Gymnasieval

I beskrivningarna framgick att det inte förekommit någon samverkan mellan skolan och kvinnornas föräldrar för att diskutera val av gymna- sieprogram. Kvinnorna beskrev att föräldrarna varit positiva till gymna- siestudier och uppmanat dem att studera. Sara och Zina sade att de känt press hemifrån att studera vidare. Zina menade att hennes pappa sagt att i Sverige har ni chansen att studera. Föräldrar till elever med utländsk bakgrund motiverar i stor utsträckning sina barn att läsa läxor och stu- dera vidare på gymnasiet (Goldstein-Kayaga, 1995). Enligt Runfors

(2003) påverkas skolmotivation av vad familjen och ungdomen anser vara nödvändig skolkunskap i förhållande till den yrkeskarriär som planeras. Bortsett från Ana beskrev kvinnorna att föräldrarna uppmunt- rat till gymnasiestudier men att de överlåtit val av program till kvinnor- na själva. Ana sade att hennes pappa till att börja med inte varit mot- ståndare till hennes gymnasiestudier men att det förändrats efter flytt till en större stad och till ett svenskglest bostadsområde. Han såg en karriär för Ana som gift kvinna vilket inte var förenligt med studier enligt traditionella föreställningar. Ana menade att en anledning till att det varit möjligt för henne att trots föräldrarnas missnöje kunna genom- föra sina gymnasiestudier var familjens behov av studiebidraget som hade upphört om inte Ana hade studerat.

Gymnasievalen påverkades av lärarna på introduktionskurserna eftersom de på basis av lektionsarbete och provresultat gav sina omdö- men om elevernas studiekapacitet och om huruvida deras val av inrikt- ning på fortsatta gymnasiestudier föreföll realistiska. Men även kön, klass och etnicitet samspelar enligt Olsson (2001) vid val av gymnasie- program. Vid omsorgsprogrammet återfinns sedan 1990-talet en myck- et hög andel flickor med utländsk bakgrund.

Hur kvinnornas skolbakgrund och fortsatta skolgång schematiskt kan beskrivas framgår i den inledande texten i kapitlet (se Tabell 7.1).

Zina och Tanja valde att inte följa lärarnas rekommendationer av studieprogram. Zina deltog under ett år i introduktionsklass och däref- ter rekommenderade lärarna henne att fortsätta sina studier på det na- tionella omvårdnadsprogrammet. Zina var mycket ovillig till detta men eftersom ”alla” sade att N-programmet var mycket svårt började hon på omvårdnadsprogrammet men hoppade av nästan omgående.

Och efter ett år så tyckte mina lärare där att jag var färdig, men inte för naturvetenskaplig linje utan i och med att det var den svåraste lin- jen på gymnasieskolan så tyckte dom att jag skulle börja på vårdlin- jen istället. Så jag gjorde det men jag hoppade av efter en vecka tror jag redan för jag tyckte inte alls att det var något som passade mig då. Och så läste jag svenska igen ett år till. Jag ville vara 100% säker på språket att jag verkligen kunde det. Alla skrämde mig nästan lite grann i och med att jag skulle gå på naturvetenskaplig linje så sa alla hela tiden att det är jättesvårt och Att just det här med språket. De trodde inte jag skulle klara det. (Zina)

Zina hade studerat på ett naturvetenskapligt gymnasium under två år i Iran och hon var mycket motiverad att slutföra studierna. Hon sade att eftersom gymnasiestudierna i Iran omfattar fyra år och hon endast hun-

nit läsa två av dem hade hon varit tvungen att börja om på nytt i Sveri- ge. Hon läste ytterligare ett år på introduktionskurs till gymnasiet för att förbättra sina svenskkunskaper. Därefter uppstod problem eftersom hon hunnit fylla 20 år. Zina sade att enligt åldersbestämmelser skulle hon hänvisas till Komvux eftersom hon blivit för gammal för ungdoms- gymnasiet. Hon lyckades emellertid utverka hos rektorn att de skulle göra ett undantag för henne och tillåta att hon började på gymnasiet. Hennes ambitionsnivå kan även ha påverkats av att hon kände en press från sin pappa att ta tillvara möjligheter för studier i Sverige.

