1. Demografiska indikatorer som t.ex. befolkningsförändringar och dödstal, beskriver förhållanden i civil
samhället (lokal kontext) och mot dessa kan offentlig policy bedömas.
2. Robert D. Putnams (1993) undersökning av demokratiska institutioners vitalitet bedöms, till skillnad från avhandlingens historiska policyanalys, i förhållande till (den regionala) styrelsens prestationer. Motiveringen är att förhållanden i samhället påverkas av en mängd faktorer och att det är s vårt eller omöjligt att påvisa politikens eller de regionala styrelsemas betydelse för dessa (ibid:66). Men trots att det föreligger svårigheter prövar avhandlingen att bedöma policy i förhållande till lokala samhällsproblem.
3. Svenska levnadsnivåundersökningar har undersökt välfärdsutvecklingen på individnivå. Slutsatser om välfärdens förändringar baseras på "representativa" urval ur befolkningen i åldern 18-75 år (Fritzell & Lundberg 1994:263). Fokus ligger på välfärdsproblem eller ofärd och dess förändring (Erikson & Åberg 1984, Fritzell &
Lundberg 1993, 1994). I en not avfärdas region som en betydelsefull variabel för att beskriva välfärdens variationer. Regionala skillnader sägs vara små när hänsyn tagits till klas s. Lokala variationer uppmärksammas inte alls. Men att det finns kommunala skillnader i problem och policy är känt (Johansson 1982:11,14, SOS Levnadsförhållanden 1996:90).
4.1 västvärlden har föreställningar om vad som är finskt och sjukt förändrats de senaste femhundra åren. Under 1900-talet framträder en förskjutning mot en subjektiv och psyko-somatisk föreställning om ohälsa. Med en individualiserad syn på människan, följer en sjukdoms- eller ohälsoföreställning som kan beskrivas som en föreställning om "apparatfel" (Carlsson m.fl. 1 982:35). I takt med att stat och kommuner utvecklar policy för olika typer av hälsoproblem har "apparatmodellen" fått ett starkt grepp över föreställningar om hälsoproblem.
Behandlingar och åtgärdsprogram inrättas för att l ösa individuella "apparatfel". Men många lokala hälso
problem är kollektiva till sin natur. Betoningen på individens hälsoproblem försvårar samtidigt möjligheten att se och följa kollektiva ohälsoföreställningar över tid.
5.1 gruppen barn som dör före ett års ålder finns bam som dör i t.ex. plötslig spädbarnsdöd. Detta föregås inte av upplevd ohälsa och indikatorn skulle därmed inte spegla det som här avses. Det är självklart en tragedi att förlora ett litet barn för anhöriga, men om det också uppfattats som ett samhällsproblem ger inte indikatorn kunskap om. När en äldre människa dör i en infektionssjukdom behöver detta inte heller upplevas som ett hälsoproblem utan som en naturlig och ofrånkomlig del av livet. Men fler dör för tidigt i ohälsosamma miljöer.
Trots att det går att peka på svagheter med dödlighetsindikatorer som mått på hälsoproblem, indikerar de grovt yttre (lokala) h älsoproblem.
6. Spädbarnsdödligheten bland barn födda utom äktenskapet är högre än bland barn födda inom (SOS Historisk statistik för Sverige, Brändström 1984). Internationell s ocialmedicinsk forskning, som undersökt socioekonomiska faktorers betydelse för ohälsan, visar att tidig barnadödlighet samvarierar med trångboddhet och arbetslöshet (Jonsson 1994). Svensk forskning visar tydliga socia la skillnader i sjuklighet, dödsrisk och annan ohälsa (ibid).
7. AR-parametern har högt värde (0,97), vilket tyder på att chockerna är kraftiga, innan de dör ut.
8. Tidsserien har av det skälet omformats för att seriens varians ska bli stationär, annars kan inte förändringsmönster identifieras med hjälp av ARIMA-metoden. Jämför appendix 1.
9.1 Västerås identifieras en trendfri modell (1,0,0), som visar att spädbarnsdödligheten långsiktigt pendlar runt samma nivå mellan 1870-1920.
