Honneths skiss till en erkännandets moral

När Honneth söker en tredje väg mellan Aristoteles och Kant, för att ”klar- göra vad det innebär för vårt vardagliga handlande att orientera sig efter moraliska principer” (Honneth 2003, s 87), tar han Hegel som en viktig utgångspunkt för sitt resonemang. Hos honom fi nner han dels en erkän- nandetypologi: ”tre olika mönster av erkännande utifrån den form av själv- relation som de hjälper en individ att uppnå” (s 94), dels en idé kring att människors självmedvetande kan vara ”avhängigt erfarenheten av socialt

erkännande” (s 95).22 _{Till detta fogar Honneth mer aktuella tankar om}

moraliska kränkningar. Dessa fi nner han i fenomenologiska analyser av förhållanden som upplevs som orättvisa och menar att de, trots att det är ett negativt tillvägagångssätt, kan vara en utgångspunkt för att studera samband mellan moral och erkännande. Honneth skriver att:

Det är inte den kroppsliga smärtan som sådan, utan först det åtföl- jande medvetandet om att inte vara erkänd i sin egen självförståelse, som här utgör betingelsen för den moraliska kränkningen. [… Det är] missaktningen av den personliga integriteten, som förvandlar en handling eller ett yttrande till en moralisk kränkning (Honneth 2003, s 98).

Honneth fi nner på så sätt ett samband mellan moralisk kränkning och un- danhållet erkännande som han studerar vidare på tre olika ”nivåer”. Först ställer han upp några premisser:

• en moralisk kränkning kan uppfattas endast hos en individ som

refl ekterar över sitt eget välbefi nnande och har vissa kvalitativa mått- stockar för det egna livet

• en moralisk kränkning är möjlig eftersom en individ bara kan ”bygga

upp och bevara en positiv självrelation med hjälp av instämmande och bejakandereaktioner från andra subjekt” (s 99). Detta är också förklaringen till att en person skadas ”när en specifi k aspekt av den-

22 Jämför även Hegels modell för en ”kamp om erkännande” och de tre former av erkännande som återspeglas i de tre ”nivåerna” familjen, det borgerliga samhället och staten (Honneth 2003, s 98).

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd47 47

48

nes självförståelse förstörs genom bestämda handlingar, yttranden eller omständigheter” (s 99).

• när någon person på detta sätt moraliskt missaktas och kränks i

sin positiva självrelation så åtföljs detta av en psykologisk reaktion, när personen ”sviks i någon förväntning vars uppfyllande utgör en betingelse för dess egen identitet” (Honneth 2003, s 99).

Honneth konstaterar vidare att en moralisk kränkning utgör ”en akt av personlig skadegörelse, emedan den förstör en väsentlig förutsättning för den individuella handlingsförmågan” och att ”de moraliska kränkningarnas egenart består i undandragandet eller förvägrandet av erkännande” (Hon- neth 2003, s 99).

Honneth fortsätter med att försöka skilja mellan olika former av orätt för att skapa en indelning av det moraliska området i sin helhet. Han anser att det är viktigt att behålla en närhet till de individuella erfarenheterna för att göra den moraliska sfären tillgänglig ur de berördas synvinkel. Utifrån antagandet att ”moraliska kränkningar upplevs som desto djupare ju mera elementär den självrelation är som inkräktas på eller förstörs” (s 100), stäl- ler Honneth upp vad han kallar en erfarenhetsnära typologi där moraliska kränkningar delas in efter vilken nivå av självrelation som berörs. Han tar för de fortsatta överläggningarna hjälp av, som han skriver, fi losofi ns tankar om personen och psykologins bidrag till barnets tidiga utveckling. En sam- manfattning utifrån dessa leder till ett urskiljande av tre olika nivåer eller skikt av praktisk självrelation. ”Med ’självrelation’ avses därvidlag alltid det medvetande om eller den känsla som en person har av sig själv med avseende på vilka förmågor och rättigheter som tillkommer denne” (s 101). Till de tre nivåerna hänför Honneth olika former av kränkning, dessa leder sedan till olika grader av psykisk skada. Nedan sammanfattas det jag uppfattar som de mest centrala aspekterna i dessa sammanhang hos Honneth (2003, s 102) i en översiktlig fi gur.

