Under denna rubrik redovisas, liksom i merparten av de övriga fallen, det förberedande samtalet i arbetslaget initialt. Därefter följer samtalet med Anna och hennes båda föräldrar. Detta är det enda tillfälle då elevens pappa deltar vid sammankomsten. Slutligen lyfts några aspekter av hur samtalen kommer till uttryck i åtgärdsprogrammens text fram.
Arbetslagets förberedande möte
Vid arbetslagens möte samtalar specialpedagogen (SP) och klassföreståndaren (KF) inför uppdateringen av Annas åtgärdsprogram. Samtalet sker i
specialpedagogens rum som ligger något avskiljt men i anslutning till de övriga klassrummen. Lokalen är relativt liten men ljus och består av ett par elevbänkar och hyllor innehållande rikligt med arbetsmaterial för eleverna. Det första mötet är kort och mycket informellt. Någon egentlig diskussion lmng Annas problematik förs inte. Däremot diskuteras Annas deltagande på sin praktikplats. Samtalet inleds med att specialpedagogen återger att hon besökt Anna på praktikplatsen föregående vecka. Eftersom Anna inte är helt nöjd med sin praktikplats uppfattar personalen att det finns en överhängande risk att hon inte vill gå dit mer.
Samtal 1:1
SP: D e t vi gör nu är att avvakta och se framför allt vad har hänt i eftermiddag? Vad kommer att hända imorgon? Varje ny dag är väldigt speciell. Det är inte säkert att hon kommer till skolan i morgon. När hon väl kommer går man på henne lite hårt. D å kommer hon inte nästa dag för du skällde på mig i går.
Personalen menar att problematiken runt Anna främst handlar om att hon inte förväntas uppnå kunskapsmålen i något av de teoretiska ämnena. Dessutom uppfattas hon som utagerande och hon har under hela skolår 8 haft hög frånvaro som delvis inte varit sanktionerad vare sig från skolan eller från hemmet. Vid intervjun anger specialpedagogen att hon har relativt tät kontakt både med Anna och med hennes mamma. När Anna inte kommer till skolan har hon kommit överens med mamman om att kontakta hemmet per telefon. Detta sker också vid minst ett par tillfällen varje månad. Båda parter uppger vid intervju att kontakten dem emellan fungerar väl.
Samtal vid utarbetande av åtgärdsprogram
Senare samma dag som arbetslaget diskuterat uppdateringen av Annas åtgärdsprogram möts Anna (A), hennes mamma (M) och pappa (P) tillsammans med klassföreståndaren (KF) och specialpedagogen (SP).
Annas problembild "medikaliseras"
Samtalet, som sträcker sig över en dryg timme, äger rum i specialpedagogens lokal. Samtliga deltagare samlas kring ett arbetsbord. Ett par andra elever arbetar i ett angränsande rum. En bit in i samtalet berör specialpedagogen Annas sömnvanor:
Samtal 2:1 SP: Sover du bra? A: Ja.
SP: D e t gör du? Det är lite därför som j a g beställt tid hos kuratorn och hos Hanna. A: Jag tänker inte gå!
SP: Därför ska vi prata o m att du är så trött och Hanna kan ta något blodprov på dig och se så att det inte fattas någonting, att du behöver vitaminer eller någonting extra. Äter du ordentligt? Äter du ordentlig frukost?
A: Ja.
SP: D e t gör du. Det finns något s o m heter blodvärde Anna som man kollar. A: D e t har de redan gjort på mig.
SP: Har du gjort det? A: Ja.
SP: D u har ofta ont i huvudet och magen. A : N e j , inte magen, det är bara huvudet. SP: Har ni kollat synen?
M: D e t är ett tag sedan.
SP: D e t kan skolsköterskan göra.
A: Jag har egentligen glasögon men de tänker j a g inte använda. M: H o n har glasögon hemma.
SP: D e t kan vara en anledning till att man både blir trött och får ont i huvudet. M: Läsglasögon har hon.
A: Jag ser!
SP: D u kan prova att ta med dem.
A: D e är söndriga. D e är rosa och för små.
SP: V i kan be skolsköterskan att kolla. Det kan vi göra när vi går ner där imorgon, o m du inte vill prata [med sköterskan] kan vi kolla synen.
A: M m m .