Laila rekommenderades att läsa en 2-årig social linje, en rekom- mendation som hon följde. Efter dessa två år gavs tillfälle att läsa ytter- ligare ett tredje år för att komplettera social linje till samhällsveten- skaplig, vilket Laila gjorde.

Tanja beskrev att lärarna hade rekommenderat henne att läsa ett teoretiskt studieförberedande program men hon valde istället Barn- och Fritidsprogrammet.

Så flyttade jag till X-stad igen och där gick jag på IT-Kom det är nå- gon sådan förberedelsekurs inför gymnasiestudier. Och jag var rätt så duktig där, så fick jag högsta poäng på sådan svensk. Vi hade sådan svensk, vad heter det prov, så att nationell svenska. I alla fall så fick jag högsta poäng så då insåg jag att Ja men det går ju att lära sig lik- som svenska, och då skulle vi välja vilken utbildning skulle vi fort- sätta plugga. Och jag valde Barn och Fritid. Alltså plus jag tänkte jag tycker om barn så skulle jag kanske kunna jobba med barn och så tänkte jag, jag menar, jag kommer kanske aldrig att klara av Natur och Humanistisk på grund av språket, så jag tog det lättaste. (Tanja)

Tanja hade varit tveksam till lärarnas rekommendationer eftersom hon varit osäker på om hon hade tillräckliga svenskkunskaper för att klara av ett teoretiskt gymnasieprogram. När hon beskrev sina studier i Bos- nien sade hon att hon upplevt skolan som svår men att hon pluggat hårt och därför fått höga betyg. Hon kan ha känt tveksamhet inför sin stu- diekapacitet och därför sänkt sin ambitionsnivå för att ”vara säker på att klara av studierna”. Lärarna och deras uppfattningar upplevde hon inte som signifikanta.

Isabelle, Lada, Sara och Sally, som varit i grundskoleåldern när de återupptog studierna i Sverige, placerades i klasser som innebar att de fick hoppa över årskurser.

Isabelle fick börja i grundskolans år nio. Hon beskrev att hon på grund av migrationen ”hoppat över” sjunde och åttonde året. Hon erhöll

inte godkända betyg i kärnämnena och var inte behörig att söka till na- tionellt gymnasieprogram utan fortsatte på individuellt val. Hon stude- rade ett år vid det individuella programmet men trivdes inte alls och hade hög frånvaro.

Ja bara jag trivdes inte nu med det, det gjorde jag inte. Inte med klas- sen, utan jag trivdes inte med hela grejen, för jag tyckte att det var onödigt att gå i den klassen, det tyckte jag, så jag skolkade rätt så mycket då. Det gjorde jag. Och jag skötte mig inte alls så jag förstår inte alls hur jag kunde komma in i gymnasiet, alltså det gjorde jag. Jag och min kompis vi bara, alltså vi gick typ en lektion per dag och när vi var där, så hade vi bara, alltså vi bara skrattade åt alla andra och tyckte att det här var så, så himla löjligt tyckte vi. (Isabelle)

Isabelle sade att det endast varit hon i klassen som därefter blivit anta- gen på det nationella omvårdnadsprogrammet. Hultqvist (2001) har studerat elevers möte med gymnasieskolans individuella program. Lik- som Isabelle trivdes eleverna i Hultqvists studie inte utan kände sig utanför och stigmatiserade. De upplevde att de blev särbehandlade av lärare och att övriga elever såg ner på dem.

Lada fortsatte efter att ha gått i förberedelseklass i år nio i grund- skolans reguljära undervisning. Därefter började hon på gymnasiet.

Sara beskrev att hon gått på introduktionskurs och därefter på Na- turvetenskapligt program. Hon valde det eftersom hon hade hört att det var det svåraste och hon ville bevisa att hon kunde klara av det.

