Mineral och koncessionsmineral

Den svenska berggrunden består ur rättslig synvinkel av två kategorier av mineral; jordägar-mineral och koncessionsjordägar-mineral. Fastighetsägaren har som tidigare angivits den principiella rätten till bägge dessa kategorier. När det gäller rätten att utvinna mineral måste dock en åt-skillnad göras mellan den principiella (latenta) och den faktiska (aktuella) rätten. Utvinning av jordägarmineral är till att börja med inte föremål för någon särskild reglering. För denna kate-gori av mineral följer därför av den principiella rätten till mineralen att fastighetsägaren har rätt att: a) utvinna (dock med iakttagande av eventuella parallellt tillämpliga bestämmelser i

andra lagar), b) genom avtal upplåta rätten åt annan, och c) hindra andra från att utvinna re-sursen. Avseende kategorin jordägarmineral har alltså fastighetsägaren de befogenheter som principiellt anses följa med äganderätten till fast egendom.

Kategorin koncessionsmineral är däremot föremål för särskild reglering i minerallagen. Någon allmän definition av begreppet koncessionsmineral innehåller emellertid inte lagen. Minerallagen reglerar främst förhållandet mellan fastighetsägare och exploatörer, men håller också bestämmelser till skydd för till exempel allmänna intressen. Lagstiftningen inne-bär också en inskränkning av markägarens principiella rätt till de i marken liggande minera-lerna, dock endast avseende i lagen uppräknade koncessionsmineral. För dessa typer av mine-ral gäller att fastighetsägaren: a) endast för husbehov får utvinna minemine-ralen utan tillstånd, b) saknar rätt att genom avtal upplåta utvinningsrätten till någon annan, och c) saknar möjlighet att hindra annan från att utvinna resursen. Regleringen i minerallagen innebär således en in-skränkning av de befogenheter som följer av den principiella äganderätten till fast egendom.

När det gäller förutsättningarna för och regleringen av gruvdrift kan minerallagen tillsam-mans med mineralförordningen sägas vara de centrala författningarna på området. Det är fråga om exploateringsförfattningar vars övergripande syfte är att främja utvinning av mineral som anses samhällsekonomiskt betydelsefulla och industriellt användbara. Reglerna berör främst formerna och förutsättningarna för utvinnande och tillgodogörande av mineral samt förhållandet mellan exploatören och markägaren. Den nu gällande minerallagen är från år 1991 och brukar sägas bygga på ett koncessionssystem med inmutningsrättliga inslag.538 Sy-stemet innebär att frågan om vem som ska få exploatera fyndigheten blir beroende av vem som först hittade fyndigheten, och vem som av den statliga tillsynsmyndigheten anses lämplig att utvinna den. Genom valet av system har lagstiftaren velat stimulera till eftersökande och brytning av nya mineralfyndigheter samtidigt som staten ges möjlighet att från en allmän syn-punkt få till stånd en ändamålsenlig utvinning, dels genom möjlighet att pröva sökandens lämplighet, dels genom möjlighet att pröva en eventuell mineralutvinning mot konkurrerande markanvändning och andra motstående intressen.⁵³⁹

Bergsstaten är den förvaltningsmyndighet som handlägger frågor enligt minerallagen. Myndighetschef är bergmästaren, vilken tillsätts av regeringen. Bergsstaten är en organisato-risk enhet inordnad under den centrala förvaltningsmyndigheten för geologi och mineralfrå-gor, SGU.540

Minerallagen reglerar enligt dess 1 kap. 1 § undersökning och bearbetning av vissa minera-liska ämnen. Med mineraminera-liska ämnen avses alla på jorden naturligt förekommande material utom levande organismer och produkter framställda av människan. Mineral kallas de ämnen som bygger upp jordskorpan och ingår i de lösa jordarterna. Varje mineral är ett kemiskt ämne med en bestämd sammansättning. De flesta mineral har en komplex sammansättning,

538Vid tidpunkten för lagens ikraftträdande reglerades rätten att undersöka och bearbeta mineral i tre separata lagstiftningar: gruvlagen (1974:342), lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Minerallagen ersatte gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter, men 1966 års konti-nentalsockellag är alltjämt gällande.

539Prop. 1988/89:92 s. 41.

