10 Vändpunkter
10.3 Sociala förhållanden
Amina från Palestina, Ana från Libanon och Elisa från Somalia nådde under gymnasietiden en ålder då de enligt traditionella genusföreställ- ningar förväntades gifta sig. Detta medförde också att de mötte mot- stånd mot studier. Giftermål kom i konflikt med den etniska gruppens genusföreställning om giftermål och utbildning. En gift kvinna skall inte gå i skolan. Kvinnorna har ställts inför valet att följa de traditionel- la föreställningarna och avsluta skolgången i samband med giftermålet eller att försöka utveckla strategier för att kunna fullfölja sin utbildning. Amina och Elisa gifte sig under gymnasietiden medan Ana vägrade. Kvinnornas väg till en avslutad skolgång har sett olika ut men för att kunna genomföra sin skolkarriär har de behövt stöd.
Amina gifte sig under andra året i gymnasiet. Att vara palestinsk kvinna och 17-18 år begränsade Aminas skolkarriär i Sverige eftersom det utmanade en föreställning i hennes omgivning om vad en palestinsk kvinna i hennes ålder skulle göra. Amina sade att jämnåriga unga pales- tinska kvinnor pikat henne för att hon inte varit gift utan fortfarande gick i skolan. Enligt Amina hade det inte räckt med enbart hennes egen skolmotivation och med lärarstöd för att hennes skolkarriär skulle bli framgångsrik. Det krävdes också att familjen visade sitt gillande och stöttade henne. Annars hade hon avbrutit skolgången i likhet med sina palestinska jämnåriga bekanta.
Jag var fast besluten liksom att jag skulle liksom bli något, för jag hade liksom så höga drömmar. Det går inte att komma så långt ner liksom att man, för jag hade träffat andra liksom från samma land som hade bara hoppat av och även om dom hade gift sig så har dom bara hoppat av utbildningen, men jag tycker fortfarande det är helt fel. (Amina)
När hon träffade en ung palestinsk man gifte hon sig med honom. Ami- nas giftermål under gymnasietiden samt hennes graviditet ledde till en vändpunkt, ett antingen-eller-val. Skulle hon sluta skolan som hennes kvinnliga bekanta gjort eller fortsätta studera, fast hon var gift och även födde barn under gymnasietiden. Avgörande var, enligt Amina, hennes föräldrars inställning att hon skulle studera fast hon gifte sig.
De var stolta över mej när jag gick i skolan och var duktig. (Amina)
Ett väsentligt praktiskt stöd gavs av hennes mamma, som saknade för- värvsarbete. När Amina blev gravid och fick sitt första barn var mam-
mans arbetslöshet, enligt Amina, en viktig praktisk förutsättning för att hon skulle kunna hjälpa henne så att hon skulle kunna fortsätta gå i skolan. Mamman hjälpte henne med att passa barnet så att hon kunde plugga inför proven. Hon och maken åt middag varje dag i föräldra- hemmet eller hos svärföräldrarna. Amina slapp därigenom en stor del av de uppgifter som hon som ung gift moder förväntades utföra. Hon kunde gå till skolan och koncentrera sig på sina studier. Amina sade också att i samband med graviditeten hade hon mått fysiskt dåligt och varit frånvarande en hel del och beskrev att lärarna hade tagit hänsyn till att hon var gravid. Hon kände sig mycket trött och var osäker på om hon skulle orka klara av att slutföra det naturvetenskapliga program- met. Hon sökte upp Syo-konsulenten för att be om att bli överflyttad till ett yrkesinriktat program men denna bad henne att först fundera och sedan återkomma. Att hon ombads att fundera och inte fördes över till en annan yrkesförberedande utbildning har varit en utmärkande händel- se som fick till följd att Amina inte bytte inriktning utan fullföljde sin påbörjade utbildning.
Elisa gifte sig under andra året på gymnasiet. I samband med gif- temålet flyttade hon till en större stad och slutade skolan. Hon beskrev att det ”blev inte så” att hon slutförde gymnasieskolan utan hennes stra- tegi var istället att läsa in de kurser hon skulle läst i tredje årskursen på Komvux. På så sätt slutförde hon gymnasiestudierna.
Nej, det blev inte så. Jag läste fram till tredje året och sen flyttade jag och istället för att komma in i en ny klass tredje året ville jag plugga själv och läsa in de ämnen som jag hade kvar på Komvux. (Elisa)
Äktenskapet upplöstes efter något år och Elisa flyttade till en ny stad där hon fortsatte med högskolestudier.