Med sig till gymnasiet har kvinnorna haft olika erfarenheter av hur deras kompetens upplevdes av lärare i Sverige. Ladas erfarenheter var kongruenta med dem hon varit van vid att möta. Hennes prestatio- ner dög. Isabelle däremot hade gjort erfarenheter av att hennes presta- tioner inte var tillräckliga. Hon var tvungen att börja på Individuellt val eftersom hon erhållit ofullständigt grundskolebetyg i kärnämnena. Sara hade upplevt ifrågasättande av sin kapacitet men efter ytterligare ett år i förberedelseklass fått bekräftelse på att hon var den kompetenta elev som hon tidigare upplevt och fortfarande upplevde att hon var. Hon valde den svåraste gymnasieutbildningen för att bevisa att hon kunde klara av den. Hon hade tänkt gå ett fyraårigt program men lärare mena- de att hon kunde klara av ett treårigt. Hon sade att det gjort henne mycket glad.

Sally hade slutfört sjunde klass och gått någon månad i åttonde klass i Bulgarien när hon flydde till Sverige. När hon gick i förberedel- seklass sade hon att hon haft några ämnen i reguljär klass i skolan. Hon

var inte behörig att söka till gymnasiet utan hon hade gått om nionde klass. Syo-konsulenten rekommenderade henne att börja på Omvård- nadsprogrammet för att det fanns en möjlighet att få jobb efter gymna- siet och att det var möjligt att studera vidare på högskola efter gymna- siestudierna. Hon ville bli sjuksköterska eller socionom och enligt syo- konsulenten var Omvårdnadsprogrammet en bra grund att ha.

Ana hoppade inte över klasser utan placerades snarare under sin tidigare skolnivå i grundskolan men eventuellt i rätt åldersgrupp. Hon fortsatte därefter på högstadiet. Hon menade att eftersom alla i klassen talade om gymnasiestudier som en självklarhet uppfattade även hon det som självklart. Hon sökte till ett gymnasieprogram som hon aldrig på- började eftersom familjen flyttade. I den nya staden var Anas meritpo- äng för låga för att hon skulle få tillträde till detta program och hon kom istället att studera vid Omvårdnadsprogrammet som varit hennes andraval.

Både för Sally och Ana förefaller de tidigaste kontakterna med svensk skola ha varit viktiga för hur deras skolkarriärer kommit att ut- vecklas. Sally beskrev att hon uppmuntrats av lärarna i förberedelse- klassen och fått beröm, vilket hon inte varit van vid från Bulgarien. Även för Ana förefaller interaktionen med skolan ha varit viktig. Det förefaller emellertid snarare ha varit klasskamrater som varit viktiga. I deras livsprojekt ingick utbildning på gymnasiet. Ana beskrev att hon trivts i skolan och med kamraterna och att hon känt sig bekräftad av dem. De blev signifikanta personer och eftersom deras inställning till utbildning var positiv övertog Ana denna inställning.

7.5

Sammanfattande kommentar

Jag har uppfattat ett gemensamt mönster i kvinnornas skolbakgrund. De har gjort goda skolprestationer före flykten och förefaller ha burit med sig höga ambitionsnivåer. De har också trivts i skolan. De har varit mo- tiverade till att fortsätta studera över grundskolenivå och några av kvinnorna hade påbörjade gymnasiestudier före flykten. Några av dem beskrev också att de varit inställda på fortsatta högskolestudier efter gymnasiet. Kvinnorna har varit olika gamla vid ankomsten till Sverige och hunnit olika långt i sin skolkarriär. Det är också ett gemensamt mönster att skolkarriären inte återupptogs i Sverige där den avbrutits vid migrationen. Ett annat gemensamt mönster i beskrivningarna är att

föräldrarna inte har varit involverade i kvinnornas skolgång i Sverige och inte heller i valet till studieprogram. Föräldrarna, bortsett från Anas som efter flytten till en storstad inte ville att hon skulle studera, har enligt kvinnorna uppmuntrat dem att studera men överlåtit val av gym- nasieprogram åt kvinnorna. Föräldrarna har inte heller av skolan invol- verats i dessa diskussioner.

