Frågor om seriösa lärandesituationer och klassrummet

Att undersöka frågor om ändamålsenliga miljöer eller situationer för lärande om demokrati och samhälle där elevers delaktighet och lärande genom samtal sätts i fokus är, som bekant, ett huvudintresse i detta avhandlings- arbete. I detta sista avsnitt där elev- och läraruppfattningar kring samtal, klassrumsklimat och delaktighet i gymnasieskolans samhällsundervisning presenteras kommer sådana frågor kring hur undervisningen kan organise- ras för meningsfullt lärande att speciellt lyftas fram. Vilken potential kan fi nnas i att betrakta skolan/klassrummet som en offentlig miljö eller ett offentligt rum? I det följande kommer jag att diskutera elev- och lärarupp- fattningar från gruppsamtalen inom detta område. Genom samtalsmallen förde jag också med mig ett intresseområde till de samtalen som handlade om tillfälliga samtalsgrupper, men det var helt andra elevtankar som öpp- nade för ett vidare perspektiv på dessa frågor.

Det är i samtalen med de manliga eleverna på yrkesförberedande pro- gram som vi, när vi pratar om lärarens ”egenskaper”, kommer in på frågor

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd116 116

117

om vad som är på allvar eller inte i skolan. Läraren ska inte bli berörd om eleverna sitter och snackar om sex eller skämtar när han/hon kommer in i klassrummet. På min fråga om det är inte är skillnad på vad man pratar om i samhällskunskapens klassrum och på fritiden samt om man inte i skolan ska utveckla och tillämpa ett förhållningssätt som man sedan har i arbetslivet, menar de att:

Ronny: Det är ju skillnad, här känner man ju alla. Tommy: Alla är lika i stort sett.

Benny: Här går det att vräka ur sig vad som …

De tycker vidare att det skulle bli alltför tråkigt om man skulle vara i skolan som i arbetslivet och framhåller att man fattar vad som är allvar och inte. ”Då vi pratar i klassen det är ju mycket på skämt” (Tommy). Om det skulle komma in elever från en annan klass (t ex SP) skulle de snart gå därifrån för att de tror att någon blir sårad av snacket eller nedtryckta, men det är inte avsikten. ”Det är ju ett helt annat språk, det är ju … skillnad på en blomsteraffär och en verkstad, det är stor skillnad på hur de pratar” (Benny). När jag uttrycker funderingar kring om det kan fi nnas ett behov eller in- tresse hos dem av att utveckla ett annat sätt att vara i skolan, utvecklar sig samtalet på följande sätt:

Ronny: Social kompetens …? K: Ja, till exempel …

Ronny: Det pratar vi ju om en del på verkstan också, att vara trevliga mot kunderna och inte göra hur som helst. Inte sitta och pilla snus ungefär … (skratt) utan se lite vårdad ut, men det är ju stor skillnad att komma ut från skolan och hur det är på ett jobb.

Benny: Det är ju stor skillnad, … det märker man när man är på praktik, på praktiken gör man hur mycket som helst. Sedan när man är här i skolan då blir det mest, … det blir mest spring och lek hela tiden och … larv.

Här möter således en uppfattning om att skolarbetet inte (alltid) är på allvar. Enligt dessa exempel kan det vara fl era olika inslag i skolarbetet som inte tas seriöst trots att det handlar om elever i gymnasieskolans sista år. Att intresset och engagemanget inte fi nns hos alla elever när det gäller kärnämneskurser som den i samhällskunskap har nämnts tidigare i sam- talen med den aktuella elevgruppen, men här handlar det om ett vidare skolperspektiv och en stor skillnad mellan det vardagliga skolarbetet och praktiken framhålls också av dessa elever. Enligt min uppfattning kan detta ses som ett exempel där det privata, i betydelsen det självcentrerade så som diskuteras i avsnitt 4.3.1, i stor utsträckning tas med in i skola och klassrum på ett sätt som inte utvecklar, utan snarare försvårar, skolarbetet. Det kan

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd117 117

118

i dessa situationer, när skola och klassrum betraktas som en ”privat” plats där det inte görs någon större skillnad mellan hur man agerar i skolan eller på fritiden, uppstå problem av olika slag till exempel kring en demokratisk medborgarfostran. En annan situation som delvis handlar om denna pro- blematik är, som nämnts i inledningen av detta kapitel, när en av lärarna uppfattar att några manliga elever i en av de yrkesförberedande klasserna mer eller mindre medvetet motarbetat seriösa diskussioner. Lennart berättar om en helt unik situation som han aldrig varit med om tidigare, ”i slutet av tvåan så fi ck jag ta det dramatiska beslutet att vi har slutat med diskussioner i klassen därför att … det blir ingen kvalitet, utan det är några som bara är ute efter att det inte ska bli någonting av det hela” (Lennart).

