Som ett första steg i insamlingen av studiens empiri intervjuades under hösten 2002 kommunens samtliga rektorer3 6. Syftet var att få en översikt över rektorernas uppfattningar om dokumentation, huvudsakligen i form av åtgärdsprogram. Dessutom fick jag en översiktlig överblick över de olika verksamheterna inför urvalet till fallstudierna som inleddes våren 2003. Vissa av kommunens rektorer är ledare för ett område med flera mindre skolor medan andra är rektorer enbart för en skola. En del skolor har även en biträdande rektor, i något fall deltog även den biträdande rektorn vid intervjun.
Genomförande och innehåll
Rektorsintervjuerna initierades genom att varje rektor fick ett brev från kommunens utvecklingsledare där syftet med studien beskrevs. Varje rektor besöktes på sin respektive skola där de tillfrågades om sin inställning till elever i behov av stöd i allmänhet och om arbetet med åtgärdsprogram i synnerhet.
Rektorernas uppfattningar om individuella utvecklingsplaner berördes också liksom deras syn på relationen mellan de båda dokumenten. Frågorna gällde dessutom elevers och föräldrars delaktighet i olika delar av processen samt rutiner vid uppföljning och arkivering av dokumenten. Intervjuerna med rektorerna varade i drygt en timma vardera.
Tolkning och inledande analys
Rektorernas svar nedtecknades, skrevs ut och analyserades översiktligt i ett första skede. Efter det att de sex eleverna som ingår i de fortsatta fallstudierna valts ut analyserades intervjuerna med deras rektorer mer ingående. Det innebar att sex av tio initiala rektorsintervjuer kopplades till de utvalda eleverna och studerades mer detaljerat i en senare fas. Rektorernas uppfattningar om åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner redovisas i inledningen till varje fallstudie. De övriga fyra rektorsintervjuerna har således inte använts annat än som underlag i samband med urval för fallstudierna.
Intervjuer med elev, föräldrar och viss skolpersonal
Intervjun utgör på ett naturligt sätt det vanligaste sättet att inhämta information om olika ämnen (Fontana & Frey, 2000). Det medför att det inte kan ses som nödvändigt att beskriva eller motivera valet av intervju i detalj. Däremot är det viktigt att se varje intervjusituation som unik. Beskrivning av studiens specifika förutsättningar och av det sammanhang i vilket den ingår, krävs. Intervjuerna i denna studie kan ses som strukturerade (Merriam, 1994; Fontana & Frey, 2000; Bryman, 2004) vilket innebär att frågorna är bestämda i förväg liksom ordningsföljden. Intervjufrågorna varieras något beroende på vem som är respondent3 7. Intentionen har varit att låta respondenternas egna tankar och åsikter komma fram relativt fritt samtidigt som en viss struktur har varit nödvändig för att svaren ska kunna jämföras med varandra i ett senare skede. De kan därför betraktas som narrativa (Denzin, 2000). Det innebär att det inte på något självklart sätt kan förutsättas att de ger en "sann" eller "verklig" bild av det skeende som beskrivs. De kan i stället betraktas som berättelser, lokaliserade i tid och rum.
Ett frågeschema med tio frågor utarbetades och ställdes därefter till respektive respondent. Intervjuer genomfördes med eleven själv, hans eller hennes föräldrar, klasslärare, eventuell resurspersonal, specialpedagog och rektor. I vissa fall intervjuades ytterligare någon personal där detta ansågs vara motiverat.
Det innebär att mellan fem och sju intervjuer utfördes i vart och ett av de sex fallstudierna38. Fokus vid samtalen var relationen mellan åtgärdsprogrammet och den konkreta skolsituationen. Varje intervju varade ungefär en timma och genomfördes i en avskiljd lokal på respektive skola efter den reguljära skoltidens slut.
Observation som ett sätt att komma nära praktiken
Att utföra observationer är en naturlig del av varje forskningsprocess av kvalitativ karaktär. När det gäller etnografisk forskning ligger en form av deltagande observation eller "participant observation" närmast tillhands. Det innebär att forskaren genom att delta i den studerade verksamheten söker en närhet till sitt forskningsobjekt;
In a sense, all social research is a form o f participant observation, because w e cannot study the social word without being part o f it. From this point o f view, participant observations not a particular research technique but a mode o f being-in-the world characteristic o f researchers (Atkinson & Hammersley, 1995, s. 249).
Att göra observationer innebär att vara närvarande och observera det som sker och det innebär också att se det i sin kontext (Bryman, 2004). Här försöker jag i korta drag mer precist att beskriva den form av observationer som varit en del av fallstudierna. Varje elev följdes under två till tre hela dagar. Sammantaget utfördes observationer vid 17 dagar i de olika skolorna. Vid dessa observationer fokuserades elevens relation till kamrater och pedagoger. Elevens förmåga att koncentrera sig vid individuellt och kollektivt arbete studerades också liksom hur eleven förhöll sig vid mindre styrda situationer som raster och exempelvis i matbespisningen. Dessutom antecknades vissa situationer som kunde betraktas som "kritiska" vilket innebar att de riskerade att utlösa en situation som kunde upplevas som problematisk av någon av de inblandade personerna.
