Historia som moralisk vägvisare
Historia som moralisk vägvisare
Historia som moralisk vägvisare
Ett annat tema som jämt och ständigt dyker upp i elevernas reflektio- ner är idén om att människor kan lära sig av historien. Eleverna be- traktar historia som ett ämne som kan ge dem moralisk och värdegrundsmässig vägledning. Historien anses vara livets läromästa- re. På frågan om vad och från vilka händelser man kan lära sig från
382
ibid. s. 40-41.
383
Det enda tydliga undantaget från denna form av undervisning är Mikael Mikaelssons berättelse om hans undervisningsstrategier. I undervisningen utgår Mikaelsson från olika teman och han har valt bort den ”klassiska” kronologiska uppbyggnaden. Delar av hans undervisningsstrategier liknar mest den forskande eller det som Sødring Jensen kallar ”funktionella” undervisningsmodellen. Likväl har hans undervisning drag av ”metodisk” analys samt av ”objektivistisk” och ”klassisk” historiesyn. Använder man exempelvis Thomas Nygrens modell skulle man kunna placera Mikaelssons historiesyn i en eklek- tisk, samhällsvetenskaplig, narrativ och flerperspektivisk historiesyn. Därför är det viktigt att ha i åtanke att det är svårt att placera Mikaelsson eller för den delen någon annan lärare i en bestämd och avgrän- sande idealtyp. Intervjuerna visar således att lärarna rör sig över flera idealtyper. Jfr Nygren, T., Erfarna lärares historiedidaktiska insikter och undervisningsstrategier, 2009; Sødring Jensen, S., Historieunder- visningsteori, 1978, s. 105-106
384
Slutsatsen baseras på Fredrik Fredrikssons, Andreas Andreassons, Pål Pålssons och Karin Karinsdot- ters reflektioner. Mikael Mikaelsson använder inte någon lärobok i flera av sina klasser.
får man ett enstämmigt svar: andra världskriget i allmänhet och förin- telsen i synnerhet.
Cornelia menar att man bland annat läser historia för att ”man skall se till att Hitler inte kommer tillbaka. Om någon försöker säga samma sak [som Hitler] så skall man stoppa den direkt […]. Om man inte vet vad han gjorde då kan man inte se till att det inte händer igen”. Indirekt ställs diktatorer mot demokratiska samhällsideal. En- ligt Dejan och Monica kan historieämnet hjälpa oss att agera mora- liskt eftersom vi kan lära oss av de misstag som har begåtts i det förgångna. I likhet med de andra eleverna syftar de på världskrigen. Linda anser att det är mycket viktigt att ha kunskaper om första och andra världskriget eftersom dessa krig fortfarande har konsekvenser för många europeiska länder.385 Hon påpekar att varje samhälle har en början. Davor hävdar att genom att läsa om de stora europeiska krigen kan man ”lära sig av de misstagen så att de inte händer igen”.
Dejans syn att historieämnet kan bidra till interkulturellt lärande hänger samman med frågan hur historieämnet anses kunna bidra till utvecklingen av vissa värdegrunder:
Dejan: För att om man förstår historia då tycker jag att man […] blir […] mindre fördomsfull. Man förstår både samhället och religion bättre och saker blir inte lika främmande för en. […] Det blir kanske enklare att umgås med folk från andra kulturer. Det blir inte så mycket kulturkrockar. Jag tycker att man förstår världen på ett bättre sätt. Varför är den så och hur den skulle kunna bli och så vidare.
Elevernas utgångspunkter bygger på uppfattningen att historiska kun- skaper kan förhindra degradering av normer och värderingar samt öka förmågan att skilja ondska från godhet. Genom att tillhandahålla avskräckande exempel (och/eller beskriva de ”goda” historiska ex- emplen) anses historia kunna ge moralisk vägledning och utveckla demokratiskt tänkande.386
På så sätt ger historieämnet en framtidsvi- sion.
Medan synen att människor kan lära sig av historia är allmänt förekommande bland eleverna är denna syn på historieämnet mindre uppenbar i vissa lärares reflektioner. Men även lärarnas reflektioner om hur vi kan lära oss av historia kretsar kring andra världskriget. På
385
Världskrigen (framförallt andra världskriget) tillsammans med förintelsen ses av eleverna som de vik- tigaste händelserna i historien. Samtidigt medger Zehra, Sandra, Jala, Monica m.fl. att världskrigen tar oproportionellt stor plats i undervisningen. Även Fredrik Fredriksson antyder detta.
386
Jfr Southgate, B.C., Why Bother with History? - Ancient, Modern and Postmodern Motivations, 2000, s. 20.
frågan om Karin Karinsdotter anser att historia borde vara ett kärn- ämne svarar hon positivt och tillägger:
Karin Karinsdotter: Jag tycker att det är viktigt med historia men jag köper inte det här att man skall kunna sin historia för att man inte skall göra om misstag. Det köper jag inte. Och jag köper inte att man blir en antifascist eller något om man lär sig historia. Erfarenheten säger att historiker sällan haft något problem med att arbeta i sådana kulturer. De som egentligen har haft svårt att arbeta var litteraturarbetarna. Därför menar jag att det inte räcker att tala om historien. Man måste i detta ha en del empati. Jag menar att skinnskal- larna vet mycket väl vad som hände i koncentrationslägren, det är ju ingen okunskap men det de saknar helt är att vara den andre [sätta sig in i den andres situation, min anm.].
Hon menar att det snarare är genom empatifrämjande insatser än faktagenomgångar som man kan minska främlingsfientligheten och de högerextrema åsikterna. Läraren och läroboksförfattaren Hans Nyström är delvis av en annan åsikt.
