Migrationssituationen

Inledningsvis är det viktigt att komma ihåg Sayads argument om att en fullständig förståelse av migration måste börja långt före det att migranten anländer till det nya landet. Migrationen påbörjas med desintegration i landet som migranten lämnar, oavsett om detta är orsakat av krig, inbördeskrig, revolution, urbanisering, industria-lisering, eller en mer lokal dysfunktion i familjen. Ett flertal av intervjuerna innehål-ler smärtsamma och ibland gastkramande berättelser om tiden innan migrationen, särskilt för de som flytt undan krig och tortyr. Betydelsen av migration överskri-der dessutom den geografiska förflyttningen och den första tiden i det nya landet.

Migranten hamnar i en situation påverkad eller till och med konstituerad av migra-tionen, en situation som kan vara i många år och decennium. Erfarenheter av diskri-minering är ett exempel på en sådan process som kan påverka en migrant långt efter det att personen till exempel fått medborgarskap, lärt sig språket och fått ett arbete.

Socialpsykologiska processer som formar människors identitet är ett annat exempel på hur migrationen till och med kan påverka efterkommande generationer. Av dessa anledningar är det bättre att tala om en migrationssituation än om migration, för att bättre tydliggöra tidsdimensionen. Migrationssituationen konstitueras i grunden av det mottagande samhället, både när det gäller lagar och myndigheter men kanske speciellt av föreställningar om invandrare och diskriminerande praktiker.



Att börja om

Migration innebär i de flesta fall att individen tvingas, som det ofta sägs, att börja om. Detta innebär för det första att sociala nätverk måste byggas upp på nytt, del-vis eller fullständigt. Att lämna ett land är att lämna bekanta, vänner, släktingar och familjemedlemmar bakom sig. De fall av anhörighetsinvandring där familj och ibland dessutom släktingar redan finns mer eller mindre etablerade i landet är inga undantag. Trots allt är det även i dessa fall betydligt fler personer som lämnas bakom än som finns i det nya landet. Intervjupersoner beskriver därför ofta känslor av en-samhet eller isolering under den första tiden. Flera uttrycker att de inte ens efter mycket lång tid i Sverige lyckats återskapa ett kontaktnät. Någon ställer sig till och med frågande till om det överhuvudtaget är möjligt att återskapa en motsvarighet till det som lämnats. Så här säger några av de intervjuade, angående den första tiden i Sverige:

”När jag kom hit. [...] Då var det en fruktansvärd ensamhet. Och utan att kunna så mycket svenska.

Och ja, det var jobbigt. Då var det mycket viktigt för mig att jag hade Gud i mitt liv”. (Medelålders kvinna från Sydamerika)

”Man kan bli ganska isolerad tror jag. För man förväntar sig att det skall vara likadant. Och så sitter man ensam kanske, om man inte redan har någon kontakt när man kommer hit. Och då är det gärna andra landsmän som man har kontakt med, som har flyttat hit innan. (Ung kvinna från Sydasien)

”Speciellt om dom är nya när dom kommer hit [till samfundet]. Det är en krock! Fruktansvärd krock.

Alltså vad gäller kultur och seder och allt alltså. Dom känner sig helt... Ja, ensamma. Många då... Vad gör då många? Isolerar sig helt enkelt. Isolerar sig”. (Äldre man från Balkan)

”Nej, jag känner mig inte ensam som offer. Men jag känner mig ensam på grund av att jag inte gör något. Och jag har inte något att göra. Det är inte ett normalt liv. Det är nånting nytt som jag inte är van vid. Men det är naturligt för alla människor som flyttar från ett land till ett annat. [...] Man känner sig lite förvirrad. Man behöver lite tid tills man vänjer sig. [...] Om du ska bo en lång tid så måste du söka kontakt med svenskar, även om man känner sig trygg med landsmännen. Jag håller med dig om att trygghet skapar man genom människor som kommer från hemlandet, men man måste ha kontakt med de andra”. (Medelålders man från Nordafrika)

”Jag har många minnen från min barndom. Umgås med familjen och kompisar och så. Det är nån-ting som man har lämnat och som är svårt att skaffa igen. Särskilt när det är så stor skillnad med kultur och språk och allting”. (Medelålders kvinna från Sydamerika)

Att börja om beskrivs för det andra av intervjupersonerna som ett brott på den nor-mala följden av skeenden i livet. För de flesta innebär migrationen att utbildning, erfarenhet från arbetslivet, och yrkesstatus inte fullt ut erkänns. Kort sagt avbryts karriären genom livet, med följden att migranten hamnar i en situation där den tidigare statusen inte längre är giltig. Den färdigutbildade ekonomen hamnar i in-dustrin, högutbildade måste sätta sig i skolbänken igen, en hantverkare med tio års yrkeserfarenhet får inget jobb. Flera uttrycker en viss förståelse för att detta sker, medan andra upplever ifrågasättandet som en form av kränkning. De senare menar att de konstant möter ett tvivel på att de faktiskt är de som de utger sig för att vara.

