Återinträde i skolkarriären

Vägen in i högstadium och gymnasium gick via förberedelse- och in- troduktionsklasser. När kvinnorna kunde återuppta skolgången gjorde de det inte i samma kontexter som tidigare och vägen tillbaka in i skol- karriären gick därför via olika s.k. förberedelse- och introduktionsklas- ser som kvinnorna deltog i under varierande tid (Tabell 7.1).

Kvinnorna blev formellt inordnade i kategorin elever med ut- ländsk bakgrund och var nu nybörjare i skolan. Rodell (1995) menar att en alltför snabb men också en alltför sen övergång till normalklass kan ha negativ betydelse för eleven. I det förra fallet kan det leda till svå- righeter att ta del av undervisningen, i det senare till svårigheter att an- passa sig till normalklass. Kvinnorna hade varit vana vid att bli betrak- tade som duktiga elever och jag har tolkat deras beskrivningar som att de kan ha sökt undvika att kopplas samman med elever med utländsk bakgrund om de uppfattat att de förknippades med dåliga skolresultat.

Det var typ, det var många invandrare. Och just det som var så kons- tigt att jag kände mig utanför. Det var så många andra som var in- vandrare. Men jag är inte som dom. Det var inte jag som inte kunde svenska, det var jag som ville vara bäst. Det är just det. Hela jag, hela mitt liv. Jag har för stora krav på mig själv. Om jag inte klarar någonting så blir jag helt nere. (Sara)

Utifrån kvinnornas beskrivningar i intervjuerna förefaller fokuseringen i förberedelseklasser och introduktionsklasser framför allt ha legat på inlärning av svenska och inte på studier i andra ämnen eller på pedago- giska diskussioner om klassrumsarbete. Ana sade att när hon gick i för- beredelseklass så gick hon tillsammans med barn från flera olika län- der.

Svenskarna gick i ett hus och vi i ett annat. De var ju blonda och blå- ögda. De var ju svenskar. I min klass gick elever från hela världen. Jag umgicks aldrig med dom (svenskarna min anm.) och de såg ner på oss. Man såg någon gång en mörk tjej som var med dem och man tänkte oj hon måste ha klarat av allt detta. Men det visade sig längre fram att hon var adopterad. (Ana)

Deras klassrum var beläget i samma skolhus som den ordinarie grund- skolan men de hade ingen kontakt med de svenska barnen. De besökte inte deras skolklasser. Ana ville gärna ha haft kontakt med dem.

Elisa sade att medan hon väntade på besked om de skulle erhålla asyl gick hon i en förberedelseklass i ett år och åtta månader. De läste matte och idrott i en vanlig klass eftersom de i dessa ämnen inte behöv- de använda svenska språket. Hon läste också svenska.

Jag läste halva tiden i en vanlig klass och halva tiden läste jag svens- ka i en förberedelseklass. Jag placerades sedan i åttonde klass för att det passade bäst för min ålder och sedan gick jag också i nian. (Elisa)

När Elisa erhållit asyl beskrev hon att hon börjat i en annan klass och läst alla ämnen.

Jag lyssnade ju på studievägledaren som var i den skolan. Han sa att ni som har kommit senare och jag hade ju bara läst lite i åttan och i nian. Han rådde mig att jag skulle söka till ITK på gymnasiet men det beslutet ångrar jag efteråt. Jag skulle ha klarat hur mycket som helst. Jag hade ju brister i svenska men det kunde jag hantera för jag var jätteduktig i de andra ämnena. (Elisa)

Till skillnad från Elisa, ångrade inte Sara att hon gått två år i förebere- delseklass/introduktionsklass innan hon sökte till gymnasium. Sara menade tvärtom att hon i efterhand uppfattat att hon behövt det året och att det underlättat hennes fortsatta studier. Hon sade att hon däremot vid den tiden inte förstod varför hon skulle behöva vänta och uttryckte att hennes otålighet berott på att hon ville att allt skulle bli som det varit före skolavbrottet och flykten.

