3. Metod
3.5. Ontologiska utgångspunkter och sociala mekanismer
förstärks ytterligare av människans begränsade kognitiva apparat, det vill säga hennes oförmåga att in situ hantera stora mängder information, resonera deduktivt, eller tänka utan redan etablerade kategorier.193 Många religiöst övertygade människor får också sin tro bekräftad av sin erfarenhet, det vill säga av motsvarigheten till vetenskapens empiri.194 Denna kunskapssocioligiska hållning, vilken här också innefattar religion som kunskapssystem, resulterar i den riktiga slutsatsen att det är omöjligt att nå evig objektiv sanning. Kunskap är alltid felbar och det är därför viktigt att upprätthålla viss distans till kunskap. Bourdieu skriver till exempel om behovet av reflexivitet, som grundar sig i ovanstående resonemang.195 Övertygelsen om kunskapens felbarhet förstärks ytterligare av att sanningskriterier anses vara sociala produkter.196 Dessvärre dras detta resonemang ofta till sin spets där vad som återstår är allomfattande perspektiv eller paradigm bestående av själv-validifierande sanningar och en socialt överförd och bestämd perception av verkligheten. Kunskap kan därmed anta vilken av världen oberoende form som helst. Sådan relativism har två konsekvenser. För det första riskeras giltigheten i de egna förklaringarna att undergrävas. För det andra blir dimplomati mellan grupper en omöjlighet, eftersom det inte finns någon tredje positon utifrån vilken inkommensurabla tänkesätt och sanningskriterier kan överbryggas. De ontologiska modellerna eller perspektiven medför att grupper aldrig fullt ut, eller ens tillräckligt, kan förstå varandra eftersom främlingar bedöms efter den egna gruppens kriterier och eftersom individen inte kan ställa sig utanför de egna kategoriseringarna och kunskapsformerna. Individer från olika grupper kommer alltså att tala förbi varandra, ofta utan att ens inse att så är fallet. Den andra gruppen och dess argument kommer att framstå, som Douglas uttrycker det, som barnsliga, irrationella eller falska. Relativismen är alltså en följd av att kunskap felaktigt frikopplats från verkligheten. I själva verket har kunskap, och kogntition i allmänhet, både socialt bestämda, godtyckliga beståndsdelar och empiriska aspekter bestämda av kunskapsobjektens immanenta struktur.197 Det finns en verklighet oberoende av kunskapen om den och det finns möjligheter att komma denna verklighet nära.
Även om människor i princip kan ha vilka föreställningar om världen som helst, givet att dessa kan bekräftas av erfarenhet, så betyder det inte att allt är lika trovärdigt eller giltigt utifrån en mer vetenskaplig hållning. Den religiösa människan skiljer sig inte från andra människor, men religion skiljer sig från samhällsvetenskap på ett motsvarande sätt som vardagliga förklaringsmodeller skiljer sig från vetenskapliga.
Vetenskap skiljer sig från andra kunskapssystem genom den formella, detaljerade och kumulativa systematiseringen av erfarenheter, om vi med erfarenheter också menar empiriska studier och observationer. Därmed har Popper en poäng när han menar att vetenskapligheten ligger i metoden.198 Den har i alla fall en potential att överskrida
193 För vanliga kognitiva felsteg se Sloman(2005), Elster(2007):67-162.
194 Som Archer(2004) betonar så är det rationellt att lita på sina erfarenheter, vilket skiljer sig från Barnes(1974) som menar att det är rationellt att kunna ge rättfärdigande argument för sin tro.
195 Bourdieu(2004):18-21
196 Mannheim(1931), Kuhn(1962), Douglas(1986), Mills(1940) 197 Elias(1971b), Elias(1971a).
198 Popper(1962)
den enskildes eller gruppens föreställning om sakernas natur. Den systematiska analysen har en rad verktyg till sitt förfogande, så som jämförelse, beräkning, logiska operationer, abduktion, kumulativ induktion över lång tid, statistik, och abstrakta och distanserade begrepp. Dessutom är det vetenskapliga samhället uppbyggt kring en avanserad argumentation som i grunden handlar om att hitta motsägelser hos de som uppfattas som motståndare. Detta har till följd att vetenskapliga modeller uppvisar en jämförelsevis hög grad av koherens.
För att sammanfatta så är religion en kunskapsform som likt vetenskap bygger på att den kan bekräftas av erfarenheterna av verkligheten. Av detta följer att religiösa människor inte skiljer sig från andra, exempelvis gällande rationalitet, logik eller självdistans. Kunskap är emellertid underbestämd av världen i kombination med att observationer är påverkade av ontologiska modeller. Därför är kunskap alltid felbar. Detta innebär inte en relativism där allt är lika trovärdigt och giltigt, eftersom kunskapen också är bestämd av objektens natur. Dessutom har samhällsvetenskapen en rad verktyg till sitt förfogande som möjliggör att vardagliga förklaringsmodeller kan överskridas och granskas systematiskt. Alla föreställningar och kunskapsformer är därför inte lika trovärdiga. Det finns en verklighet oberoende av vår kunskap om den och det är möjligt att kumulativt förbättra denna kunskap. Antingen är jorden rund eller platt, och antingen finns det något verkligt som representeras av Durkheims solidaritetsbegrepp eller så gör det inte det. Utgångspunkten måste vara att det är möjligt att ta reda på vilket som är korrekt, eller sluta med vetenskap helt och hållet.