En kvinna från Bosnien beskriver till exempel en upplevelse av att behöva börja om



som en ”idiotförklaring”, eftersom personen efter nio år i grundskola i ett europeiskt land ändå måste läsa in exempelvis matte och kemi. Att börja om innebär för många konkret att de måste gå igenom sådant som de upplever att de redan klarat av. Flera menar att det är obegripligt att så stora formella krav ställs på att kunna visa vad man kan, snarare än att praktiskt få chansen att visa det. Det är dock viktigt att komma ihåg att några upplever en misstänksamhet från arbetskollegor och chefer även efter att de formellt fått exempelvis sin utbildningsnivå erkänd. Erfarenheterna och upp-levelserna av allt detta varierar självklart med graden av utbildning, eftersom de som arbetat inom exempelvis industrin i ursprungslandet har större möjligheter att efter migrationen skaffa ett liknande arbete. Nedanstående citat får illustrera frustrationen hos många invandrare, när de behandlas ”som att du är analfabet”:

”Jag vet att det finns människor som kommer hit som är analfabeter och så. Det är en annan sak. Men när dom märker att det är någon som kan skriva, kan prata och kan läsa. Då måste dom förstå att den här personen är utbildad. Och inte bara utbildad inom själva grundskolan eller gymnasiet utan har utbildat sig lite till va. Men, nej, det accepterar dom inte. Dom vill ta dig som att du är en analfabet helt enkelt. Du kan ingenting och du skall lära dig här. Och det tycker jag är synd. [...] Dom vill ha erfarenhet. Hur ska jag kunna ha erfarenhet? Jag har erfarenhet från mitt hemland, men det tror dom inte. Jag säger jag kan visa dig, men nej. [...] Det konstiga är att dom tror att ett plus ett är nånting annat i Elsalvador. Där är inte ett plus ett två. Det kan vara ett land som är mindre utvecklat än Sverige, men utbildningen tycker jag är bättre där borta. [...] Jag har sett svenskar som är skitdåliga på att skriva. Där borta fick man stryk om man skolkade eller gjorde nått. [...] Då hade man den tan-ken, man hade respekt för läraren. [...] Det kanske är fel sätt att lära sig på, men jag lärde mig skriva.

[...] Men här att jag skulle läsa språk var okej. Jag kanske behövde lite djupare förståelse för språket, grammatiskt och så. Men att jag skall plugga matematik, fysik, kemi... Jag har redan läst det i skolan.

Aldrig att jag gör det igen. Prova mig, sa jag. Ge mig en vecka att, vad heter det, gå igenom. Ge mig en vecka och komma ihåg. Jag skall visa dig att jag kan det. Det var då jag sa det: ett plus ett är två och det är samma därborta. Det är inget som skiljer sig. Men nej”. (Ung man från Cerntralamerika)

Intervjupersoner beskriver hur inget av det de gjort före migrationen räknas i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Nedanstående citat av en medelålders man från Balkan är ett exempel:

”När man säger ‹Ah invandrare det är bara städa›. Men det är många gånger som vi har utbildning också där, bara att vi inte blir erkända här. Du måste börja från början. Spelar ingen roll om du sen är 35 eller 40 år och nästan har skaffat något där. Och kriget har gjort att jag kommer hit. Och du måste börja från början. På nått sätt. Det är inte rätt”.

Det är inte, som sagt, enbart det faktum att staten vägrar erkänna utbildningar utan lika mycket att arbetsgivare eller potentiella arbetsgivare inte erkänner erfarenhe-ter från arbeten före migrationen. Nedanstående exempel är från en ung man från Centralamerika:

”Arbetsgivarna tror inte att mitt arbete innan jag kom hit är det. Det tror att jag har hittat på”.

Att börja om i ett nytt land kan omintetgöra den yrkesmässiga och sociala status som en person har. En ung man från Balkan berättar till exempel om hur han i sitt hemland var etablerad musiker:



”Jag var etablerad. Man visste vem jag var. Jag åkte mellan olika byarna. Men sedan när kriget kom och jag kunde inte åka tillbaka. Jag stannade i Sverige. Jag fick börja om från början. Jag var ingen-ting här. Inne här var jag en viss person, som hade gjort saker. Men här var jag ingeningen-ting. Det var, alltså... [Visar med händerna ett dramatiskt fall mot botten]. Jag fick börja om. Jag var en annan här.

