Utredning

När en ansökan om bidrag till arbetshjälpmedel har kommit in till Försäk-ringskassan görs en utredning om behovet av hjälpmedel eller anpassning av arbetsplatsen. I många fall kan en sådan utredning eller delar av den redan vara genomförd av den försäkrades arbetsgivare eller företagshälsovård.

Försäkringskassan kan ha behov av att komplettera beslutsunderlaget med ytterligare uppgifter även i de fall en utredning redan är gjord. Det kan ex-empelvis behövas ett läkarutlåtande som redovisar den försäkrades medi-cinska tillstånd och prognos.

I utredningsarbetet kan Försäkringskassan använda sig av den kompetens som finns inom arbetsmarknadsmyndigheterna och hos landstinget för be-dömning, utprovning m.m. När det gäller arbetshjälpmedel i jordbruket kan länsstyrelsens lantbruksenhet bidra med råd och expertkunskaper.

I de fall arbetsgivaren eller företagshälsovården har teknisk kompetens är det naturligt att arbetsgivaren själv genomför den utredning som behövs.

Det förekommer ibland att flera anställda på en arbetsplats söker bidrag till samma typ av hjälpmedel. En utredning ska då göras i varje enskilt ärende.

Att flera personer har samma arbetsuppgift och samma funktionshinder in-nebär inte automatiskt att alla har samma rätt till bidrag.

Den som ansöker om bidrag har också ansvar för att ta in offerter som un-derlag till upphandlingen av arbetshjälpmedlet.

Vid utredning av bidrag till reparationskostnad ska det undersökas om det kan vara arbetsgivarens ansvar att stå för denna kostnad. Det är också viktigt att ta reda på om garanti eller försäkring kan täcka kostnaden. Att Försäk-ringskassan tidigare beviljat bidrag till hjälpmedlet innebär inte automatiskt att den försäkrade har rätt till bidrag till reparation. Försäkringskassan kan även bevilja bidrag för reparation av ett hjälpmedel utan att tidigare ha läm-nat bidrag till hjälpmedlet.

22.2.1 Anställd

En försäkrad anses vara anställd både när hon eller han har en tillsvidarean-ställning och när antillsvidarean-ställningen är tidsbegränsad. Om antillsvidarean-ställningen är kort-varig kan det vara lämpligt att i första hand överväga att hyra ett arbets-hjälpmedel. Närmare föreskrifter om anställningsavtal m.m. finns i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS).

För den som är arbetshandikappad och får en anställning svarar arbetsmark-nadsmyndigheterna för anskaffning av hjälpmedel under de tolv första må-naderna av anställningen (12 § förordningen [2000:630] om särskilda insat-ser för personer med arbetshandikapp). Detta gäller också om en anställd byter anställning utan att ha varit arbetslös mellan anställningarna.

22.2.2 Flera anställningar

Om en försäkrad behöver ett arbetshjälpmedel eller en anordning på flera arbetsplatser kan bidrag lämnas till mer än en arbetsplats, men bidrag till arbetshjälpmedel kan inte beviljas till sysselsättning utöver en normal hel-tidstjänst. Detta beror på att bidraget ska vara ett led i den försäkrades reha-bilitering och att Försäkringskassans rehareha-biliteringsansvar inte sträcker sig längre än till arbete motsvarande heltidstjänst.

22.2.3 Personer anställda med lönebidrag och personer som har en skyddad offentlig anställning, OSA

Arbetsmarknadsverket har ansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel till per-soner som har en anställning med lönebidrag eller som har en offentlig skyddad anställning, OSA. ( Förordning (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga)

22.2.4 Anställning hos Samhall

Försäkringskassan kan inte lämna bidrag till arbetshjälpmedel till en person som är anställd hos Samhall. Samhall får en merkostnadsersättning från sta-ten för att täcka de kostnader för hjälpmedel som anställning av funktions-hindrade kan föra med sig. (Förordning 2000:230 Om särskilda insatser för personer med arbetshandikapp, 7 §)

22.2.5 Egenföretagare och fria yrkesutövare

Det krävs att en egenföretagare är etablerad på arbetsmarknaden för att hon eller han ska ha rätt till bidrag till arbetshjälpmedel (prop. 1990/91:141, av-snitt 3.8, s. 70).

Lagens förarbeten ger ingen vägledning om när en egenföretagare kan anses som etablerad på arbetsmarknaden. Detta blir fråga om en bedömning i det enskilda fallet. Det finns inte heller någon begränsning i hur stor del av in-dividens försörjning som verksamheten ger.

Om hjälpmedlet bidrar till en produktivitetshöjning eller rationalisering inom verksamheten ska detta vägas in då bidragets storlek avgörs (prop.

1990/91:141, avsnitt 3.8, s. 69).

22.2.6 Lantbrukare

Lantbrukare kan bara få bidrag till arbetshjälpmedel om hjälpmedlet är nöd-vändigt för att hon eller han ska kunna fortsätta med verksamheten (3 § sista stycket förordningen [1991:1046]). Denna grundförutsättning måste vara uppfylld för att Försäkringskassan ska kunna bevilja bidrag.

Vid utredning om bidrag till lantbrukare är det lämpligt att rådgöra med länsstyrelsens lantbruksenhet.

22.2.7 Studerande

Studerande, som under utbildningstiden behöver hjälpmedel för att kunna bedriva studierna, har inte rätt att få bidrag till arbetshjälpmedel från För-säkringskassan.

