Andra aktiviteter än arbete under sjukskrivning

Vid bedömning av rätt till sjukpenning ska Försäkringskassan bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.

Det är därför viktigt att utreda hur den försäkrades livssituation ser ut utan-för arbetet. Då kan man utesluta att det är något annat än sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga.

Att fritidssysselsättningar kan tyda på arbetsförmåga hindrar inte att den försäkrade kan vara aktiv under sjukskrivningen. Innan den försäkrade har förmåga att arbeta i någon omfattning eller delta regelbundet i arbetslivsin-riktad rehabilitering, kan det vara bra med en successiv upptrappning av olika sysselsättningar. Rätt till hel sjukpenning innebär inte att aktiviteter är otillåtna, men heller inte att den försäkrade kan göra vad som helst så länge hon eller han inte arbetar i sitt ordinarie arbete utan att rätten till sjukpen-ning ifrågasätts. En bedömsjukpen-ning av rätten till sjukpensjukpen-ning måste göras i varje enskilt fall. Att till exempel besöka arbetsplatsen, delta i sociala aktiviteter, besöka dagcenter eller gå på gymnastik är ofta viktigt för tillfrisknandet och behöver inte innebära att personen har en arbetsförmåga.

Vård av barn och anhöriga

Det finns i sig ingenting som hindrar att en försäkrad kan ha rätt till både hel sjukpenning och vårdbidrag samtidigt. Vårdbidraget är inte en sådan in-komst som påverkar rätten till sjukpenning.

Däremot kan ibland det arbete en försäkrad utför för att ta hand om sina barn eller andra anhöriga ge anledning att närmare utreda rätten till sjukpen-ning, oavsett om något bidrag utges för vården eller inte. Det som är avgö-rande för bedömningen av arbetsförmågan är de insatser som den försäkrade eventuellt utför och inte att den försäkrade får vårdbidrag. Om insatserna inte är så omfattande att de kan jämställas med ett förvärvarbete eller visar att den försäkrade har arbetsförmåga som kan utnyttjas för förvärvsarbete, så ska Försäkringskassan bortse från att insatserna ersätts med vårdbidrag.

Lasse arbetar heltid som lärare. Han har ensam vårdnad om sin 10-åriga son som har tvångssyndrom och Asperger. Han uppbär ett halvt vårdbidrag för sonen. Lasse kommer in med en begäran om sjukpen-ning på grund av ischias och höftledsartros. Det medicinska underla-get rekommenderar hel sjukskrivning och visar att Lasse lider av svår smärta som påverkar rörelseförmågan, koncentrationsförmågan och sömnen.

Försäkringskassan bedömer att Lasse är helt arbetsoförmögen i rela-tionen till sitt arbete som lärare. Han har därför rätt till hel sjukpen-ning. Insatserna som Lasse gör för sin son, och som han har vårdbi-drag för, påverkar inte rätten till sjukpenning. Insatserna omfattar främst ”påputtning” och övervakning av sonen vilket inte bedöms kunna jämställas med de arbetsuppgifter Lasse utför som lärare.

Ett avgörande från Kammarrätten i Sundsvall rörde en försäkrad som hade helt vårdbidrag. Frågan gällde om hon på grund av vårdbidraget skulle anses ha en sådan arbetsförmåga att hon inte kunde beviljas mer än halv sjukpen-ning.

Kvinnan hade sedan flera år tillbaka varit sjukskriven för fibromyalgi och utmattningsdepression. Hon var ensamstående och hade tre barn. Två av barnen – fem och sex år gamla vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut – var synskadade. Den sexåriga flickan klarade sig bra inomhus och i känd miljö som på dagisgården men hade svårare att hitta i okänd miljö och snubblade i skogen. För den femårige pojken fungerade det bra på dagis.

Barnen var beviljade personlig assistans under tiden på dagis med 20 tim-mar per barn och vecka. Modern hade rätt att ha barnen längre på dagis än vad arbetslösa föräldrar normalt hade rätt till, på grund av barnens funk-tionshinder. Hennes syster och barnens kontaktfamiljer stod för mycket av vårdinsatserna i hemmet som att storhandla, skotta snö och klippa gräs. Dot-terns kontaktfamilj ställde alltid upp när modern behövde hjälp, även utöver uppdraget som omfattade tio timmar i veckan och en helg i månaden.

