Sammanfattning

Migration har haft en rad konsekvenser för de intervjuade migranterna. Självklart finns det variationer angående hur allvarliga dessa konsekvenser upplevs och erfars.

Det finns få individer som upplever samtliga konsekvenser som beskrivs i det här kapitlet, även om de flesta upplever många av dem i någon grad. Med detta sagt finns det ett tydligt generellt mönster i vad som framkommer i det empiriska materialet.

Migration har förändrat de intervjuades liv på sätt som de rimligen inte kunde före-ställa sig före flykten eller migrationen till Sverige.

Migration destabiliserar sociala nätverk. Migrationen innebär en förlust av varaktiga och självklara relationer, även i de fall där individen har en del släkt och vänner redan på plats i Sverige. Oväntat många talar till och med om ensamhet och isolering, särskilt under de första åren i landet. Denna destabilisering av sociala nätverk är inte bara en förlust av kontaktyta, det vill säga av människor som kan vara ett stöd eller bidra med information och hjälp med arbete och bostad. Mer än så är destabiliseringen av sociala nätverk en destabilisering som har socialpsykologiska återverkningar. Människor förstår sig själva och formas i grunden av de relationer de ingår i. När de flesta relationer förändras eller avbryts mer eller mindre plötsligt, undermineras självförståelsen tillsammans med individens plats i ett nät av relationer.

Flera beskriver hur det tog lång tid att komma underfund med ”vem man är” i det nya landet, med vilket både avses den egna identiteten och den sociala position man har. Situationen kan även ibland upplevas positivt. Migranter beskriver hur de kände sig fria från närståendes förväntningar, vilket medförde att de kunde vara mer öppna för nya intryck.

Migrationen leder till att individen många gånger måste börja om från början, i betydelsen att livets karriär, i vid mening, avbryts. Plötsligt måste en person trots lång yrkeserfarenhet återgå till skolbänken eller läsa om en utbildning. I många fall kan migranten inte tillgodoräkna sig utbildning eller erfarenhet från tiden före han eller hon kom till Sverige. Migranten tvingas därför arbeta med något helt annat i



det nya landet. Intervjupersoner beskriver hur den naturliga följden av skeenden i livet avbryts. Plötsligt måste de på nytt lära känna människor, börja klättra på bostadsstegen, välja yrke, gå i skolan, börja spara pengar, och så vidare.

Migration destabiliserar habitus, det vill säga de förgivettagna och omedvetna sätten att tänka, handla , känna och vara på. Plötsligt kan inte heller olika preferenser fullt ut tillfredställas eller så blir de symboler för avvikelse. Det senare kan vara fallet när det gäller sådant som förefaller vara ytliga fenomen, så som klädpreferenser, kroppshållning, röstläge, eller frisyr. Detta leder även till kommunikationsförbistringar och missförstånd, där migranten av omgivningen antas uttrycka något som inte är avsikten. Det finns också en rad självklara och ofta omedvetna handlingsregler som en nykomling inte rimligen kan känna till. Att inte följa dem resulterar i negativa sanktioner från etniska svenskar. En intervjuperson säger att det inte är de stora problemen som är de viktiga. Istället menar han att det är vardagens alla små problem, missförstånd och regelbrott som leder till stora motsättningar och känslor av utanförskap. En annan konsekvens av att preferenser inte fullt ut kan tillfredsställas i det nya landet är känslor av saknad, nostalgi och hemlängtan. De intervjuade beskriver hur de saknar mat, ljud, musik och mycket annat från födelselandet. Särskilt viktigt är detta förstås de första åren i Sverige.

Sammantaget leder destabiliseringen av habitus till känslor och erfarenheter av att vara en främling och annorlunda. I förlängningen leder detta även till förändring, vilket styrks av att de intervjuade som levt länge i Sverige upplever något motsvarande när de är på återbesök i födelselandet. Det leder även många gånger till ett medvetandegörande av habitus. Migration, i alla fall delvis, både medvetandegör förgivettagna föreställningar och tänkesätt och destabiliserar tänkandets strukturer, det vill säga de kognitiva schemata och kategoriseringar som i regel är omedvetna och självklara. En följd av detta är vad som kan kallas relativisering. Genom migrationen blir migranten medveten om skillnader mellan människors sätt att vara, tänka, reagera och handla. En person beskriver en känsla av att ”allt flyter”, ett par år efter migrationen till Sverige. Med detta avser personen uttrycka en upplevelse av förlust av kunskapen om ett riktigt eller felaktigt sätt att tänka och handla på.

Destabiliseringen och relativiseringen varierar mellan individer. En viktig faktor här är i vilken utsträckning individen faktiskt tvingas till att interagera med etniska svenskar. I de fall där individen söker sig till, exempelvis, ett religiöst samfund som domineras av människor från ett specifikt land eller en specifik region avtar dessa effekter avsevärt. Här finns det också en skillnad mellan de migranter som anlände som arbetskraftsinvandrare för flera årtionden sedan, och de som anländer idag. Den förra gruppen kom till ett Sverige där det fanns få organisationer att söka sig till, medan den senare gruppen förhållandevis lätt kunde hitta landsmän och exempelvis religiösa samfund. Det är dock viktigt att komma ihåg att även de religiösa samfund som är dominerade av migranter ofta är mångkulturella. Dessa samfund är dessutom på olika sätt redan är försvenskade. En grekisk-ortodox kyrka eller ett muslimskt samfund är aldrig det samma som dess motsvarigheter i migrantens ursprungsland.