Sociogram - ett sätt att studera den sociala gemenskapen
Sociogram är en del av en sociometrisk tradition, det vill säga ett sätt att mäta olika mänskliga egenskaper. Ett sociogram gör det möjligt att på grafisk väg illustrera personliga relationer i en grupp. Metoden syftar till att beskriva hur "sociala konfigurationer" (Moreno, 1934) bildas och upprätthålls och med vars hjälp dolda mönster för interaktion kan upptäckas. Symmetriska respektive asymmetriska grupper kan identifieras liksom ledare och isolerade personer i dessa grupper.
I samband med intervjuerna gjordes sociogram i de utvalda elevernas klasser. Avsikten var att studera i vilken utsträckning eleven i fråga var del av den sociala gemenskapen i sin klass. Sociogrammen ska snarast ses som ett komplement till studien som helhet än en uttömmande analys av elevens sociala position. Varje formulär bestod av två olika delar3 9, dels fick samtliga elever rangordna vilka tre elever de helst samarbetade med i skolan, dels fick de ange vilka tre elever de helst vistades tillsammans med på sin fritid. Sociogrammen insamlades och bearbetades genom att den elev som placerats på första plats fick tre poäng, den på andra plats fick två poäng och tredje plats en poäng för var och en av de två delarna. Varje elev kunde således utdela maximalt 12 poäng. Den samlade summan som varje elev fick noterades och medeltalet räknades ut. För varje elev redovisas både den individuella poängsumman och medeltalet i klassen för att jämförelser mellan olika elever skulle kunna göras. Sociogrammen utfördes av elevens ordinarie lärare som fick till uppgift att på ett åldersadekvat sätt förklara för eleverna i klassen hur blanketten skulle fyllas i. Blanketten delades ut ett par veckor efter det att intervjustudien var avslutad för att undvika att eleverna i klassen skulle koppla sociogrammet till någon enskild elev.
Inspelande samtal
Genom att registrera naturligt "tal medan det pågår" kan andra företeelser studeras än vid intervjuer. En förutsättning för att kunna studera samtal detaljerat är att de inspelas. Under hösten 2002 valde jag att gå tillbaka till de sex eleverna och göra ytterligare en datainsamling. Vid detta tillfälle, ett år efter att datainsamlingen inletts, hade alla elever flyttats upp till en senare årskurs. Samtliga elever gick dock kvar på samma skola som vid intervjustudien. Två olika samtal spelades in för varje elev. Först inspelades arbetslagets förberedande samtal. Där deltog som minst två och som mest sex personal.
Därefter inspelades det efterföljande mötet då förälder och eventuellt elev deltog. Detta benämns samtal vid utarbetande av åtgärdsprogram. Samtliga samtal skedde på en avskiljd plats i skolans lokaler vanligen efter skoltidens slut. Jag placerade mig i rummet där samtalet försiggick tillsammans med en bandspelare. Inga särskilda riktlinjer lämnades till personal eller föräldrar utan min uppgift var endast att registrera samtalet så som det utspann sig. Samtalens längd varierade från en halvtimma till nästan två timmar. De skrevs därefter ut och analyserades. Även dessa senare studier kombinerades med klassrumsobservationer.
Även om intentionen med bandupptagningen var att registrera samtalen så som de utspelade sig kan det inte uteslutas att samtalet påverkades av att det spelades in. Skolans personal kan exempelvis ha förberett sig mer noggrant än vanligt inför ett samtal med en observatör.
Dokumentinsamling
En av fördelarna med att använda texter som empiriskt material är att de kan ses som lättillgängliga men också kraftfulla artefakter. När det gäller studier av hur åtgärdsprogram används har analys vid texter varit en naturlig del av forskningsprocessen. Att de är lättillgängliga gällde däremot inte för samtliga dokument i studien, vissa tog tvärtom mycket tid i anspråk för att spåra. Samtliga åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner för var och en av fallstudiernas elever från alla tidigare skolår togs fram. Det varierade ifrån ett par dokument för någon elev till som mest ett tiotal olika handlingar4 0. Utskrivna dokument är stabila och påverkas inte av forskarens närvaro (Lincoln & Guba, 1985). De kan också benämnas "icke-reaktiv" data till skillnad mot observationer och intervjuer som av naturliga skäl alltid innebär någon form av intrång som förändrar förutsättningarna (Merriam, 1994).
När dokumenten väl var framtagna utgjorde de stabila och lättillgängliga källor. Det går inte att utesluta att de nya åtgärdsprogram som skrevs i anslutning till de båda samtalen kan ha påverkats av att samtliga medverkande visste att dokumenten senare skulle granskas. Detta gällde däremot inte för de arkiverade åtgärdsprogrammen. På en del av skolorna fanns arkiveringsrutiner som gjorde det lätt att få tag i samtliga åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner medan andra rutiner försvårade insamlingen.
Projektdagbok för att stödja reflexivitet
Under hela processens gång har jag varje vecka fört anteckningar i dagboksform. Dessa anteckningar har tjänat som ett sätt att summera och reflektera både kring hur arbetet framskridit och kring min egen roll. Dagboken har varit en värdefull källa eftersom det gjort det möjligt att gå tillbaka och titta på hur saker utfördes men också vilka tankar och bevekelsegrunder som låg till grund för olika ställningstaganden under den relativt omfattande period studien pågick. Genom att föra denna typ av anteckningar möjliggörs en form av reflektion som öppnar upp för att synliggöra vissa förgivettaganden, något som
är viktigt vid all typ av etnografisk forskning (Beach, 1997). Att föra projektdagbok kan därmed ses som ett sätt att stärka validiteten.