Ursprung, kultur och identitet

Det finns begrepp och resonemang som återkommer i intervjuer och samtal med muslimer, i betydligt större utsträckning än med andra invandrare. Identitet, Islam som kultur, och betydelsen av att bibehålla sitt ”muslimska ursprung” är de vikti-gaste av dessa. Nedanstående avsnitt behandlar dessa begrepp, utifrån de intervjuades perspektiv. Först krävs dock en beskrivning av muslimerna som migranter och själva migrationen.

Migration och trauma

Den största andelen migranter som ser sig själva som muslimer eller som kommer från länder där Islam är den dominerande religionen har kommit sent till Sverige.

Utan undantag har de intervjuade kommit till Sverige som flyktingar, exempelvis från länder som Irak, Iran, Bosnien, eller Palestina. Det som fått dessa människor att bryta upp från sina födelseländer är krig, misär, förtryck och tortyr. Flera har traumatiska erfarenheter och stora psykologiska och kroppsliga ärr att visa upp. I nedanstående citat försöker en person förklara hur det är att befinna sig i krig:

”Det går inte beskriva hur det är när det börjar hetta till. Jag har tänkt på det senare vid flera tillfäl-len. Hur gick det till? Hur kunde jag överleva? När du vänder dig om och ser att det finns inget kvar.

Av allt det som var grönt är det bara röra. Och du ser tusentals hål av skott. Och man klarade sig igenom det där, inte en gång utan flera gånger”. (Ung man från Balkan)

Ett par av de intervjuade berättar hur de fortfarande, femton år efter flykten till Sverige kan ha svårt att sova:

”Jag vaknar på nätter än idag, men den obeskrivliga känslan.... Tills man smälter ihop, smälter...

Varenda minut kan vara din sista. Och efter det att man accepterat det så blir det mycket lättare.

Inte att man inte bryr sig men.... Det blir som en switch i huvudet. Det som händer det händer. Vad kan jag göra? Det andra är den ständiga jakten på mat. [...] Man trollade fram. För ett kilo socker betalade vi 300 svenska kronor. Eller 500 kronor för ett kilo smör. [...] Men hur lyckades man med det? Jag vet inte hur vi lyckades. Det blir en egen ekonomi på något sätt. Man hittade saker i över-givna hus. Och så småningom fick vi paket från FN och från släktingar. Vi hade stor nytta av det”.

(Medelålders man från Balkan)

Det värsta med både krig och tortyr, menar en person, är inte dessa händelser i sig utan känslan av att ha förlorat sin mänsklighet både i sina egna och andras ögon:

”Man blir degraderad till en lägre människa på så kort tid. Det räcker med tre år”. (Ung man från Mellanöstern)

Det är heller inte alltid som intervjupersoner klarar av eller vill prata om vad som hänt före migrationen till Sverige. En man visar till exempel upp ett ärr som är tre decimeter långt, med ögonen fyllda av tårar. Det går emellertid inte få honom att berätta annat om hur denna skada uppstod, än att han har blivit torterad.



För vissa har religion varit en anledning till att de lämnat landet de föddes i.

De har levt i ett land med strikta religiösa lagar och förföljts på olika sätt för en avvikande syn på religion eller på grund av en icke-accepterad religiös tillhörighet eller tro. Eftersom religion och politik kan vara mycket intrasslade i varandra, är det vanligt att politisk förföljelse legitimerats med religiösa doktriner.

Sammantaget, för de flesta intervjupersoner, har händelser som inträffat före de kom till Sverige utlöst existentiella grubblerier och djupa kriser. Att få asyl i Sverige har utan undantag upplevts som en lättnad och som i vissa fall att man fått livet åter. Därför uttrycker intervjupersonerna tacksamhet gentemot Sverige, det svenska politiska systemet och svenskar. Personen citerad nedan menar att det ibland glöms bort att det finns många muslimer i Sverige som har positiva erfarenheter. Han menar också att dessa erfarenheter lugnar dem som före de kom till Sverige var oroliga för Västvärlden och hur de skulle behandlas. De är detta han menar med att de börjar

”tänka på rätt sätt”:

”[D]et finns också möjligheter också. Här finns [...] lag, organisationer... Det finns också en kultur som vill skydda alla dom som är utsatta och svaga. Det finns också en möjlighet i att svenska samhället alltid tänker på medborgarskap. Alla är jämställda och man känner sig fri och man känner sig... att det finns ingen diskriminering i lagen. Det kanske finns i samhället men i lagen, i myndigheterna. Så det är stor i myndigheterna att muslim blir lite lugn och tänker lite [...] på rätt sätt. Det finns också tolerans i Sverige”. (Medelålders man från Mellanöstern)

För en del innebär känslan av att Sverige räddat deras liv eller gjort det möjligt att

”ge barnen en framtid” som ett par personer uttrycker det, att de är kluvna till att kritisera och klaga på Sverige och svenskar. Många försöker balansera mellan att å ena sidan framhäva det positiva och samtidigt försöka påvisa hur de känner sig utsatta som muslimer i Sverige:

”Där är alltid plus och minus som man skall överväga. Det är jättemycket positivt och en del negativt men det får vi handskas med. Det är bara så. För det… jag skall inte sitta och tala bara illa om sam-hället. Det finns positiva saker också som händer i mitt liv”. (Ung kvinna från Balkan)

De flesta intervjupersoner uttrycker trots allt en tacksamhet gentemot Sverige, och menar att de antingen skulle vara döda eller leva ett markant sämre liv om de inte hade kommit hit. Precis som påpekas i intervjuer är det viktigt att detta framkom-mer, så att inte alla diskussioner om muslimer och migranter kommer att handla om problem eller till och med muslimer som utsatta offer. De intervjuade själva ser nämligen inte på sig själva och sina erfarenheter i Sverige enbart på det sättet.

Sociala omständigheter och revitaliseringen av religion

Den första tiden efter själva migrationen är det många som beskriver hur de slussas mellan olika kurser och försörjer sig på bidrag, trots att de menar att de själva inget annat vill än att arbeta. Bland de intervjuade som anlänt nyligen till Sverige märks en särskilt stark ambition att så fort som möjligt komma ut på arbetsmarknaden för att



”kunna bidra till samhället”. Så här säger ett par personer som haft uppehållstillstånd i bara några månader:

”Jag kom inte till Sverige för att ha semester. Jag är inte här till nånting förbättras och jag skall åter-vända igen, utan jag skall vara här. Jag måste göra något för mina barns framtid. Efter att jag har fått uppehållstillstånd så känner jag mig ansvarig att etablera mig bra i det här landet. Jag fick ett jättebra bemötande från svenskarna och regering som gav mig uppehållstillstånd. Och jag är tacksam för det och jag måste göra något för att ge tillbaka”. (Medelålders man från Nordafrika)

”Jag vill leva här så jag försöker. Så jag skall klara SFI snart och jag ska skaffa jobb. Om jag hittar jobb jag kan hjälpa min fru. Men det går snabbt för mig. Jag känner många här i skolan som gått i skolan i tre fyra år och dom går fortfarande i skolan. Kanske inom ett år jag hittar ett jobb”. (Ung man från Mellanöstern)

Men trots att de beskriver hur de tidigt var mycket ivriga att komma ut på arbets-marknaden, så hamnar de efter en tid ofta i sysslolöshet eller i aktiviteter som upplevs som meningslösa. I detta skiljer sig inte muslimerna från andra intervjuade mig-ranter.²⁷⁶ Muslimer upplever emellertid att det är svårare för dem än för andra in-vandrare. De menar att detta många gånger kan skapa en djupgående känsla av att ”svenskarna inte vill ha mig här, man är inte välkommen”. När det dessutom tillkommer erfarenheter av diskriminering och av negativa föreställningar om dem som muslimer eller migranter från ett land där Islam är den dominerande religionen, förstärks dessa känslor ytterligare. I en migrationssituation som ka-raktäriseras av diskriminering och negativt laddade kategoriseringar och stereo-typiseringar beskriver några av de intervjuade hur de observerat att detta kan leda till ett religiöst engagemang. Religionen och det religiösa samfundet verkar fung-era som ett slags skydd eller buffert mot vad som upplevs som en många gånger fientlig omgivning.