När det gäller frågan om tillfälliga samtalsgrupper med elever från olika program kan noteras att elevgruppen med manliga elever på yrkesprogram anser att elever som går på olika program har fördomar om dem som går på andra program och dessa elever är först skeptiska till att blanda elever från olika program och med så olika intressen. Det fi nns en risk att man skulle bli osams, menar de. Men när jag tar som exempel att fem killar från deras klass skulle kunna ingå en samtalsgrupp med exempelvis fem tjejer från ett program med kvinnlig dominans väcks ett intresse. ”Ja, det vore nog rätt roligt skulle jag tro att blanda ihop oss med en sådan klass” (Ronny) ”och att få lära känna lite annat folk än vårt program …” (Benny). De erinrar sig även erfarenheter från en ”relationsvecka” som de hade ett tidigare läsår. De tror att elever från andra klasser blev livrädda när de skulle träffa dem, eftersom de kanske trodde att de var rasister och inte justa mot tjejer, och konstaterar att: ”Vi fi ck världens blickar när vi tyckte någonting så där som de absolut inte trodde …” (Tommy) och att ”det var många höjda ögonbryn den dagen” (Benny). Vi är överens om att det säkert inte är lätt i början, men när man fått chansen att lära känna varandra kan det nog bli intressanta samtal. Elevgruppen ser även en möjlighet till delaktighet om sådana här tillfälliga samtalsgrupper skulle kunna organiseras bland annat genom att välja ämnen för samtal. De återkommer till tankar om hur det skulle kunna påverka deras inställning till att mycket skolarbete idag inte uppfattas som så seriöst.

K: Om man satsar på sådana här saker och att man får träffas några gånger, … man kanske kan lära sig litet annat sätt att diskutera och argumentera än vad ni är vana vid …?

Benny: Ja, … för sitter vi i klassrummet då kommer det bara (plopp med fi nger i munnen) … då häver man ju bara ur sig, … sitter mer folk … som man inte känner då uppför man sig ju lite och inte bara sitter och gapar och skriker …

Ronny: jävla idiot … är du dum i huvudet … (som exempel)

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd118 118

119 Benny: … ja det kommer ju att börja med att ingen säger ett ljud, men det kommer att sluta med sedan att …

Tommy: det blir mer och mer (…)

Benny: Ja, det kommer inte sluta med att någon gastar, men … det kommer ju att leda till en diskussion i sinom tid …

Här möter elevuppfattningar som är positiva till att organisera tillfälliga samtalsgrupper med elever från olika program/klasser kring frågor som de har gemensamt. Hur ser då andra elevgrupper och lärarna som ingår i samtalen på dessa frågor? Gruppen med kvinnliga elever på yrkesprogram ställer sig också positiva till idén, just när det är program med nästan enbart manliga respektive kvinnliga elever i klasserna.

Yvette: Jag tycker sådana idéer är jätteroliga … Flera: Ja … spännande … att se vad de tycker …

Viktoria: Om det nästan är en ren killklass och vi är nästan en ren tjejklass då är det jättekul att höra vad de tycker.

Ylva: Kanske skulle vi uppfatta saker väldigt olika. Flera: ja… nyttigt att höra … jättekul.

Yvette: Men, det är klart att det skulle vara väldigt stelt i början, men jag tror att det släpper efter ett tag,

Veronica: Ja ge det några gånger … så

Yvette: … så tror jag det skulle vara ett jättegivande samtal … (fl era: mm).

Här återkommer således den nyfi kenhet att höra vad andra tycker som jag i tidigare avsnitt har lyft fram från en del samtalssituationer. Under dessa mer organiserade samtalsformer ser eleverna även olikheten mellan elevgrupper som en tillgång; något som delvis skiljer sig från andra kommentarer där man inte betraktar skillnader mellan elevgrupper som en tillgång, utan snarast som något som utgör en svårighet för kommunikativa möten.

I lärargruppen som har erfarenheter av undervisning i elevgrupper på de program som dessa elever går på fi nns också, som jag redan nämnt, ett intresse för att organisera tillfälliga samtalsgrupper. Intresset fi nns där att söka sig fram längs nya vägar, att pröva och testa och om man ska blanda upp de här grupperna med bara killar och tjejer, hur ska det då lösas orga- nisatoriskt frågar de sig?

Lars: Jag tror att det skulle vara intressant, fast det är ju schematekniska problem alltså att man blandar … tjejgrupp med killgrupp. Jag tror inte det är bra [med bara] tjejer och bara killar för så är det mycket med yrkesklas- serna … det blir ju en viss jargong åt båda håll där faktiskt. (…)

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd119 119

120

Lage: Men, man behöver ju inte ha blandade grupper alltid för ibland kan det vara en fördel att man är i sin trygga hemmiljö, man skulle kunna ha någon periodindelning som var … varannan månad hade man en breakdag som skulle kunna mixa klasser kring något tema eller där de fi ck redovisa för varandra olika fördjupningsarbeten som de arbetat med i respektive klasser och så. Det klart är att det går att hitta former för det. (…)

Leif: Skulle man komma dit med blandade grupper och så, … det är ju ingenting man genomför över en dag utan det är ju något man får jobba … väldigt konstruktivt och konsekvent med. (…) Våra grupper blir för homogena … eller (…)

Lage: Men det måste ändå vara en så pass vanligt förekommande grej, att man slipper den här tuppfäktningen i början när alla ska vara störst och bäst … som man ser när man slår ihop klasser till tvåan. Då är det alltid ett par månader som går till spillo för att man ska hävda sig som elev och hitta sin position.

