Kategorisering och dikotomisering, – föreställningar om Söder och faktiska förhållanden



om segregationen mycket hög i staden, inte bara hos politiker och journalister utan också hos människor i allmänhet. Särskilt det religiösa ledarskapet har en sådan förhöjd medvetenhet om en tudelad stad.

Figur 4.1. Norr och Söder i centrala Helsingborg

4.1.6. Kategorisering och dikotomisering, – föreställningar om Söder och

möns-

ter i föreställningarna om staden och dess invånare och hur man framställer sig själv och staden, det vill säga tendenser att tänka och tala på ett visst sätt.

Ett tydligt mönster är att de som bor på Söder markerar att de tycker om sin stadsdel, eller ursäktar att de bor där. Uttalanden i stil med ”Jag trivs faktiskt ganska bra på Söder” är ett exempel på detta. Immanent i den typen av utsagor, särskilt genom användandet av ord som ”faktiskt”, är att personen förutsätter att den som han eller hon talar med har en negativ uppfattning om stadsdelen. Det är också vanligt att de som bor på Söder framhåller fördelar med stadsdelen. Det är inte ovanligt att det framhålls att bostadsområdet är ”osvenskt”, i positiv bemärkelse. Vanliga adjektiv i detta sammanhang är att Söder är ”livligt”, ”levande”, och ”rörligt”. Invånarna på Söder, särskilt i de mest centrala delarna, talar också gärna om framtiden, det vill säga om sådant som kommer att ske i stadsdelen. Invånarna ser framemot en upprustning med nya grönområden, nytt köpcentrum och tillgänglighet till havet.

De ser framemot en tid när Söder kommer vara attraktivt och modernt.

Det är också mycket vanligt att tala om det märkliga med uppdelningen i staden.

Detta är en följd av att den segregerade staden är uppenbar för de flesta invånarna.

Bland de som är inflyttade Helsingborgare är detta särskilt tydligt. Det är exempelvis vanligt att framhålla att det är obegripligt hur priserna på bostadsrätter kan variera så kraftigt som de gör mellan två kvarter som ligger på ett par minuters gångavstånd från varandra. Invånarna verkar ha svårt att se gränsen mellan Norr och Söder som naturlig, trots att den funnits där mycket länge. Ofta ses gränsen som en ekonomisk gräns mellan fattiga och rika.

De som bor på Norr framhåller gärna i mötet med de som bor på Söder att de inte har något emot stadsdelen, eller att de själva uppskattar att besöka den. Även detta förutsätter att en person utgår från att de som bor på Norr har en negativ bild av Söder. Personer från Norr kan till exempel berätta att de brukar handla i den billigare matbutiken som har, som det sägs, en ”invandrarprägel”, eller att de uppskattar torghandeln eller butiken som säljer nötter.

Det som dominerar uttalanden om Söder är emellertid negativa kategoriseringar om stadsdelen och dess invånare. Detta, bör sägas, är fallet både bland de som bor där och de som bor annorstädes. Söder framhålls som farligt, och ofta nämns den höga kriminaliteten. ”Uteliggarna” och missbrukarna är andra grupper som nämns i detta sammanhang. Förutom detta är föreställningarna om det nedgångna och smutsiga Söder vanliga. Det sägs också att Söder är fult, med betonghus och nedklottrade fasader. Det finns emellertid ingen föreställning som är så framträdande som den om att Söder är dominerat av invandrare. ”Invandrarna har tagit över” eller ”Nu är det nästan bara invandrare som bor här” är mycket vanliga beskrivningar av Söder.

Föreställningarna om Söder är ofta mycket förenklade. Det har skett en dikotomisering i den allmänna uppfattningen om uppdelningarna i staden. Det är mycket vanligt att stöta på uppfattningen att det bara bor ”invandrare” på Söder, vilket det förra avsnittet visar är felaktigt. I själva verket är fortfarande en majoritet av befolkningen född i Sverige och endast 35 procent är migranter. Även när det gäller personer vars föräldrar är födda i annat land än Sverige, så är de i minoritet på Söder. Det stämmer dock att människor i de södra delarna av staden är betydligt



mer resurssvaga än de i de norra delarna, och att de också är sjukare och i större utsträckning arbetslösa.

En vanligt förekommande uppfattning om de centrala delarna av Söder är att affärslivet är präglat av den höga andelen invandrare. Även här sker en förenkling.

Uttalanden som ”Det finns nästan inga svenska butiker kvar längre”, eller ”Det är bara invandrarbutiker på Söder” är inte ovanliga. I själva verket visar en kartläggning följande.²⁷¹

Det finns i Södercentrum 12 restauranger som säljer mat som uppfattas som icke-svensk, till exempel falafel, kebab, libanesisk mat eller halalkött. Det finns också 12 inrättningar som inte utskiljer sig från utbudet i de flesta städer i landet, till exempel hamburgerkedjor eller kvarterskrogar. När det gäller caféer finns det sex typiskt svenska (med latte, muffins, smörgåsar, etc.) som inte riktar sig specifikt till invandrare. Det finns två caféer som i sitt utbud skiljer sig från ovanstående och som dessutom har skyltar med andra språk än svenska. Det finns dessutom ett café för hemlösa och missbrukare och Tasty House. Det senare kan behöva kommenteras särskilt. Tasty House är en inrättning som framförallt säljer nötter, bakverk och godis, men som också har ett café. Företaget framhålls ofta av människor i Helsingborg som ett positivt exempel på mångfald. Dess affärsidé är en blandning av utländska matinfluenser och traditionellt ”svenskt” godis. Av kundgenomströmningen att döma förefaller företaget vara mycket framgångsrikt. När det gäller tobaksaffärer och kiosker finns det två som utmärker sig genom t.ex. icke-svenska skyltar eller vattenpipor i skylten. Samtidigt finns det fyra som inte utmärker sig från motsvarigheter i andra städer eller i Norr, t.ex. 7eleven.

