Särskilt bidrag

Särskilt bidrag lämnas för att täcka vissa kostnader som uppstår för den för-säkrade när denne deltar i rehabilitering. Kostnader som kan täckas med särskilt bidrag är kursavgifter, kostnader för läromedel, resor och omkostna-der för ledsagare. Reglerna för särskilt bidrag finns i förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning och i RFFS 1991:31.

21.8.1 Kursavgifter

Enligt förordningen kan Försäkringskassan lämna särskilt bidrag för ordina-rie kursavgifter inom det reguljära utbildningsväsendet, dock inte till den del avgiften avser kostnader för kost eller logi (4 § förordningen [1991:1321]).

Med det reguljära utbildningsväsendet avses utbildning inom grundskola, folkhögskola och högskola som bedrivs med statligt eller kommunalt stöd.

Kursavgifter vid andra former av utbildning kan inte täckas av särskilt bi-drag.

21.8.2 Läromedel

Grundregeln är att särskilt bidrag kan beviljas för hälften av skäliga der för läromedel, som inte betalas av kursanordnaren, till den del kostna-derna överstiger 300 kronor sammanlagt för studietiden (4 § förordningen [1991:1321]).

Kostnader för tal- och punktskriftsböcker och merkostnader för läromedel åt handikappade kan dock ersättas med hela kostnaden om inte kursanordnaren och ansvarig sjukvårdshuvudman betalar dessa (4 § förordningen [1991:1321]).

Med läromedel avses material som är nödvändigt för att den planerade ut-bildningen ska kunna genomföras. Det är lämpligt att ersättning lämnas även för läromedel som inte är obligatoriska, men som krävs för att kursdel-tagaren ska kunna följa utbildningen.

Vid beräkning av bidrag till läromedel ska Försäkringskassan undersöka vad kostnaden för att hyra läromedlet är. Bidrag kan inte beviljas med ett högre belopp än hyreskostnaden.(4 § RFFS 1991:31)

Kostnader för förbrukningsmaterial som pennor, anteckningsmaterial och dylikt ersätts normalt inte. Undantag är specialpennor, penslar, ritblock m.m. som kan anses utgöra läromedel vid konstnärlig eller liknande utbild-ning.

För att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till behovet av de läromedel som den försäkrade vill ha bidrag till är det lämpligt att begära att få tillgång till en upprättad förteckning över kurslitteratur eller ett intyg om att det ak-tuella läromedlet behövs för utbildningen.

21.8.3 Resor

Reglerna för ersättning för resor i samband med rehabilitering finns i 4 – 7

§§ förordningen (1991:1321). I RFFS 1991:31 finns föreskrifter om hur resekostnader ska ersättas.

Den som dagligen reser mellan bostaden och platsen för rehabiliteringen kan få särskilt bidrag för skäliga kostnader för resorna till den del kostna-derna överstiger 300 kronor per månad. Den som genomgår rehabilitering på sin ordinarie arbetsplats får ersättning om det är skäligt med hänsyn till de resekostnader den försäkrade skulle ha haft om hon eller han varit i arbe-te. (5 § förordningen [1991:1321] om rehabiliteringsersättning)

Om utbildningen omfattar del av en månad eller pågår kortare tid än en må-nad blir karensbeloppet för reseersättning 15 kronor per dag. Resor ett par dagar per vecka får anses vara del av månad och ersättning för resor ska också då utgå med avdrag på 15 kronor per dag även om rehabiliteringen pågår längre tid än en månad. (5 § RFFS 1991:31 )

Dagliga resor mellan bostaden och platsen för rehabiliteringen kan ersättas om avståndet uppgår till minst två kilometer. Vid dagliga resor anses bilresa motiverad om tidsvinsten per dag uppgår till minst två timmar. Detta gäller för kursdeltagare som har sin bostad inom rimligt pendlingsavstånd från rehabiliteringsorten. (6 § RFFS 1991:31 )

Om den försäkrade får ersättning för resor med egen bil och måste betala parkeringsavgift kan Försäkringskassan betala ersättning för den kostnaden.