I nedanstående citat argumenterar en intervjuperson för att just migrationssituationen, det vill säga de sociala omständigheter som migranten befinner sig i, leder till att man kan bli mer religiöst engagerad eller till och med radikaliserad. Han gör detta genom att ge ett exempel på en man som ”blir mer och mer muslim, mer och mer arab”, ju längre tid som går:

”Det är som att vi ger Alvedon till människor istället för att vi går till orsakerna till människors problem. Hur ska vi kunna bearbeta och förstå varför [A] beter sig på det sättet som han gör. Ge dom bidrag. Ge dom det och det så blir det bra. Men det blir inte bra. Men problemen löser inte sig själva.

Vi måste gå till djupet. Det är det det handlar om i samhället. Vi måste förstå varför en irakier som har varit arbetslös i fem år. Han har familj. Han håller på att, tror han, tappa sina barn för barnen svarar honom på svenska hela tiden. Dom följer inte... Han blir mer och mer muslim, mer och mer arab. Och han ser sina barn beter sig annorlunda mot honom. Och då blir han mer och mer aggressiv egentligen. Och det går ut över både barnen och familjen. Eller hur? Och så säger vi åh dom där ara-berna dom är hemska, eller muslimer. Men han är en vanlig individ som hade kunnat heta Kalle eller Lasse eller Daniel med för den delen, va. Om den personen hade hamnat i den situationen hade han betett sig exakt på samma sätt, va. Vi måste bearbeta dom här sakerna och se varför. Vi tar hit män-276 Det finns dock en skillnad mellan migranter som anlänt de senaste årtiondena och

arbetskraftsinvandrare som beskriver hur de mycket snabbt kom ut på arbetsmarknaden. De flesta av de intervjuade har kommit som flyktingar.



niskor. Vi pacificerar dom i så många år. Och plötsligt så skäller vi på dom. Dom vill inte ett djävla dugg. Dom är lata. Alltså det är ingen logik i det, va. Det här systemet på gott och ont. Det är både bra och mindre bra. Människor kommer hit med kraft, och vill ge något till samhället. Men nej nej. Du skall det, du skall det, du skall det. Och det kan gå två, fyra... Det är folk som gått i tio år från kurs till kurs till kurs. Precis som att förnedra och att knycka en människa. Att du är oduglig. En Jugoslav som jag känner har lämnat 560 ansökningar till jobb. Nej, nej, nej, nej. Det är knappt han har varit inkallad till intervju, va. Människan är stark. Men tänk att en människa... [...]. Du är oduglig och då ger du fan i att ansöka. Jag kan inget. Dom vill inte ha mig. Men hur många är lika starka som han? Många blir knäckta. Oavsett om du är svensk eller invandrare så blir många knäckta av det.

[...] Tillsist blir det en regel. Dom vill inte ha mig alltså”. (Medelålders man från Mellanöstern)

Flera av de intervjuade betonar hur de sociala omständigheterna i Sverige ef-ter migrationen har en rad negativa konsekvenser för individen och samhället.

Omständigheterna innefattar diskriminering, stigmatisering, svårigheter på ar-betsmarknaden och framförallt en känslor av att inte vara välkomna eller önskade.

Samtidigt uppfattar de att det inte är orsakerna som politiker och allmänhet försöker komma till rätta med eller som de oroar eller förargar sig över. Istället fokuserar man på konsekvenserna, det vill säga individen ställs till svars för de omständigheter han eller hon inte har något inflytande över.

”Vad är resultatet av att inte integreras i samhället? Det är alltså problem för samhället. I första hand för vederbörande, för den individen alltså. Det är han som drabbas i första hand. Och samhället.