Ibland känner jag mig fortfarande som kringresande musiker, men här är jag inte det. Jag har fått börja om från början. Jag har blivit en annan människa i Sverige. Det är ett annat liv”.

Destabilisering av habitus, kulturkrock och att bli en främling

Preferenser för att handla, tänka och känna skapar en viss stabilitet i människors liv, även om dessa preferenser förändras över tid. Viktigast är de preferenser som utvecklats och konsoliderats under uppväxten. Migration medför att det inte är möj-ligt att handla utifrån vissa preferenser. Exempelvis smakar maten annorlunda och ursprungslandets dofter finns inte längre tillgängliga, vilket kan alstra djupa känslor av hemlängtan och nostalgi.

”Jag tror det finns så många som saknar sitt land och sin familj och så. Jag känner så många som... Jag saknar... men jag har kontakt hela tiden med dom”. (Äldre kvinna från Sydamerika)

”Självklart längtar jag efter Libyen men vad skall jag göra? Jag har inte så mycket alternativ att välja mellan. Det är självklart och naturligt att man längtar. Även om man bara flyttar från Stockholm till Skåne så längtar man till den plats där man har bott en gång i tiden. Så längtan finns. Det är en naturlig känsla hos människan. Därför är det viktigt att åka och hälsa på också, att åka tillbaka”.

(Medelålders man från Nordafrika)

”Jag saknar vissa saker... mat, ljuden av... på natten. I Columbia äter vi sent och sitter länge och det är ljummet och ett sorl av röster. Och det luktar av mat. Sånt där, va. Det kan man sakna”. (Ung kvinna från Sydamerika)

Detta gäller även de personliga preferenserna gällande kläder och inredning, som får en annan betydelse i det nya landet. Plötsligt kan dessa bli symboler för avvikelse eller avståndstagande, även om det inte finns ett sådant uppsåt från individen. Även kroppsspråk, hållning, röstläge och sätt att föra sig i rummet är människor normalt sett omedvetna om. Denna del av habitus, viktig för att till exempel kommuni-cera tillhörighet och social position i samhället, blir i en migrationssituation många gånger inte längre funktionell eller giltig. Många intervjupersoner uttrycker en med-vetenhet om hur deras kroppsspråk misstolkas och blir en symbol för något de inte uttrycker. Exempel på detta är flera personer uppväxta i mellanöstern, som upplever att de uppfattas som aggressiva, upprörda eller temperamentsfulla genom att röstläge och kroppsspråk skiljer sig åt från etniska svenskars. Ett par personer går till och med så långt att de menar att denna typ av kommunikationsförbistring är en av de främsta anledningarna till främlingsfientlighet och diskriminering.

Förutom dessa i kroppen förankrade mönster finns det även i varje social kontext ett myller av förgivettagna sätt att bete sig på. Många av dessa är människor i allmänhet omedvetna om, samtidigt som avvikelser från detta sociala regelverk kan skapa starka reaktioner. En person anger som ett exempel traditioner kring att stå i kö. En annan nämner oskrivna regler för var man sätter sig i en buss. Att komma från



en social kontext till en annan och handla spontant och självklart i den senare utifrån ett habitus som bildats i den förra, kan i vardagsinteraktionen skapa problem. Flera beskriver hur också detta medför att handlingar antar en betydelse som avviker från individens intentioner och avsikter. Så här säger en svensk kvinna som inom ramen för kommunen arbetat många år med migranter från hela världen:

”Nu är det ju så att det har varit problem med kommunikationen ibland, men ofta är det inte det utan det handlar om att personen inte kommer i tid eller personen förstår inte när det är fika, eller personen förstår inte hur man ska hantera kunder, eller personer förstår inte hur de ska komma in i arbetsgänget. Och det är för att ingen har talat om det för dom. För vi har en massa oskrivna regler i Sverige på arbetsplatser som vi är superdåliga på att tala om hur dom fungerar. För det är här precis som i andra länder att vi är lite okunniga om våra egna oskrivna regler. Många svenskar tycker att vi har inte så mycket kultur. Men vi har ju det, men det är lite svårt att ta på. Det är just det som är det svåra att ta sig in i”.

