Särskilt högriskskydd enligt SjLL

Syftet med det särskilda högriskskyddet är att skydda personer som har en sjukdom eller ett funktionshinder och förbättra deras situation på arbets-marknaden. Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt SjLL innebär att ar-betsgivaren får sina kostnader för sjuklön och sociala avgifter ersatta av Försäkringskassan. Reglerna om särskilt högriskskydd finns i 13 – 16 §§

SjLL.

Den grundläggande förutsättningen för rätt till särskilt högriskskydd är att arbetstagaren har en medicinskt betingad nedsättning av arbetsförmågan.

Den medicinska faktorn kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom.

Försäkringskassan kan fatta beslut om särskilt högriskskydd om den försäk-rade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod

1. kan antas medföra ett större antal sjukperioder (13 § första stycket 1 SjLL) eller

2. medför risk för en eller flera längre sjukperioder (13 § första stycket 2 SjLL).

Försäkringskassan får även fatta beslut om särskilt högriskskydd när en för-säkrad har rätt till sjuklön till följd av ingrepp i samband med donation eller förberedelser för donation av egna organ eller vävnader (13 § andra stycket SjLL).

När sökanden har en sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukpe-rioder under en tolvmånadersperiod betalar arbetsgivaren ut sjuklön redan

skilda högriskskyddet på grund av donation av organ eller vävnader slipper också karensdagen. (15 § SjLL)

Den som beviljas det särskilda högriskskyddet på grund av risk för en eller flera längre sjukperioder får inte ersättning för karensdagen (13 § tredje stycket SjLL).

11.3.1 Större antal korta sjukperioder

När det gäller särskilt högriskskydd på grund av ett större antal sjukperioder under en tolvmånadersperiod ska arbetstagaren ha en sjukdom som gör att hon eller han under ett år drabbas av betydligt fler korta sjukdomsfall än vad som är normalt. Uttrycket "större antal" innebär att antalet avslutade sjuk-domsfall under en tolvmånadersperiod kan antas komma att bli fler än tio.

(Prop. 1990/91:181, avsnitt 8.1, s. 78 -79)

För att kunna bedöma om förutsättningarna för rätt till särskilt högriskskydd är uppfyllda måste Försäkringskassan göra en prognos beträffande antalet korta sjukdomsfall som arbetstagaren kan komma att drabbas av. Prognosen bör avse den närmaste tolvmånadersperioden. För att Försäkringskassan ska kunna göra en sådan prognos krävs uppgifter av olika slag. Det kan exem-pelvis vara sjukhistorik och uppgifter från den sökande själv och från den behandlande läkaren. (Prop. 1990/91:181, avsnitt 8.1, s. 79)

Det går inte att göra någon förteckning över sjukdomstillstånd som kan ge rätt till särskilt högriskskydd. Försäkringskassan måste göra en bedömning av förhållandena i varje enskilt ärende. Det är bara de sjukperioder som ror på sjukdomen eller ett följdtillstånd efter den som vägs in i denna be-dömning. Sjukperioder som har andra orsaker saknar betydelse i detta sam-manhang.

Den befarade stora sjukfrånvaron ska vara betingad av en medicinsk faktor.

Om diagnoserna ger en splittrad bild kan man oftast inte säga att frånvaron beror på någon särskild bakomliggande faktor. (Prop. 1990/91:181, avsnitt 8.1, s. 79)

Enligt lagens förarbeten bör bestämmelserna om det särskilda högriskskyd-det tillämpas restriktivt. Det är bara försäkrade med medicinskt väl doku-menterade sjukdomstillstånd som har rätt till särskilt högriskskydd. Om För-säkringskassan inte har tillräcklig kännedom om den försäkrades sjukdom krävs det att den försäkrades uppgifter styrks med ett läkarutlåtande.

(1990/91:SfU9, s. 12)

Ann är apoteksbiträde. Hon ansöker om särskilt högriskskydd på grund av sin svåra allergi. Sjukhistoriken visar att hon det senaste året haft fem sjukfall som berott på allergibesvären. Till ansökan bifogar Ann ett utlåtande från sin behandlande läkare. Det framgår av läkarut-låtandet att hennes tillstånd har förvärrats och att prognosen för det kommande året är att antalet sjukdomsfall kommer att bli fler än tio.

Försäkringskassan beviljar Ann särskilt högriskskydd enligt 13 § för-sta stycket 1 SjLL.

Per-Martin ansöker om särskilt högriskskydd på grund av att han åter-kommande drabbas av sjukdomsfall på grund av pollenallergi och mi-grän. Av det läkarutlåtande han bifogat sin ansökan framgår att han trots medicinering riskerar att drabbas av fem till sex sjukfall i vardera sjukdomen under en tolvmånadersperiod. Utredningen visar att Per-Martin under det senaste året varit sjuk fem gånger på grund av pol-lenallergin och sex gånger på grund av migrän. Försäkringskassan avslår ansökan om särskilt högriskskydd eftersom Per-Martin inte har en sjukdom som ger en medicinskt betingad nedsättning av arbetsför-mågan vid fler än tio tillfällen under en tolvmånadersperiod.