Kammarrätten noterade att barnens vårdbehov inskränktes till vistelser ut-omhus och till viss assistans i övrigt. Vidare noterades att modern fick olika insatser. Mot denna bakgrund ansåg kammarrätten att de vårdinsatser som modern stod för inte var av sådan omfattning att de kunde jämställas med förvärvsarbete. (KRNSu mål nr 1008-2005)

Ett annat avgörande från Kammarrätten i Sundsvall rörde en kvinna som var sjukskriven för depression och hade helt vårdbidrag för en 11-årig son med leukemi. Frågan gällde om insatserna för den sjuke sonen visade att kvinnan hade en arbetsförmåga och därmed inte rätt till hel sjukpenning. Kammarrät-ten inhämtade ett sakkunnigutlåtande från en specialist i psykiatri som framhöll att relationen till ett eget, svårt sjukt barn innehåller en rad djupa känslomässiga relationer som flertalet föräldrar inte kan distansera sig ifrån som man kan göra i den professionella rollen som anställd. Även en svårt sjuk förälder anstränger sig till det yttersta för att lindra och hjälpa sitt eget barn. Det var därför inte orimligt att modern kunde utföra omfattande upp-gifter avseende sin egen son och samtidigt helt sakna arbetsförmåga i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Kammarrätten fann att kvinnans arbetsförmåga var helt nedsatt på grund av sjukdom och att hon därför hade rätt till sjukpenning. (KRNSu mål nr 2768-2004)

De två domarna visar att det är viktigt att Försäkringskassan vid bedöm-ningen av om en person med vårdbidrag ska anses ha arbetsförmåga noga prövar om den arbetsförmåga som utnyttjas vid vården av barnet också går att omsätta i ett vanligt arbete.

Studier

Det finns inga regler som säger att en försäkrad inte kan studera och ha sjukpenning samtidigt. Det avgörande är om arbetsförmågan är nedsatt i den sysselsättning som arbetsförmågan ska bedömas mot (till exempel det vanli-ga arbetet eller normalt förekommande arbeten). En bedömning av om stu-dierna tyder på att den försäkrade har en arbetsförmåga måste göras i varje enskilt fall.

Claudia är arbetslös och sjukskriven sedan ett år tillbaka. Vid ett möte framkommer att Claudia sedan ett halvår tillbaka studerar till civilin-genjör. Undervisningen pågår ofta heldagar och består bland annat av föreläsningar och grupparbeten. Utöver det krävs inläsning på egen hand. Claudia berättar att hon har deltagit i undervisningen och klarat första terminens heltidsstudier med godkänt resultat.

Försäkringskassan bedömer att Claudia inte har rätt till fortsatt sjuk-penning, och inte heller till rehabiliteringsersättning. Försäkringskas-san påbörjar också en utredning om återkrav. Studier kan inte gene-rellt jämställas med förvärvsarbete, men i Claudias fall bedöms den förmåga hon visat i studierna lika väl kunna användas i ett normalt fö-rekommande arbete.

Boris arbetar som byggnadsarbetare. Han är sjukskriven för benbrott, och bedöms kunna återgå i sitt arbete efter tre månaders konvalescens.

Det finns inga möjligheter till tillfällig omplacering i lättare arbets-uppgifter hos arbetsgivaren. Boris vill under konvalescensen läsa en språkkurs på distans. Försäkringskassan bedömer att språkkursen inte kan jämföras med Boris ordinarie arbete, och att den därför inte på-verkar Boris rätt till sjukpenning.

Ett avgörande från Kammarrätten i Göteborg gällde rätten till sjukpenning för en försäkrad som studerat heltid på universitet samtidigt som han varit sjukskriven. Den försäkrade anförde att han var högskoleutbildad i sitt hem-land och att han hade lätt att tillgodogöra sig studierna. Han hade kunnat fördela studietiden på dygnets 24 timmar och ta pauser när det passade. För-läsningarna var sällan obligatoriska och det hände ofta att han, om värken var alltför svår, kom senare till undervisningen eller uteblev helt.

Kammarrätten ansåg att den försäkrades arbetsförmåga var nedsatt med hälften och anförde i huvudsak följande. Bestämmelsen i 3 kap. 7 § utesluter inte att någons arbetsförmåga kan anses vara nedsatt även om hon eller han klarar studier på heltid. En individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall huruvida den försäkrade har någon arbetsförmåga som kan tas till vara i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Att den försäkrade hade klarat universitetsstudier på heltid med fullgott resultat talar naturligt-vis för att han under perioden hade arbetsförmåga. Den insats som krävs för att klara ett visst studieresultat kan emellertid variera med hänsyn till bland annat studiernas karaktär och den studerandes förmåga. Vid sådana studier som det är fråga om i målet finns det också bättre möjligheter att disponera sin tid än vad som är normalt förekommande vid förvärvsarbete. Med hän-syn till detta och till vad som framkommit om den försäkrades tidigare erfa-renheter av universitetsstudier och arbete, samt att han ofta inte klarat att delta i föreläsningar på grund av värk, visar hans studieresultat inte att han hade hel arbetsförmåga i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Studieresultatet är dock svårförenligt med hel arbetsoförmåga hos den försäkrade. Distriktsläkare och kurator har bedömt att den försäkrade har halv arbetsförmåga. Någon medicinsk utredning som med styrka talar för en annan bedömning har inte kommit fram i målet. (KRNG mål nr 5433-2005)

Domen innehåller ett stort inslag av värdering av utredningen i det aktuella ärendet, och visar att en individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall. Studier kan alltså inte generellt jämställas med förvärvsarbete när ned-sättningen av arbetsförmågan bedöms.