En annan utgångspunkt är att variationer som studeras har sitt ursprung i skilda sociobiografier och skilda sociala omständigheter. En sådan utgångspunkt är delvis epistemologisk, det vill säga att till exempel genetisk variation sätts inom parantes för att möjliggöra studiet av det sociala. Detta betyder inte att alla människor har samma biologiska förutsättningar, eller att sociala processer påverkar alla människor på ett identiskt sätt. Inte ens ett sådant enkelt påstående som att en människa kommer dra sin hand till sig om den läggs på en het spisplatta, kommer ha någon fullständig giltighet eftersom det både finns fakirer och människor utan känsel. Det är ändå korrekt att argumentera för den generella tendensen.
Det är yttermera en ontologisk utgångspunkt att det finns sociala mekanismer och fenomen som enbart kan observeras genom sina konsekvenser. Makt till exempel är svårt att observera direkt, utan måste förstås från effektsidan. Uppfattningen om sociala mekanismer utgår ifrån att om vissa kriterier är uppfyllda så kommer de att få specifika konsekvenser, oavsett sammanhanget som dessa kriterier uppträder inom. Ett exempel är hur maktutövning har en tendens att frambringa motstånd oavsett maktens sammanhang eller form. Att sociala mekanismer ofta inte är direkt observerbara betyder inte på något sätt att de skulle vara mindre verkliga eller omöjliga att studera.
George och Bennet definierar kausala mekanismer som ”oberoende stabila faktorer som under specifika villkor kopplar orsaker till effekter”.199 Resonemanget är analogt med Brantes definition av mekanism som «en orsak som har en (kausal)
199 George & Bennet(2005):8
relation som sin effekt».200 Det centrala för mekanismbaserad analys är att den inte nöjer sig med att länka samman orsaker med effekter utan att den också förklarar denna relation, det vill säga analyserar dess förutsättningar och villkoren för dess uppkomst.201 Mekanismbaserad analys försöker alltså förklara varför två sociala företeelser har en specifik kausal relation, till skillnad från den forskning som stannar vid ett konstaterande att relationen finns. I en teori är mekanismen förklaringen till en kausal relation, samtidigt som förklaringen i sig själv är oberoende av och potentiellt överskrider det konkreta historiska skeendet. Det är emellertid viktigt att särskilja mekanismen som en substantiell entitet och artikuleringen av denna i en förklaringsmodell.
En aspekt av mekanismbegreppet är att en social mekanism är överförbar mellan olika sammanhang, och ibland mellan olika ontologiska nivåer.202 En mekanism har alltså en självständighet, och kan specificeras utifrån sina inneboende egenskaper, kriterierna för dess uppkomst och den kausala relation som är dess resultat. I avhandlingen beskrivs till exempel hur kombinationen reifierat trossystem och anpassning av detta system till föränderliga sociala omständigheter resulterar i en specifik strategi för att hantera förändring utan att undergräva de reifierande sanningsanspråken. När villkoren är uppfyllda uppstår en tendens att använda denna strategi, oavsett vilken religion som det handlar om. Strategin går i korthet ut på att essensen skiljs från en vilseledande kulturell överbyggnad. Förändringen konstrueras sedan som ett återgång till sanningen. Det är inte bara så att detta kausala skeende är överförbart mellan olika religioner. Det är också överförbart till olika nivåer, eftersom en motsvarande motsättning som resulterade i strategin kan uppstå på individnivå när migranter skall anpassa sig till livet i Sverige utan att för den skull undergräva föreställningar om nationell särart eller identitet. Inom religionerna som studeras används samma strategi för att vägleda migranter genom anpassning till Sverige som för att anpassa religionen i sig till en föränderlig värld. Den sociala mekanismen har emellertid inte uteslutande med religion att göra. Den förekommer i andra sammanhang där villkoren är uppfyllda.
Mekanismbaserade analyser rör sig mellan olika ontologiska nivåer. En kausal relation kan oftast förklaras med mekanismer som finns på en mer specifik och detaljerad nivå. Därför kan mekanismer som utspelar sig i psykologin hos en individ, låt säga existentiell stress framkallad av relativisering av världsbild, ofta förklara kausala relationer på en högre nivå, till exempel migrantgruppers engagemang i religiösa samfund. En mekanismbaserad analys rör sig alltså från den nivå där det sociala fenomenet som skall förklaras befinner sig, till en lägre ontologisk nivå och sedan tillbaka upp igen. Det motsatta kan förstås också vara fallet. Sayer argumenterar för att en kausal mekanism ofta är lokaliserad på en högre nivå, där mikro-beteenden kan förklaras med makro-mekanismer, till exempel i det ekonomiska systemet.203
En kausal relation sker alltid inom en kontext, som är en högre ontologisk nivå, och är uppbyggd av komponenter som återfinns på en lägre ontologisk nivå.203 Även
200 Brante(2001):175.
201 Sayer(1992):107 202 Sloman(2005):19;
203 Sayer(1992):119
om den mellanliggande nivån är självständig och har mekanismer specifika för just den nivån, så är det nödvändigt att en analys av kausala relationer också inbegriper både kontext och komponenter. För att förstå skeenden på organisationsnivå måste dessa placeras in i en kontext, samtidigt som förklaringen inbegriper även socialpsykologiska mekanismer. Religiösa samfunds engagemang för migranter kan förklaras bland annat genom en (religiös) mekanism där trons riktighet bekräftas av samfundets skillnad gentemot det omgivande samhället. Engagemanget blir svårförklarat om det inte placeras in i en kontext, det vill säga hög grad av segregation.
Samtidigt måste analysen innefatta socialpsykologiska mekanismer för att förklara varför engagemanget är effektivt och varför migranter söker sig till samfundet. Som Brante visar är det möjligt att identifiera både mekanismer som binder samman olika nivåer och mekanismer som genererar självständighet åt nivån som analyseras.204