Duktiga elever med höga ambitionsnivåer

ar nämligen att de varit duktiga i skolan före skoltiden i Sverige och att de trivts i skolan. Sara uttryckte exempelvis att hon hade presterat mycket bra i skolan och att hon väntat sig att bli vald till skolans bästa elev.

Bland de bästa (i klassen min anm.). Jag förväntade mig att vara sån, du vet när man slutar, en väljs. Jag förväntade mig att vara den som väljs. (Sara)

Sara hade gått i sjunde klass när hon avbröt skolgången. I hennes skola valdes varje år den elev som hade bästa betygsprestationerna. Sara hade haft förhoppningar om att bli vald men p.g.a. flykten hann hon aldrig slutföra skolåret. Hon menade att hon förväntat sig att om hon hunnit få betyg före flykten skulle hon ha varit en av de elever som presterat bäst i skolan. Hon hade planer på att läsa vidare på universitetet efter grund- skola och gymnasium.

Även Lada beskrev att hon varit en av de bästa eleverna i skolan redan från första klass. Hon hade alltid trivts i och älskat skolan efter- som det var härligt att vara omringad av människor och det var lätt och roligt att lära sig saker.

Jag var alltid, det har alltid varit så redan från första klass när jag fick betyg så var jag bland dom bästa i klassen och började man re- dan så där, bäst i klassen från ettan, då fortsätter man ju att vara det. Och jag har alltid levt med skolan, så det är inga problem egentligen, jag behövde inte läsa så jättemycket. Visst fick jag göra mina läxor och läsa det ena och det andra, men liksom jag behövde inte vrål- plugga för att liksom klara mig, på toppen hela tiden. (Lada)

Lada, liksom Sara, beskrev att hon känt en press hemifrån att prestera väl men att hon upplevt det som en positiv press eftersom det motsva- rade hennes upplevelse av sin egen kapacitet.

I intervjun med Mira framträdde också skoltiden före flykten som positiv och hon haft höga betyg. Hon sade att hon trivts och att det varit lätt i skolan.

Tanja uttryckte att hon å ena sidan tyckt att det varit svårt i skolan men att hon ägnat mycket tid åt att läsa läxor och fått höga betyg.

Både Amina och Isabelle beskrev upplevelser före migrationen av att ha gått i skolan utan att till att börja med förstå det språk som tala- des. Amina hade gått i skola både i Libanon och på Cypern. Hon hade gått i flera olika skolsystem och även i skolor med olika språklig inrikt- ning dels arabiskspråkiga och dels engelskspråkiga. Hon sade att hon alltid tyckt om att gå i skolan och haft bra betyg. Eftersom hon har levt i flera olika länder och gått i olika skolsystem hade hon ibland varit yngre och ibland äldre än sina klasskamrater.

Och då har jag när jag har läst i Libanon 8 år, då hade jag egentligen 2 år kvar för att jag skulle bli klar med högstadiet, men då hamnade jag i ett annat system, så jag hamnade i 9:an och sedan gick jag på gymnasiet också första året på samma skola. (Amina)

Amina hade således redan erfarenheter av migration och skolbyte när hon kom till Sverige. Det hon upplevt som mest besvärligt har varit att skiljas från sina vänner när hon måste byta skola. Även Isabelle hade tidigare migrerat. Hon hade börjat i första klass i samband med att fa- miljen migrerade till Kosovo från Serbien. Hon förstod inte mycket av vad som sades i skolan eftersom hon kunde mycket lite av språket i början men hon sade att hon lärt sig språket snabbt.

Och jag har alltid haft 5:or från 1:a klass och fram till 6:e klass, och jag har aldrig fått en 5:a minus, alltså så, så jag har varit bland dom, alltså en av dom duktigaste i klassen, en av dom duktigaste i skolan, en av dom, det var jag absolut. Och ja, och det var ju också svårt för mig, för jag bodde i Jugoslavien i 6 år och så pratade vi jugoslaviska där och sedan när jag flyttade till Kosovo så skulle jag precis börja i 1:an och så på albanska. (Isabelle)

Sally sade också att hon varit duktig i skolan i Bulgarien. Hon hade inte tänkt så mycket på framtiden men det var självklart att hon skulle läsa vidare efter gymnasiet. Föräldrarna hade alltid tyckt att det var viktigt att hon var duktig i skolan.