10. Valet av detta jämförelsetal grundas på att variationerna mellan olika år ofta är stora. Görs avläsningar vart femte eller tionde år, riskerar m an att redovisa extremvärden. Det blir då slumpen som avgör om det redovisade värdet ligger i närheten av medelvärdet. Jämförelser av extremvärden hjälper knappast till att ge överblick över långsiktiga förändringsmönster.
11. Uppgifter om infektionsdödlighet redovisas först från år 1875 i den officiella statistiken. Infektions- och spädbarnsdödligheten jämförs därför endast under den senare delen av decenniet (1875-1880).
12. Avfall, sopor, avlägsnande av avträdesämnen, förbrukat vatten m.m.
13. Att 1952 valts som första år beror på att SCB:s dödsorsaksregister börjar 1952. Vill man undersöka tidigare perioders spädbarnsdödlighet i landskommuner är man hänvisad till att manuellt gå in i dödsböcker och födelsestatistik. Spädbarnsdödligheten i Sveriges städer går delvis att följa genom Medicinalstyrelsens sammanställningar under tidigare perioder.
14. Nationellt, och i Surahammars kommun, identifieras en ARIMA-modell med MA-komponent. I de fem andra kommunerna en AR- och I-komponent (jfr tabell 7:5, bilaga 1).
15. Surahammars spädbarnsdödlighet har, precis som Västerås under tidigare period, en stark negativ konstant.
Den är dock otillräcklig för att ARIMA-filtret ska identifiera det som en trend.
16. Att skillnaderna framstår s om större för hundra år se dan beror inte enbart på den högre spädbarns
dödligheten då, utan till e n del också på att städerna befolkningsmässigt var mindre jämfört med dagens storkommuner. När spädbarnsdödligheten aggregeras till storkommuner minskar samtidigt skillnaderna mellan
kommunerna.
17. Lindqvist (1990) diskuterar orsaker och processer som legat bakom den form av sjukförsäkring vi har idag, men också vilka aktörer som påverkat institutionaliseringen.
18. Staten lät SCB kardägga det civila försäkringsväsendet i början av 1900-talet. Från 1901 finns den första sammanställningen av "Registrerade sjukkassors verksamhet". Redovisningen här baseras på uppgifter hämtade från SOS-statistiken: Registrerade sjukkassors verksamhet 1901 och 1910, Registrerade sjukkassor åren 1928-1930 och Erkända sjukkassor år 1940.
19. Skultunas sjuktal år 19 10, motsvarande drygt 7 ersatta dagar per förvärvsarbetande befolkning, (de flesta kommuner redovisar 1-2 ersatta dagar), kan jämföras med sjuktal under 1980-talet. De senare varierar runt 21 dagar per allmänförsäkrad.
20.1 Riksförsäkringsverkets redovisning kan man följa sjuktalen för män och kvinnor från 1919-1930, 1935-1973 för hela landet (RFV 1978).
21. Ohälsotalet motsvarar summan av sjukpenningdagar (från den 15:e dagen), arbetskadesjukpenning, förebyggande sjukpenning, rehabiliteringspenning och förtidspension/sjukbidrag på grund av sjukdom (RFV 1993:1).
22. Det finns bland förtidspensionärer personer som av arbetsmarknadsskäl erbjudits och accepterat förtidspension. Deras hälsa behöver inte vara bättre eller sämre än någon annans. Därför indikerar en del av ohälsotalet snarare försörjningsproblem.
23. Olika trångboddhetsmått används under olika tidsperioder. I takt med att fler och rymligare bostäder byggs, förändras också synen på vad som uppfattas som trångboddhet. Vid en urvalsundersökning 1934-35 baserad på 45 orter i landet används "fler än två personer per rumsenhet" som mått på trångboddhet. Utifrån detta mått uppfattas inte fyra personer i ett rum och kök som trångbodda. Enligt trångboddhetsnorm 1, som införs 1945, räknas inte längre köket in. Med detta mått finns knappt en halv procent trångbodda hushåll enligt Folk-och bostadsräkningen 1980. En ny "trångboddhetsnorm 2" används vid den första levnadsnivåundersökningen 1968. Skillnaden i förhållande till norm 1 är att varken kök eller vardagsrum längre räknas. År 1980 finns 4%
trångbodda enligt norm 2, jämfört med 0,5% enligt norm 1 ( Ds Bo 1983:7).