Han får psykiska problem, arbetslöshet, segregering, ghetto. Det är dessa konflikter som vi försöker motarbeta nu och det vi måste undvika. Vi måste undvika såna situationer. Så alltså att acceptera personens om man är. Och personen å andra sidan också försöker acceptera”. (Medelålders man från Mellanöstern)

”Men när man skall tala med politiker och så, så är det detta som gäller. Vi har konflikter, vi har ett ghetto, vi har arbetslöshet, vi har brott och vi har misär och vi har konflikter som vi behöver motarbeta eller förebygga. Hur skall vi komma till detta här? Ja börja i roten. Vad är det som inte stämmer? Det finns vissa som inte känner sig hemma. Det finns vissa som lider av arbetslöshet... alltså arbete! Ja, det är porten till integration. Är man utanför systemet, så blir man ännu mer segregerad”.

(Medelålders man från Mellanöstern)

Oavsett problemens orsaker framkommer i intervjuerna en förståelse för att religion kan vara en del av lösningen för den ensklida individen. Trots allt medför religion inte bara en social plattform där individens känsla av människovärde kan konstitu-eras. Den sociala tillhörigheten som ett religiöst samfund kan erbjuda medför för många en känsla av att vara välkommen och accepterad, vilket måste ses i ljuset av förnimmelser av det motsatta när det gäller den nationella gemenskapen.

Det bör dock nämnas att de intervjuade inte har en sådan förklaring till sitt eget religiösa engagemang, utan förklarar rent allmänt hur det kommer sig att vissa muslimer radikaliseras i Sverige. Själva tillhör de utan undantag en kategori muslimer som arbetar för en mer anpassad Islam. De flesta av dem upplever sig på ett sätt vara mer sekulariserade muslimer i Sverige än var de var tidigare. Därmed inte sagt att religion, den religiösa tillhörigheten och identiteten fått minskad betydelse, vilket det finns anledning att återkomma till längre fram.



Islam som ursprung och bakgrund

Islam som ursprung, det vill säga att ha en ”muslimsk bakgrund” är något som ut-trycks ofta. En intervjuperson säger t.ex. ”Jag är född muslim men inte särskilt ak-tiv”. Bland ungdomar på t.ex. olika nätforum förekommer till och med uttrycket

”infödd muslim” emellanåt. Hur vissa muslimer talar om sin religiösa tillhörighet påminner mycket om hur det annars är vanligt att tala om etnicitet, nationalitet och nationellt ursprung, eller kulturell bakgrund. En del är väldigt explicita med denna koppling. En person svarade följande på frågan om vad etnicitet egentligen är:

”Etnicitet har att göra med religion egentligen, att man har en annan religion”.(Medelålders man från Balkan)

Det är dock vanligare att ett sådant synsätt indikeras genom bisatser och antydning-ar, som i exemplet med att vara ”infödd muslim”. I intervjuerna sker det dessutom ofta glidningar mellan innebörden av begrepp som nation, etnicitet och religion.

Nedanstående citat är särskilt illustrerande:

”Du sa något innan om att man känner sig mera nationalistisk utomlands. Och vi hade besök från Lund och dom som läser islamologi och då frågade en: känner ni er som muslimer här i Sverige mer islamistiska när ni kommer hit. Jag sa lite grand som i ett exempel... Om du går till Eritrea eller nått annat land, förstår du, och du har varit där ett tag. Och sen ser du köttbullar. [skratt]. Så tycker du plötsligt mycket om dom, va. Då är det wow köttbullar. Men det betyder inte att du äter köttbul-lar för jämnan va. Men alltså du ser dom som nått nationalistiskt. Tillhörande, ja, tillhörande”.

(Medelålders man från Mellanöstern)

Det finns minst två saker att lägga märke till i detta uttalande. För det första exempli-fierar personen en ökad betydelse av religionen med ett exempel som har med nation och etnicitet att göra. För det andra menar han att religiösa attribut, likt köttbullar, kan få en större betydelse när personen har migrerat, trots att det kanske inte var en central del av livet innan migrationen. Det intressanta här, vilket framkommer i en längre diskussion om detta med den intervjuade, är att religion är nära samman-kopplat med livet innan migrationen, med uppväxten och med ursprungslandet.