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd48 48

49 Figur 2. Tre nivåer av självrelation och moralisk kränkning efter Honneth.

Efter att ha presenterat dessa tankar om självrelation och moralisk kränk- ning, som jag återgivit ovan, fortsätter Honneth med att överväga olika möjligheter för att ytterligare studera moraliska kränkningar. Han intres- serar sig då för vilka samband som kan fi nnas mellan de olika delarna och skriver att dessutom ”så vore det framför allt av intresse att i varje enskilt fall närmare undersöka den betydelse som det undanhållna erkännandet har” (Honneth 2003, s 103). På negativ väg har nu Honneth gjort en första hänvisning till ”den interna förbindelsen mellan moral och erkännande”.

Om det är riktigt att moraliska kränkningar har sin kärna i ett förvägrat erkännande, så är det omvänt näraliggande att tro att moraliska inställningar hänger samman med utövandet av erkän- nande. Av denna nära förbindelse kan man dessutom dra den ytterli- gare slutsatsen att mot de olika typerna av moralisk kränkning måste svara i positivt hänseende lika många olika former av erkännande (Honneth 2003, s 103).

Självrelationer – rättigheter Moralisk kränkning – psykisk skada

Självförtroende

- den elementära tryggheten beträffande värdet av ens egna behov

Elementära kränkningar som berövar en person tryggheten att kunna åtnjuta ett fysiskt välbefinnande.

Det som förstörs är: tilliten till det värde som de

egna behoven åtnjuter i andras ögon.

Hit hör: fysisk misshandel, tortyr och våldtäkt.

Självaktning eller självrespekt

- en trygghet beträffande värdet av den egna omdömesförmågan

Sådana kränkningar som innebär att personens moraliska tillräknelighet missaktas.

Det som skadas eller förstörs är: den

självaktning som uppnås genom erfarenheten att andra personer erkänner värdet av en persons omdömesförmåga.

Hit hör: allt från individuella fall av svek till det

rättsliga eftersättandet av hela grupper. Känsla av egenvärde

- medvetandet om att ha goda eller värdefulla förmågor

Kränkningar som innebär att en person genom förödmjukning eller brist på respekt görs medveten om att deras förmågor inte får något erkännande.

Det som skadas är: känslan av att vara socialt

betydelsefull inom en konkret social gemenskap.

Hit hör: allt från harmlösa fall av att inte hälsa

på någon till fall av grov ”stigmatisering” (Honneth 2003, s 102).

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd49 49

50

Hittills har det som gjorts enligt Honneth endast ”en moralpsykologisk eller antropologisk karaktär” – ett påvisande av ”att möjligheten av mora- liska kränkningar framgår ur den mänskliga livsformens intersubjektivitet. Människor är kränkbara i en specifi k ’moralisk’ betydelse därför att deras identitet beror på uppbyggandet av en praktisk självrelation, som från första stund är hänvisad till hjälp och bejakande från andra människor.” (Honneth 2003, s 103–104) Nu söker Honneth utveckla ett positivt moralbegrepp ur dessa antropologiska antaganden, detta förankras med syftet att ge skydd mot de tidigare nämnda hoten.

Med den ”moraliska ståndpunkten” avses då alla de inställningar som vi måste göra till våra för att skydda mänskliga varelser från kränkningar som framgår ur de kommunikativa förutsättningarna för deras självrelation. Avklädd alla negativa bestämningar så lyder den motsvarande formuleringen att moral utgör inbegreppet av de inställningar som vi ömsesidigt är förpliktade att göra till våra för att gemensamt trygga betingelserna för vår personliga identitet ( Honneth 2003, s 104).

Honneth använder samma nivåer för att konstituera olika former av erkän- nande som han tidigare använt för att ange olika former av kränkning. I fi gur 3 gör jag en sammanfattning och visar dessa erkännandenivåer och ger exempel på olika ”situationer” där de, enligt Honneth (2003, s 106–107), förekommer.

