Klass och socioekonomisk bakgrund

Tallberg Broman (2002a) och Weiner och Berge (2001) skriver att skolforskning i Sverige vanligtvis inte arbetar med klassbegreppet eller begrepp som kan hänföras dit.

Även om elevers uppväxtförhållande tas med i analyser av skol- karriärer så sker det vanligtvis med hjälp av andra begrepp än klass. Skolverket använder socioekonomisk bakgrund (SEI). SEI är den faktor som bland annat i Skolverkets kvantitativa nationella uppföljningsstu- dier har visat sig ha störst förklaringsvärde för skolframgång. Detta förhållande gäller även för elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige (Skolverket, 2000). Föräldrarnas utbildningsbakgrund förefal- ler emellertid ha något mindre betydelse för elever med utländsk bak- grund än för infödda elever.

Att skillnaden i elevers meritvärden uppdelat efter föräldrars utbild- ning är större för infödda än för elever med utländsk bakgrund kan bland annat bero på en svagare arbetsmarknadsanknytning för föräld- rar till elever med utländsk bakgrund (Skolverket, 2004, s. 26).

Detta förhållande framträdde även i Skolverkets rapport 2003a. Klass- begreppet är relaterat till det moderna samhället. Persson (2000) jämför det moderna och det postmoderna/senmoderna samhället utifrån tillhö- righet till kollektiva enheter och individualisering. Under det moderna har en lång individualiseringsprocess pågått parallellt med och som motvikt till kravet på inordning i den kollektiva tillhörigheten. Det har framför allt rört tillhörigheten till klass men denna fungerade både fri- görande och uppslukande. När individerna blev medvetna om sina kol- lektiva gemensamma intressen, blev inordnandet i klassen den strategi som skulle leda till frigörande (Persson, a.a.).

Tillhörigheten till klass är både objektiv och subjektiv, d.v.s. både materiell och som identitetsupplevelse. Den objektiva klasstillhörighe- ten grundas i samhällsklassernas olika förhållande till produktionen, vilket återspeglas i individernas olika materiella levnadsförhållanden, möjligheter till inflytande, makt och skolkarriärer. Den subjektiva di- mensionen rör individens upplevelse av tillhörighet till en samhälls-

klass med gemensamma levnadsomständigheter och kan beskrivas som identitet. Persson (a.a.) menar att när den objektiva tillhörigheten med- vetandegörs uppslukas individen subjektivt, eftersom det är med hjälp av inordningen i kollektivet som hon, om hon tillhör de lägre klasserna, uppfattar att positiva förändringar för klassen och därmed för individen kan genomföras. Frihet var under det moderna kopplad till kravet på inordning och tillhörighet till ett kollektiv och med hjälp av kollektivet kunde frihet uppnås. Under postmodernismen/senmodernismen upple- ver däremot individen sig som fri även utan kollektiv tillhörighet. Det har skett ett frigörande från kravet på inordning och hon uppfattar att hon själv väljer om och vad hon vill identifiera sig med och att hon kan konstruera sitt liv oberoende av strukturer. Men trots ökade möjligheter till social mobilitet och upplevelse av frigörande har inte klasser för- svunnit, menar Persson (a.a.).utan finns kvar som underliggande mate- riella tillhörighets- och identitetsmaterial som individen på något sätt måste förhålla sig till, ett resonemang som jag instämmer med. En så kallad livsstildesign har enligt Bauman (1999) uppstått under postmo- dernismen/senmodernismen men den kommer i konflikt med exempel- vis klass och kön eftersom dessa strukturer existerar och påverkar indi- viders villkor. Bauman (a.a.) skriver att de ökade möjligheterna till in- dividuella val har skapat en brist på trygghet och menar att den indivi- duella friheten har blivit för stor och individerna söker sig därför åter till kollektiva identiteter. En sådan, menar jag, kan exempelvis vara etnicitet.

Det moderna samhället formulerade mer eller mindre heltäckande lösningar på problem som samhället skapade. Även om tidigare lös- ningar ifrågasatts så kvarstår exempelvis ojämlika levnadsförhållanden, arbetslöshet och skolsvårigheter. . En kritik som riktats mot fokusering- en på kultur och etnicitet är att sociala förhållanden kulturaliseras eller etnifieras (Molina, 1997; SOU, 1999:8; Bunar, 2001). Sociala förhål- landen görs till individers eller den etniska gruppens problem, vilket som jag tidigare nämnt, döljer förhållanden skapade av samhälleliga strukturer och institutioner.