När man förlorat allt vill man ha allt tillbaka genast. (Sara)

Mira beskrev tiden i introduktionsklassen som mycket givande och att hon fått stenciler som hon arbetat med. Även Sally beskrev tiden men framför allt läraren i svenska i förberedelseklassen som mycket viktig för hennes fortsatta studier.

Hon gav sig tid att förklara. Den svenska grammatiken t.ex. eller om jag läste SO med klassen så förklarade hon vad det betydde. Hon förklarade ämnet så att jag förstod för det var inte lätt för mig att för-

stå. Hon pratade långsammare och med bilder så att jag kunde hänga med. (Sally)

Sally började i en förberedelseklass på Solgården dit familjen flyttat. Solgården är ett utpräglat svenskglest område och det går mycket få elever med svensk bakgrund i de grundskolor som finns i området. Hon sade att hon gått i en liten klass på 15-17 nytillkomna elever i olika åldrar. Samtidigt som hon läste svenska hade hon läst vissa andra äm- nen som t. ex. matematik i en vanlig nionde klass. Hon hade haft två lärare i svenska som hon beskrev som underbara.

De respekterade oss. Även om man inte pratar så bra svenska så lyssnade de på oss och gav oss tid att förklara. Även om vi inte pra- tade så bra så lyssnade de på oss och gav inte upp så lätt. De beröm- de oss mycket. Jag tror att det var det som gjorde det mycket för jag var inte van vid beröm. Det gjorde man aldrig i Bulgarien. Det var mycket sällan som lärare berömde en även om man var jätteduktig. (Sally)

Även Laila nämnde modersmålsläraren som en viktig person som lärt henne att använde olika lexikon för att förstå begrepp på svenska. Tanja uppskattade att modersmålsläraren hjälpt henne med svensk historia vilket denne egentligen inte skulle syssla med.

Vägen tillbaka gick via klasser där kvinnorna skulle lära sig svenska. Ett mönster som syns i beskrivningarna är att de inte haft kon- takt med elever med svensk bakgrund i samband med detta. Det är ock- så ett gemensamt mönster i studien att föräldrarna inte förekommer i beskrivningarna när det gäller samarbete med skolan. I forskning om förberedelseklasser poängteras vikten av föräldrasamverkan (Axelsson, Lennartson-Hokkanen & Sellgren, 2002; Blob, 2003).

7.3.1 Återinträdet i reguljära klasser

Att vara flykting har för de intervjuade kvinnorna inneburit att deras skolkarriärer avbrutits. Två mönster framträdde i beskrivningarna om hur svensk skola hanterat återinträdet i skolkarriären i reguljära klasser. I det ena mönstret har kvinnorna betraktats som nybörjare i den svenska skolan. Detta förhållande gällde kvinnorna som hunnit påbörja gymna- siestudier före migrationen. De fick inte tillgodoräkna sig kunskaper i något skolämne utan fick börja om på nytt med sina gymnasiestudier i Sverige. I det andra mönstret återfinns kvinnorna som inte hunnit full-

göra grundskolan. Deras eventuellt bristande ämneskunskaper förefaller inte ha beaktats utan de har fått hoppa över ett eller två år på högstadiet och placerats i skolklasser utifrån sin ålder.

Tanja, Mira, Zina, Laila och Amina hade gått något år i gymna- sieskola före flykten. Jag menar att de som tidigare studerat vid gymna- sium haft ämneskunskaper och begrepp på modersmålet från hemlandet som haft en mobiliserande inverkan på skolkarriären. Eftersom de re- dan hade läst något år på gymnasiet, men fick börja om på nytt har de inte kommit efter i ämneskunskaper under de år studerat svenska, något som Thomas och Collier (1997) fann blev fallet när eleverna i deras studie lärde sig engelska som andraspråk. En skillnad mellan dessa och de ovannämnda kvinnorna i min studie är att de senare redan hade hun- nit skaffa sig vissa ämneskunskaper eftersom de före migrationen börjat på gymnasiet. Det kan emellertid ha upplevts som diskvalificerande att få börja om från år ett. Tanja och Mira sade att de inte gärna vistats i skolan i Sverige eftersom de redan kunde en hel del av vad de skulle lära sig där.

