I samband med vår intervjuundersökning av den svenska IT-politiken så har vi vid ett fl ertal tillfällen fått oss itutat att det ”går bra för Sverige”, oavsett om det gäller användandet av IT i skolan, i statsförvaltningen eller bara allmänt att be- folkningen i Sverige har tillgång till Internet och mobiltelefoner. ”Bra för Sverige” ska här förstås i förhållande till andra länder – Sverige lyckas bättre än resten av världen. Det är också något som upprepas som ett mantra i de fl esta offi ciella publikationer som berör den svenska IT-politiken. Bara för att ta ett axplock:
Sverige är en av världens mest framstående IT-nationer. I internationella un- dersökningar hamnar Sverige ofta i topp när det gäller olika områden inom IT. Till exempel är Sverige världsledande på att använda IT enligt analysföre- taget IDC. De tar fram ett index som bl.a. omfattar infrastruktur, IT-kompe- tens och IT-investeringar. Sverige toppade år 2003 listan för fjärde året i rad (Näringsdepartementet, 2003:7).
Sverige är ett utvecklat informationssamhälle, vilket bland annat kommer till uttryck i att Sverige för fjärde året i rad toppar det internationellt etablerade
Information Society Index. I sitt index 2003 e-Readiness Ranking placerar den
ansedda engelska tidskriften ”The Economist” Sverige på fjärde plats” (Stats- kontoret, 2003:18, s. 11)
Även om vissa av de offi ciella publikationerna på senare tid mer ödmjukt har framfört att Sverige kanske inte längre innehar den ledande roll man tidigare har ansett sig besitta, så har användandet av indikatorer varit framträdande i den svenska IT-politiken. Det hänger delvis samman med den internationella trend med benchmarking som vi precis har beskrivit. Men det är också invävt i själva målet med den svenska IT-politiken: ”Det IT-politiska målet ska vara att Sverige som första land blir ett informationssamhälle för alla” (prop. 1999/2000:86, s. 24, vår kursivering).
Men även innan IT-propositionen så var mätandet av IT och jämförelserna med utlandet en viktig beståndsdel i politiken. En del av den nu avsomnade IT- kommissionens uppdrag var att ”utveckla mått för att mäta IT-användningen” (Dir. 1995:1) och ett par rapporter om detta publicerades också i IT-kommissio- nens regi. I en av dessa så beskrivs också med all önskvärd tydlighet hur man kan utnyttja måtten ”mer effektivt”:
Utnyttja tävlingsinstinkten bättre! Måtten behöver inte alltid vara perfekt un- derbyggda för att ha effekt. Det är viktigt att de är trovärdiga och inte bluff, men man kan inte avvakta vetenskapliga utvärderingar. Kampanjer inom koncerner och olika former av rankinglistor är exempel på att även om alla vet att jämförelserna inte är helt rättvisa så får de sporrande effekter. Liknan-
Politisk_styrn1b.indd 179
de insatser kan förstås ske i offentlig verksamhet t.ex. mellan kommuner. En insats av detta slag skulle kräva att IT-kommissionen valde ut några nyckel- faktorer som låter sig beskrivas med mått. Sedan skulle man i lämpliga for- mer – kanske i samarbete med affärstidningar, tidskrifter inom det kommu- nala området osv. – ge publicitet åt exempel och visa rankinglistor. (IT-kom- missionen, 1996/02, s. 47).
Trots försöken att utveckla olika mått för att mäta IT så påpekar bl.a. den ge- nomgripande ITPS-utvärderingen att regeringen aldrig i sin politik har angivit konkreta mått för att utvärdera sin politik (ITPS 2003:15). Snarare så tycks man ha tagit utgångspunkt i vad andra, oftast utländska konsulter, har fastslagit som ”giltiga” mått på IT-området. Dessa är ofta svåra att kontrollera (med undantag av OECD:s material) och nyckeltal är ofta inte normerade. Som ITPS själva skri- ver:
Listorna kan ge en allmän känsla för om något håller på att gå fel men de sä- ger föga om anledningen. Men om det fi nns underliggande problem inom vissa områden, kan de ofta döljas när olika faktorer vägs och läggs samman. En övertolkning av det sammanlagda resultatet kan då leda till att en utveck- lingshämmande, alltför okritisk självbild etableras. Olika rankinglistor är in- tressanta men de måste fungera som kontrollstationer och utgöra underlag för jämförelser och inte i sig själva styra politiken (ITPS, A2003:015, Delrap- port ”IT för alla, före alla andra länder, s. 21).
Dessa iakttagelser har dock inte förhindrat ett utbrett användande av rankinglis- tor mellan länder där internationella organisationer som OECD, men även in- ternationella konsultfi rmor som t.ex. Accenture regelbundet publicerar ranking- listor på IT-området. Framförallt kan man beskåda detta på området ”e-govern- ment” där få nationella e-governmentstrategier undgår att diskutera och jämföra sig med omvärlden. Och det är också en tendens att man citerar de undersök- ningar där man själv ligger i topp vad gäller att utveckla elektroniska tjänster, att ha många hemsidor och glada medborgare:
Sverige ligger inte efter, alltså varenda internationell undersökning av någon seriositet som kan hittas visar att Sverige ligger långt framme när det gäller det här. Både tjänster innehållsmässigt och när det gäller utnyttjandet av dem. Det är väldigt högt (intervju med tjänsteman i Statskontoret).
Några belgiska forskare i förvaltnings- och policystudier (Janssen m.fl . 2004) har i en studie tittat närmare på 18 olika internationella benchmarkingstudier av
e-government43 med rankinglistor i syfte att försöka bena ut vad det är man
43 Studierna är såväl akademiska som icke-akademiska, varav några har utförts av privata företag (som t.ex. Accenture) och andra av nationella regeringar och internationella organisationer.
Politisk_styrn1b.indd 180
egentligen mäter. Deras generella undran innan studien var att vissa länder ham- nar högt i vissa studier och helt plötsligt lågt i andra. Eftersom dessa studier ofta ganska okritiskt basuneras ut i massmedia och tas som intäkt för att regeringens politik antingen var lyckad eller misslyckad så hade gruppen av forskare satt som mål att skärskåda vad de olika studierna egentligen mätte. Det visade sig att des- sa internationella studier skiljde sig avsevärt från varandra vad angår fokus, de- fi nitioner av vad e-government är och framförallt vad det är man har försökt att ”mäta”. När det gäller det sistnämnda så kunde forskarna konstatera att de fl esta studierna hade fokuserat ganska ensidigt på att räkna antalet hemsidor med möj- lighet att utföra olika typer av tjänster, samt hur många invånare i de olika län- derna som hade tillgång till hemdatorer och Internetuppkopplingar. Få av studi- erna undersökte kvaliteten på de olika ländernas offentliga tjänster som fanns på nätet, om ”brukarna” var nöjda med servicen, eller om det faktiskt fanns en efter- frågan på denna typ av tjänster. Som Janssen m.fl . konkluderar så fi nns det en risk i att försöka lära något av dessa studier då de enbart siktar på att rent kvantitativt försöka öka antalet offentliga hemsidor med tjänstefunktioner utan att närmare begrunda om de är bra eller om det fi nns någon reell efterfrågan på dem.