SP: D e t gör vi på musiken.
A : N e j , j a g tänker inte ha så fula runda glasögon!
SP: [Vänd till mamman] Beställer ni en synundersökning? Ja, så kan vi höra att den inte har försämrats. Så att det inte är någonting m e d det. Har hon gjort någon läkarundersökning?
M: N e j inte sedan sexan, det är två år sedan. A: Jag gjorde det faktiskt hos skolsköterskan i sjuan. SP: M e n vi går dit ner i morgon.
A : N e j !
SP: Jo, det gör vi.
Specialpedagogen inleder med en fråga om Annas sömnvanor. Därefter föreslår hon besök både hos kurator och hos skolsköterska. Anna uttrycker att hon inte vill besöka någon av dem men specialpedagogen insisterar och menar att även
blodvärdet bör kontrolleras. När Anna nämner att hon redan har kontrollerat blodvärdet leder specialpedagogen in samtalet på att kontroll av synen. Hon menar att även denna undersökning kan utföras av skolsköterskan. Lite längre fram i samtalet föreslås även en läkarundersökning. När Anna replikerar att en läkarundersökning relativt nyligen är gjord lämnas denna replik utan kommentar och specialpedagogen försöker återigen fa med Anna till sköterska och kurator. Specialpedagogen orkestrerar samtalet där synpunkter från Anna eller hennes mamma inte förs vidare i dialogen. Som exempel kan nämnas att när specialpedagogen föreslår att blodvärdet ska kontrolleras och Anna meddelar att hon nyligen gjort det, fortsätter specialpedagogen att kommentera att Anna ofta har ont i huvudet och i magen istället för att notera Annas invändning. Ett annat exempel på samma sak illustreras av replikskiftet om läkarundersökning som slutar med att Anna och specialpedagogen, trots Annas protester, ska besöka skolhälsovården. Det framstår dessutom i dialogen ovan som att personalen förbiser att ta vara på de få tillfällen då Anna öppnar för en autentisk dialog. Jag har ingen anledning att ifrågasätta att skolans personal uppmanar Anna och hennes föräldrar att kontrollera hennes hälsostatus för att utesluta att hennes trötthet och höga frånvaro har medicinska orsaker. Det kan dessutom finnas skäl till dessa besök som går utanför studiens syfte. Det kan dock inte uteslutas att en högre grad av dialogicitet hade kunnat skapa förutsättningar för ett annat samtal där elevens och möjligen även föräldrarnas perspektiv på ett mer naturligt sätt hade kunnat vävas in samtalet och bilda utgångspunkter för andra åtgärder. Både mötet front-stage och mötet back-stage karaktäriseras av att de är informella och att samtliga deltagare är väl insatta i Annas problematik. Vid sammankomsterna diskuteras inte heller explicit hur hennes problembild ska förstås. Anna har haft åtgärdsprogram under ett stort antal år och detta möte är ett i raden då hennes åtgärdsprogram ska uppdateras. Vid det första mötet synkroniserar klassföreståndaren och specialpedagogen sig inför det senare mötet och delar upp arbetsuppgifter sinsemellan. Utskrift av det nya åtgärdsprogrammet tillfaller specialpedagogen.
Annas problembild uttrycks i åtgärdsprogrammen
I det senaste åtgärdsprogrammet (Åp 1) fokuseras olika hälsoaspekter. Under rubriken " Nuläget" antecknas "Anna är ofta trött och klagar över huvudvärk, illamående och ont i magen. Frånvaron är stundom hög". Det noteras också att "Specialpedagogen följer med Anna till kurator och skolsköterska för samtal". Det är däremot sparsamt med referenser i åtgärdsprogrammens texter som visar
på att interaktion med kamrater och lärare tillmäts någon större betydelse. Vid de tillfallen då samspel berörs handlar det snarast om Annas beteende. Under rubriken "Fungerar" i det första åtgärdsprogrammet (Åp 3) noteras "När Anna är utvilad och på gott humör arbetar hon bra och är glad och positiv. Hon är öppen och ärlig och berättar gärna om sina förehavanden".