En annan konsekvens av migration är att den person som migrerat inte längre kan förstå det språk som majoriteten av befolkningen talar. Många beskriver det



som en mycket omvälvande känsla att inte kunna göra sig förstådd i eller förstå sin omgivning, eller att betraktas som mindre intelligent. Att lära sig ett språk som vuxen är förstås mycket svårt, och endast de mycket begåvade få eller drivna kan fullt ut lyckas med detta projekt. Än svårare är att behärska alla subtila och vanligen omedvetna koder som förmedlas genom språket och som till exempel markerar tillhörighet till en grupp. Ett recept på lösningen av de problem som detta skapar i det nya landet är att söka sig till landsmän eller andra som har samma modersmål.

Detta mildrar effekterna och förskjuter problemen till situationer där individen måste ha kontakt med exempelvis myndigheter eller potentiella arbetsgivare.

Migration har också konsekvensen att individen hamnar i sociala omständigheter karaktäriserade av å ena sidan negativa föreställningar om dem som migranter och å andra sidan diskriminering. De intervjuade beskriver att de i möten med etniska svenskar och i media betraktas med misstänksamhet. De värjer sig mot en bild av dem som kriminella, ovilliga att arbeta, ointresserade av att lära känna svenskar, socialbidragstagare av egen vilja, aggressiva och våldsamma. De uppfattas även som avvikande när det gäller synen på genus och relationen mellan män och kvinnor.

Männen upplever sig stigmatiserade som traditionella förtryckare och kvinnorna som deras offer. Lika entydigt som de intervjuade upplever sig utpekade och stigmatiserade, lika entydigt uppger de att de varit utsatta för diskriminering i olika former. Diskrimineringen har särskilt upplevts i kontakt med potentiella arbetsgivare och arbetsförmedling, men också på krogen, i skolan, i affärer, och på restauranger.

Upplevelser av negativa kategoriseringar och föreställningar om dem som invandrare tillsammans med erfarenheter av diskriminering får flera av de intervjuade att känna sig mindre värda, degraderade, avpersonifierade, marginaliserade och exkluderade från den nationella gemenskapen. Några beskriver också hur detta kan påverka en människa så att han eller hon aktivt tar avstånd från samhället och etniska svenskar.

Det kan också leda till att individer upplever att de inte är möjligt att få en rättvis behandling eller ett arbete, och därmed slutar att försöka eller anstränga sig.

De intervjuade beskriver den största skillnaden mellan deras respektive ursprungsländer och Sverige som att det förra är varmt medan det senare är kallt.

Beskrivningen kan betraktas som ett mått på i vilken mån migranten har signifikanta relationer i Sverige och kan känna sig hemma här. Det finns emellertid ett sammanhang som beskrivs som varmt också i Sverige, nämligen det religiösa samfundet. Religion, oavsett vilken, har för många av de intervjuade blivit ett socialt sammanhang där de känner sig hemma, vilket indikeras av att flera beskriver samfundets medlemmar som en andra familj.

Religion tycks kunna tillföra de intervjuade mycket som migrationen och migrationssituationen berövad dem. Därför upplever de flesta att religion har fått en större betydelse i deras liv, sedan de migrerat till Sverige. De har blivit mer religiöst engagerade, samtidigt som det finns en öppenhet för nya religiösa influenser. Flera av de intervjuade har bytt religiös inriktning i Sverige, även om de på ytan verkar tillhöra samma religion, till exempel Islam.

För det första är det den sociala aspekten av religion som har störst betydelse för de intervjuade. De beskriver hur det religiösa samfundet är en social mötesplats där



de kan inleda och bygga upp varaktiga relationer. Religion kan alltså bidra till att nya sociala nätverk skapas. Därmed kan individen också erfara sig ha en plats i ett socialt sammanhang. Ensamhet är ett starkt incitament för att söka sig till ett religiöst sammanhang. Genom det religiösa samfundet har också migranterna kommit i kontakt med landsmän, vilket medför att de kunnat omge sig med människor som talar deras modersmål och delar erfarenheter av till exempel krig och flykt. Flera migranter uppger sociala skäl till att de sökte sig till ett religiöst samfund, och att de först därefter insåg eller upptäckte religionens eller Guds betydelse för dem. Det är av stor betydelse att religion kan ge individen en plats i den sociala gruppen, särskilt för den som lämnat de flesta av sina relationer bakom sig.