En intervjuperson konstaterar att det är just de små vardagliga brotten mot de oskriv-na regleroskriv-na som är den egentliga orsaken bakom mycket ilska från etniska svenskar gentemot migranter:

”Det är inte dom stora problemen som är problemen utan de små sakerna som sker dagligen. Att man stör, att när en svensk står i kö så kan man inte gå förbi honom för då blir han förbannad. Svensson tycker inte om när man blockerar trottoaren och vi står där och snackar. Det är dom här sakerna vi måste tänka på. Vi måste tänka på varför det blir så där. Det blir agg som leder till hat och vi får inte låta det gå så långt. [...] Det är också viktigt att vi tar upp de här med nyanlända invandrare. Det är som juggarna, va. De har en enda stor dröm och det är att köpa en Mercedes. Det är ju upp till dom.

[...] Men varför vara så vrång va. Om dom jobbar alltså.... Om vi jobbar så är det ett helvete men om vi inte jobbar så är det ett helvete. Du kan ha fin tv och fin soffa som du kan visa dina kompisar.

Men han skall visa sina kompisar att han har en Mercedes. Vad är det för fel på det?”.(Medelålders man från Mellanöstern)

Ett habitus som inte längre är fullt funktionellt, med vilket avses att det spontana och förgivettagna sättet att handla på missförstås och inte längre är giltigt, resulte-rar i negativa reaktioner från människor i omgivningen, negativa konsekvenser för individen, känslor av att vara annorlunda och en främling och i slutändan i ett med-vetandegörande av habitus och en mer eller mindre smärtsam, förändring. En inter-vjuperson säger att migrationen ”sätter allt ljus på dig själv”. Med detta avser hon att uttrycka hur migrationen kan få en individ att fokusera på sig själv och de egna va-norna och sätten att vara, handla, reagera och förhålla sig. Migrationssituationen kan så att säga belysa det som oftast ligger dolt i mörkret. Individen får, för att använda ett uttryck från Park och Stonequist, ”ett förhöjt medvetande” om sig själv och den egna kulturen. Hos flera är detta tydligt genom hur de medvetet talar om oskrivna regler och förväntningar på hur en människa ska bete sig i Sverige. Föregående citat är ett av flera exempel på detta. Att de flesta är mycket medvetna om skillnader mel-lan människor i deras hemländer och i Sverige är ett annat exempel.

Just tankar kring kultur, skillnad och likhet var något som återkom i de flesta intervjuer, liksom en medvetenhet om hur svårt det är att förändra preferenser eller att ”lära sig en kultur”, som någon uttryckte det. I nedanstående citat beskriver



en kvinna från Sydasien hur en människas kultur är något grundläggande och svårföränderligt:

”Kultur är det med traditioner, mat och allt praktiskt, hur man klär sig, hur man uppfostrar sina barn. Det är något som sitter djupt i en människa. Jag tror inte man kan ta bort kulturen ur en män-niska. De säger att vi ska integrera olika kulturer, så kan man inte göra det helt och hållet i alla fall.

Det måste vara mer att man ger och tar. Att man hittar en kompromiss”. (Ung kvinna Sydasien)

De vanligaste skillnaderna som nämns är att svenskar uppfattas som avvaktande, inbundna, svåra att få kontakt med, rädda för sådant som är avvikande eller an-norlunda, försiktiga och blyga, samt väldigt ordningsamma eller organiserade.

Nedanstående citat från en äldre man från Sydostasien är ett exempel:

”Som jag sa till dig, så länge du möter människor... Människor här är som ketchup. Först kommer inget och sen kommer inget och sen kommer det mycket på en gång. [...] Jag tycker det är en bra be-skrivning. Det måste du skriva. [...] Svenskarna väntar på att bli presenterade. De väntar lite grand”.

Det viktiga är emellertid inte vilka specifika skillnader som nämndes i intervjuerna, som förstås varierar med ursprungsland, klasstillhörighet och tidpunkt då personen kom till Sverige. Det som har betydelse är att migranterna beskriver en känsla av ett möte med något som är annorlunda, där de själva plötsligt förnimmer sig själva som främlingar. Nedanstående dialog är ett exempel på hur känsloladdat ett sådant möte med det annorlunda kan vara:

”D: Upplevde du också stora skillnader mellan hur människor var också?

I: Jaa! Och människor! Visst och kulturellt och allt och så. Jag upplevde det som att i Sverige lever folk bara för sig själva och sin familj och inte något annat. Och svårt att komma in i svenska samhället.