Anna rekommenderas att besöka ett flertal olika instanser, skolsköterska, läkare och kurator för att undersökas. Detta ligger i linje med ett synsätt där problem individualiseras och medikaliseras (Illich, 1975; Solvang, 1993). Begreppet medikalisering betecknar ett synsätt där en medicinsk tolkningsgrund används för att skapa förståelse för skeenden som med andra sätt att se skulle kunna uppfattas på andra sätt. Begreppet brukas enligt Johannisson (1998) för att beskriva den ökade plats det medicinska perspektivet kommit att ta i vår nutida kultur. Konsekvensen av denna medikalisering blir att individen ses som bärare av sin egen problematik. På så sätt riskerar tolkningsgrunderna i komplexa sammanhang att förenklas och reduceras för att i många fall förläggas relativt ensidigt hos en person.
Inskrivningen i särskolan iscensätts via åtgärdsprogrammets text
Vid studiens genomförande har Anna nyligen skrivits in under särskolans kursplan. Hur samtalet om placeringen gestaltat sig har jag följaktligen inte haft möjlighet att ta del av. Däremot finns tydliga spår av sättet att resonera dokumenterat i åtgärdsprograrnmens texter. I det första åtgärdsprogrammet för skolår 7 (Åp 3) beskrivs under rubriken "Nuläget" att Anna är "testad av psykolog som kommit fram till att hon är berättigad att följa särskolans kursplan där kraven är ställda efter helt andra kriterier än i grundskolans kursplan, men eftersom ingen inskrivning har skett följer hon grundskolans kursplan". Liknande skrivningar förekommer på ytterligare tre ställen i samma text. Under "Önskad situation" lite längre ner på samma sida noteras "Att vårdnadshavare ger sitt samtycke till att hon följer särskolans kursplan". Denna formulering visar att personalen är medveten om att det ytterst är föräldrarna som, i alla fall formellt, beslutar om placering. Under "Långsiktiga mål" formuleras också att Anna "Med hjälp av särskolans kursplan ska uppnå godkända betyg i åk 8 och 9 och komma in på en linje på gymnasiet". Genom att framställa inskrivning i särskolan som ett erbjudande som förbättrar Annas möjlighet att komma in på gymnasiet och genom att skriva in detta i åtgärdsprogrammet kan man påstå att skolans personal för fram inskrivning som det bästa alternativet. Personalen utövar på så vis en viss press på föräldrarna att acceptera inskrivning. Under rubriken "Vad kan hemmet göra" stärks detta ytterligare genom att
specialpedagogen noterar att hemmet bör "Skriva in Anna under grundsärskolans kursplan". Genom att både Anna och hennes föräldrar efter mötet undertecknar dokumentet med de nämnda skrivningarna, framstår det som att de indirekt förbinder sig att acceptera inskrivningen i särskolan.
I följande åtgärdsprogram (Åp 2) som är skrivet tre månader efter det första (Åp 1) antecknas "klart med inskrivning under grundsärskolans kursplan innan hon börjar åk 8". Personalen har således ytterligare konkretiserat målet om inskrivning i särskolan genom att åtgärden nu har bestämts tidsmässigt. Både Anna och hennes föräldrar har undertecknat dokumentet. Det innebär dock inte nödvändigtvis att det återspeglar deras uppfattning.
I det senaste åtgärdsprogrammet som skrivs efter det beskrivna mötet (Åp 1) antecknas att "Anna följer nu grundsärskolans kursplaner". Föräldrarna har accepterat inskrivningen som således nu är genomförd. Om konsekvenserna av den förändrade placeringen diskuterats med föräldrarna framgår inte av studien. Det framgår däremot att skolan framställer åtgärden som önskvärd eller i det närmaste nödvändig medan Annas eller hennes föräldrars möjligheter att göra sina röster hörda framstår som begränsade.
Sammanfattningsvis kan sägas att Annas föräldrar genom att undertecknandet av åtgärdsprogrammen successivt givit acceptans för inskrivningen under särskolans kursplan. Processen då Anna definierats som utvecklingsstörd går att följa genom skrivningarna i åtgärdsprogrammens texter och kan ses som exempel på hur det går till när institutionen vinner tolkningsföreträde. Trots att föräldrarna formellt sett har rätt att besluta om Annas skolplacering, utövar skolan sitt inflytande på ett sätt som innebär att den i realiteten blir avgörande för utgången. Anna är formellt inskriven i särskolan på prov men det är relativt ovanligt att elever skrivs ut från särskolan.