2.3. Brittisk och europeisk forskning om migration och religion
2.3.5. Religion som socialt fenomen med icke reducerbara egenskaper Det finns i en europeisk kontext forskning om migration och religion vars
och jämlikhet medför att det finns tre olika strategier för muslimer att välja mellan.
För det första kan man kämpa för jämlikhet, vilket oftast sker genom att förespråka och utöva en individualiserad Islam. För det andra kan man kämpa för rätten att vara annorlunda, vilket oftast sker genom en kamp för kollektiva rättigheter via en kollektivistisk nyortodox Islam. För det tredje kan man förkasta hela striden genom att isolera sig och vägra acceptera det övriga samhällets värderingar. Detta sker via en religiös radikalisering och ultra-ortodox radikalism.126
Sammanfattningsvis domineras forskning om muslimer i Europa av några få teoretiska utgångspunkter. För det första skrivs det om stigmatisering och hur denna leder till diskriminering och slutligen till religiosifiering, radikalisering och segregering. För det andra skrivs det om hur idéer om det multikulturella samhället bygger på essentialistiska föreställningar om religion och kultur, vilket underbygger och möjliggör segregering och diskriminering. Slutligen görs försök att systematisera formerna för muslimers integration som någon form av motstånd, isolering eller acceptans.
2.3.5. Religion som socialt fenomen med icke reducerbara egenskaper
detta vilket skapar ett behov av att reflexivt formulera den egna särarten, kulturen och religionen. Detta leder i sin tur till ett begreppsliggörande av omedvetna kulturella skillnader mellan grupper av människor och av rutiniserade och förgivettagna aspekter av den egna kulturen. En viktig aspekt av de medvetandegörande processerna som migration resulterar i är formuleringen av ett kognitivt system utifrån vilken grupper kan ”placera sig själva i relation till andra grupper, ekonomiska strukturer, staten eller andra aspekter av sin miljö”.130 Spellman uttrycker det som att skapandet av en religiös tillhörighet parallellt skapar en position i det nya landet.131 Religion är särskilt betydelsefullt i detta sammanhang eftersom religiösa föreställningar och praktiker ofta är en del av gruppers självbild, ideologisering eller diskurs. Religionen upplevs ha en särskild auktoritet som härstammar från den yttersta transcendentala ordningen.
”Etniska ideologier legitimeras därmed i praktiskt taget obestridliga termer”, skriver Vertovec.132 Även om religion är föränderlig och modifieras i relation till händelser i det omgivande samhället så upplevs den oftast av de religiösa grupperna som beständig och bortom historia.
I litteraturen beskrivs även vad Vertovec kallar en rationaliseringsprocess. Religiösa föreställningar formas genom offentliga uttalanden, symboler och positioneringar.
Genom dessa omdefinierar och nyskapar grupper sig själva. Dessutom kan dessa artikuleringar och ställningstagandet vägleda människor i vardagen och utgöra grund för politiska handlingar. Migration medför alltså inte enbart att människor konfronteras med andras föreställningar om dem varpå de blir mer eller mindre medvetna om hur andra ser dem. Dessutom måste människor kunna rättfärdiga beteenden och trosföreställningar inför andra grupper i samhället. De måste även kunna motivera skillnader teologiskt, särskilt i Västvärlden där det finns en viss juridisk tolerans för religion och religiös utövning.133 Många gånger kan även de religiösa institutionerna tillhandahålla talesmän och ledarskap som uttalar sig i den offentliga sfären även i frågor som inte är religiösa, eller som anser sig representera migrantgruppen som helhet.134
Ideologisering och rationalisering inkluderar ofta ett särskiljande av religion från kultur. Detta beskrivs av Vertovec som ett självmedvetet och rationaliserande projekt som är en del av anpassningen till existensen som minoritet i ett pluralistiskt samhälle. Kultur består av det som är förhandlingsbart och föränderligt, medan religionen är den eviga sanning med vilken det inte går att kompromissa.135 Även Spellman beskriver hur religiösa doktriner, texter och ritualer omtolkas, så att de blir anpassade till nya sociala och politiska strukturer. Religion interagerar alltid med andra krafter i samhället, menar hon, och blir därför alltid anpassad till lokala sociala omständigheter. De processer genom vilka migranter skapar en religiös tillhörighet i det nya landet, skapar parallellt gruppens tillhörighet i det omgivande samhället.136
130 Vertovec(2000):65 131 Spellman(2006):103-146.
132 Vertovec(2000).:65 133 Vertovec(2000):34-38 134 Spellman(2006) 135 Vertovec 34-38
136 Spellman(2006):103-146. Ett argument som för övrigt påminner om Herbergs argument. Se tidigare avsnitt.
Religiöst engagemang och medlemskap blir ett sätt att anpassa sig till det nya samhället, utan att samtidigt förlora sin känslomässiga koppling till ursprungslandet och dess kultur. Genom religionen kan man undvika assimilering och samtidigt skapa en tillhörighet i det nya landet genom religionens delvisa omformulering. Hur denna religiösa anpassning ska se ut är föremål för motsättningar och förhandlingar inom gruppen.
