Intervjusituationen



under 40, med medelålders avses person mellan 40 och 60. Med äldre avses person över 60. När det gäller kön är de flesta män, även om kvinnor dominerar bland de intervjuade från Sydamerika, vilket diskuteras nedan. Följande ursprungsregioner förekommer: Mellanöstern, Nordafrika, Sydamerika, Centralamerika, Sydostasien, Sydasien, Balkan och Centralafrika. Med Mellanöstern avses de länder där arabiska är det dominerande språket och Islam den dominerande religionen. Intervjupersoner kommer till exempel från Irak, Palestina och Syrien. Med Nordafrika avses de stater som ligger i norra Afrika och där Islam är den dominerande religionen. Med Centralafrika avses det stora område som sträcker sig från Sydafrika till Nordafrika.

Intervjupersonerna kommer från Kongo, Senegal och Nigeria. Intervjupersoner från Europa kommer huvudsakligen från länder på Balkan, framförallt från före detta Jugoslavien. Intervjupersoner från Sydamerika kommer från Argentina, Columbia och Chile. Med Sydasien avses Indien och Sri Lanka. Det förekommer även personer från Sydostasien och Centralamerika.



en kontaktyta gentemot ett större nätverk av relationer. Utgångspunkten var att varje enskild individ skulle delge mig sina erfarenheter och privata analsyser av olika fe-nomen.

Intervjuerna var alltså ostrukturerade och avsiktligt informella och spontana.

Det fanns flera skäl till detta. Dels är risken överhängande att strukturerade frågor ger tillrättalagda svar, eftersom strukturerade intervjuer inte är tillräckligt flexibla för att tillåta den som intervjuar att omformulera sig eller utmana givna svar på frågor. Dessutom var syftet med studien från början förhållandevis öppet genom att det på förhand inte var givet vad som kunde anses som viktiga ämnen. Mer öppna intervjuer tillät därför ett mer explorativt förhållningssätt till intervjupersonernas erfarenheter och berättelser. Det var också viktigt att låta intervjuerna samverka med litteraturläsning, så att nya infall kunde beaktas och nya områden kunde utforskas.¹⁷⁵ Slutligen fanns det psykosociala skäl till att hålla intervjuerna informella och spontana. Det var viktigt att, givet ämnets potentiellt känsliga natur, skapa en avslappnad stämning där den intervjuade inte kände sig stigmatiserad eller förhörd.

Samtidigt fanns det ofta en på förhand etablerad struktur i den meningen att olika intresseområden var specificerade innan intervjuerna. Under själva intervjuerna skedde därför en viss styrning. Vissa intresseområden återkom dessutom i de flesta intervjuer, till exempel beslutet att migrera, själva migrationen, den första tiden i Sverige, och religionens betydelse för den intervjuade.

Successivt kontrollerades även frågor utifrån den typ av svar de gav, eftersom det visade sig att oväntade frågor tenderade att ge svar som var mycket informativa.

Frågan om hur intervjupersonen kom i kontakt med det religiösa samfundet ledde till exempel till svar om känslomässiga konsekvenser av migrationen till den utsträckning att intervjupersonen ibland glömde bort själva frågan. Därför ställdes frågan i alla intervjuer. Som nämnts ovan var frågan om likheter och skillnader mellan Sverige och ursprungslandet mycket informativa eftersom svaren behandlade identitet men även utgjorde en indirekt redogörelse för anpassning eller beskrivningar av känslor av utanförskap. Att be intervjupersonerna besvara frågan om varför de trodde att det förekommer negativa föreställningar om dem som invandrare, resulterade inte bara i vardagsteorier om segregation utan också i långa resonemang om migrationens konsekvenser och livssituationen i Sverige. Tekniken som användes gick alltså ut på att leta upp de mest informativa svaren i tidigare intervjuer och sedan lyfta över den fråga som resulterade i svaret till kommande intervjuer. Med mest informativa svar avses självklart inte de svar som bäst underbyggde mina egna uppfattningar och teoretiska resonemang, utan helt enkelt de svar som resulterade i att intervjupersonen talade om ämnen av intresse för avhandlingen.

Även om tekniker beskrivna ovan är viktiga är det emellertid min starka övertygelse att en bra intervju uppstår genom psykologiska processer av tillit och ett föremedlande av både sympati och förståelse.¹⁷⁶ Därför använde jag mycket flitigt min egen biografi i intervjuerna. Jag la mig vinn om att dra paralleller till mitt eget liv både för att förmedla förståelse men också för att se om intervjupersonen

175 Fontana & Frey (1998)

176 Bourdieu(1999) har en liknande utgångspunkt.



kunde känna igen sig i mina erfarenheter. Jag eftersträvade aldrig att hålla mig känslomässigt oengagerad utan lät mig beröras av intervjupersonernas berättelser. En god intervju definieras, som Bourdieu uttrycker det, av att forskaren med hänvisning till de intervjuade ”är kapabel att mentalt placera sig på deras plats” och att under intervjun i alla fall delvis ”ta ställning för dem”.¹⁷⁷ Både under och mellan intervjuer strävade jag till exempel efter att begripliggöra religiös tro utifrån intervjupersonernas övertygelser. Oundvikligt i detta ambition var ett i stunden relativistiskt förhållningssätt samt en rad ontologiska axiom, så som att inget skiljer den religiösa människans världsbild eller psykologiska konstitution från andras, att religiöst övertygade är lika rationella eller irrationella som andra, och att sociala villkor och omständigheter leder till perspektiv och handlingar. Det senare möjliggör transfaktiska analyser om hur jag själv skulle handla och reagera, givet vissa omständigheter och övertygelser, vilket stimulerade empati. Kortfattat var ambitionen ett inifrån-perspektiv under intervjuerna och ett utifrån-perspektiv mellan intervjuerna. Bourdieu sammanfattar en liknande strategi med att forskaren måste ha en ”välkomnande disposition”.

Han skriver: ”Den välkomnande dispositionen leder till att respondentens problem blir ens egna, kapaciteten att ta den personen och förstå dem precis som de är i sin distinktiva nödvändighet är en typ av intellektuell kärlek”.¹⁷⁸ Förmedlandet av förståelse och engagemang var i flera fall framgångsrikt, även om vissa intervjuer aldrig lyckades överbrygga kategoriseringarna av mig som etnisk svensk eller som en representant för det samhälle som förtrycker invandrare. Sådan stereotypisering resulterade i problem som behandlas längre fram i detta kapitel. Det var inte heller alltid som den intellektuella kärleken uppnåddes och kanske av detta skäl blev inte dessa intervjuer informativa.

Intervjuerna utfördes i olika miljöer. Eftersom forskning visat att en intervjus kontext kan ha betydelse för innehållet i svaren valdes avsiktligt flera olika kontexter för att överkomma detta potentiella problem.¹⁷⁹ En annan anledning till att intervjuerna utfördes i olika miljöer var ambitionen att låta intervjupersonen själv välja ett sammanhang där personen kände sig bekväm. Intervjuer utfördes på caféer, restauranger, moskéer, kyrkor, skolsalar, och i flera fall i personernas egna hem. Det gick i efterhand inte att se någon tydlig effekt av kontexten, det vill säga inga systematiska variationer efter intervjuernas typ av omgivning. Möjligen var det så att intervjuer utförda i ett religiöst samfunds lokaler resulterade i en mer öppen beskrivning av religion och tro.

177 Bourdieu (1999):613.

178 Bourdieu(1999):614.

179 Foddy(1993)

