andra policyanalyser på området, varefter någon eller några allmänt accepterade metoder används relativt oproblematiskt (Bernstein 1991:9). Forskare som utgår från dominerande paradigm behöver inte argumentera för sin kunskapsteori på samma sätt som de som väljer andra angreppssätt (Helenius 1990:22). Tror man inte att det finns en överordnad kunskapsgrund och samtidigt vill söka nya utgångspunkter för policyanalys, måste valda vetenskapsteoretiska utgångs
punkter och överväganden klargöras tydligt.
Den fenomenologiska u ppmaningen "tillbaka till sakerna själva" används som ledstjärna i avhandlingen. Den utmanar ett sökande efter generella mönster som gäller oberoende av tid och rum. Fenomenologin uppmanar oss istället att analysera samhällsproblem och problem
lösningar i sin historiska kontext (Merleau-Ponty 1964:194).
Fenomenologin inspirerar och vägleder i avhandlingen sökandet efter en post-positivistisk (om)orientering av policyanalys.15 Strävan är att försöka ge rättvisa åt undersöknings
fenomenen eller "sakerna själva" utan att förvränga dem. Genom erfarenheter kan man förstå olika samhällsfenomen; problem, fysiska ting, kulturobjekt m.m. Det är den intersubjektiva dimensionen i erfarenhetsbaserad kunskap som fokuseras i avhandlingen (Merleau-Ponty 1964:17, Guneriussen 1997:176). Ett fenomenologiskt närmande fordrar följsamhet, känslighet och inlevelseförmåga. Går det att utan egna praktiska erfarenheter arbeta fenomenologiskt?
I en historisk analys finns ingen möjlighet att själv delta i och erfara de fenomen som uppmärksammas. Betoningen läggs därför på inlevelseförmåga och ansträngningar att på olika
sätt ge rättvisa åt lokal kontext i vid mening. När förhållanden i slutet av 1800-talet undersöks innebär ett (historiskt) fenomenologiskt förhållningssätt att försöka föreställa sig livs
orienteringar och handlingsutrymme i sekelskiftets kulturella kontexter, inte applicera moderna eller postmoderna föreställningar på den tidens problem och levnadsförhållanden.
Fenomenologin uppmanar oss att avstå från anakronistiska och förenklade jämförelser av levnadsförhållanden i olika (lokal) samhällen.
Avhandlingen arbetar fenomenologiskt i så motto att den utgår från lokala samhälls
problem i policyanalysen och försöker ge rättvisa åt fenomenen genom olika "spår" eller kunskapsgrunder. Offentlig policy kan avlägsna sig från problemen och glida över till etablerade institutioners interna problem och intressen, därmed förloras kopplingen till
"sakerna själva", de lokala samhällsproblemen. När kommuner administrerar statligt beslutad policy är faran för en glidning av det slaget stor. Policyns koppling till de lokala samhälls
problemen bör därför ständigt prövas.
Att samtidigt försöka ligga nära lokala problem och identifiera långsiktiga förändrings
mönster kan upplevas motsägelsefullt. Det är därför den historiska policyanalysen utvecklas utifrån post-positivistiska utgångspunkter. Att ligga nära k onkreta samhällsproblem och öka förståelsen för vad som kan åstadkommas med offentlig policy fordrar att olika kunskaps
grunder används. Det kan finnas tids- och kontextavgränsade mönster som kan hjälpa till att ge perspektiv på problem och legitimitetsskapande. Finns det något kunskaps-teoretiskt förhållningssätt som kan rättfärdiga en användning av flera metodologier?
En relativistisk kunskapssyn
För att kunna besvara den övergripande frågeställningen och försöka ge rättvisa åt fenomenen används olika kunskapsgrunder och metoder. Den som plockar "russinen ur kakan" brukar nedlåtande få höra att eklektisk forskning inte är vetenskapligt försvarbar. Trots detta är den vanlig inom statsvetenskaplig forskning (Lundquist 1993:94).