Socioekonomisk index (SEI) har utvecklats av Statistiska central- byrån och bygger på systemet med socialgruppsindelning vilket i sin tur utvecklades år 1911 som motvikt till klassbegreppet. SEI delade in befolkningen utifrån yrkestillhörighet och inte efter förhållande till produktionen. I SEI sker stratifieringen dels utifrån yrkets fackliga till- hörighet och dels utifrån utbildningskravet i yrket eftersom utbild-

ningskravet är nära knutet till arbetets innehåll (Ahrne & Leiulfsrud, 2000). I motsats till SEI har klasstillhörighet sin objektiva grund i män- niskors förhållanden till produktionsmedlen och sin subjektiva grund i upplevelsen av dessa förhållanden. Ett socioekonomiskt perspektiv be- aktar arbetets innehåll och dess koppling till utbildningskrav i yrket men betonar inte makt- och ägarförhållanden i arbetslivet som en grundläggande dimension, vilket ett perspektiv som fokuserar klasstill- hörighet gör. Ett socioekonomiskt perspektiv eller ett klassperspektiv i skolstudier innebär i båda fallen ett antagande att föräldrarnas ställning i arbetslivet påverkar familjens levnadsförhållanden, vilket påverkar barnens skolkarriärer, något som Skolverkets betygsstatistik visar.

4.8.1 Klassresor

Förändringar inom utbildningssystemet var en del av moderniserings- projektet under 1900-talet. Med hjälp av utbildningsreformerna skulle samhället demokratiseras. Förutom att höja hela befolkningens bild- ningsnivå skulle de så kallade begåvningarna inom de lägre klasserna kunna tas till vara för samhället genom att det via utbildningsmöjlighe- ter skapades ett socialt rörligare samhälle. Individer skulle kunna genomföra individuella klassresor med hjälp av framgångsrika skolkar- riärer. Det kan för individen innebära att hon eller han hamnar i en marginaltillvaro där olika klass- och könsrelaterade förväntningar och föreställningar möts och korsar varandra (Trondman, 1994; Ambjörns- son, 1996; Frykman, 1998).

Individuella byten av samhällsklass kan ske både uppåt och neråt i statusskalan men bör ses som en pågående resa, som en lossbryt- ningsprocess snarare än som ett byte från en klass till en annan (Trondman, 1994). En uppåtgående klassresa är numera generellt sett vanligare för kvinnor än för män (Ahrne & Leiulfsrud, 2000; Antalai- nen, 1986). Det hänger i Sverige bl.a. samman med förvetenskapligan- det av traditionella kvinnoyrken inom vård och omsorgsutbildningar. Den kompetenshöjning som skulle genomföras inom verksamheter i den offentliga sektorn ledde till att traditionella kvinnoyrken som sjuk- sköterskor och yrken inom olika former av social omsorg, liksom tidi- gare folkskollärar- och förskollärarutbildningar, gjordes om till medel- långa högskoleutbildningar. Utbyggnaden av den offentliga sektorn med dess tjänsteproduktion har inneburit uppkomsten av ett stort, till stor del kvinnligt mellanskiktsom t.ex. lärare av olika slag, sjuksköters-

kor, socialarbetare, omsorgspersonal. De har i viss utsträckning möjlig- het att påverka sin egen planering men inte att kontrollera andras arbe- te. De har ingen formell maktbefogenhet gentemot andra anställda på arbetsplatsen (Ahrne & Leiulfsrud, a.a.). Denna grupp är starkt könsdif- ferentierad med t.ex. manliga ingenjörer och kvinnliga sjuksköterskor, manliga träslöjdslärare och kvinnliga engelsklärare, manliga brandmän och kvinnliga förskollärare. Könsmärkningen av yrken kan å ena sidan stimulera fler kvinnor att utbilda sig inom högskolan men det leder å andra sidan till en konservering av uppdelningen av arbetsmarknaden.

När migranter kommit till Sverige är det vanligt att deras tidigare arbetslivserfarenheter och utbildningar inte anses gångbara. De omsko- las och (om)utbildas men har svårt att få förvärvsarbete. När individer och familjer migrerar och speciellt när de tvingats fly har de lämnat kvar sina arbetsmarknadspositioner och materiella tillgångar. Deras sociala och ekonomiska kapital är vanligtvis påtagligt reducerat i det nya landet. Deras svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden är väldokumenterat. För dem som gör det sker det ofta i yrken som inte motsvarar deras kompetens. Det kan beskrivas som att de har oklara klasspositioner, eller som nedåtgående klassresor. Skillnader i välfärd mellan svenskar och migranter finns dokumenterade (Wadensjö, 1995; SOU, 2000:3; SOU, 2001:79). Migranter har högre arbetslöshetstal, fler hälsoproblem, större trångboddhet och lägre årsinkomst än svenskar. Förvärvsarbete innebär en anknytning till arbetslivet och en inplacering i samhällsstrukturen. Förvärvsarbete har betydelse både för individens och familjens materiella levnadsförhållanden men också för identitet och självbild. Arbetslöshet påverkar inte bara privatekonomin utan ock- så självkänslan och den fysiska och psykiska hälsan negativt (Ovesen, 1978).