För det andra utgör religion för många en koppling till ursprungslandet, till tiden före migrationen och till barndomen. Religiösa ritualer, religiös lära, musik, och karaktären på det fysiska kyrkorummet är exempel på sådant som skapar en länk till det förflutna och som möjliggör att preferenser kan tillfredsställas, i en situation där habitus destabiliserats genom migration. Hur man ber eller hur en gudstjänst är organiserad är annat som nämns i detta sammanhang. I vissa fall räcker det med vissa religiösa nyckelord, för att ge upphov till känslor av igenkänning och trygghet. Även om det finns mycket som är annorlunda i Sverige så finns tillräckligt som påminner om religionsutövningen i ursprungslandet. Det som påminner kan i viss mån kompensera för hemlängtan och erfarenheter av att befinna sig på en främmande plats.

För det tredje upplevs den religiösa praktiken som en fast punkt i en tillvaro, genom att den strukturerar veckan utifrån religiösa sammankomster och genom att den kommunicerar till individen att inget har förändrats på djupet. När det gäller sådant som verkligen betyder något, det vill säga sådant som har med det rätta, det goda och det eviga att göra, så har inget förändrats. Religion har därigenom många gånger en stabiliserande funktion, i en tid när vissa upplever vad de beskriver som förvirring, det vill säga när föreställningarna om dem själva utmanas.

För det fjärde så har religiösa föreställningar och religiös praktik, till exempel bön eller läsandet av religiösa texter, utgjort ett sätt att hantera svårigheter och problem kopplade till migrationserfarenheten. Individers inre dialog och existentiella grubblerier har för flera antagit en religiös form, och beskrivs som en dialog med Gud. Religiös praktik och tro har, uppger många, hjälpt dem hantera sådant som migration och flykt, asylprocess, ensamhet, hemlängtan, sysslolöshet eller känslor av att vara ovälkomna främlingar. Religion tycks också för de intervjuade kunna lindra konsekvenserna av negativa föreställningar och diskriminerade handlingar.

Dessa erfarenheter får, som sagt, många att känna sig kränkta, mindre värda och avpersonifierade. I sådana omständigheter verkar religiösa förställningar och ritualer kunna återupprätta en känsla av egenvärde.

För det femte kan religion innebära ett sätt att hantera det utmanande och många gånger relativiserande mötet med det som upplevs som annorlunda i det nya landet. Att intervjupersoner använder uttryck som chock eller ”mental jordbävning”

för att beskriva den första tiden i Sverige illustrerar väl upplevelserna av kontraster och skillnader. Långt i från alla beskriver förstås sådana dramatiska erfarenheter,



utan berättar snarare om en positiv fascination, nyfikenhet eller överraskning.

Men i någon form har migrationen för de allra flesta medfört en insikt om ett annorlunda sätt att vara, tänka eller organisera ett samhälle. Denna relativisering kan delvis kompenseras för genom religionens objektifierande av verkligheten. Medan föreställningar om exempelvis etnicitet utgår från att det finns skilda men likvärdiga sätt att vara människa på, så gör religion tillägget att det visserligen finns olika sätt att vara människa på men att vi har hittat det rätta och goda sättet. Religion gör ofta anspråk på att vara det enda giltiga alternativet, i en värld med många möjligheter.

För det sjätte kan religion lindra konsekvenserna av stigmatisering och diskriminering. De intervjuade talar om sitt religiösa samfund som ett varmt undantag i en kall social omgivning, karaktäriserad av segregation, nedvärderande och generaliserande föreställningar om dem som invandrare, diskriminering, eller utanförskap. Medan det upplevs som svårt att skapa varaktiga och meningsfulla relationer med etniska svenskar, så menar många sig bli respekterade och sedda som individer i det religiösa samfundet. Religionens solidaritetsskapande potential och konsekvenser indikeras av att de intervjuade talar om samfundet med hjälp av metaforerna värme, familj och hem.

Sammanfattningsvis kan följande orsaker identifieras till religionens stora betydelse för många av de intervjuade. Religion utgör en möjlighet att kompensera för underminerade eller försvunna sociala nätverk. Religion medför också en objektifierande världsbild då allting upplevs vara relativt och flyktigt. Genom religionen kan individen kompensera för de nedbrytande effekterna av diskriminering och nedvärderande kategoriseringar och föreställningar. Slutligen innebär religionen en möjlighet att delvis kompensera för ett destabiliserat habitus, genom att vara en länk till tiden före migrationen och genom att migranter kan möta personer med samma nationella bakgrund. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det religiösa samfundet, mer eller mindre, ändå skiljer sig från ursprungslandet. Det religiösa engagemanget är därför många gånger en möjlighet att anpassa sig till nya sociala och kulturella omständigheter, i en hanterbar takt. Modellen i figur 4.2. sammanfattar ovanstående resonemang på ett mer formaliserat sätt.

Denna modell ska inte förstås som en beskrivning av determinerande processer.

Effekterna av migration varierar mellan individer, även om det finns en generell tendens i det empiriska underlaget för undersökningen. Religion är dessutom långt ifrån det enda botemedlet. Slutligen är det inte enbart migrationen i sig själv som skapar konsekvenser för migranten. Modellen ovan är förenklad genom att en rad faktorer som skapar sociala omständigheter för migranterna har uteslutits. Relationen mellan migration och migrationssituationen kan istället förstås som i figur 4.3, där det framgår att mottagandet i Sverige påverkar migrationssituationen



Figur 4.2. Migration och religion.

Figur 4.3. Migrationssituationen.