24. Den första landsomfattande boendeundersökningen i Sverige redovisas i 1912-1914-års bostadsräkningar.
25. På landsbygden bor under 1910-talet i genomsnitt 150 personer per 100 rumsenheter, i städerna 135 per 100, men de lokala skillnaderna är stora. (I Lycksele landskommun är andelen över 200 per 100 rumsenheter, i Kalmar stad bara hälften.) År 1990 bor endast omkring 50 personer per 100 rumsenheter i svenska bostäder.
26.1 de undersökta sex kommunerna redovisar ingen kommun mer än 2% trångbodda enligt norm 2 år 1990.
Det finns m.a.o. färre än 2 av 100 hushåll där det bor mer än två personer per rum (kök och vardagsrum oräknat). Men som alltid är procenttal förrädiska. Antalet trångbodda hushåll 1990 var i Emmaboda 47(1,5%), Kalmar 379(1,4%), Västerås 917(1,7%), Surahammar 83(1,7%), Lycksele 119 (1,9%) och Skellefteå 223 (1,2%).
Om närmare 1.000 hushåll i Västerås är trångbodda, kan detta självklart uppfattas som ett lokalt samhällsproblem. (Samtidigt finns tomma lägenheter i många kommuner.)
27.1 rapportserien (SOS) Hälsan i Sverige, utgiven första gången 1987/88, beskrivs ohälsans utbredning efter demografiska och socioekonomiska kategorier. Någon redovisning av lokala hälsoproblem finns inte.
28. Av de sex kommuner som undersöks har hälften av kommunerna spädbarnsdödlighetsnivåer som ligger högre än riksgenomsnittet för varje tioårsperiod. Utifrån en relativ problembeskrivning har därmed 50% av kommunerna spädbarnsdödlighetsnivåer som indikerar problem vid alla mättillfällen.
29. Från slutet av 1800-talet har fattigdomen minskat och enligt 1989 års fattigdomskriterier fanns i USA år 1900 90% fattiga, 1920 50%, 1962 20% och 1989 13% under fattigdomsstrecket. I takt me d att andelen fattiga sjönk i USA, försköts intresset mot att försöka skapa lika möjligheter, först genom likhet inför lagen senare till en materiell grundnivå under vilken ingen skulle tillåtas falla. I början av 1970-talet, efter ett antal domstolsbeslut, framträder en ny princip för att bedöma fattigdom i USA. Medborgare skulle garanteras en jämlik levnadsstandard och ojämlikhet definierades som relativ utstängdhet. Det illustrerar en förskjutning från en absolut till en relativ problemsyn (Chickering 1993:93).
30. Slutsatsen från lev nadsnivåundersökningarna (1968-1991) är att "det genomsnittliga hälsotillståndet i befolkningen", inklusive köns- och klasskillnader, inte förändrats (Fritteli & Lundberg 1994:246). Man kan
fråga sig om den använda metoden att mäta förändringen med hjälp av s.k. oddskvoter eller avvikelser från genomsnittsnivåer synliggör hälsoförändringar på ett rättvisande sätt. En person som har nedsatt rörelseförmåga, högt blodtryck eller överansträngt sig (ibid:233) kan, men behöver inte, uppleva detta som ett hälsoproblem.
31. Bidragstagare redovisas under rubriken understödstagare perioden 1874-1956, som socialhjälpstagare perioden 1957-1981 och som socialbidragstagare efter 1982.
32. Detta förändringsmönster förstärks när det kompletteras med statistik över bidragstagande före 1874 (Salonen 1994:70).
33. År 1966 är slutåret för Byske som självständig kommun.
