Sammanfattande diskussion om religion, identitet, social samhörighet, solidaritet och integration



religionsbiten hjälpte oss igenom migrationsbiten. Så var det. Gud var med oss hela vägen. Det var inget vi kunde separera på”. (Ung kvinna från Centralafrika)

Ovanstående person betonar också att det inte bara är den religiösa tron i sig själv som är viktig. Dessutom tillhandahåller församlingen en social miljö som kan stötta i svårigheter:

”Vi hade mycket vänner här som var med oss från början. [...] Dom har varit med hela vägen och stöttat oss. Här har vi vårt hem och familj. Ja vår stora familj. När vi kommer ut i livet därute så är det en annan sak”.(Ung man från Centralafrika)

Sammanfattningsvis tycks de intervjuade personerna söka sig till religiösa samfund för att de tillhört samfundet redan innan migrationen eller av sociala skäl, det vill säga för att de känner sig ensamma och isolerade, eller söker en social tillhörighet i det nya landet. Existentiella grubblerier om exempelvid Gud och meningen med livet är andra skäl. Dessa skäl kan i många fall anses vara ett resultat av migration och migrationssituation. Den kristna tron i sig har dessutom en annan viktig funk-tion, nämligen att den tillhandahåller ett meningsskapande kognitivt ramverk för att hantera svårigheter under och efter migrationen. Dessa skäl sammanfaller ofta, och skall därmed inte förstås som ömsesidigt uteslutande. Ett exempel på detta är en person som visserligen tillhört samma samfund i sitt ursprungsland, men där migrationen triggat frågor om Gud och den egna tron, vilket i slutändan lett till ett större religiöst engagemang och en starkare tro.

4.4.4. Sammanfattande diskussion om religion, identitet, social

so-

ciala skäl till varför de uppsökte kyrkan för första gången, vanligen i kombination med att de funderade över existentiella frågor. Dessa skäl måste dock placeras in i ett sammanhang definierat av migrationssituationen. Personen uppsökte samfundet i ett tillstånd där habitus problematiserats och det förgivettagna skakats om av ett

”mentalt jordskalv”, som någon uttrycker sig. Till detta kommer att ensamhet i flera olika skepnader kan vara en konsekvens av migration. Det självklara sociala nätverket av familj, släkt och barndomsvänner befinner sig ofta långt bort i ett avlägset land.

Samtidigt finns flera hinder som gör det svårt att knyta sociala band i det nya landet.

När sådana relationer väl uppstår har de inte heller den naturliga självklarhet som familje- och släktband ofta har. Med andra ord skiljer sig inte migranter från andra som väljer att engagera sig i ett religiöst samfund för första gången. Skälen är alltså å ena sidan de samma men å andra sidan kan migrationssituationen skapa dessa skäl.

Till dessa allmänna anledningar för att söka sig till en religiös institution kommer vissa andra, som kan anses vara närmre knutna till migrationen och migrationssituationen. Samfundet kan till exempel vara en plats där det finns en möjlighet att träffa landsmän och tala sitt modersmål. I den mån migranten tillhört samma samfund i sitt hemland kan religionen och samfundet utgöra något bekant i en obekant värld, en liten bit hemma mitt i allt det främmande. Det kan handla om bekanta sånger, bekant struktur på gudstjänsterna, teologiskt innehåll, etc. Med detta sagt bör det tilläggas att många byter samfundstillhörighet efter migrationen, vanligtvis inom de större religionernas gränser. Katoliker går med i pingstkyrkan, ortodoxa blir batister eller baptister börjar besöka svenska kyrkan.