Ana vägrade att gifta sig. I hennes beskrivning framträdde bo- stadsmiljön och skolornas upptagningsområden som viktiga, vilket även beskrivits i andra forskningsrapporter t.ex. av Bunar (2001), Dry- ler (2001) och Andersson (2002). För Ana blev flyttningen till ett bo- stadsområde och en skola som var beläget i ett villaområde där skol- kamraternas föräldrar hade högre utbildning, en utmärkande händelse. Anas föräldrar har aldrig gått i skolan och båda är analfabeter. Eftersom alla klasskamraterna pratade om att det var självklart att läsa vidare på gymnasiet beskrev Ana att hon också upplevde det som självklart. Hon sökte till en inriktning på ett teoretiskt program som inte gavs i hem- kommunen utan i grannkommunen. Ana skulle pendla mellan hemmet och skolan. Hennes pappa förbjöd emellertid henne att göra det och
beslöt att familjen istället skulle flytta till en större stad. Det var en an- nan utmärkande händelse som påverkade hennes skolkarriär. Anas me- ritpoäng var inte tillräckligt höga för att hon skulle kunna erhålla en studieplats på sitt förstaval till gymnasiet i den nya staden, utan Ana hänvisades till sitt andraval som var Omvårdnadsprogrammet. Familjen bosatte sig i ett svenskglest bostadsområde där det sedan tidigare bodde flera släktingar till familjen. Ana kom att studera vid en gymnasieskola med mycket hög andel elever med utländsk bakgrund. Hon hade tidiga- re känt sig som speciell och uppmärksammad i positiv bemärkelse.
Det var så roligt, de sa för hon är libaneser, hon är inte svensk…och jag var väldigt social och trevlig. (Ana)
På högstadiet hade Ana varit välkänd och upplevt sig accepterad av sina klasskamrater. Det hade varit speciellt att hon var libanesiska och hon hade haft många svenska vänner. På den nya skolan blev hon istäl- let en bland många andra elever med utländsk bakgrund. Familjen hade i den tidigare kommunen bott i ett invandrarglest bostadsområde dit fadern medvetet bett att familjen skulle kommunplaceras för att enligt Ana undvika att familjen kommunplacerades i Norrland. Det nya bo- stadsområdet var ett s. k. svenskglest område. Där bodde även flera landsmän och släktingar. Enligt traditionen skulle flickor gifta sig i 16- 17-års åldern. I denna miljö var det inte förenligt med studier att vara gift.
I Anas beskrivningar framträder ingen enskild stödperson utan det är snarare hennes starka motivation till studier som, enligt Ana, varit viktig. En tolkning är att hennes forna klasskamrater på högstadiet utgjort viktiga sociala objekt och att också deras inställning till studier har påverkat Ana. Eftersom studiebidraget var kopplat till studier skulle familjen ha gått miste om detta om Ana hoppat av sina studier vilket enligt Ana varit ett skäl till att hon lyckades genomdriva sina studiepla- ner mot familjens vilja.
Ana var den enda av kvinnorna som beskrev att föräldrarna mot- satt sig studier. Det är ett gemensamt mönster i de övriga kvinnornas beskrivningar att föräldrarna understött skolgången. De har uppmuntrat dem till gymnasiestudier men inte velat eller kunnat medverka i plane- ringen för vilket gymnasieprogram kvinnorna skulle välja och inte hel- ler kunnat ge stöd genom att hjälpa dem med skolarbetet. De har behövt stöd i skolan från lärare och klasskamrater. Miras beskrivning att hen- nes mamma, som undervisat i språk i hemlandet, kunnat hjälpa henne
att förstå hur den svenska grammatiken var strukturerad utgör ett un- dantag.
Gränsen när upplevelse av uppmuntran övergår i krav kan vara hårfin. Några av kvinnorna beskrev att de uppfattat krav från föräldrar- na att de skulle studera. Zina sade att det framför allt varit hennes pap- pa som påpekat att det fanns möjlighet i Sverige att studera och att hon skulle ta vara på den chansen.
Ja från början har det varit mycket, inte från min mamma, utan från min pappa för vi kom ju hit av politiska skäl så sa min pappa hela ti- den att nu har vi kommit hit, nu har ni chansen att bli någonting nu måste, han sa aldrig ordet måste men både jag och min syster fick den uppfattningen att ja nu alltså vi kände oss skyldiga på något vis att nu måste vi göra det för nu har vi möjligheterna. (Zina)
I intervjun beskrev Zina sin rädsla för att misslyckas med studierna vilket påverkat hennes val att fortsätta studer fast hon inte mådde bra i skolan. Valsituationer är komplexa och flera olika förhållanden spelar in i individers val. Zina talade också om att studier, speciellt naturve- tenskapliga, har hög status i Iran. En tolkning är att hennes motivation att genomföra sin skolkarriär, hennes beslutsamhet att läsa vid Natur- programmet och hennes rädsla för att misslyckas sammanhängde med en press hemifrån att klara av studierna. Hon sade att under en del av hennes gymnasietid hade familjen haft svårigheter sinsemellan.