34. Två landskommuners försörjningsproblem, Byske i Västerbotten och Sura(hammar) i Västmanland, undersöks tillsammans med Kalmar, Västerås och Skellefteå, för att se vilken betydelse olika periodindelningar har för ARIMA-analysen. Följande periodindelningar har undersökts: 1874-1992,1874-1920,1920-1992,1930-1992, 1960-1990. I Byske kommun är slutåret 19 66, eftersom det är sista året s om Byske är en självständig kommun. I tabell 7:11 redovisas också erhållna parametrar för perioden 1874-1920.
35. De undersökta kommunerna som grupp har legat på samma nivåer som genomsnittskommunen. Endast under första 10-årsperioden avviker de något från genomsnittsvärdet för hela Sverige. Andelen understöds
tagare var då 1% högre i de undersökta kommunerna.
36. Skillnader som finns på lägsta aggregeringsnivå minskar när enheter aggregeras och skillnaderna mellan olika decenniers medelvärden är betydligt mindre än mellan högsta och lägsta värde under alla 10-årsperioder.
37. Skillnaden mellan den högsta respektiva den lägsta andelen bidragstagare sjunker markant när kommunerna aggregeras till "storkommuner" (se tabell 7:13, bilaga 1; differensen m ellan de sex analytiska storkommunerna anges inom parentes i tabellen). Det visar att skillnaderna mellan högsta och lägsta andel bidragstagare är klart mindre under varje 10-årsperiod när "storkommuner" jämförs med enskilda kommuner och att det är aggregeringen som späder ut skillnaderna.
38. Mellankommunala variationer kan följas fram till 1952, för vissa kommuner fram till 1974, därefter integreras de i olika storkommuner och uppträder som inomkommunala skillnader.
39. Negativ befolkningsutveckling indikerar sannolikt försörjningsproblem bättre än det omvända, dvs. att befolkningsökning indikerar minskade försörjningsproblem. För att kunna användas i historisk policyanalys måste befolkningsförändringar tolkas i ljuset av lokal kontext och kompletteras med andra indikatorer.
40. Principen att alla arbetsföra personer är skyldiga att försörja sig själva kodifierades till olika delar i tjänstehjonsstadgan, lösdriveri- och fattigvårdslagstiftningen (SOU 1931:20, s. 35f.). Men under 1900-talet tar stat och kommuner ett allt större ansvar för medborgarnas försörjningsproblem. Välfärdsstatens ökade försörjningsansvar för enskilda kommer bl.a. till uttryck i sociallagstiftningen.
41. Marknaden har inte tagit ansvar för mänskliga och sociala effekter av barnarbete, arbetsförhållanden eller arbetslöshet (Lindquist 1990, kapitel 3).
42. Försvarslösa personer var de som inte kunde visa upp ett s.k. laga försvar, dvs. ha någon form av tillåten näringsverksamhet, legotjänst eller annat arbete. De kunde straffas enligt försvars- eller lösdriverilagen.
43. De årliga siffrorna under perioden 1835-1885 för "försvarslöshets- och olovligt kringstrykande" varierar mellan drygt 2.000 till knappt 8.000 personer (SOU 1931:20, s. 12).
44. Begränsningarna för policyanalysen är att länens landsbygd behandlas som helhet, vilket gör det omöjligt att följa enskilda landskommuner. Detta illustrerar samtidigt den officiella statistikens funktion som en del i en nationalstatlig kontrollapparat. När statens förlängda arm sammanfattade förhållanden och problem inom sina respektive ansvarsområden var eventuella skillnader mellan landskommuner av underordnat intresse.
Redovisningar för landsbygden som helhet lämnar dock ingen garanti för att förhållandena låter sig generaliseras för landskommunerna. Landshövdingarnas femårsrapporter är o ckså exempel på hur viktig information kan fastna i en "aggregeringsfälla".