Även Zelma och Ana sade att de varit duktiga i skolan. Zelma hade som framgick av den introducerande beskrivningen haft drömmar om att studera till pilot. Hon sa:

Mina framtidsplaner var att plugga vidare, att läsa. Jag drömde alltid att bli pilot. Men de drömmarna försvann i samband med flykten. Man kommer inte in i skolan på samma sätt som om man går regel- bundet i sitt eget hemland. (Zelma)

Anas familj hade bott utomlands när hon började skolan och Ana gick sina första år i en utländsk skola. När familjen återvände till Libanon efter två-tre år beskrev Ana att hon inte behärskade sitt mordersmål väl. Hennes pappa hade bekostat en privatlärare som följde med henne till skolan varje dag för att hjälpa henne förstå vad läraren menade och vad som stod i böckerna. Hon lärde sig fort och var duktig i skolan. Ana sade att för att hon skulle få börja i denna skola, som var privat, kräv- des att hon var äldre och därför uppgav hennes pappa hennes ålder fel- aktigt vid återkomsten till Libanon vilket gjorde henne några år äldre i officiella dokument än hennes biologiska ålder. När Ana kom till Sve- rige var hon således några år yngre än vad som framgick av person- handlingarna.

Ur empirin framträdde alltså beskrivningar som bildar ett gemen- samt mönster av goda skolprestationer före migrationen. Kvinnorna förefaller ha haft höga ambitionsnivåer. Jag har tolkat deras beskriv- ningar som att de tillskrev sin framgång den egna kompetensen vilket medverkat till att de hade utvecklat ett gott självförtroende i relation till skolan. De har även haft stöd från föräldrarna.

Sara beskrev sin självbild som kongruent med den bild hon upp- fattade att omgivningen hade av henne. I denna interaktion formades hennes positiva självbild som skolelev. Hon nämnde att hon redan på grundskolan planerade att fortsätta sina studier på universitet efter gymnasiet.

Jag hade höga krav, jag tänkte gå gymnasiet, sedan högskolan. Jag ville skaffa mig bra utbildning. (Sara)

Saras planer var att gå den utbildning som hon uppfattade var svårast d.v.s. läsa medicin, något som Elisa också ville.

Jag ville bli någonting inom medicin. (Elisa)

Tanja och Mira från Bosnien, Laila och Zina från Iran samt Amina från Palestina hade hunnit påbörja sina gymnasiestudier före migrationen och beskrev att de lyckats väl med dessa. Utbildning har ingått som en del av deras framtidsplaner. Liksom Sara och Elisa, beskrev Mira och Tanja att de planerat att studera vidare vid universitet efter gymnasiet.

I de tidigare kontexter som familjerna levt i kunde föräldrarna, bortsett från Anas som aldrig gått i skolan och var analfabeter, hjälpa sina döttrar med läxor och de hade erfarenheter, om än varierande, från sin egen skolgång om hur skolvardagen gestaltades. I Sverige förlorade föräldrarna denna kompetens när skolarbetet utfördes i en annorlunda språklig och pedagogisk kontext. Det var endast Mira som beskrev att hon kunde få viss hjälp med skolarbetet. Hennes mamma hade varit lärare i ryska och kunde hjälpa henne förstå hur svensk grammatik var konstruerad. Zina beskrev känslor av utsatthet och att hon upplevde att hon var den enda i sin gymnasieklass i Sverige som inte kunde få läx- hjälp i hemmet. Det berodde dels på att föräldrarna inte hade naturve- tenskapliga utbildningar men också på att de hade ringa språkkunskaper i svenska och att de inte hade någon erfarenhet av svensk skola.

Kvinnorna hade som nämnts varierande socioekonomiska bak- grunder eller klassbakgrunder och kom inte generellt från högutbildade familjer. Kvinnorna beskrev emellertid att de ville fortsätta studera ef- ter grundskolan oavsett föräldrarnas skolbakgrund. Utbildning kan un- derlätta för kvinnor som migrerat att göra uppåtgående klassresor efter-

som flera traditionella kvinnoyrken i Sverige akademiserats (Ahrne & Leiulfsrud, 2000; Antalainen, 1986). I kvinnornas bakgrundsbeskriv- ningar framträdde att de hade varit duktiga i skolan i sina hemländer, att de haft höga betyg och att de varit motiverade att studera. Att de varit duktiga i skolan har troligtvis påverkat deras motivation att fort- satta studera, oavsett föräldrarnas skolbakgrund om de i interaktionen med signifikanta andra i skolan tolkat att de upplevde deras prestationer som goda (Cummins, 1996).