Jag vet inte hur jag började prata med min kemilärare, jag vet inte hur jag kom in på det så började jag prata med honom om det så sa han att jag skulle gå och prata med kuratorn och jag fick mycket av henne också. Jag var hos henne ofta. (Zina)
Kuratorn på skolan gav Zina stöd och Zina besökte henne ofta.
10.4 Sammanfattande kommentar
Två tydliga mönster syns i materialet. I det ena har enskilda lärare varit signifikanta andra som givit kvinnan stöd. Det har framför allt skett utanför lektionstid. Det har varit pedagogiskt stöd eller erbjudande om sådant, men framför allt talade kvinnorna om interaktion med lärare som givit socialt stöd. Kontakten har emellertid inte från början haft sociala förtecken. När kvinnorna uppmärksammats av lärare är det sna- rare kvinnorna som genom sina beskrivningar medverkat till att stödet
fått en social inriktning vilket i sin förlängning fått positiv betydelse för deras skolkarriärer.
Att lärare och elev upplever att de har positiva relationer är vä- sentligt för undervisningen i skolan. Minoritetselever reagerar mycket positivt när de upplever att lärare ser och bryr sig om dem och relaterar till dem som individer. Det har stor betydelse för om undervisningen uppfattas positivt eller ej och för om och hur eleven utvecklar sina re- surser (Cummins, 1996).
I det andra mönstret har några kvinnor tidigt fått svenska vänner som blivit signifikanta personer och som guidat dem genom klassrum- met och på fritiden vilket jag har belyst i kapitel 9.
Ett annat mönster utgörs av frånvaron av uppsökande stödkontak- ter från skolans psykosociala medarbetare. Även om kvinnorna levt i och flytt från länder som befunnit sig i krig och flera av de intervjuade kvinnorna flytt från länder där det förekom etniska förföljelser, våldtäk- ter och massavrättningar har de av denna personalkategori inte erbjudits krishjälp eller hänvisats till annan stödverksamhet.
Ett ytterligare mönster är att de intervjuade kvinnornas föräldrar har varit positiva till och understött att kvinnorna skulle studera. vilket framhålls även i andra studier som viktigt för minoritetsungdomars skolframgång (Axelsson, 1999; Blob, 2003; Cummins, 1996).
Framgångsrika skolkarriärer, ålder och traditionella inställningar kan emellertid komma att stå i motsats till varandra. Två av kvinnorna i studien gifte sig under gymnasietiden. Deras giftermål kom i konflikt med skolkarriären. För en av dem möjliggjordes skolgången genom föräldrarnas stöd medan den andra kvinnan fick avsluta skolgången genom egna studier med stöd av Komvux. Ana, motstod den etniska gruppens traditionella inställning till kvinnor, ålder och studier. Hon vägrade gifta sig. Varken hennes föräldrar, väninnor eller den etniska kulturkretsen har enligt Ana stött hennes utbildningskarriär. Indirekt kan fadern till denna kvinna ha varit ambivalent till att hon skulle gifta sig och få avbryta studierna. Han kan ha ”låtit” henne fortsätta studera även om han ”utåt” gentemot den etniska gruppen uttryckt sitt ogillan- de. Ett förhållande som talar för denna tolkning är att han i Libanon under något år betalt en extralärare för att denne skulle följa med henne till skolan och hjälpa henne på lektionerna eftersom hon inte behärska- de arabiska tillräckligt väl p.g.a. att familjen bott flera år i ett annat land. Hon uppgavs även vara äldre än sin biologiska ålder för att få lov
att börja vid just denna skola. I Sverige hade hennes familj närmat sig den libanesiska gruppen från att från början ha sökt ett närmande till svenskt majoritetssamhälle. När familjen flyttade från ett etniskt svenskt bostadsområde till ett svenskglest bostadsområde flyttade fa- miljen samtidigt närmare sin etniska kulturkrets. Denna upprätthåller traditionellt skilda arenor för mäns och kvinnors agerande. Även hen- nes väninnor ifrågasatte nyttan av studier för kvinnor i allmänhet och särskilt för gifta kvinnor.