Bisysslor, uppdrag och andra fritidssysselsättningar

Det finns inga regler för vad personer får eller inte får göra på fritiden när sjukpenning betalas ut. Däremot ska uppgifter som fritidssysselsättningar tas med i den samlade bedömningen av rätten till sjukpenning. I de fall omfatt-ningen av fritidssysslorna vittnar om att det finns en förmåga som kan an-vändas i förvärvsarbete, påverkar det rätten till sjukpenning.

Ett avgörande från Regeringsrätten gällde bedömningen av arbetsförmågan hos en person som arbetade 75 procent av en heltid som elevassistent och lärare. Hon hade samtidigt ett uppdrag som kontaktperson som tog cirka två timmar i veckan. För detta uppdrag fick hon ett arvode med 925 kronor per månad och ersättning för kostnader med 1080 kronor per månad. Frågan i målet var om den försäkrades arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjär-dedel.

Regeringsrätten anförde att den i ett tidigare mål om rätt till sjukbidrag (numera sjukersättning) intagit ståndpunkten att det visserligen inte kan an-ses uteslutet att personer med partiell nedsättning av arbetsförmågan kan utföra vissa uppgifter på fritiden utan att rätten till sjukbidrag ifrågasätts, men att utrymmet för att med bibehållen ersättning utföra dessa sysslor tor-de vara mycket begränsat (RÅ ref 2006:17). Utgångspunkten bör enligt Re-geringsrätten vara densamma vid prövning av rätten till sjukpenning när det ska bedömas i vilken mån en försäkrads arbetsförmåga är nedsatt.

Regeringsrätten ansåg i det aktuella fallet att den försäkrades insatser som kontaktperson inte påverkade rätten till fjärdedels sjukpenning. Som kon-taktperson skulle den försäkrade vara ett socialt stöd för en jämnårig person genom att de träffades en gång i veckan för att samtala och fika. Att hon utförde dessa uppgifter ger enligt Regeringsrätten inte något stöd för att hon haft någon ytterligare arbetsförmåga utöver den hon redan utnyttjat i sitt vanliga arbete. Någon annan grund för att ifrågasätta att hennes arbetsför-måga varit nedsatt med minst en fjärdedel var inte aktuellt i målet. (RÅ 2006 ref. 56)

Domen visar att det förhållandet att en försäkrad får viss ersättning för en bisyssla inte i sig ger grund för bedömningen att den försäkrade har en ar-betsförmåga som påverkar rätten till sjukpenning. Det är därför mycket vik-tigt att sjukpenning inte med automatik nekas med hänvisning till bisysslor.

För att ett fritidsuppdrag ska påverka rätten till sjukpenning ska arbetsinsat-serna vara av sådan omfattning att de är att jämställa med förvärvsarbete eller visa att den försäkrade har en arbetsförmåga som kan utnyttjas i för-värvsarbete.

I det ärende som var aktuellt i den refererade domen var arvodet för uppdra-get inte inräknat i den sjukpenninggrundande inkomsten. För fritidsuppdrag eller bisysslor som inte ger någon inkomst måste en individuell bedömning göras av om aktiviteten visar att den försäkrade har en arbetsförmåga. Det-samma gäller bisysslor för vilka inkomsten av någon anledning inte räknas in i den sjukpenninggrundande inkomsten, till exempel för att uppdraget inte är stadigvarande eller årligen återkommande. Att den försäkrade får en in-komst till följd av uppdraget är dock en indikation på att det är att jämställa med ett förvärvsarbete, men som domen ovan visar måste en bedömning göras i varje enskilt fall. Om däremot inkomsten från till exempel en

bisyss-la är medräknad i den sjukpenninggrundande inkomsten kan den försäkrade inte, oavsett omständigheterna i övrigt, både få hel sjukpenning och fortsätta med uppdraget. För mer information om när inkomster ska räknas med i den sjukpenninggrundande inkomsten, se Vägledning 2004:5 Sjukpenning-grundande inkomst – och årsarbetstid.

Amir har ett arbete som han arbetar 40 timmar i veckan på. Dessutom sitter han i en styrelse två timmar i veckan. Både lönen och styrelse-arvodet är inräknat i den sjukpenninggrundande inkomsten, eftersom både arbetet och uppdraget är stadigvarande. Amir blir sjuk och begär halv sjukpenning. Försäkringskassan tar reda på hur Amir arbetar och får veta att han arbetar 20 timmar per vecka i sitt vanliga arbete, men att han fortfarande utför styrelseuppdraget i samma omfattning som tidigare. Eftersom Amir arbetar mer än hälften av sitt tidigare arbets-utbud (22 timmar per vecka jämfört med tidigare 42 timmar per vecka) har han inte rätt till högre grad av sjukpenning än en fjärdedel.