Ingen har hittills på ett övertygande sätt kunnat visa att det finns en allmängiltig kunskapsteori som alla kan ansluta sig till. Istället finns flera kunskapsteoretiska ansatser som gör anspråk på att uppfattas som sanna, alternativt förnekas den möjligheten. Istället för att välja en bland flera konkurrerande epistemologier används de i avhandlingen för att komplettera varandra. Avhandlingens historiska policyanalys utgår från en relativistisk kunskapssyn, vilken legitimerar ett flermetodologiskt angreppssätt. Grundföreställningen är att ingen har, eller kan ha, monopol på kunskap och att man därför bör välja flera positioner när man analyserar fenomenen.
Charles Kurzman (1994) klassificerar några grundläggande kunskapssociologiska skiljelinjer i synen på vad kunskap är och hur vi kan rättfärdiga det vi säger att vi vet. Han definierar kunskap som en speciell sorts tro (påstående eller attityd) som människor finner vara sann, den finns oberoende av andra och beskriver en aspekt av verkligheten. 16Enligt Kurzman finns tre attityder till kunskap: att samma kunskap rättfärdigas av alla (monism), att varje gemenskap rättfärdigar sin egen kunskap (pluralism) och att kunskap inte kan rättfärdigas i förhållande till en auktoritativ bedömningsgrund (agnosticism eller relativism).17
Ordet relativism är mångtydigt. En innebörd är att allt är godtyckligt och att verkligheten
skiftar beroende på vilka aspekter som anläggs (Alvesson & Sköldberg 1994:52). I avhandlingen syftar relativism i första hand på att det saknas en överordnad epistemologi (Kurzman 1994). Det är så Richard Bernstein använder begreppet i boken Beyond Objectivism and Relativism (Bernstein 1983:1 If.) och det är den relativism som Merleau-Ponty syftar på när han säger att vetenskaplig kunskap är "approximativ" (Merleau-Ponty 1964:20). Men det innebär inte att all kunskap är relativ och godtycklig; relativism syftar på kunskapens (meta)teoretiska och kontextuella beroende.
Om inte kunskap kan rättfärdigas generellt hur kommer det sig att människor säger att de vet någonting? Kurzman menar att det finns fyra skäl till varför människor erkänner olika typer av kunskap, dvs. tror att något är sant. Först att kunskapen är förenlig med den
"verkliga världen". Detta förstärks om det finns "bevis" som stöd för påståenden om verkligheten, men all kunskap eller teori fordrar inte empiriskt stöd för att accepteras. För det andra har nya rön ("novelty") ett starkt övertygande inslag. Det krävs inte nödvändigtvis stöd eller bevis idag. Nya rön kan visa sig få empiriskt stöd i framtiden och kan därför uppfattas som kunskap idag. Anknyter kunskapen, för det tredje, tül allmänt tänkande eller till en social-och teoretisk kontext uppfattas det också som kunskap. Slutligen bidrar retorik til1 at t människor tror att något är sant. Vilka kunskapskriterier som dominerar i ett samhälle är en empirisk fråga.
En agnostisk kunskapssyn kännetecknas av att det finns olika kunskapsgrunder som inte kan rättfärdigas mot några slutgiltiga värderingsfria eller överordnade kriterier. Kunskap som har empiriskt, statistiskt stöd inordnas som en bland flera kunskapsgrunder. Att sammanföra olika kunskapsgrunder i en och samma analys förutsätter en pluralistisk eller relativistisk syn på kunskap. Det kommunikationsproblem som ofta påtalas mellan olika paradigm kommer i flermetodologiska analyser att uppträda som ett "internt" problem.
Ett av de svåraste problemen idag är att försöka lära sig leva "bland konkurrerande pluralistiska inkommensurabla traditioner". Richard Bernstein (1991:65) diskuterar detta kunskapsteoretiska problem utifrån begreppet inkommensurabilitet.18 Språket erbjuder en öppning, menar Bernstein. Om det inte går att hävda bestämda kunskapskriterier framför andra, erbjuder en agnostisk eller pluralistisk kunskapssyn en möjlighet att komma vidare. Så länge ingen sammanhängande epistemologi övertygar, är mer allmängiltig eller uttömmande, återstår att försöka leva med flera kunskapsgrunder. Om detta upplevs otillfredsställande, beror främst på den syn på världen och forskningen man byggt upp. En öppen, kritisk hållning till vetenskapligt kunskapssökande innebär att pröva sig fram efter flera linjer utan försök att finna en syntes. Det är det senare förhållningssättet som skall genomsyra avhand
lingen.