Och det första som man fattar direkt det är att språk, att man inte.... att man inte kan svenska och det är stor skillnad med spanska och svenska. Och då känner man sig helt utanför allting. En nolla till vänster som man brukar säga. Utan språk är man ingenting. Det är en fruktansvärd känsla. Som att det dummaste som finns är jag. Så va. Och sen man har ett hopp att man lära sig, att man kommer in i samhället. Det gör man men det är svårt, än idag tycker jag. Och sen man slutar aldrig att lära sig ett språk. Det är svårt, ja. Och... ja. Det är så mycket man kan säga när det gäller skillnaderna.

Relation med familjen till och med. Om man bildar familj här, det blir inte som man hade tänkt.

[...] Jag kommer från en stor familj. Vi är tio stycken i familjen. Tio syskon». (Medelålders kvinna från Sydamerika)

Även om, som sagt, det finns stora variationer i materialet angående vilken betydelse som tillskrivs skillnader mellan å ena sidan intervjupersonerna själva och ursprungs-landet och å andra sidan Sverige och svenskarna, så omnämner alla utom en, på något sätt sig själva som främlingar, i alla fall den första tiden. Nedanstående person utgör detta undantag:

”Kultur. Jag känner inte att det är så stor skillnad på kultur. Så jag har inte haft svårt att anpassa mig. Det har jag inte haft. Vissa har haft det jättesvårt. Det vet jag. Men det är rätt så lätt alltså. Så det var inga problem. Även om det kanske är svårt att förstå för er. Det är verkligen så. Att det är verkligen så som jag säger. Så det är ju så”. (Ung man från Sydasien)



De individer som kom som arbetskraftinvandrare menar att de råkade ut för ett mer omvälvande möte med svensk kultur än de migranter som anländer idag.

Anledningen till detta är att de för det första anlände innan det fanns organisationer och mötesplatser för personer från ett visst land eller en viss region, och för det andra att de hade anställning från den dag de anlände. Det senare medförde att de tvinga-des interagera med enbart svenskar från de första dagen i landet. Citatet nedan är från en äldre man från sydamerika.

”Det var skillnad för oss som kom på 60- och 70-talet tror jag jämfört med idag. Det var tuffare på ett sätt. Man var mer utlämnad. Man hamnade mitt i det svenska samhället och man var tvungen att förhålla sig till det, så att säga. Det fanns inte några invandrare tidigare och man var nästan exotisk.

Eller man var exotiska på många sätt. Många närmade sig och tyckte det var spännande. Fast å andra sidan var det lättare att komma in i det svenska samhället på den tiden. Det var inte lika mycket fördomar och inte lika mycket problem kopplade till invandring. Men å andra sidan är det lättare nu eftersom man har mer kontakt med sitt hemland. Det finns internet, telefon och det är lätt att resa.

Dessutom så finns det organisationer nu redan etablerade när man kommer, vilket inte fanns förut”.

(Äldre man från Sydamerika)

Det bör också nämnas, i en beskrivning av hur de intervjuade migranterna resonerar kring kultur, likheter och skillnader, att det inte var alla som var intresserade av att prata kring detta ämne. En person menade till exempel att resonemang om skillnad ofta medför att likheter förbises eller underbetonas:

”Det finns mycket grejer mellan mej och svenskar som jag kan säga. Så kanske tänker vi inte på samma sätt. Men varför skall vi inte hitta det som gör oss tillsammans? Varför skall vi leta efter det som splittrar oss?”(Medelålders man från Balkan)

Värme och kyla

Med detta sagt, finns det en generell metafor som återkommer i flera av intervjuerna i resonemang om kultur och skillnad, och som även anknyter till tidigare avsnitt om destabiliseringen av sociala nätverk. De intervjuade tenderar att kognitivt organisera jämförelser mellan å ena sidan Sverige och livet här och å andra sidan födelselandet och tiden där med hjälp av begreppen värme och kyla. Det vanligaste svaret på frå-gan om det inledande intrycket av Sverige är att det är kallt. Det vanligaste svaret på frågan om vad de saknar från ursprungslandet är värmen. För tydlighetens skull bör det sägas att de inte pratar om vädret. Det här är en persons intryck av Sverige:

”I have heard a lot about Sweden that it was a very nice and rich country. So I had a clear picture in my mind. But it was interesting to see when I came. The nature and... But the people was very cold, if I can say. The face was cold... Very buissy they not have time to speak to people or... They are very quick very buissy. I thought it›s very... Everything in Sweden is in order. So it is was interesting to see.

Yea. [...] It is very difficult to [come to know] other people. When you compare to other country and to Sweden, the swedish people and the immigrants moving is very slow, becuase contact between culture is very slow even though you see among the swedish people... It is very very difficult I think... not dif-ficult but... so cold. If you know the people its ok but to meet a new person they are a little careful”.

(Ung man från Sydasien)