I denna samtalssekvens belyses såväl möjligheter som problem. Där det fi nns ett intresse ser man positivt och framhåller att det måste gå att ordna. Vad som talar för att det skulle kunna vara framgångsrikt att pröva sig fram efter denna väg är att även elever ställer sig positiva och uttrycker ett intresse att vara med och ”organisera” delar av arbetet bland annat eftersom man är nyfi ken på att få ta del av andra uppfattningar. Detta är också en situation där det pekas på möjligheter för elever att få vara delaktiga och medansva- riga exempelvis för val av ämnesområden och organisation av fungerande samtalsgrupper. Svårigheterna ligger dels på det praktiska planet att orga- nisera dessa samtal till exempel schematekniskt, dels inom det relationella området; att helt enkelt få grupperna att fungera för öppna samtal. Samtidigt ges, enligt min uppfattning, möjligheter att utveckla olika kommunikativa aspekter (och demokratisk kompetens) såsom deliberativa färdigheter och moraliska frågor, till exempel kring erkännande, i anslutning till dessa samtals/undervisningssituationer. Dessa kan ordnas i enlighet med uppfatt- ningar om värdet av att betona det offentliga framför det privata i samtal och i frågor om klassrums/samtalsklimat (även som en viktig medborgerlig erfarenhet med bäring i vidare sammanhang än skolan).

En annan aspekt kring klassrummet som ett offentligt rum kommer till uttryck i gruppsamtalen med elever på studieförberedande program. De manliga eleverna talar, som tidigare framhållits, om värdet av att i samhälls- kunskapen arbeta med det näraliggande (t ex kopplat till fritidsintressen) och konkreta och att man i arbetet kommer fram till någon slutprodukt som man kan visa på. Orsakerna till dessa önskemål förefaller vara fl era; dels uttrycker de en uppfattning att de har lättare är lära i sådana situationer eftersom det ligger i deras inställning att de ibland tar saker och ting lite lättvindligt, dels att de upplever en större motivation när de får ”fram ett

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd120 120

121

riktigt resultat på slutet och att genomföra något man är intresserad av” (Sebastian). Exempel från de temaarbeten som eleverna på samhällspro- grammet har erfarenhet av visar också på denna kopplig till att arbeta med undersökande frågor i närsamhället till exempel inom samhällsplanering där eleverna även redovisat färdiga planeringsalternativ. Detta arbete kan ske i projekt eller teman delvis i samarbete med såväl tjänstemän som politiker i kommunen och peka på en annan roll för ungdomar i gymnasieskolan; nämligen att vara delaktiga i samhällsfrågor som berör skolan eller när- samhället.

De kvinnliga eleverna på det studieförberedande programmet pekar på några erfarenheter från sina år i gymnasieskolan där de anser att en del killar i klassen inte tar vissa inslag i skolarbetet på allvar. Deras exem- pel hämtas från diskussioner kring jämställdhet, där de uppfattar att det ibland känns så meningslöst att diskutera dessa frågor för att killarna inte ger uttryck för sina egentliga uppfattningar utan att de mer är ute för att ”trigga” dem eller retas. De kanske säger vissa saker ”för att de ska vara häftiga inför kompisarna och lite coola” (Susanne). Vilket leder fram till att en elev konstaterar att:

Sofi a: Det är så svårt att veta också, för när de bara säger en sak, ska vi bara anta då att de tycker egentligen inte så här för dom bara säger så? För jag tycker att ska man ha en diskussion i klassen, då ska man säga det och stå för vad man tycker. Det känns som när de säger sådana där saker då känner man, att de respekterar oss verkligen inte. Då känner man ännu mindre lust att sitta och diskutera med dom om en fråga som man inte kommer någon vart med … .

Detta kan relateras till några uppfattningar kring samtalssituationer i klas- ser där man lärt känna varandras argument under fl era skolår tillsammans (”det blir så tråkigt”) och där det efterhand uppstår svårigheter på liknande sätt (jfr Larsson 2004, avsnitt 9.2.1). Mot denna bakgrund skulle mer tillfäl- liga diskussionsgrupper kunna ses som en möjlighet att komma ifrån denna problematik och mer betona det offentliga framför det privata i betydelsen det självcentrerade. Genom möten med andra ungdomar ges tillfälle att vidareutveckla sina egna åsikter och argument samtidigt som tillfällen ges att få möta och ta del av andra erfarenheter och perspektiv samt att överväga det gemensamma.

I detta kapitel har jag valt att inte göra någon sammanfattning eftersom en sådan delvis behöver göras i kapitel 8 för att aktualisera de frågor som där kommer att diskuteras och analyseras. Detta sker huvudsakligen i de första avsnitten i varje del av kapitlet där svaren på avhandlingens a-fågor diskuteras.

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd121 121

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd122 122

123