Genom sjukvårdshuvudmannen kan en studerande få ett personligt hjälpme-del och genom utbildningshuvudmannen pedagogiska hjälpmehjälpme-del eller ut-rustning. Många högskolor tillhandahåller hjälpmedel. Det är emellertid olika i landet både vad gäller hjälpmedel från sjukvårdshuvudmannen och skolan. (Hjälpmedel, Betänkande av LSS- och hjälpmedelsutredningen, SOU 2004:83, avsnitt 7)

22.2.8 Resekostnader

Resekostnader i samband med utredning om bidrag till arbetshjälpmedel kan inte täckas genom bidrag till arbetshjälpmedel. Om utredningen ingår som en del i en rehabiliteringsplan och den försäkrade är berättigad till rehabili-teringsersättning är det möjligt att bevilja särskilt bidrag enligt de regler som gäller i förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning.

22.2.9 Yttrande från facklig organisation

Innan ett ärende om ett bidrag till en arbetsgivare avgörs, ska berörda ar-betstagarorganisationer ha fått tillfälle att yttra sig. Detta framgår av 8 § förordningen (1991:1046).

22.2.10 Arbetshjälpmedel enligt LAF

Den som har fått en arbetsskada godkänd har i vissa fall möjlighet att få ersättning för nödvändiga kostnader för särskilda hjälpmedel enligt LAF. Se närmare om detta i Vägledning 2003:4 Ersättning enligt lagen om arbets-skadeförsäkring

22.3 Arbetsgivarens ansvar

Det grundläggande ansvaret för arbetsmiljön ligger hos arbetsgivaren. Enligt 3 kap. 3 § AML ska arbetsgivaren ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta andra lämpliga åtgärder.

Arbetsgivarens skyldigheter enligt arbetsmiljölagen omfattar alla anställda, även de som är sjukskrivna eller har sjukbidrag. I arbetsgivarens anpass-ningsansvar ingår att arbetsmiljön anpassas för anställda med särskilda be-hov. Det kan vara fråga om tekniska arbetshjälpmedel, anpassning av ar-betsmetoder och arbetsuppgifter, särskilda informationsåtgärder med mera.

I arbetsgivarens skyldigheter ingår att se till att arbetsplatsen, maskiner och annan utrustning är ergonomiskt lämpligt utformade. Det gäller all utrust-ning som behövs för att arbetet ska kunna utföras – skrivbord, arbetsstolar och datorutrustning med mera.

Det ligger även i arbetsgivarens ansvar att ta tillvara de möjligheter som finns att underlätta fortsatt arbete för en anställd som av medicinska skäl inte kan utföra sitt tidigare arbete. Detta ansvar innefattar att inom rimliga gränser anskaffa hjälpmedel.

Vid bedömningen av hur långt arbetsgivarens skyldighet att anpassa arbets-platsen och anskaffa hjälpmedel sträcker sig i det enskilda fallet är det lämp-ligt att ta hänsyn till i vilken utsträckning en arbetstagare kan bli mera var-aktigt hjälpt av en teknisk anordning. Kostnaden för hjälpmedlet eller an-ordningen bör också tas med i bedömningen.

Om ett arbetshjälpmedel kan användas av flera av de anställda på en arbets-plats bör arbetsgivaren stå för kostnaden för hjälpmedlet.

I de fall arbetshjälpmedlet är av värde för och kan användas av någon annan anställd utöver den försäkrade som ansökt om bidrag ska bidraget minskas till lägst halva kostnaden. (4 § förordningen [1991:1046] om ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen [1962:381] om allmän försäkring i form av bidrag till arbetshjälpmedel) Det innebär att arbetsgivaren står för den ytter-ligare kostnaden i dessa fall.

Även andra faktorer kan behöva vägas in i bedömningen. Exempel på fakto-rer är hur näraliggande verksamheten den aktuella utrustningen kan anses vara och hur säker bedömningen är att arbetstagaren blir hjälpt av hjälpmed-let eller anordningen. Arbetsmiljöinspektionen kan hjälpa till vid bedöm-ningen av hur långt arbetsgivarens ansvar sträcker sig.

Laila är lastbilschaufför. Hon söker bidrag till en speciellt anpassad förarstol. Det ligger inom ramen för arbetsgivarens ansvar att arbets-platsen är ergonomiskt anpassad för varje enskild anställd. Försäk-ringskassan gör därför bedömningen att Lailas arbetsgivare ska stå för kostnaden för förarstolen. Ansökan om bidrag till arbetshjälpmedel avslås därför.

Oskar är optiker. Han söker bidrag till specialutrustning, en så kallad autoforopter och en balansarm, på grund av de problem en senin-flammation i axeln har givit honom. Försäkringskassan avslår ansökan med motiveringen att detta är utrustning som arbetsgivaren ska till-handahålla

Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över arbetsmiljölagens tillämpning. I tvek-samma fall kan Arbetsmiljöverket bedöma vilka skyldigheter arbetsgivare har att anpassa en arbetsplats och ge en anställd de arbetshjälpmedel som hon eller han kan behöva. Försäkringskassan kan få stöd från Arbetsmiljö-verket i ärenden då det är svårt att bedöma vilket ansvar arbetsgivaren har för att skaffa hjälpmedel eller anpassa arbetsplatsen för en anställd.