Speciellt nytillkomna flyktingar gör nedåtgående klassresor eller har vaga klasspositioner. Vag kontakt med arbetsmarknaden, exempel- vis som praktikant eller som arbetslös, innebär en oklar arbetsmark- nadsposition. Migranter och speciellt flyktingar lever i en marginaltill- varo på grund av att de saknar eller har ett diffust förhållande till ar- betsmarknaden. De är i högre grad än andra arbetslösa, praktikanter eller föremål för omskolning. Även om gruppen migranter är heterogen utifrån utbildningsnivå och yrke i hemlandet minskar heterogeniteten om den relateras till arbetsmarknadspositioner i Sverige (Edin, 2001; Arai, Schröder & Vilhelmsson, 2000). Arbetslöshet och segregerade bostadsmarknader kan skapa ett vardagsliv vid sidan av majoritetssam-

hället. Identifikationen med majoritetssamhället försvåras eller omöj- liggörs om inträdet på sociala arenor förhindras p.g.a. boende i svensk- glesa bostadsområden och diskriminering på arbetsmarknaden. I detta resonemang förs migranter samman till en kategori men förhållandet gäller speciellt nytillkomna flyktingar sedan 1990-talet. Invandrare är inte en homogen grupp men för nyanlända flyktingar har levnadsförhål- landena generellt sett förändrats negativt p.g.a. migrationen, oavsett tidigare klasstillhörighet (Edin, a.a.; Arai, et al., a.a.). Om bilden av utanförskapet kulturaliseras förläggs problematiken till den enskildes kulturella bakgrund och då döljs ojämlika socioekonomiska förhållan- den (Tesfahuney, 1999; Bhabha, 1999; Bunar, 2001).

Flyktingar kan emellertid även före flykten ha varit marginalise- rade. De som kommit till Sverige som flyktingar har troligtvis upplevt materiella och positionella förluster både före och under flykten. De har på olika sätt upplevt förföljelse som hotat deras existenser. Marginali- seringsprocessen kan för flera ha påbörjats redan före flykten. Al- Baldawi (1998) menar att alla migranter, oberoende av skäl till migra- tionen, upplever psykosocial stress under migrationsprocessen. Förlus- ter av materiell natur liksom förluster av positioner och nätverk skapar otrygghet som enligt författaren leder till psykosocial stress. Det kan yttra sig såväl i somatiska sjukdomar som i depression. Traumatiska upplevelser förstärker stressen. Det författaren benämner som migra- tionsprocessen startar i och med att personer börjar att tänka på att mig- rera och avslutas först när tillvaron stabiliseras i och med att personen erhåller uppehållstillstånd i ett annat land. När migranter får besked att de får stanna upplevs ett visst mått av trygghet eftersom tillvaron stabi- liseras och blir mindre oviss. När nyetablering försvåras i det nya lan- det kan det fördjupa den psykosociala stressen. De socioekonomiska och sociala omständigheter som invandrade familjer lever under har påverkats av migrationsprocessen. Höga arbetslöshetstal i Sverige gör att för många elever är deras föräldrars positioner på arbetsmarknaden vaga eller oklara. För elever vars föräldrar är arbetslösa innebär det att familjen lever på en ekonomisk ansträngd nivå eftersom familjen får sina inkomster från någon socialpolitisk inkomstkälla t.ex. försörj- ningsbidrag. Låga disponibla inkomster i familjen påverkar elevens levnadsförhållanden och försvårar skolprestationer. Konkret kan lev- nadsförhållandena ta sig uttryck i att eleven exempelvis saknar eget rum att göra sina läxor i, inte har tillgång till internetuppkoppling, till

datorer och böcker. Andelen elever med slutbetyg från årskurs 9 våren 2003, som invandrat efter 1993 och vars båda föräldrar saknade an- ställning eller eget företag, uppgick till 43,4 procent (Skolverket, 2004). Elevernas meritvärde var generellt sett avsevärt lägre än övrigas.

På samma sätt som föräldrarnas arbetsmarknadsanknytning samvari- erar med elevernas meritvärde samvarierar även familjers socialbi- dragstagande med elevers meritvärde; elever i familjer som uppbär bistånd presterar i genomsnitt på en lägre nivå jämfört med dem som inte uppbär bistånd (Skolverket, 2004, s. 28).

Av de elever som migrerat efter år 1993 levde 70 procent i familjer vars disponibla inkomst per familjemedlem understeg 70 000 kronor per år. Motsvarande förhållande gällde för 46 procent av eleverna som kommit till Sverige år 1993 eller tidigare, för 44 procent av eleverna som var födda i Sverige med utländsk bakgrund samt för 24 procent av elever med svensk bakgrund (Skolverket, a.a.).

De intervjuade kvinnorna i studien har genomfört framgångsrika skolkarriärer. Det kan ha skett utifrån olika sociala positioner. Fram- gångsrika skolkarriärer kan för några ha inneburit uppåtgående klassre- sor ur en objektiv klasstillhörighet i Sverige men kan ha motsvarat fa- miljens upplevelse av att utgöra en självklarhet utifrån en subjektiv klasstillhörighet grundad i ursprungslandet. Utbildning kan så att säga ingå som en del av familjens historik. Utbildning kan för några ha in- neburit en uppåtgående klassresa såväl ur ett objektivt som ur ett sub- jektivt perspektiv. Utbildningen kan uppfattas som meningslös om den inte förväntas utgöra en väg till etablering.