En viktig förklaring till religionens stora betydelse för många grupper av migranter, menar dessa författare, är institutionaliseringen av religionen, det vill säga framväxten av kyrkor, moskéer och tempel.137 Dessa har blivit framträdande arenor för social, kulturell och religiös reproduktion. De reproducerar inte bara religiösa praktiker och för religiösa föreställningar vidare, utan de är också sociala arenor där människor möts och umgås. Cohen beskriver till exempel hur arbetskraftsmigranter från Indien i många länder först organiserades religiöst och därefter politiskt.138 Spellman visar att detta gällde också för Iranska migranter till Storbritannien.139 Religiösa organisationer är inte för dessa författare enbart platser där religionen står i fokus, utan de är öar av den egna kulturen i en främmande omgivning. Vid religiösa sammankomster kan migranter träffa andra i samma sociala och känslomässiga situation som dem själva. Där kan de tillfredsställa kulturella preferenser samt diskutera både livet i det nya landet och politiska händelser i ursprungslandet. Som Spellman visar så hjälper religiösa organisationer dessutom ofta migranter med praktiska frågor, t.ex. att informera om deras rättigheter och stödja dem i processen att få uppehållstillstånd, ge råd om bostäder och social service, eller i andra frågor som är betydelsefulla i en migrationssituation. Många migranter vänder sig därför till religiösa nätverk och institutioner för att hantera livsvillkoren efter migrationen.140
Förutom kulturell reproduktion, praktiskt bistånd och tillhandahållandet av en social mötesplats kan religiösa texter och föreställningar underlätta för migranten att hantera existentiella problem som följer av migration och situationen i det nya landet. Religiösa texter formulerar erfarenheter av främlingskap, migration och exil.
De flesta religioner har berättelser som, av det religiösa ledarskapet, kan lyftas fram i en migrationssituation. Dessa placerar in de egna erfarenheterna i ett kognitivt system av föreställningar och gör dem begripliga, meningsfulla, och hanterbara.141
För Cohen och Vertovec är det viktigt att erkänna religionens effektivitet i att skapa känslor av gemenskap och solidaritet. Religion för inte bara samman människor i tid och rum, utan dessutom har gemensamma ritualer och religiös undervisning stor potential att skapa band mellan människor. Eftersom religion till skillnad från andra system av föreställningar och ritualer har en särskild auktoritet som upplevs härstamma från den yttersta transcendentala ordningen, kan religion medföra att gruppbaserade skillnader legitimeras i obestridliga termer. Kort sagt är religion inte bara en ytlig skillnadsmarkör mellan grupper. Religion kan framförallt göra gränser meningsfulla och betydelsefulla på ett mer grundläggande sätt än till
137 Cohen(1997); Vertovec(2000); Spellman(2006).
138 Cohen(1997)
139 Spellman(2006): 59-101.
140 Spellman(2006)
141 Cohen(1997); Spellman(2006)
exempel föreställningar om kultur och etnicitet. Cohen understryker exempelvis hur det har stor betydelse om religion förespråkar yttre kännetecken, så som särskilda klädkoder, specifika frisyrer, skägg etc. Sådana skillnader kan lätt bli sociala markörer som framhåller skillnad utåt men samtidigt skapar känslor av att höra samman inom gruppen.142
Slutligen tar Spellman upp ett intressant ämne, nämligen iranier som konverterar till pingstkyrkan. Religionsbyte, menar hon, är vanligtvis inte ett alternativ som finns tillgängligt för individer, så tillvida inte individen desintegrerats från sociala nätverk och institutioner eller är en del av en masskonvertering i tider av hastig social förändring. Eftersom migration, i större eller mindre utsträckning, lösgör individen från de nätverk och institutioner som organiserade livet innan migrationen, så ökar möjligheterna till konvertering. Samtidigt innebär migration att den enskilde måste förändras för att hantera de nya livsvillkoren och omständigheterna. Pingströrelsen tillhandahåller i denna situation religiösa och socioreligiösa redskap för att hantera de omtumlande erfarenheterna av migration. Dessutom tillhandahåller pingstkyrkan en organisatorisk bas för människor som kämpar med sociala, ekonomiska och känslomässiga problem.143
Sammanfattningsvis för Spellman, Vertovec och Cohen ett resonemang som påminner om den klassiska amerikanska modellen. I likhet med samtida amerikansk forskning betonar de dessutom att religiösa organisationer tillfredsställer instrumentella behov hos migranterna, i en utsatt situation. Därutöver behandlar författarna specifika religiösa mekanismer, speciellt religiösa föreställningars och berättelsers möjligheter att hantera existentiella behov. De understryker också religionens och religiösa ritualers särskilda effektivitet i att alstra förnimmelser av gemenskap och i att skapa band mellan människor, samt religionens förmåga att legitimera kulturella skillnader. Dessa författare diskuterar även samspelet mellan den religiösa gruppen och det omgivande samhället. Som religiös minoritet måste migranter både artikulera och formulera sitt trossystem och utifrån detta rättfärdiga beteenden och värderingar. Religiösa föreställningar formas också i dynamik med det nya landets samhälle och kultur, inte minst genom offentliga uttalanden, symboler och ställningstaganden. Därigenom finns även en möjlig politisk dimension, eftersom formandet av trosföreställningarna också innefattar positioneringar i det offentliga rummet. Vad som därigenom antyds är religiösa gruppers anspråk på erkännande som samhällsaktörer. Slutligen betonar författarna betydelsen av det religiösa samfundet som organisation.
142 Cohen(1997); Vertovec(2006) 143 Spellman(2006):147-205.