daktiska forskningen om de så kallade mångkulturella samhällens på- verkan på historieämnet eftersom min avhandling ingår i denna forskningstradition. Historikern Harald Runblom antyder i en rap- port att läroböckerna i historia och samhällskunskap inte har påver- kats i någon nämnvärd grad av de så kallade mångkulturella diskurserna.
I läroplanen för gymnasieskolan anges att ”det svenska sam- hällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”. I läroplanen för grundskolan står det att ett in- ternationellt perspektiv leder till en ökad ”förståelse för den kulturella mångfalden inom landet”. Mot bakgrund av detta måste jag konstatera att beskrivningarna av invandringen till Sverige i de granskade läroböckerna för grundskolans senare del i historia och samhällskunskap är rapsodiska och relativt intetsägande. Att det svenska samhället alltmer präglas av kulturell mångfald förbigås överlag. I de granskade läroböck- erna i historia och samhällskunskap är den ekonomiska aspekten mest framträdande: invandrarna hjälpte Sverige un- der en period då ekonomin gick på högvarv och landet be- hövde arbetskraft. Invandringens kulturella komponenter och påverkan på traditionellt svenskt kulturliv behandlas däremot inte i de studerade historie- och samhällskunskapsböckerna, men vissa sidor av den religiösa mångfalden belyses i ett par
av läroböckerna i religionskunskap.141
Runblom bedömer att trots att ”historien är full av kulturmöten in- nehåller inte någon av de granskade läroböckerna ett mer principiellt resonemang om effekter av erövring, kolonisation eller migration, huvudformer där olika befolkningselement blandas.”142
140
Carlbom, A., The Imagined Versus the Real Other - Multiculturalism and the Representation of Mus- lims in Sweden, 2003.
141
Runblom, H., En granskning av hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av läroböcker: Under- lagsrapport till Skolverkets rapport 'I enlighet med skolans värdegrund?', 2006, s. 44-45.
142
I enlighet med skolans värdegrund?: En granskning av hur etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning framställs i ett urval av läroböcker, 2006, s. 19.
Kenneth Nordgren förmedlar liknande kritik i sin analys av lä- roböcker och han poängterar att historieläroböckerna Epos och I hi- storiens spegel inte tar upp frågan medan Perspektiv på historia A
endast ägnar en halv sida åt efterkrigstidens migration.143
Sociologen Masoud Kamali förklarar att världshistorien reduceras till att gälla vad som i böckerna kallas för ”västerlandet”, och om något annat land nämns görs det enligt forskaren i förhållande till ”oss”, det vill säga till historien om ett föreställt ”vi”: européer och västerlänning- ar.144 Kamali ställer sig bakom kritikerna av eurocentrismen och diko- tomin ”vi” och ”de”, men hans tolkningar av läroböckernas innehåll bör nyanseras. Enligt både Kamali och Nordgren handlar läroböck- ernas bild av ”den andre” om en snedvriden och eurocentrisk skild- ring av dessa kulturer. Dessa slutsatser är viktiga för förståelsen av de diskurser som sätter sin prägel på läromedel, men de säger inte myck- et om hur dessa diskurser har växt fram och hur representationen av invandringen har förändrats under de senaste fyra-fem decennierna.
I en summarisk analys av rasism och främlingsfientlighet i svenska läroböcker i religion, samhällskunskap och historia (publice- rade under 1980-talet) konstateras det att även om läroböckerna inte är rasistiska eller främlingsfientliga är ”Sverige och det svenska” en måttstock. Forskarna menar att eftersom vi bor i Sverige är en viss etnocentrism ofrånkomlig. Undersökningen visar att Sverige beskrivs i alltför positiva termer medan ”begrepp som ras, etnisk grupp, flyk- ting, utländsk arbetskraft, invandrare, svensk medborgare etc. är bristfälligt behandlade”. Dessa något svepande slutsatser bör kom- pletteras med en mer djupgående analys av läroböckerna. Icke desto mindre är det intressant att forskarna konstaterar att läroböckernas historieskildringar ”förstärker schablonuppfattningen om det främ- mande och annorlunda”.145
143
Nordgren, K., Vems är historien?: Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige, 2006, s. 195ff.