Det finns förstås också en rad butiker och serviceinrättningar i Södercentrum. 17 av dessa är stora nationella eller internationella kedjor av typen Lindex, Dressman, Åhlens eller Synsam. Dessutom finns 21 småbutiker som inte är kedjor men som ser ut som vanliga svenska butiker och som säljer t.ex. väskor, konst, blommor eller herrmode. Det finns som motvikt till dessa 38 butiker 19 som är vad i folkmun ofta benämns ”invandrarbutiker”. Dessa är små butiker som säljer livsmedel, godis, eller guld, och service i form av skräddare eller skomakare. De utmärks exempelvis av skyltar på annat språk än svenska, vattenpipor i skyltfönstret, varor utställda på gatan framför butiken. Det finns också på Söder inte mindre än 19 frisörer.

I de centrala delarna av Söder finns också några större butiker. Där finns en butik som säljer paraboler, en som säljer persiska mattor, två möbelbutiker och tre större mataffärer. Centrala Helsingborgs största mataffär, Ica, ligger på Söder, liksom den näst största, Özzen. Den senare har specialiserat sig på låga priser och ett stort utbud av frukt och grönsaker. Även om butiken har det mesta som finns på Ica, så har Özzen dessutom ett utbud av matvaror från hela världen som inte finns representerade på Ica. Butiken har även en chark där man säljer halalkött. Det finns förutom dessa två matbutiker en större mataffär som mer specifikt riktar sig mot invandrargrupper, det

271 Denna kartläggning ägde rum sommaren 2008. En stad är förstås ständigt i förändring vilket gör att siffrorna med säkerhet har förändrats. Intrycket är dock att rörelsen går mot en mindre särprägling, och mer mot en typisk svensk stad.



vill säga som erbjuder ett alternativt utbud till en svensk Ica- eller Konsumbutik. Det finns också två köttbutiker, som har skyltar både på svenska och andra språk.

Till ovanstående bör också tilläggas de 32 butiker och serviceinrättningar som är av typen man finner i alla stadskärnor i landet, t.ex. biografer, banker, gym, systembolag, apotek, videouthyrning, solarium, etc.

Om denna något långradiga kartläggning skall sammanfattas för att ge en samlad bild av de centrala delarna av Söder kan följande konstateras. Medan 94 av inrättningarna inte på något sätt skiljer detta centrum från andra städer i landet eller från Norrcity, så kan 45 anses göra det. De utskiljer sig genom tillhandahållandet av ett annat utbud, genom skyltar på andra språk, genom att varor står utanför på gatan, andra butiksnamn, etc. Detta innebär att knappt en tredjedel, 32%, av Södercentrums affärsliv är av typen som kan anses ge stadsdelen en ”invandrarprägel”. Stadsdelen utmärker sig även genom den höga närvaron av egenföretagare, som de 19 frisörerna är ett exempel på. Något som inte nämndes ovan men som kan tänkas ge Söder en viss dyster glans är de myndigheter som är lokaliserade där, nämligen försäkringskassan, arbetsförmedlingen, migrationsverket, kronofogden, tingsrätten och skatteverket.

Att dessa myndigheter tillsammans med systembolaget är lokaliserade i Söders hjärta bidrar säkert också till att missbrukare och hemlösa föredrar denna del av staden framför andra. Det finns emellertid inget som dominerar intrycket av Södercentrum så mycket som den jättelika svenska kyrkan på det stora torget i dess mitt.

Uppfattningen om dominansen av invandrarbutiker i Söder centrum är en förenkling. Fortfarande är stadsdelen till två tredjedelar som vilken svensk stadskärna som helst. Det finns sålunda två föreställningar om Söder som är mycket framträdande bland stadens invånare. Den första är att Söder domineras av invandrare och deras barn och den andra är att Söder är fattigt, eftersatt och farligt. Dessa två kategoriseringar tillsammans påverkar varandra, genom vad som kan kallas kategorisk smitta. När människor uttalar sig negativt om Söder, uttalar de sig i praktiken också negativt om invandrare, eftersom de anses vara de som bor där. Därför kan även negativa föreställningar om migranter och deras barn, komma till uttryck i tillsynes neutrala uttalanden om en stadsdel. Detta gäller även i media som kanske normalt sett försöker undvika negativa kategoriseringar om invandrare.

Genom negativt laddade artiklar om Söder kan lokaltidningen påverka och formulera negativa föreställningar om invandrare.