Samtalens struktur, ledning och gruppernas antal

Ett fokusgruppssamtal kan genomföras som ett ostrukturerat eller ett mer eller mindre strukturerat samtal. Strukturen bestäms av den intervjuguide eller samtalsmall som utarbetas inför samtalen och påverkar även samtalsle- darens roll i fokusgruppen. De gruppsamtal som genomförts i denna studie har utformats som strukturerade samtal där jag som samtalsledare följer min mall med olika (typer av) frågor (se bilaga 1 och 2). Frågeområdena eller de teman som samtalsmallen för elever respektive lärare är inriktade på är lärande genom samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet i gymnasieskolans samhällsundervisning i enlighet med avhandlingens syfte. Frågor kring dessa teman utgör också samtalens nyckelfrågor. Frågorna i mallarna är grupperade utifrån de teman som jag vill skapa ett samtal kring och har därför karaktären av ganska öppna frågor utifrån deltagarnas egna erfarenheter och uppfattningar bland annat kring vad som uppfattas som möjligheter eller svårigheter i det vardagliga arbetet. De mer detaljerade frågor som jag också formulerat i mallarna fi nns där som en påminnelse för min egen del och används emellanåt i samtalen för att fokusera samtalet på nyckelfrågorna. Ambitionen är att deltagarna ska samtala med varandra i så stor utsträckning som möjligt och gärna ge uttryck för olika uppfattningar. Jag har varit noga med att informera deltagarna i början av samtalet om att det inte fi nns några svar som är rätt eller fel utan att jag är intresserad av att höra deras uppfattningar om det vi samtalar om och att de gärna får ge uttryck för olika åsikter så att vi också kan få en diskussion mellan deltagarna i gruppen.

För att komma igång med samtalen i grupperna har de inledande frågorna delvis haft en mer allmän och introducerande karaktär och avslutningsvis har möjlighet givits för deltagarna att göra tillägg om det är något som de uppfattar att de inte fått tillfälle att nämna tidigare. Samtalens längd har varierat något, men alla ligger nära den planerade tiden på en timmes effektiv samtalstid. För fokusgrupper anger Morgan (1997) och Wibeck (2000) den rekommenderade samtalstiden till 1–1½ timme. Några kritiska tankar kring rollen som samtalsledare gäller dels ambitionen att låta deltagarna samtala med varandra, dels frågor kring min roll som forskare och min förståelse kring de frågor som samtalen gäller som lärare i ämnet samhällskunskap. I samtalsgrupperna fi nns exempel på fl era längre diskussionsavsnitt där jag

diskussioner och brainstorming.

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd73 73

74

inte behöver delta med uppföljande frågor eller på annat sätt, men när jag lyssnar på banden önskar jag ändå att jag kunnat stimulera eller bjuda in till fl er sådana tillfällen där deltagarna utvecklar diskussionen sinsemellan från sina olika uppfattningar. De övriga kritiska funderingarna exempelvis kring min förförståelse återkommer jag till i avsnitt 5.3.

Hur många grupper och/eller personer som ska delta i ett fokusgruppssam- tal eller i någon annan intervjuundersökning innebär en avvägning från fl era olika utgångspunkter. Samtidigt som det fi nns en ambition att som forskare få ta del av en mångfald av olika uppfattningar måste omfattningen vara rimlig av forskningsekonomiska skäl och för att de åsikter som kommer till uttryck ska kunna presenteras och analyseras på ett rättvisande och kva- litativt bra sätt. När dessa frågor diskuteras för fokusgrupper är det enligt Wibeck (2000) en tumregel att det ska vara minst tre grupper som ingår i en studie för att balansera möjligheterna att få fram tillräckligt med data och kunna genomföra analyser av god kvalitet. Hur många fl er grupper som behövs beror bland annat på ”komplexiteten i det fenomen som studeras” och om intresset riktas mot gruppernas gemensamma uppfattningar eller mer mot ”att ta reda på vad deltagarna tycker i en viss fråga” (Wibeck 2000, s 49). Grundregeln enligt Morgan (1997) är tre till fem grupper och bygger på “a claim that more groups seldom provide meaningful new insights” (s 43). Han framhåller också att variationer mellan eller inom grupperna är en viktig faktor när antalet grupper bestäms samt att färre grupper behövs när samtalen är mer strukturerade till exempel i enlighet med en samtalsmall eller intervjuguide och samtalsledaren intar en aktiv roll, vilket var fallet i de samtal som jag genomförde. I min planering för antalet fokusgrupper/ gruppsamtal angående samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet in- gick idén om en fördjupning av min tidigare studie på en av de tre skolor som jag besökt i samband med arbetet med licentiatuppsatsen och att dessa sedan eventuellt skulle följas upp med ytterligare någon elev- och/eller lärargrupp på en annan skola. Eftersom det utifrån de urvalskriterier som redovisas i nästa avsnitt i detta kapitel blev fyra elevgrupper och eftersom lärargruppen hade en omfattande erfarenhet av undervisning på samtliga de program som eleverna i samtalen gick på, så bestämde jag mig efter transkriberingen av de bandade samtalen från dessa fem grupper att det skulle vara tillräckligt för mina syften. Jag grundar mitt ställningstagande bland annat på den uppfattning som jag givit uttryck för i citatet från Morgan ovan; att fl er samtal troligen inte skulle tillföra några helt nya insikter. Till detta beslut bidrog även att delar av materialet från de tidigare genomförda gruppsam- talen skulle kunna användas för kompletterande syften om behov av detta uppstod. En kritisk aspekt gäller att jag använt mig av fyra fokusgrupper med elever och endast en grupp med lärare. Detta skulle vara problematiskt

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd74 74

75

om jag haft som syfte att exempelvis göra en komparativ studie och ställa elev- och läraruppfattningar mot varandra. Här bedömer jag att detta inte är ett avgörande problem eftersom det är min avsikt att använda elev- som läraruppfattningar som synpunkter från en gemensam verksamhet.

När det gäller antalet deltagare i gruppsamtalen bestämde jag mig inför den tidigare omgången av samtal att ha fyra deltagare. Dels bedömde jag det som en lagom stor grupp för att alla skulle få möjligheter att komma till tals i rimlig omfattning under ett timslångt samtal, dels att det var ett lämpligt antal för att få jämn könsfördelning i grupperna. De nu genomförda sam- talen genomfördes med samma antal deltagare som tidigare. Fyra deltagare i en fokusgrupp är också i enlighet med fl era av de rekommendationer som ges. En del av förespråkare för fokusgrupper menar att antalet deltagare ska vara minst fyra, andra att fyra är det maximala antalet. Wibeck (2000) anser att mellan 4 och 6 deltagare är idealet för att en god interaktion ska uppstå mellan deltagarna i en fokusgrupp. Här ger dock Morgan (1997) uttryck för en annan uppfattning när han förespråkar en omfattning på mellan 6 och 10 deltagare. Han framhåller att deltagarnas kunskaper och erfarenheter från den fråga som samtalet gäller ska påverka antalet deltagare. När deltagarna är väl insatta i den fråga som står i fokus för forskningen, som är fallet i min studie, menar Morgan (1997) att färre deltagare kan ingå i grupperna är när det är en fråga där de inte är så insatta.