Minskningsregeln

I 3 kap. 4 a § AFL finns en regel om minskning av sjukpenning i vissa fall.

Syftet med regeln är att motverka att vissa arbetstagare via avtal tillförsäkras en högre kompensationsnivå vid sjukdom än andra grupper i samhället (prop. 1990/91:59, avsnitt 4.2, s. 21).

Minskningsregeln ska tillämpas om den försäkrade under sjukdom får lön från arbetsgivaren för samma tid som sjukpenningen avser. Sjukpenningen ska då minskas med det belopp som lönen överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om hon eller han varit i arbete.

Till den del lönen under sjukdom motsvarar en årlig lön som överstiger 7,5 gånger prisbasbeloppet (det så kallade SGI-taket), ska minskning endast ske med belopp som överstiger 90 procent av lönen i arbete.

Ersättning som utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring eller enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

De flesta arbetstagare har genom kollektivavtal rätt till visst kompletterande skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom förutom sjukpenning. Formerna för det kompletterande skyddet skiljer sig åt mellan olika avtalsområden.

Kommunalt anställda har rätt till sjuklön från arbetsgivaren enligt avtal.

Privatanställda arbetare kan få ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring (AGS). Tjänstemän kan ha rätt till sjukpension från industrins och handelns tilläggspension (ITP), som betalas ut för samma tid som sjukpenning. Er-sättning från dessa kompletterande skydd i kollektivavtalen anses som lön i lagens mening.

Många försäkringsgivare erbjuder kompletterande skydd mot inkomstbort-fall vid sjukdom. Såväl arbetsgivare som fackliga organisationer kan ge an-ställda eller medlemmar möjlighet att teckna gruppsjukförsäkringar. Det förekommer även att individuella sjukförsäkringar erbjuds via fackliga or-ganisationer. Ersättning från denna typ av privata sjukförsäkringar leder inte till att sjukpenningen minskas. Den utgör varken lön från arbetsgivaren eller förmån från fri gruppsjukförsäkring som betalas ut enligt grunder som fast-ställs i kollektivavtal.

Avgörande för om minskningsregeln ska tillämpas när det gäller olika for-mer av ersättningar från arbetsgivaren, är om lönen eller förmånen avser samma tid som sjukpenningen. Utbetalning av lön eller förmån som tjänats in tidigare ska därför inte leda till en minskning av sjukpenningen.

Semesterlön, semesterersättning, uppehållslön, ferielön och avgångsveder-lag är exempel på sådana ersättningar som inte ska betraktas som lön i minskningsregelns mening (RAR 2002:5). Det beror på att dessa ersättning-ar tjänats in tidigersättning-are och därför inte avser samma tid som sjukpenningen.

Förmåner som den försäkrade får behålla under sjukskrivningen, som till exempel en företagsbil, är inte något som gör att sjukpenningen ska mins-kas.

Lön som betalas ut under uppsägningstid kan medföra att sjukpenningen mins-kas i enlighet med minskningsregeln. Detta gäller oavsett om arbetstagaren har arbetsplikt eller inte. Anledningen är att arbetstagaren fortfarande for-mellt sett är anställd av arbetsgivaren under uppsägningstiden.

Sjukpenning är en förmån som beräknas per dag. Det medför att även minskningsregeln beräknas per dag och bara för de dagar den försäkrade är berättigad till sjukpenning. När en försäkrad har en årlig lön som överstiger SGI-taket måste olika beräkningar göras för inkomsten under respektive över taket. Det belopp som sjukpenningen ska minskas med avrundas till närmaste lägre krontal.

Sten är fortsatt sjuk efter sjuklöneperiodens utgång. Försäkringskassan bedömer att han har rätt till sjukpenning. Hans årsinkomst är 450 000 kronor. Från och med 1 januari 2008 är SGI-taket 307 500 kronor.

Stens sjukpenning motsvarar den högsta sjukpenning per dag en för-säkrad kan få (80 procent av 0,97 x 307 500 kronor delat med 365) = 654 kronor per dag.

Arbetsgivaren betalar enligt avtal 500 kronor per dag i lön under sjuk-perioden. När Sten är i arbete är hans lön 1233 kronor per dag.

För att Försäkringskassan ska kunna beräkna vilken minskning som ska göras för den del av inkomsten som ligger under respektive över SGI-taket måste uppgift finnas om den lön per dag som motsvarar ta-ket. Lönen per dag motsvarande taket är 842 kronor (= 307 500/365).

Arbetsgivaren får därför betala högst 10 procent i sjuklön för denna del av inkomsten, det vill säga 84 kronor per dag, utan att minskning ska ske av sjukpenningen.

Mellanskillnaden mellan Stens årsinkomst på 450 000 kronor och SGI-taket på 307 500 kronor är 142 500 kronor. Lönen över taket per dag för denna inkomst är 390 kronor (= 142 500/365). För den delen av inkomsten får arbetsgivaren betala högst 90 procent i sjuklön, dvs.

351 kronor per dag (= 90 procent x 390), om inte sjukpenningen ska minskas.

Totalt får arbetsgivaren betala 435 kronor (= 84 för inkomst upp till SGI-taket + 351 för inkomst över SGI-taket) per dag i lön för den tid sjukpenning betalas. Sten får sjuklön med 500 kronor, vilket är 65 kronor (= 500 – 435) för mycket. Hans sjukpenning på 654 kronor per dag ska därför minskas med 65 kronor. Stens sjukpenning kommer att betalas ut med 589 kronor per dag.

För att kunna tillämpa minskningsregeln behöver Försäkringskassan uppgift om den lön som betalats ut till den försäkrade under samma tid som sjuk-penningen avser. Försäkringskassan får i allmänhet denna information ge-nom den försäkran som den försäkrade lämnat in. Uppgiften kan även komma från arbetsgivaren eller genom kännedom om de avtal om sjuklön eller fri gruppsjukförsäkring som gäller för den försäkrade.

I första hand ska avräkning enligt minskningsregeln göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön som föranlett minskningen.

Minskning får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.

Det finns ingenting i lagen som säger att den närmast följande utbetalningen måste ske inom ramen för det aktuella sjukfallet. Minskningen kan därför även göras i ett kommande sjukpenningärende. (3 kap. 4 a § AFL)