Bent Flyvbjerg ger ett något annorlunda svar på samhällsvetenskapernas möjligheter att nå kunskap om samhällsfenomen. Efter en dekonstruktion av vad han kallar den "analytiskt-rationella vetenskapsmodellen" pläderar han för "progressiv phronesis". Det är ett nästan glömt begrepp som han lånar från Aristoteles. Det betecknar en konkret vetenskaps- och kunskapssyn som betonar det variabla, det kontextavhängiga och handlingar. Inom
"progressiv phronesis" studeras bl.a. maktförhållanden i nutid eller historisk tid. Flyvbjerg dömer inte helt ut analytisk-rationell kunskap, utan argumenterar för att den är otillräcklig och
bör kompletteras med kontext, erfarenhet och intuition.
I sin dekonstruktion av teoribegreppet kommer han fram till att teori i studiet av människa och samhälle kan ersättas med kontext och att analytisk rationalitet kan ersättas med praktisk rationalitet.19 Flyvbjergs k unskapssökande är inte inriktat på att utveckla (kontextoavhängig) teori,
"men at bidrage til samfundets praktiske rationalitet i overvejelser over, hvor man er, hvor man er på vej hen, det onskelige i dette ud fira forskellige vaerdier og intresser o.s.v. Det bliver et formål at bidrage til sa mfundets kapacitet for vaerdirationel taenken og handlen" (199la:87).20
Progressiv phronesis väljer som utgångspunkt att inte beakta analytisk-rationell kunskap.
Avhandlingen försöker däremot kritiskt integrera denna kunskapsgrund genom att kontrollera förändring och lokal kontext. Följer man Flyvbjergs definition av kunskap blir sökandet efter mönster som begränsas i tid och rum inte längre ett sökande efter vetenskaplig kunskap (episteme). I den historiska policyanalysen kommer samhällsproblem, policy och legitimitet att problematiseras i sin historiska och kulturella kontext. Positivistiska tekniker används i ett försök att skapa överblick. Här målar Flyvbjerg och andra kritiker av positivismen upp två begreppsligt oförenliga världar. På denna punkt framträder en viktig skillnad mellan avhandlingens och Flyvbjergs fenomenologi. Den post-positivistiska fenomenologi som tillämpas i avhandlingen använder positivistiska metoder kritiskt och försöker tillvarata det
"bästa" i positivismen. När uppfattningar om problem, policy och legitimitet söks i kombination med kontextavhängiga mönster i olika kommuner är det ett sätt att i praktiken försöka utveckla en historisk post-positivistisk policyanalys.21
Sammanfattning
Den historiska policyanalysen utvecklas utifrån post-positivistiska och fenomenologiska utgångspunkter. En realistisk ontologi och en relativistisk kunskapssyn utgör avhandlingens vetenskapsteoretiska grund. I den historiska policyanalysen används flera kunskapsgrunder för att spegla fenomenen utan försök att finna en kunskapsteoretisk syntes.
I kapitlet argumenteras för att ett post-positivistiskt policyperspektiv, bättre än ett positivistisk välfardsstatscentrerat, kan tillvarata mångfald, komplexitet och förändring i de fenomen som avhandlingen uppmärksammar. Att fenomenologiskt närma sig lokala samhällsproblem, policy och legitimitet innebär att försöka ge så stor rättvisa som möjligt åt undersökningsfenomenen. För att åstadkomma detta kombineras en kritisk användning av sociala indikatorer med ett sökande efter andra efterlämnade spår av samhällsfenomenen.
De redovisade utgångspunkterna kommer i fortsättningen att prägla och inrikta kunskapssökandet. Empiriska observationer är alltid "laddade" med (meta)teori och därmed skevheter. I den historiska policyanalysen kommer återkopplingar mellan (meta)teori och empiri att göras, eftersom de är ömsesidigt beroende av varandra.