Rune som är ridlärare ansöker om särskilt högriskskydd på grund av sina återkommande ryggbesvär. Sjukhistoriken visar att han under de senaste tre åren varit frånvarande från arbetet på grund av sjukdom tio till tolv gånger per år. Cirka fem fall per år har haft ryggbesvären som grund. De andra gånger Rune varit frånvarande från arbetet på grund av sjukdom har det varit fråga om sjukdomar som förkylning och hu-vudvärk. Eftersom Försäkringskassan inte har tillräcklig kännedom om Runes ryggbesvär uppmanas han att gå igenom en läkarundersök-ning. Av läkarutlåtandet framgår att Rune har medicinskt väl doku-menterade ryggbesvär och att dessa även i framtiden kan komma att orsaka sjukfrånvaro i ungefär samma omfattning som hittills. Försäk-ringskassan avslår ansökan om särskilt högriskskydd med motivering-en att Rune inte lider av motivering-en sjukdom som kan antas medföra fler än tio sjukfall per år.

Det kan ibland vara svårt att bestämma vilken medicinsk faktor som orsakar nedsättningen av arbetsförmågan. Så kan till exempel vara fallet vid besvär från ryggen eller andra rörelseorgan. Det är inte alltid sådana besvär kan härledas till några påvisbara sjukliga förändringar. Om en försäkrad under en följd av år har haft besvär från ett visst område av kroppen måste det ibland antas att det finns en medicinsk faktor som förorsakar dessa besvär, även om det inte finns klara och entydiga fynd som gör diagnosen säker. I sådana fall måste Försäkringskassan göra en helhetsbedömning av den för-säkrades situation och då särskilt lägga vikt vid hennes eller hans vilja att gå igenom föreslagna läkarundersökningar och att följa läkares anvisningar.

(Prop. 1990/91:59, avsnitt 8.1, s. 31)

11.3.2 Längre sjukperioder

En sjukdom som kan ge upphov till en eller flera längre sjukperioder under ett år kan ge rätt till särskilt högriskskydd (13 § första stycket 2 SjLL). Med

"längre sjukperiod" menas fler än 28 dagars sjukfrånvaro i följd.

Det kan vara personer som har eller har haft sjukdomar som medför en risk för att personen åter insjuknar under längre perioder eller får följdsjukdo-mar. De som kan omfattas av denna form av särskilt högriskskydd är alltså de som har eller har haft en fastställd sjukdom. Sjukdomen medför inte att hon eller han är frånvarande från arbetet så ofta, men enligt medicinsk ve-tenskap medför den en uppenbar risk för en eller flera längre sjukperioder eller återfall. Det kan till exempel vara fråga om sjukdomar som cancer och reumatism. (Prop. 1996/97:63, avsnitt 8.2, s. 67)

Liljana som är lokförare ansöker om särskilt högriskskydd. Hon lider av ledgångsreumatism sedan flera år tillbaka. Sjukdomen medför att hon drabbas av återkommande längre sjukperioder. Ett medicinskt ut-låtande visar att det finns risk för att Liljana kommer att drabbas av en eller flera sjukperioder som är minst 28 dagar under den närmaste tolvmånadersperioden. Försäkringskassans sjukhistorik visar att Lilja-na de seLilja-naste tre åren har haft flera längre sjukperioder varje år på grund av ledsjukdomen. Försäkringskassan beviljar Liljana särskilt högriskskydd enligt 13 § första stycket 2 SjLL.

Carina arbetar som läkarsekreterare och ansöker om särskilt högrisk-skydd på grund av en cancersjukdom som hon insjuknade i för tre år sedan. Efter flera operationer och cellgiftsbehandlingar återgick hon i arbete efter ett års sjukskrivning. Under det senaste året har hon dock drabbats av flera återfall i sjukdomen. Dessa har medfört sjukhusvis-telser och cellgiftsbehandlingar i flera månader. Carinas behandlande läkare bedömer att det finns en uppenbar risk för återfall även under den närmaste tolvmånadersperioden och att hon kommer att behöva gå igenom behandlingar som medför sjukperioder på minst en månad.

Försäkringskassan beviljar därför Carina särskilt högriskskydd enligt 13 § första stycket 2 SjLL.

Försäkringskassan bör vara restriktiv vid tillämpningen även när det gäller det särskilda högriskskyddet vid risk för en eller flera längre sjukperioder.

Endast personer med medicinskt väl dokumenterade sjukdomstillstånd kan komma i fråga. Om inte Försäkringskassan har god kännedom om sjuk-domsförhållandena i det enskilda fallet krävs det att den försäkrade styrker sina uppgifter med läkarintyg. (Prop. 1996/97:63, avsnitt 8.2, s. 67)

Nils arbetar som tjänsteman vid en kommunal förvaltning. Han har under de senaste två åren varit sjukskriven i flera perioder på grund av nackbesvär. Den senaste sjukperioden varade i sex månader. Nils är nu åter sjukskriven i en månad på grund av nackbesvären och han an-söker om särskilt högriskskydd. Under den föregående sjukperioden gick han igenom en funktionsutredning vid Rygginstitutet. Där be-dömde man att besvären var av muskulär art och att han behövde sjukgymnastik och viss anpassning av arbetsplatsen. Sedan Nils fått ett höj- och sänkbart skrivbord och en speciellt utprovad arbetsstol be-dömer hans behandlande läkare att han sannolikt kan undvika framtida sjukperioder på grund av nackbesvären om han får behandling hos sjukgymnast och tränar regelbundet. Försäkringskassan anser inte att Nils har en sådan sjukdom som medför risk för en eller flera längre sjukperioder per år och avslår därför hans ansökan om särskilt högriskskydd.