Det är först i avsaknad av det som var självklart tidigare, t.ex. deltagandet i religiösa ritualer, ljudet av böneutropare, eller smaken av vissa maträtter, som personen blir medveten om sitt ”ursprung”. Den intervjuade, och andra med honom, beskriver hur Islam därför blir viktigare efter migrationen för att religionen kan kompensera för frånvaro eller saknad av en förfluten plats eller förfluten tid. Detta är också för-klaringen till att en person kan säga att ”min identitet som muslim har blivit viktigare i Sverige även om jag blivit mycket mer sekulariserad”.

I ovanstående citat avlutar intervjupersonen med att indikera att religionen har betydelse som social och kulturell tillhörighet, och därmed inte bara handlar om tro eller religiösa föreställningar. Men mer än så använder intervjupersoner ibland religiös tillhörighet för att förklara skillnader och likheter mellan människor. Även detta är något som ofta framkommer i bisatser. En person argumenterade starkt för hur viktigt det var att sluta förutsätta att ”vi muslimer är annorlunda”, bara för



att några minuter senare ge följande utlåtande om en annan person från ett annat ursprungsland än han själv:

”I och med att vi har samma religion och så, så har vi kanske lite samma mentalitet”. (Medelålders man från Mellanöstern)

För intervjupersonerna var religiöst ursprung det som låg närmast till hand när ex-empelvis likheter och skillnader mellan grupper av människor diskuterades. Inte i något fall sa exempelvis någon att två personer tänkte lika för att båda var födda i, låt säga, Iran. Det förekom heller inte att de olika inriktningarna av Islam nämn-des i detta sammanhang, utan det var de mer övergripande kategorierna ”muslim”

och ”Islam” som verkade vara dominerande. Detta skiljer den muslimska gruppen från andra intervjuade migranter. De senare använde ofta nation eller etnicitet som förklaring till likheter och skillnader, och endast i tredje hand religiös tillhörighet.

Dessutom var det vanligare hos dessa med olika kombinationer av typen ”protestan-tisk chilenare”, eller ”kristen serb”.

Förståelsen av Islam som kulturell bakgrund eller etnicitet, tillskillnad från enbart en religiös tro, religiösa föreställningar eller religiös moral, etc, är också förklaringen till att vissa individer menar att Islam har en större betydelse för dem i Sverige än i hemlandet, trots att de i mindre utsträckning följer religiösa levnadsregler. Vad de menar är att de har ett behov av att besöka religiösa institutioner och delta i religiösa ritualer för att dessa praktiker är en del av vilka de är som människor och en del av deras kulturella bakgrund.

Men oavsett behovet av Islam som förklaring till likheter utifrån delat ursprung, och oavsett det sociopsykologiska behovet av att kunna ta del av ursprungslandets religion i det nya landet, eller behovet av att fylla saknaden efter dofter, smaker och andra preferenser som är en del av en individs habitus, så har muslimen i Sverige egentligen inte haft något val. Religionen har fått en betydelse i det nya landet, även om individen inte satt sin fot i en moské sedan han eller hon kom hit.

Kategoriseringen av individer som muslimer, eller som individer med ursprung i

”muslimska länder”, genom media och i möten med potentiella arbetsgivare eller etniska svenskar i allmänhet, har de haft lite inflytande över. De har, vare sig de vill eller inte, kategoriserats som muslimer, vilket i sin tur haft konsekvenser för många genom stigmatisering och diskriminering. Inte minst i det avseendet har religion fått en stor betydelse för många migranter till Sverige. En man drar paralleller mellan kategoriseringen i Sverige och vad som hände i och med kriget i före detta Jugoslavien.

«Vi, min generation, vi är kommunister. Vi hade såna röda mössor och sjöng varje första maj. Och man är ju hjärntvättad och mycket av det sitter kvar. Inte bara jag... Jag har aldrig varit... Det har inte intresserat mig fram till 91. Inte en procent var religion. Barnen döptes inte. Ingenting.

Religionen när jag växte upp var att vi hade högtider, men det var allas högtider. Samtidigt kunde jag bli skjuten för att jag var muslim».

Vad individen ovan menar är att religion fick en betydelse för honom eftersom han kunde bli skjuten för att han var muslim, trots att han inte var det minsta religiös aktiv eller troende. Det samma menar han förekommer i Sverige där man kan nekas