En annan sak som skiljer de flesta grupper av migranter från andra svenskar är att de är uppvuxna i ett samhälle där religion både var mer accepterat och mer vanligt. Religion hade i många personers födelseländer dessutom en mycket större politiskt och social betydelse än vad den har i Sverige, generellt sett. Ett annat sätt att uttrycka det är att skepsisen eller till och med rädslan för religion per se, det vill säga för religion som fenomen och företeelse, är lägre för de människor som vuxit upp i ett sammanhang där religion är vanligt. Det finns förstås gott om exempel på det motsatta, som den man som sa att har man en gång sett en präst med ett automatvapen i handen så förlorar man sin tro på Gud. I vissa fall är det också en icke- eller antireligiös hållning som till sist resulterat i flykt och migration. Men generellt sett har religionen haft en mer självklar plats i många migranters liv före migrationen till Sverige.

Oavsett anledningarna till att en människa valde att besöka ett religiöst samfund och oavsett varför personen valde att återkomma, så har religion viktiga konsekvenser för den som engagerar sig. Religion kan liknas vid en social maskin som producerar tro och föreställningar samt känslor av gemenskap och identitet. I den mån den religiösa institutionen inte gör detta söker sig individen förmodligen bort från verksamheten.

Deltagandet i gemensamma aktiviteter och religiösa ritualer, samt en homogeniserande tendens av värderingar över tid, skapar en förnimmelse och förståelse av andra medlemmar som förenande genom sin tro. Religion kan också transformera befintliga kategoriseringar och utveckla nya. I den mån ett samfunds



gränser överskrider uppdelningar i samhället, finns det en potential att dessa också resulterar i gränsöverskridande föreställningar. Det är förstås också möjligt att befintliga uppdelningar i det omgivande samhället införlivas i samfundets sociala organisation, genom att underordnade grupper även blir underordnade inom församlingen.

En av intervjupersonerna säger ”Religion is like sports. It puts people together.

And more than sports, change the mind for people”. Detta uttalande är riktigt på flera olika nivåer. Det är sant att religion för människor samman, i betydelsen att det skapar punkter i tid och rum där människor som annars inte tillhör varandras närmaste sociala omgivning möts. Religion binder även människor samman på ett socialpsykologiskt plan. Detta har hävdats från Durkheims dagar till idag. Religion kan frambringa starka känslor av att höra samman och av att dela ett gemensamt öde. Dessutom kan religion, som det insiktsfulla uttalandet ovan indikerar, förändra människors sätt att tänka. Särskilt viktigt är det batteri av delade moraliska uppfattningar och de religiösa definitionerna av verkligheten. Den som är tveksam till om en sådan homogenisering faktiskt förekommer behöver bara diskutera moraliska frågor om abort, homosexualitet, alkohol, eller giftermål med några utvalda människor som är aktiva inom en svensk frikyrka. Det råder ingen tvekan om att det finns tendenser att tänka, resonera och känna på likartade sätt. En viktig del är faktiskt just överensstämmelse gällande känslor, det vill säga vad vi kan kalla en emotionell struktur. På en generell nivå tenderar man att bli upprörd och indignerad över likartade företeelser och fenomen. Det är också vanligt att känna sympati eller medkänsla för samma kategorier av människor. Det är naturligtvis inte en fråga om vattentäta skott. Det finns gott om människor med en negativ inställning till homosexualitet också utanför en kristen församlings gränser, liksom det finns de som menar att kärlek är instiftat av Gud oavsett i vilka konstellationer, även inom en församling.

Ovanstående studie visar en annan viktig dimension som delade religiösa föreställningar kan ha, nämligen den uppsättning av föreställningar som har att göra med den egna gruppen och dess gränser. Till detta räknas uppfattningar om likhet och skillnad och, kanske än viktigare, vilka skillnader och likheter som är av grundläggande betydelse. I slutändan påverkar detta människors förhållningssätt och handlingar gentemot varandra. Det påverkar också vem som inkluderas eller exkluderas från gemenskapen. Ovan har påvisats den betydelse mer religiösa trosuppfattningar kan ha för definitionerna av den egna gruppen och dess särart, liksom för vilka människor som inkluderas och accepteras. Kort sagt kan dessa föreställningar reglera vilka typer av olikheter som kan accepteras eller till och med uppmuntras, och vilka skillnader som är förkastliga. Ett exempel på det sistnämnda är hur en pastor berättade att en ung kille med punkfrisyr ombads göra sig av med den. Det kan vara svårt för en utomstående att förstå varför punkfrisyr inte är accepterat medan en afrikansk festklänning i orange och lila är det. Det första fallet ses som ett uttryck för en individs val av avvikelse, medan det sistnämnda tolkas som en del av en kulturell essens. Viktigare är förstås att den afrikanska klänningen kommunicerar kulturell tolerans och framgångsrik integration, vilket är viktigt



