Att arbeta med frågor om det gemensamma

Att överväga det gemensamma, att tänka gemensamt, är ett viktigt inslag i en demokratisk process och praktik. En svårighet i skolans samhällsun- dervisning, utifrån min mångåriga erfarenhet som lärare i ämnet, är att utveckla elevernas intresse och förståelse för det gemensamma och därmed det politiska i samhället. Mitt intresse för dessa frågor har även utvecklats genom det teoretiska perspektiv som ligger till grund för föreliggande av- handlingsarbete. Människor lever, enligt detta synsätt, tillsammans i ett samhälle utifrån det de har gemensamt. I de fortsatta gruppsamtalen har frågor tagits upp om hur elever och lärare uppfattar att det gemensamma kommer eller kan komma till uttryck i skolans samhällsundervisning.

När vi i gruppen med kvinnliga elever på studieförberedande program samtalar om delaktighet och arbetssätt uttrycks uppfattningar om att te- maarbeten där eleverna arbetar i grupp kan ses som ett bra exempel på situationer som resulterar i gemensamma lösningar. Där läggs fokus på att diskutera fram något för gruppen gemensamt, man lyssnar på allas åsikter och pratar igenom ämnet. På så sätt har individuella åsikter efterhand blivit en gruppåsikt. Men när det gäller diskussioner i helklass däremot ”är det nästan alltid jag-form, vad tycker jag, hur tänker jag, … där känner jag skulle man försöka diskutera … mer i vi-form” (Susanne). Det handlar då om att tänka mer ur ett samhällsperspektiv, ”inte bara att alla får säga vad dom tycker och sedan diskutera eller argumentera för det” (Susanne). Alla måste dock få uttrycka och argumentera för sina egna åsikter, anser eleverna, ”men ska man inte prata ihop [sig också]”? (Sandra). Det här momentet anser eleverna att det ofta saknas idag och samtalar vidare om hur det skulle kunna se ut i en samtalssituation där ett vi-perspektiv mer kan komma till uttryck.

Sara: [När] man pratar ihop sig efteråt, så kanske det inte blir lika bra utan då tycker jag att det är bättre att en liten grupp pratar ihop sig … tycker ganska likadant och säger, vår åsikt och sedan att vi säger vår åsikt till resten av klassen och de får säga sin och sedan att det blir … allas åsikt.

Sofi a: Ja, grupperna … för att i våran klass har alla så mycket åsikter … om man haft ett ämne som man pratar om då har man ändå hunnit bilda sig en egen uppfattning och brinner man så starkt för den … som vi pratade om … så känner man att man kanske egentligen inte vill ändra på den. Ska jag tycka likadant som alla andra bara för att de tycker det? Jag vill inte vara som alla andra … jag står för det jag tycker … och då är det kanske bättre som Sara sa att man pratar ihop sig och kommer fram till någonting några stycken. Det är lättare … att kanske … om man säger … inte vika ner sig, men …

Sara: Få fram allas åsikter.

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd114 114

115 Sofi a: Ja … få fram allas åsikter. …

Susanne: Något jag kan känna på diskussioner det är att vi är lite dåliga på att knyta ihop diskussionerna på slutet.

Sara: Knyta ihop det i en säck.

Susanne: Ok, nu har vi sagt det här … om läraren bara kort sammanfattar och sedan … ok nu se det ut så här. Det här är vad vi tycker överlag … det är vi lite dåliga på. Vad kom vi fram till … vad är det de fl esta tycker … bara sammanfatta det.

Samtidigt som eleverna här pekar på vissa möjliga vägar att lyfta fram det gemensamma visar de tydligt hur viktiga de individuella åsikterna är i många frågor och att man inte vill tycka som andra bara för att de gör det och man vill inte ”vika ner sig”. Framkomligheten på den gemensamma vägen kan ligga i att gå via samtal i mindre grupper och i lärarens förmåga att knyta ihop säcken, att sammanfatta utifrån ett vi- eller ett samhällsperspektiv. Återigen pekar dessa elever på situationer där de önskar en större medvetenhet hos och ett tydligare agerande från läraren. Även gruppen av manliga elever på det studieförberedande programmet lyfter fram lärarens roll att överväga det gemensamma. De återkommer ofta till frågor om lärarens auktoritet och ger i detta sammanhang exempel där deras lågstadielärare har varit bra på att ”tänka på klassens bästa” (Sebastian). De konstaterar i övrigt att detta att tänka på det gemensamma är det svåraste som fi nns att göra, men utvecklar det inte närmare. Det problematiska i dessa situationer belyses även i samtalen med de manliga eleverna på yrkesförberedande program. På min fråga om hur de uppfattar att det är att kompromissa och ge upp sin egen uppfattning om det skulle behövas för en bra gemensam lösning framhåller de:

Benny: Ja, … det har man ju varit tvungen att göra. Jimmy: Men man vill ju gärna få det som man själv vill. Benny: Ja, men ibland så orkar man ju inte …

Jimmy: … anpassa sig efter andra.

Som exempel på situationer när man kan ge upp de egna tankarna för en större grupp nämner de hur man resonerar sig fram till vart man ska åka på en skolresa och där det inledningsvis fi nns fl era olika förslag som man måste kompromissa om. Svårigheter att ge upp individuella och privata uppfatt- ningar framhålls även av de kvinnliga eleverna på yrkesprogrammet:

Yvette: Ja, för en del är det nog jättesvårt och släppa på sina egna grejer för att det ska bli bra för alla.

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd115 115

116

Veronica: Ibland kan jag också tycka det för, ibland är man så säker på och vet vad man vill att den gången man väl måste ändra på sig att det blir för jobbigt. Ibland kan det vara svårt att anpassa sig, tycker jag i alla fall, … det är jag säkert inte ensam om …

Viktoria: … man kanske vill att sina egna idéer ska vara … (…)

Ylva: Ibland kan man vara lite för egoistisk och bara tänka på sig själv … (jaa, fl era) man behöver nästan lite det …

Det är en situation som dessa elever lyfter fram där det är viktigt att prioritera gemensamma intressen framför de individuella uppfattningarna och det är om de skulle ha någon konfl ikt eller liknande i klassen. I sådana fall måste man försöka ta vara på det som är bäst för klassen och hitta en gemensam lösning som blir så bra för alla som möjligt. Samtidigt konstaterar en elev att man egentligen borde tänka på detta även när det inte är någon konfl ikt eller liknande.

Bland lärarna kommer samtalet aldrig explicit in på dessa frågor. Vad som däremot diskuteras i lärargruppen är, som tidigare nämnts, tankar kring hur samverkan mellan olika klasser och lärare skulle kunna se ut för att utveckla och pröva nya lösningar. Det kan handla om att söka sig fram till skilda former av (refl exiv) samverkan såsom att organisera tillfällen för elevgrupper från olika klasser att mötas kring någon för dem gemensam fråga. Därigenom kan det även fi nnas möjligheter att utveckla mer seriösa lärandetillfällen genom samtal i tillfälliga elevgrupper, något som tas upp i gruppsamtalen och som kommer att behandlas i det följande avsnittet.

6.3.3 Frågor om seriösa lärandesituationer och klassrummet