144
Kamali, M., "Skolböcker och kognitiv andrafiering" i Utbildningens dilemma - demokratiska ideal och andrafierande praxis, Kamali, M. och Sawyer, L. (red.), 2006, s. 94. När det gäller andra dikotoma föreställningar av världen och läroböckers konstruktion av ”vi” versus ”dom” se Ajagán-Lester, L., "De Andra" - Afrikaner i svenska pedagogiska texter (1768-1965), 2000, s. 228-232. Utbildningsvetaren menar att först under mitten av 1960-talet kunde dialogiska och polyfoniska texter noteras. Det var även då dikotoma bilder blev mindre tydliga. Men det är tydligt att ett hierarkiskt tänkande återfinns även i 1960-talets bilder av Afrika. För en kritisk granskning av läroböckernas syn på indianer, stereotypise- ring, andrafiering och (post)koloniala strukturer se Liljefors Persson, B., "Kolonialism, stereotyper, my- ter och bilder - om representationen av amerikas indiankulturer i svenska läromedel" i Aktuellet om historia, 2008:1, s. 75, 80-88. Liljefors Persson är religionshistoriker.
145
Citaten är tagna från Selander, S. m.fl., Rasism och främlingsfientlighet i svenska läroböcker? 1990, s. 50-51.
Även om både etniska och andra dikotoma framställningar har uppmärksammats, har några mer omfattande problematiseringar av unga människors identifikationer och deras syn på historia inte gjorts. Undantaget är den tidigare nämnda avhandlingen av Kenneth Nord- gren, Vems är historia?, som dock inte specifikt fokuserar på gymna- sieungdomars syn på historieämnets innehåll och dess syfte i de så kallade mångkulturella samhällena. Avhandlingens huvudfokus är studien av assyriska/syrianska föreningars historiebruk, ungdomars inställning till attackerna mot World Trade Center i New York den 11 september 2001 och deras identifikationer samt en kvantitativ och kvalitativ tolkning av läroböckernas geografiska och tidsmässiga fo- kusområden. I sin analys av ungdomars syn på den 11 september ut- går Nordgren från fokusintervjuer med två elevgrupper (sammanlagt nio elever med ”assyrisk/syriansk bakgrund”) samt intervjuer med tre elever gjorda av en journalist och en lärare. I en mycket kort redovis- ning av elevernas etniska identifikationer noterar han att vissa elever ”växlar mellan två identiteter”, en i hemmet och en med ”svenska” kompisar. Nordgren skriver att en av de intervjuade eleverna menar att hon plockar ”det bästa från två kulturer” (den svenska och syri- anska/assyriska).146
Resultaten är betydelsefulla men de knyts inte till relevanta teorier som kan ge fördjupade kunskaper om denna identi- tetsmässiga dubbelhet. Dessutom finns det vissa metodologiska pro- blem såsom när Nordgren frågar en av eleverna: ”Du säger svenskar, är inte du svensk?” och således tillskriver individen en viss identifika- tion som eleven måste relatera till. Utöver dessa forskningsansatser genomför Nordgren en avgränsad studie av representationerna av in- vandringen i historieläroböcker som företrädelsevis har publicerats under 1990- och 2000-talet.
Nordgrens forskningsresultat kommer i denna avhandling att kompletteras med studien av 36 ungdomars tankar kring historieäm- nets innehåll och deras reflektioner kring identifikationsskapande processer samt en mer djupgående och diakron studie av läroböcker- nas representation av invandringen till Sverige efter andra världskri- get. Till skillnad från Nordgren som endast intervjuar ungdomar med så kallad assyrisk/syriansk bakgrund intervjuar jag ungdomar med många olika etnokulturella identifikationer.
146
Citaten är från Nordgren, K., Vems är historien?: Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige, 2006, s. 151.