Sammanfattning

Intervjuerna med muslimer tydliggör att de upplever att svenskar de möter har en rad negativa föreställningar om dem som människor, på grund av att de är muslimer.

Särskilt viktigt i det avseendet är att uppfattas som avvikande inom områden som är delar av svensk nationalism, t.ex. jämlikhet mellan könen eller demokrati. Därmed uppfattas de ibland som ett hot mot svenskheten. De upplever sig också vara diskri-minerade på arbetsmarknaden och kan ge konkreta exempel på detta. Muslimerna som intervjuats upplever även att de ibland utsätts för religiös diskriminering, där de inte tillåts utöva sin religion fritt. De menar att skillnader mellan dem och andra svenskar som egentligen inte borde ha betydelse, t.ex. avseende kläder, skägg, eller religiöst sanktionerade matpreferenser, ses som tecken på mer grundläggande skill-nader i moral eller tänkesätt.

För att hantera denna situation finns det tre olika strategier, nämligen att försvara sig, anpassa sig eller att undvika kontakt med både svenskar och det svenska samhället.

De intervjuade beskriver hur de observerat det tredje alternativet hos personer i sin omgivning, även om detta inte var en strategi de använde sig av själva. Detta alternativ kunde också för vissa innebära en religiös radikalisering eller åtminstone en ökad betydelse av den religiösa institutionen. För egen del försöker de försvara sig. I själva verket utgjorde en betydande del av intervjuerna försvar mot hur etniska svenskar ser på de intervjuade och hur muslimer framställs i tidningar, böcker, radio och tv.

Samtidigt har vissa delvis anpassat sig till dessa negativt laddade kategoriseringar, genom att de accepterar dem som riktiga för vissa grupper, om än inte för sig själva.

Stigmatisering och diskriminering är företeelser som bidrar till att konstituera de sociala omständigheter som många muslimer lever i. Att det sedan tar lång tid att komma ut på arbetsmarknaden, en tid som människor allt för ofta tillbringar med olika aktiviteter som de upplever som meningslösa, ökar ytterligare på upplevelser



av att inte vara välkomna i Sverige och av att inte vara inkluderade i samhället.

Detta trots att de intervjuade utan undantag upplever en stor tacksamhet gentemot Sverige och svenskarna för att de givits en fristad från krig, tortyr och förföljelse.

Omständigheterna är också konstituerade av den svenska praktiken gällande asyl, språkundervisning och hur svenska myndigheter förhåller sig till utbildning från ursprungsländerna. Tillsammans är dessa omständigheter orsaker till att en del människor genomgår en religiös radikalisering, helt enkelt ger upp ansträngningarna att få arbete eller hamnar i kriminalitet. Det är emellertid inte den sociala situationen som politiker eller svenskar i allmänhet ser som orsak, menar vissa av de intervjuade.

Istället pekas Islam och muslimerna själva ut som orsaker till problemen. I själva verket är det omständigheterna som medför att en del muslimer inte känner sig trygga nog att rota sig, det vill säga att mentalt ställa in sig på att stanna i landet och bidra till dess utveckling, menar vissa.

De muslimer som intervjuats har dock inte genomgått en religiös radikalisering i Sverige, utan verkar istället för att omforma Islam så att religionen blir mer anpassad till svenska förhållanden, det vill säga svensk kultur, tradition och svenska lagar.

Detta sker genom att försöka identifiera kärnan i religionen och särskilja den från vad de betraktar som ett slags kulturell överbyggnad utan egentlig religiös betydelse.

Den Islam de ser som framtiden är en svensk eller i alla fall västerländsk version av religionen. Migranter som söker sig till och engagerar sig i denna, kommer därmed att få en hel del svenskhet på köpet men utan att för den skull behöva kompromissa med sin tro och sin identitet som muslim.

Även om de intervjuade inte upplever att de i större utsträckning följer religiösa regler och doktriner sedan de kom till Sverige, så har Islam ändå fått en ökad betydelse på andra sätt. För det första har deras bild av sig själva som muslimer förstärkts, inte minst som ett resultat av att de betraktas och bemöts som muslimer i Sverige, vilket har konkreta konsekvenser för dem i deras liv. För det andra har betydelsen av Islam ökat genom att religionen förstås och upplevs som ett kulturellt arv och ett ursprung. Religionen är inte bara tro och religiös praktik, utan i minst lika stor utsträckning förknippad med uppväxten, ursprungslandet och känslan av att höra samman med andra muslimer genom en delad bakgrund.

I intervjuerna framkommer en syn på Islam som snarare liknar hur det är vanligt att se på nation eller etnicitet, trots att muslimerna kommer från många olika länder och världsdelar. Det är i frånvaron av kulturen från sina hemländer, och i saknaden efter denna, som de blivit medvetna om det muslimska kulturarvet, och därmed också av religionens betydelse för vilka de är som människor. Mer generellt visar detta på hur religion kan konstruera, omforma eller återskapa föreställningar och kategoriseringar om den egna gruppen eller den socioreligiösa tillhörigheten, det vill säga, föreställningar om vad som förenar eller skiljer grupper av människor åt och om vilka som är inkluderade eller exkluderade i förhållande till den sociala gemenskapen. De intervjuade förstår sig själva som ”muslimer”, en mycket generell och omfattande kategori, och denna föreställning har etablerats och förstärkts efter migrationen till Sverige. Föreställningarna och identiteten som muslim är både ett resultat av kategorisering och diskriminering i Sverige, men också av en medveten



ambition från religiösa ledare att förena muslimerna i Sverige. Detta åstadkoms, i alla fall för de som betecknar sig som anhängare av Euroislam, genom att nationella skillnader och skillnader mellan olika inriktningar avskrivs som kulturella uttryck i motsats till Islams egentliga och icke förhandlingsbara kärna. Därför kan den enskilde tillåtas att förändras och anpassa sig, samtidigt som detta inte upplevs som hotande, även om det kan vara psykologiskt påfrestande. Förändringen och anpassningen till Sverige kan istället upplevas som ett religiöst sanktionerat projekt som för individen närmare Islams verkliga kärna. Det behövs kanske inte sägas att denna form verkar starkt integrerande för de muslimer som är aktiva inom den religiösa organisationen, och som de facto kommer från en rad olika länder och religiösa traditioner. Över tid leder detta även, via interaktion, till en homogenisering inom gruppen, eller med andra ord till utvecklandet av ett socioreligiöst habitus. Hela sammanfattningen illustreras grafiskt i figur 4.4.

Figur 4.4. Konsekvenser av religion.