för vissa församlingars förståelse av sig själva och för den teologiskt underbyggda uppfattningen om äkta Kristendom.

Det har även visats ovan att religion kan vara kraftfullt i sin destabilisering av befintliga kategoriseringar av människor, och i skapandet av nya. Invandrarna inom en församling kan exempelvis betraktas av både andra och sig själva som en del av

”oss”, vilket märks i intervjuerna. Detta är en stark indikation på att de sociologiska teorier som bygger på antaganden om att etnicitet, identitet, social tillhörighet eller kön bygger enbart på dikotomiska uppdelningar i ”vi” och ”dom” måste utökas med fler modeller över hur människor kategoriserar och förstår likhet och skillnad, eller oss själva och andra. I de stora församlingarna inkluderas kulturella olikheter i en övergripande likhet. Detta är vad Gerd Baumann kallar ”encompassment”, som kan översättas med inneslutande identitet. ”Vi” är både invandraren och svensken och

”dom” är alla utanför kyrkan. Skillnader mellan olika kategorier av människor ses med andra ord som underordnade den övergripande likheten.

I studien har det även visats att en sådan inneslutande kategorisering, inte på något sätt är självskriven, allmängiltig eller ett naturligt drag hos religion. Vissa grupper inom församlingen var inte på något enkelt sätt del av vad som uppfattades som en integrerad helhet. Dessa grupper var separerade från den ordinarie verksamheten.

Inom församlingarna, både inom det religiösa ledarskapet och bland medlemmar, tenderade man att betrakta detta som ett aktivt val att segregera sig. Samtidigt var det möjligt att mellan raderna läsa att dessa gruppers olikheter inte accepterades inom den stora likheten. Det fanns krav på att de skulle anpassa sig mer än vad de upplevde att de ville eller kunde. Det beskrevs också att det fanns ett motstånd inom församlingarna mot dessa grupper. I detta fall utvecklades ingen inneslutande identitet. Snarare kunde den mäktiga kategoriseringen och uppdelningen i svenskar och invandrare upprätthållas, liksom gruppspecifika etniska kategoriseringar om den egna gruppens essentiella särart. Det går därför inte att säga att religion per se verkar integrerande, eftersom den i minst lika stor utsträckning kan skilja människor åt i tid och rum. I det senare fallet reduceras mötet mellan kategorier och grupper av människor, vilket i sin tur ytterligare motverkar en dekategorisering eller en rekategorisering av människor. Istället kan i samhället redan etablerade sociala uppdelningar upprätthållas. På sikt innebär detta att skillnader kan genereras och reproduceras. På gott och på ont.

Ovanstående resonemang kan sammanfattas i en formell modell, vilken visas i figur 4.5. Denna modell avser illustrera att religion å ena sidan kan resultera i ett ökat religiöst engagemang och religiös tro. Å andra sidan kan religion ha integrerande eller segregerande effekter. Detta beror i sin tur på religionens transformering av identitet och självkategoriseringar och på religionens genererande av solidaritet och homogenisering via socioreligiös interaktion. Diskriminering anses dessutom påverka individens indentitet och kategoriseringar av sig själv, vilket också har betydelse för deltagandet i interaktion inom samfundet. Diskriminering har en direkt kausal relation till extern segregation.



Figur 4.5. Religion, tro och integration