45. Gösta Bagge menade att varje definition av arbetslöshet, som inte omfattar alla typ er av arbetslöshet, frivillig eller ofrivillig, "kommer att vara uppgjord ur arbetslöshetspolitisk synpunkt för att ur denna begränsa problemet" (SOU 1931:21, s. 4). Av detta följer att en förutsättningslös undersökning av arbetslöshetens
orsaker inte är möjlig. Han konstaterar att "undersökningen genom själva uppläggningen kommer att färgas av den valda arbetslöshetspolitiska ståndpunkten" (min kursivering). Det är ett annat sätt att uttrycka att ett av 1900-talets svåraste samhällsproblem inte kan definieras vetenskapligt, fritt från värderingar.
46. Den internationella standard som tillsvidare gäller antogs vid ILOs 13:e internationella konferens för arbetsmarknadsstatistiker. ILO har uttalat ett behov av att införa en gemensam standard för vem som ska registreras som sysselsatt (SOS Mätning av frånvaro från arbete i svensk statistik 1994:1). Inom EU avförs den som varit frånvarande från arbetet mer än 6 månader utan betalning från kategorin sysselsatta, vilket leder till att andelen sysselsatta och personer i arbetskraften minskar (ibid). För att klassificeras som sysselsatt krävs att en person har en anställning eller företag, men skillnader finns i vilka personer som registreras som sysselsatta.
För jämförelser mellan olika länders arbetslöshetstal krävs att samma principer för registrering av sysselsatta tillämpas. Så är det inte idag. Varje land får själv avgöra vad s om ska räknas som frånvaro från arbete (ibid:6).
47. Många undersysselsatta eller sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska "åtgärder" u pplever sig själva (och upplevs av andra) s om mer eller mindre arbetslösa. Lägger man också till personer som inte kommit in på arbetsmarknaden, men vill arbeta, finns bland registrerat "arbetslösa" ett stort mörkertal. Leif Drambo (1978) avslöjade tidigt en "dold" arbetslöshet i Sverige.
48. Arbetskraftsundersökningen(AKU), arbetslösa i fackförbunden (eller som andel av kassamedlemmar) och Arbetsmarknadsverket (AMV) redovisar delvis olika arbetslöshetstal. Exempel på vad många uppfattar som dold arbetslöshet och som inte syns i den officiella arbetslöshetsstatistiken är viss anställning i Samhallföretag, anställning med lönebidrag, AMU- och beredskapsarbeten, samt delar av arbetsmarknadsutbildningen.
Arbetslösheten redovisas rikligt efter olika näringskategorier, men att enkelt studera arbetslösheten på kommunal nivå, kan inte göras utifrån officiell SCB-statistik över tid. Detta är anmärkningsvärt, men illustrerar hur staten centraliserat och monopoliserat arbetslöshetsproblemet för statlig policy. Nya vindar blåser i kanslihuset i mitten av 1990-talet, där staten vill överlämna mer inflytande till lokala a ktörer i försöken att bekämpa arbetslösheten. Det blir av flera skäl allt viktigare att utveckla den kommunala socialstatistiken.
49. Olofsson har undersökt ett omfattande material från arbetarrörelsens arkiv i Malmö och Stockholm, vilket inte använts i tidigare forskning. Han finner också luckor eller vita fläckar. Material har försvunnit och protokoll från arbetslöshetsföreningars möten är ofta knapphändigt skrivna (Olofsson 1996:23).
50. UMDAC, vid Umeå universitet, kan mot ersättning, ta fram olika k ommunala arbetslöshetstal från 1979 och framåt.
51. Flera oberoende arbetslöshetsmätningar har g jorts på nationell nivå, både under tidigare och senare perioder. Dessa illustrerar att reliabiliteten i mätningarna inte alltid är hög. Arbetsmarknadsverkets (AMV) redovisning av arbetslösa skiljer sig t.ex. från Arbetskraftsundersökningama(AKU) under en undersökt period aug-okt 1992. Nettoskillnaden var 38.000 personer eller 14% mellan de båda mätningarna (SOS Studie av arbetslösa enligt AMV och enligt SCB 1993:5). Tillförlitligheten i mätningarna kan därmed inte anses tillfredsställande i förhållande till statistiska reliabilitetskrav (Hellevik 1987:141). Det illustrerar sa mtidigt pluralismen i problemuppfattningar och att arbetslöshetsstatistiken är laddad med värderingar.