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd50 50

51 Figur 3. Olika nivåer och exempel på moraliskt erkännande efter Honneth.

Dessa tre ståndpunkter, eller olika nivåer av praktiska förhållanden, ska tillsammans säkra betingelserna för människors personliga integritet menar Honneth. Dock råder olika förhållanden för de olika inställningarna. Om-

sorg är något som kan krävas när det föreligger ömsesidiga bindningar på

känslomässig basis. Moralisk respekt är dock en form av erkännande som kan förväntas av alla i samma utsträckning och solidaritet eller uppskatt-

ning motsvaras främst av ”moraliska prestationer som har en förpliktande

karaktär endast inom ramarna för konkreta gemenskaper” (Honneth 2003, s 107). Det handlar således om olika inställningar beroende på vilken spe- ciell form den intersubjektiva relationen har. Honneth går vidare till att

Olika former av moraliskt erkännande Exempel på olika ”situationer”

Omsorg och kärlek

- begrepp från den moralfilosofiska traditionen som avser en betingad och ”emotionsbunden omtanke om den andres välgång för dennes egen skull” - den enskilde personen erkänns som en individ med behov och önskningar som har ett unikt värde för en annan person

Erkännanden av den individuella behovsnaturen

– föräldrarelationen till ett barn som en asymmetrisk förpliktelse och vänskaps- relationen som en symmetrisk förpliktelse

Moralisk respekt

- begrepp från den kantianska traditionen, kännetecknas av en ”universell

likabehandling”, dvs en kategorisk plikt att erkänna alla andras tillräknelighet - den enskilde erkänns som ”en person med samma moraliska tillräknelighet som alla andra människor”

Erkännanden som bekräftar den enskildes moraliska autonomi

– ömsesidiga förpliktelser till universell likabehandling; alla har samma förpliktelse att respektera varandra

Solidaritet eller lojalitet (uppskattning) - en form av särskild uppskattning som kan avse den betingade och ”värdebundna omtanken om den andres välgång mot bakgrund av våra gemensamma mål” - här erkänns den enskilde som ”en person vars förmågor utgör ett konstitutivt värde för en konkret gemenskap”

Erkännanden där värdet av individuella förmågor bekräftas

– det ”föreligger ömsesidiga plikter till solidariskt intresse och deltagande som omfattar alla medlemmar av den aktuella värdegemenskapen” (Honneth 2003, s 106- 107).

Avh Kent Larsson-PI-K231007.indd51 51

52

studera ”det moraliska innehållet i de enskilda formerna av erkännande” (s 107). Han skriver:

Att erkänna någon i en bestämd dimension av dennes personliga integritet kan inte betyda något annat än att utföra de handlingar, påta sig det ansvar eller inta de inställningar som gör det möjligt för denne att utveckla den motsvarande förståelsen av sin egen person (Honneth 2003, s 107–108).

Vad en person eventuellt försummat i sin interaktion med andra framgår som resultat av det moraliska resonemang ”där jag väger ’goda’ skäl mot varandra för att lösa krisen ifråga. Det är denna interna förbindelse med bestämda plikter eller anspråk som överhuvudtaget gör det möjligt att tala om en erkännandets ’moral’” (Honneth 2003, s 108).

Det unika med den moralteori som nu presenterats, skriver Honneth, är att: ”mellan de tre formerna av erkännande, som sammantaget utgör den moraliska ståndpunkten, består inget harmoniskt förhållande, utan snarare ett ständigt spänningsförhållande” (Honneth 2003, s 109). Visser- ligen handlar det om olika typer av sociala relationer, men vilken som ska ges företräde när olika relationer krockar kan inte anges på förhand – det fi nns ingen rangordning från något överordnat perspektiv – det individuella övervägandet i konkreta situationer blir avgörande. I en konfl ikt gäller det att bestämma från delvis andra utgångspunkter vilken bindning som ska ges företräde. Inga sociala relationer får dock leda till kränkning av någon människas rätt att bli erkänd som en autonom individ.

4.1.2 Refl ekterande sammanfattning – skolan som en