540Sveriges geologiska undersökning. SGU:s viktigaste uppgift är att tillhandahålla samhället geologisk inform-ation. Även om SGU inte sedan år 1991 bedrivit någon prospekteringsverksamhet sker i dess regi fortfarande en omfattande kartläggning av berg, jord och grundvatten runtom i Sverige. I myndighetens databas finns informat-ion i olika detaljeringsgrad över Sveriges berggrund. Informatinformat-ionen härrör bland annat från prospekteringsverk-samhet utförd i SGU:s egen regi, men också från privat utförd prospektering: 1999 infördes en skyldighet att redovisa resultat i form av rådata från undersökningsarbeten som inte gett upphov till bearbetningskoncession i minerallagens 14 kap. 3 §. Se prop. 1997/98:47 s. 17-25.

men vissa förekommer som rena grundämnen. Av de över 4 000 kända mineralerna är det bara ett fåtal som omfattas av minerallagens reglering. De mineral som omfattas av reglering-en brukar som sagt kallas koncessionsmineral och de övriga jordägarmineral. Lagstiftarreglering-ens avsikt har som ovan nämnts varit att i minerallagen endast reglera de mineral som är industri-ellt användbara, som med viss sannolikhet förekommer i Sverige i sådan omfattning och på sådant sätt att utvinning kan anses meningsfull, och som kräver systematisk letning och undersökning för att kunna påvisas. De mineral som ingår i gruppen koncessionsmineral räk-nas upp i minerallagens 1 kap. 1 §. Vid införandet av den nu gällande minerallagen lades ett antal nya mineral till gruppen av sedan tidigare existerande koncessionsmineral. Därefter har ännu inga ytterligare jordägarmineral tillförts gruppen av koncessionsmineral.⁵⁴¹ Däremot avfördes alunskiffer genom en lagändring som trädde i kraft den 1 augusti år 2014.⁵⁴²

Av 1 kap. 7 § minerallagen framgår som ovan sagts att annan lagstiftning är tänkt att till-lämpas parallellt på verksamhet som omfattas av minerallagen. I lagrummet nämns explicit miljöbalken, plan- och bygglagen, lagen om kulturminnen m.m., lagen om kärnteknisk verk-samhet samt strålskyddslagen. Uppräkningen ska förmodligen inte uppfattas som uttöm-mande. I propositionen till minerallagen uttrycks bland annat att ”[e]n rätt enligt minerallagen är en visserligen nödvändig men ingalunda tillräcklig förutsättning för att bedriva verksamhet som omfattas av minerallagen” och i propositionens allmänna del anförs också att ”[l]iksom hittills kommer annan lagstiftning att vara tillämplig på undersökningsarbeten”.543 I Ds 2006:2 uttrycks vidare att ”[v]erksamhet som bedrivs enligt minerallagen måste alltid bedri-vas med iakttagande av all övrig lagstiftning” och i de relativt nyligen presenterade kommit-tédirektiven 2011:73 uttrycks att parallellt med minerallagen ska vid tillståndsgivningen även miljöbalken, plan- och bygglagen och flera andra lagar tillämpas (min kursivering).544Bland annat anses terrängkörningslagens regler vara parallellt tillämpliga med minerallagens.545

541Efter den förändring av egendomsskyddet som skedde år 1994 är det möjligt att regleringen i 2 kap. 15 § regeringsformen måste beaktas om ytterligare mineral ska tillföras gruppen av koncessionspliktiga. Av paragra-fens första stycke framgår att var och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna all-männa intressen. Samtidigt som ett tillägg av ett ämne förmodligen i många fall kan sägas ske för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse, kan det möjligen också ses som en inskränkning i markägarens markanvändning. I paragrafens andra stycke föreskrivs att den som i enlighet med regleringen i första stycket tvingas avstå egendom eller tåla inskränkning i markanvändningen ska erhålla ersättning för detta. Detta skulle således kunna betyda att fastighetsägare, i vars mark det nyblivna koncessionsmineralet finns, kan bli ersättningsberättigade. Ersättnings-skyldigheten torde i dessa fall dock inte uppkomma redan genom att lagen antas – sådana generella beslut ger inte rätt till ersättning enligt grundlagen, snarare när undersökningstillstånd ges eller kanske än hellre när kon-cession beviljas beträffande det ”nya” mineralet (Bengtsson (1986) s. 106).

542Prop. 2013/14:159.

543Minerallagskommitténs förlag till lagtext hade en något annorlunda utformning jämfört med den slutligen antagna och ännu gällande lydelsen av 1 kap. 7 § minerallagen. I kommitténs förslag avslutas uppräkningen av författningar vilka ska beaktas parallellt med minerallagen med formuleringen ”… och andra författningar” (SOU 1986:53 s. 12). Skälet till valet av formulering var enligt kommittén att de haft motsvarande bestämmelser i 1974 års lag om vissa mineralfyndigheter och 1974 års gruvlag som förebilder (SOU 1986:53 s. 216). Av dessa två lagar är det dock bara den första som innehåller en bestämmelse med samma avslutning som den av kommit-tén föreslagna. Av propositionen till 1974 års lag om vissa mineralfyndigheter framgår också att tanken med den valda formuleringen var att den typ av verksamhet som lagen reglerade också skulle vara underkastad prövning enligt annan offentligrättslig lagstiftning rörande användningen av mark och vatten (prop. 1974:146 s. 81). Att verksamhet som omfattades av 1974 års gruvlag också ansågs vara underkastad reglering i annan lagstiftning än den i gruvlagen explicit omnämnda framgår av uttalanden i propositionen till nämnda lagstiftning (prop. 1974:32 s. 106).

544Ds 2006:2 s. 56.