Det är så, men det var jobbigt för mig på det sättet. Jag pallar inte att vara med alltså i skolan överhuvudtaget, för det är bara dumt och vara där för nästan allting som jag läste, jag kunde allt från Bosnien. Matte och det var inte svenska, men jag menar matte och andra äm- nen. Så liksom bara sitta där i flera timmar och lyssna på det som jag redan kan, och då var jag inte i skolan. Men jag var ju alltid på redo- visningar och jag tittade alltså om vi hade prov eller. (Tanja)

De som fick börja om gymnasiet från årskurs ett har därmed också varit äldre än sina klasskamrater vilket de upplevt begränsade och försvårade deras relationer till klasskamraterna. Det som ur ett språk- och ämnes- kunskapsperspektiv kan ha varit mobiliserande för deras framgångsrika skolkarriärer kan alltså också ha upplevts negativt av kvinnorna.

Som jag sa dom var jättesnälla, alltså det var inte så att dom ville inte ha något med mig att göra, men det var bara att dom var innan jag och dom har en annan bild, alltså du vet, det var när man är 15, 16 och kommer på gymnasiet, då är det bara killar som gäller alltså Ska vi göra det Ska vi gå på diskotek och Ska vi göra det och Ska vi ha de kläder och jag hade, alltså vad ska jag säga. Jag hade gått förbi dom där tiderna, alltså det var, det låg i min, alltså vad ska jag säga Usch. (Laila)

Kvinnorna upplevde klasskamraterna som för unga och att de hade oli- ka intressen. Mira upplevde dessutom att hon p.g.a. sina upplevelser

som tolk för landsmän på sjukhus kände sig äldre än sin biologiska ålder. Jag har fört Amina till denna grupp eftersom hon hade erfarenhe- ter från gymnasieskola men hon hade gått i ett skolsystem som innebu- rit att hon börjat gymnasiet tidigt och när hon återupptog gymnasiestu- dierna var hon i samma ålder som klasskamraterna.

Lada, Isabelle, Sally, Elisa och Zelma, som varit i åldern 11-14 år vid flykten, har hoppat över ett eller två år av högstadiet och efter för- beredelseklass och introduktionsklass börjat i år nio eller direkt på gymnasiet. De har alltså hoppat över skolår men varit i samma ålder som sina klasskamrater vilket kan ha underlättat att skapa relationer till klasskamraterna. Elisa sade att hon placerats i åttonde klass och att sko- lan utgått från hennes ålder. Enligt Anas personhandlingar var hon 11 år när hon kom till Sverige. Efter förberedelseklass skulle hon ha place- rats på högstadiet. Skolan reagerade emellertid över att Ana föreföll påtagligt yngre än sina klasskamrater och det uppstod diskussion om Anas egentliga ålder. Hon flyttades av skolan ner två klasser för att lättare passa in bland övriga klasskamrater

Lada hade avslutat sjätte klass när hon flydde till Sverige. Hon hade läst delar av sjunde klass i ett grannland under migrationsperio- den. Varken Isabelle eller Sally fick fullständiga betyg från högstadiet.

Vid återinträdet i skolkarriären har inte kvinnornas föräldrar in- volverats av skolan. Lada tillfrågades av lärare i skolan vilken klass hon ville börja.

Dom frågade om jag ville gå om åttan, för den möjligheten fanns också, för att man skulle gå om ett år bara för att liksom man skulle vara säkrare. (Lada)