52. Vid en jämförelse mellan Västerås stads arbetslöshetskommittés månadsrapporter och den arbetslöshet som redovisas i statens officiella arbetslöshetsundersökningar 31/7 1936 respektive 1937 ligger arbetslösheten på ungefär samma nivå vid de två mätningarna. Detta är mer en slump eftersom arbetslösheten varierade mellan 0 och 85 under olika månader under dessa två år. Några jämförelser under åren 1921 eller 1933, två år d å Västerås arbetslöshetskommitté redovisat hög arbetslöshet, kan inte göras eftersom statliga arbetslöshets
räkningar inte genomförts då.
53. Folkrörelsearkivets material har gjorts tillgängligt av Svensk Samhällsvetenskaplig Datatjänst (SSD). En kartläggning av folkrörelserna i de undersökta kommunerna (SSD 1988, nr 0209) visar att etableringen av socialdemokratiska partiet, fackföreningar, frikyrko- och nykterhetsrörelser skiljer sig mycket mellan kommunerna. Såväl etableringsår som medlemsantal har registerats och kan användas som mått på folkrörelseorganisering. Dessa uppgifter kan tolkas som grova indikatorer på mobilisering kring lokala problem.
Nykterhetsrörelser kan t.ex. tolkas som indikator på förekomsten av lokala problemuppfattningar kring alkoholkonsumtion. Att tolka t.ex. förekomsten av fackföreningar eller medlemsantal i dessa som indikator på arbetslöshetsproblem är något osäkrare. Fackföreningar bildas bl.a. som ett kollektivt skydd mot arbetslöshet, men också andra motiv har legat bakom denna organisering.
54. För Burträsk som var egen kommun fram till 1974 finns arbetslöshetsstatistik ända fram till 1994.
55. SOU 1931:20, s. 12 (tabell 1).
56. Arbetslösheten inom fackförbunden 1914-1934 (i procent av medlemsantalet) redovisas i (SOS) Statens arbetslöshetskommissions berättelser 1925-1934, s. 5 25, perioden 1931-1950 i (SOS) Historisk statistik f ör Sverige, s.131 och perioden 1948-1957 i Statistisk Årsbok 1960:195. En tidsserie kan därmed skapas för åren 1914-1957.
57. År 1990 finns underlag för att jämföra olika mätmetoder som beräknar förvärvsfrekvensen. I (SOS) Årsbok för Sveriges kommuner 1990 redovisas genomgående högre förvärvsintensitet än de tal som räknats fram här.
Förvärvsintensiteten blir genomgående högre om man följer nuvarande registreringsprinciper för förvärvsarbetande, jämfört med förvärvsarbetandes andel av befolkning 15-65 år. De förvärvsarbetande som inte räknas till arbetskraften omfattar de som velat arbeta men inte kunnat (latent arbetssökande t.ex.
heltidsstuderande som sökt arbete och arbetssökande i AMU-utbildning eller ALU-placerade) och de som ej velat arbeta eller varit oförmögna. Se SOS Arbetskraftsundersökningen i augusti 1995.
58. År 1910 återfinns mer än sex av tio yrkesverksamma inom primärnäringarna i de undersökta kommunerna.
När förvärvsfrekvensen jämförs mellan 1910 och 1990 tas ingen hänsyn till om förvärvsarbetet är lönearbete eller mer eller mindre självförsörjande verksamhet inom jordbruk. Sannolikt mäter andelen förvärvsarbetande 1990 till största del lönearbetande och 1910 självförsörjande i jordbruket.
59. Förvärvsarbetande nattbefolkning omfattar alla som har sin arbetsplats i eller utanför kommunen.
Förvärvsarbetande dagbefolkning är de som arbetar i kommunen, men som kan vara bosatta i annan kommun.
En låg dagbefolkning indikerar stor arbetspendling till andra kommuner. År 1990 hade exempelvis Kalmar kommun en dagbefolkning på 95% medan Surahammar endast 60%.