Migrationen avbröt kvinnornas skolgång och vägen tillbaka gick via förberedelse- och introduktionsklasser. Det finns inget krav på kommuner att de skall tillhandahålla förberedelse- och introduktions- klasser. Nyanlända elever med utländsk bakgrund definieras som elever med behov av särskilt stöd. De har rätt att få den hjälp och det stöd som de behöver och detta stöd kan utformas på olika sätt av olika skolor (Rodell, 1995). I en översiktstudie om skolintroduktion för nyanlända elever i fyra storstadskommuner fann Blob (2003) att det rådde en rela- tiv samstämmighet om vad förberedelseklasser syftade till bland de skolor som valt att inrätta sådana klasser. De skulle ge grundläggande svenska språkkunskaper, förbereda för studier i reguljära klasser samt vara en mjukstart för hela familjen (Blob, 2003, s. 13). De intervjuade kvinnorna har alla gått en tid i särskilda förberedelse- och introduk- tionsklasser och gjort varierade erfarenheter. Sally var mycket positiv och menade att lärarnas bekräftelse av henne i förberedelseklassen be- tytt mycket för att hon skulle våga tro på att hon skulle kunna klara av sin skolgång i Sverige. Bortsett från Sally har inte kvinnorna under denna tid upplevt att de haft kontakter i skolan med elever som bott längre tid i Sverige eller som haft svensk bakgrund. På den skola som Sally gick var undervisningen för nyanlända elever organiserad något annorlunda än för övriga kvinnor i studien. Sally gick halva veckan i särskild förberedelseklass och andra halvan i reguljär klass. Hon hade emellertid inte någon kontakt med elever med svensk bakgrund efter- som hon bodde och gick i skolan i ett av Sveriges mest svenskglesa bostadsområden. Flera av kvinnorna beskrev en lokalintegrering av förberedelseklasserna genom att de gick på samma skolor som de övri- ga eleverna men de hade ingen kontakt med varandra.

Efter förberedelsetiden, som varit olika lång för kvinnorna, har deras vägar till gymnasiet sett olika ut. I intervjumaterialet syns två grupperingar. De av kvinnorna som hade hunnit påbörja gymnasiestu- dier i hemländerna har fått börja om dessa. Detta mönster kan delvis ses som en parallell till att föräldrarnas yrkeskompetens inte ansetts gång- bara på arbetsmarknaden. Omstarten på gymnasiestudierna kan ha un-

derlättat kvinnornas studier eftersom de hunnit skaffa sig ämneskun- skaper på modersmålet. De har inte kommit på efterkälken ämnesmäs- sigt. De av kvinnorna som börjat på högstadiet har, bortsett från Ana, istället hoppat över ett eller två år i grundskolan vilket kan ha försvårat studierna och påverkat deras val till gymnasiet. Varken Isabelle eller Sally erhöll fullständiga avgångsbetyg från år nio. Anas oklara ålder ledde till att hon efter en tid placerades utifrån den ålder skolan uppfat- tade var hennes egentliga, vilket innebar att hon fick flytta ner två klas- ser. Skolans olikartade inplaceringar av kvinnorna i det svenska skolsy- stemet kan sammanhänga med att grundskola och gymnasieskola är olika skolsystem. Medan grundskolan är en obligatorisk skolform med större fokus på gemensam fostran, är gymnasieskolan en frivillig skol- form med rötter i lärdomsskola och fokus på ämnen respektive yrken. Det kan ha bidragit till att man betraktat kvinnornas skolbakgrunder olika.

Vid återupptagandet av skolgången och inför valen till gymnasiet uppfattar jag att de intervjuade kvinnornas föräldrar har marginaliserats av skolan, ett förhållande som även visats och diskuterats av Bunar (2001). En annan alternativ tolkning i denna studie är att föräldrarna valt att överlåta beslut om inriktningen på den fortsatta skolgången till skolan om föräldrarna uppfattat skolan och dess lärare som auktoriteter, ett förhållande som också diskuteras av Gustavsson (2001). Komplexa förhållanden som exempelvis utbildningsriktningars status, förförståel- se om skola, språksvårigheter och psykosocial stress kan ha medverkat till hur föräldrarna har interagerat med de intervjuade kvinnorna och skolan. Skolan och lärare på introduktionskurserna kan också ha valt att inte samverka med föräldrarna och föräldrarnas kompetens och enga- gemang kan mer eller mindre omedvetet ha förbisetts.

8

Mötet med en annorlunda