I förordningen om rehabiliteringsersättning finns ingen definition av vad som är rimligt pendlingsavstånd. När Försäkringskassan ska ta ställning till vad som kan anses vara rimligt pendlingsavstånd är det lämpligt att jämföra med vad som normalt gäller för förvärvsarbetande som bor på orten.

Enligt praxis ska den försäkrade anses ha sin bostad inom rimligt pendlings-avstånd om den sammanlagda restiden per dag inte överstiger tre timmar per dag. Om den försäkrade använder bil bör den sammanlagda restiden vid heltidsutbildning under en längre utbildningsperiod inte överstiga två tim-mar för att rimligt pendlingsavstånd ska anses föreligga. (FÖD-dom 965-1978).

Även om en försäkrad bor inom rimligt pendlingsavstånd kan denne ha sär-skilda skäl som berättigar henne eller honom att tillfälligt bo på rehabiliter-ingsorten. Särskilda skäl kan exempelvis vara sjukdom eller handikapp som gör det svårt att klara dagliga resor i den omfattning som krävs om den för-säkrade bor kvar i sin ordinarie bostad. Ersättning kan då utges på samma sätt som för den som bor utom rimligt pendlingsavstånd. (6 § förordningen [1991:1321])

Om en försäkrad, som bor utom rimligt pendlingsavstånd, har särskilda skäl för att inte bo på rehabiliteringsorten kan resor ersättas som vid dagliga re-sor. Särskilda skäl för att inte utnyttja tillfällig bostad på rehabiliteringsorten kan till exempel vara sjukdom, handikapp eller minderåriga barn. Om För-säkringskassan bedömer att det inte finns särskilda skäl att inte bo på rehabi-literingsorten får resekostnaden beräknas högst efter vad som skulle ha beta-lats ut vid boende utom rimligt pendlingsavstånd.

Vid studieresor inom landet som är obligatoriska för utbildningen ersätts resekostnader. Då Försäkringskassan ska ta ställning till vad som är skäliga kostnader för studieresor kan det vara lämpligt att rådgöra med utbildnings-anordnaren om vilken kostnad som resorna inom den aktuella utbildningen brukar uppgå till och ha detta som utgångspunkt för vad som kan godkän-nas. (4 § femte stycket förordningen [1991:1321])

Resa med allmänna kommunikationer ska ersättas med skälig kostnad. Med detta avses som regel billigaste färdsätt. Även om det finns ett billigare färd-sätt ska kostnaden för resa med flyg anses skälig, om det med hänsyn till tidsvinsten eller andra särskilda skäl är motiverat att göra resan med flyg.

Vid bedömningen av om kostnaden för resa med flyg är skälig, ska beaktas om resmålet hade kunnat nås genom en billigare flygresa samma dag. (7 § förordningen [1991:1321])

21.8.4 Ledsagare

Om en handikappad försäkrad, som genomgår rehabilitering, behöver en ledsagare för att kunna genomföra rehabiliteringen lämnas ersättning för resa, uppehälle och förlorad arbetsförtjänst för ledsagaren.

Ersättning får även lämnas till ledsagaren under tid som hon eller han behö-ver delta i träningen av den försäkrade. Sådan ersättning kan lämnas för högst tio dagar.

Ledsagaren kan få ersättning för resor mellan den ordinarie bostaden och rehabiliteringsorten vid rehabiliteringens början och slut samt vid uppehåll i rehabiliteringen på samma sätt som den som genomgår rehabiliteringen.

Kostnader för ledsagarens månadsresor kan också ersättas när hon eller han följer med den försäkrade.

Traktamente kan lämnas till ledsagaren med högst 100 kronor för en hel dag. Vid flerdagsförrättning får traktamentet uppgå till högst 200 kronor per dag.

Förlorad arbetsförtjänst för ledsagare ersätts med den faktiska förlusten.

(10 – 11 §§ i förordningen [1991:1321])

21.9 Beslut om rehabiliteringsersättning och särskilt