Hans Nyström: Jag tror att det kan ha betydelsen för framti- den, för människornas sätt att tänka. Om man exempelvis inte hade upplevt det som hände under andra världskriget och i Tyskland. Och om man inte får lära sig om detta och diskutera om varför hände det så, så tror jag att sådana saker skulle kunna hända igen.
Hans Nyström har som utgångspunkt att kunskaper om det förflutna kan förändra/påverka människors sätt att agera och eventuellt för- hindra framväxten av oönskade och icke-demokratiska tänkesätt och synsätt på omvärlden och medmänniskorna.387
Även Thomas Nygren kommer fram till slutsatsen att lärare betraktar historieämnet som ett ”bra ämne för att arbeta med värdegrundsfrågor och ökad självstän- dighet i värderandet”.388
Ungdomarnas och lärarnas reflektioner påminner om myndighe- ten Forum för levande historias ståndpunkter. Myndigheten betonar i sin ursprungliga beskrivning av sin verksamhet hur viktiga kunskaper om världskrigen, nazismen och förintelsen är för moralfrågor samt för utveckling av normer och värderingar. Forumets övergripande mål är enligt SOU 2001:05 ”att stärka viljan hos var och en att aktivt verka för alla människors lika värde. Forumet skall behandla frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångs-
387
Southgate menar att historieämnet ses som ett ämne som har potential att påverka individens värde- ringar. ibid. s. 13.
388
punkt i Förintelsen”.389
Med hjälp av kunskaper om människors ill- dåd i det förflutna hoppas forumet kunna påverka individers histo- riemedvetande och sålunda bidra till att forma ”moraliska” och ”demokratiska” medborgare. Här är ett exempel på forumets över- gripande mål och dess syn på historia samt historieämnets uttalade mål att forma ungdomars identifikationer.
Historien är levande eftersom de tolkningar vi gör av vad som har hänt tidigare i historien ständigt förändras. Männi- skors handlande i andra tider har format det samhälle vi lever i nu. Hur vi ser på det som har hänt påverkar vår samtid och hur vi planerar för morgondagen. Det är vår skyldighet att förhålla oss till det som har hänt för att gemensamt bygga en bättre framtid. Historien är fylld av goda och dåliga exempel och det är människor här och nu som väljer vilken roll dessa erfarenheter skall spela i samhällsbygget. Att lära sig historia är inte bara en fråga om historiska fakta utan i minst lika hög grad en fråga om att stärka historiemedvetandet, dvs. männi- skors upplevelse av sammanhang mellan tolkningen av det förflutna, förståelsen av det närvarande och perspektiven på
framtiden.390
Det är svårt att säga om det är Forum för levande historias politisk- pedagogiska uppdrag som har lett till att eleverna anser att kunskaper om förintelsen och nazismen är centrala i kampen mot odemokratiska åsikter/identifikationer. Men frågar man lärarna om forumets upp- drag är det ingen tvekan om att de menar att förintelsen och andra världskriget har haft en framträdande plats i undervisningen långt in- nan forumets etablering.
Mikael Mikaelssons svar sammanfattar väl de intervjuade lärar- nas ställningstaganden:
Mikael Mikaelsson: […] När detta projekt startades så blev jag överraskad och lite, kanske inte kränkt men, betryckt när jag fick höra att det är ett avsnitt jag hade ägnat väldigt lite tid åt – när det alltså sades så från politiskt håll. Det blev jag minst sagt irriterad över. Det är ju traditionellt ett avsnitt, skulle jag vilja säga, som många, många historiker använder mest tid på. Så själva upprinnelsen och temat gav mig rätt så mycket att tänka på. Rätt snabbt så kom jag fram till att det- ta var mer ett politiskt utspel än att det kom från historikers eget håll. Jag som lärare har aldrig uppfattat att det har varit något större problem. Tvärtom så tyckte jag att det är just det här, där svenska lärare kan ta bladet från mun och verk- ligen panga på och skall panga på. Sen får vi höra från ett po- litiskt håll att elever vet ingenting om det. Så jag blev väldigt
389
Kommittén Forum för levande historia, Forum för levande historia: Betänkande (SOU 2001:05),
2001, s. 7.
390
konfunderad minst sagt. Men det är väl bra att vi fick ytterli- gare material och en stor satsning på det hela.
Likväl anser lärarna att det undervisningsmaterial som har produce- rats i forumets regi är till stor hjälp. Både eleverna och lärarna anser att förintelsen är en grundläggande del i historieundervisningen och att ämnet är relaterat till moral- och (demokratiska) värdegrundsfrå- gor. Det råder inget tvivel om att förintelsen och andra världskriget oftast symboliserar synen att historia kan fungera som livets läromäs- tare. Det är på sin plats att anta att eleverna, lärarna och läroboksför- fattarna anser att undervisningen om förintelsen är viktig för att ”stärka grundläggande värden som hänsyn, solidaritet och tolerans, vilket i sin tur bidrar till att stärka medborgarrollen och grunden för demokratin”, för att citera kursplanen för Historia A.391
Frågan är dock vilka andra argumentationslinjer det går att fin- na i intervjumaterialet. I återstoden av kapitlet kommer jag att be- handla de frågeställningar som lärarna ser som viktiga men som i varierande grad uppmärksammas av eleverna. I detta sammanhang kan det vara på sin plats att diskutera det som ibland kallas ”den nära historien”. Många lärare menar nämligen att den nära historien är en viktig del i deras undervisning och majoriteten av eleverna stäl- ler sig positiva till den, även om de oftast inte nämner denna form av historieundervisning explicit i sina svar på frågan om varför man skall läsa historia.