Debatten startar i ett ifrågasättande av prestationsmålens effekt på elevers motivation och lärande. Hindrar eller gynnar prestationsmålen elevens
KAPITEL 3
utveckling? Två huvudfokus finns i debatten, där det ena utgår från effekterna och det andra avser begreppens mätegenskaper.
För huvudområdet med fokus på effekterna har några forskare löst problemet genom att argumentera för att prestationsmålen kan ha positiv effekt om elever samtidigt tar till sig effekten av att utveckla lärandemål (Midgley, Kaplan & Middleton, 2001)3. Dessa forskare möttes av motargument där det framhölls att prestationsmålen kan ha positiva effekter i sig vilket understöddes av ett antal studier (Harackiewicz et al., 2002).
Debatt och forskning pågick och ett nytt förslag dök upp där man menade att det fanns en möjlighet att olika kombinationer av målen påverkade varandra och att målen kunde ha olika effekter på elevers lärande. Genom att en elev till exempel antog en kombination av personlig målorientering skulle det ge andra effekter.
Perspektivet kom att benämnas multipelt, och ska inte förväxlas med den andra definitionen där det innebär olika typer av mål i kombination (Pintrich, 2000b-c). Detta perspektiv har inte heller presenterat tillräckligt entydiga resultat vad gäller effekter som varande mer eller mindre bra anpassade i relation till elevens utveckling och lärande. De studier som genomförts visar blandade resultat för olika kombinationer av elevers målorientering (Kaplan et al., 2002).
Debatten fortgår och ytterligare forskning krävs och är eftersträvansvärd. Som argument för det multipla perspektivet anförs att fokus bör ligga på utfallet av olika målkombinationer. Om lärandemål leder till att eleven utvecklar intresse och engagemang i sitt skolarbete över tid är det bra och om prestationsmålen leder till bättre studieresultat, till exempel betyg är de att föredra. Om en målkombination leder till utfall där ovanstående sammanfaller är det kanske det optimala (Pintrich, 2000b-c).
Om en elev antar en viss målorientering kan det bero på skäl som kan vara helt olika från individ till individ (Elliot & Thrash, 2001). Skäl och utfall för samma typ av mål kan skilja sig åt mellan två elever. En elev vill briljera med sin kunskap som en utmaning i sig och en annan vill prestera för att få bra betyg och komma in på gymnasiet. Denna kombinationsidé där mål och de underliggande skälen att anta dem benämndes målkomplex (”goal complex”) av forskarna. Forskarna framhåller att elever kan ha samma mål men olika skäl vilket ger olika utfall (op.cit.).
DEN SVÅRFÅNGADE MOTIVATIONEN
68
Debattens andra huvudfokus gäller begreppens mätegenskaper. Här ifrågasätts om det går att dela på prestationsorientering och undvikande-orientering. Detta eftersom elever i studier med öppna frågor sällan nämner det som hör till undvikandeorientering (Urdan & Mestas, 2006). Detta tillbakavisas av andra forskare, eftersom det är klarlagt i en mängd studier inom forskning med psykologi som grund att den här typen av beteende går att identifiera. Resultat finns där det går att se samband mellan undvikandeorientering och dess konsekvenser i form av olika utfall (e.g. Elliot & Murayama, 2008; Middleton & Midgley, 1997). Sociala jämförelser kan ha negativa effekter på vissa lågpresterande elever. Det talar för att undvikandeorientering är relevant som begrepp även om det inte nämns spontant av elever i vissa typer av studier. Slutligen finns det kritik som riktas mot begreppens mätegenskaper i statistiska analyser. Det går inte att hålla isär prestationsorientering och undvikandeorientering när de ingår och används i enkätstudier. Mot detta talar studier där faktoranalyser använts och där det klart och tydligt gått att differentiera begreppen (Murayama, Elliot & Yamagata, 2011). Men andra forskare menar att det saknas studier och resultat från olika länder och skolsystem för att kunna hävda att begreppen uppfattas på ett likartat sätt (Hulleman, Schrager, Bodmann & Harackiewicz, 2010; Urdan & Mestas, 2006).
Olika utfall och resultat som förknippas med mål och
målorientering
Nästa steg i att närma sig målorienteringsteorin är att redogöra för betydelsen av eller konsekvenserna av elevens målorientering. Inom teorin har olika mönster av utfall identifierats i olika studier. Utfallen beror på vilken målorientering som är mest framträdande i en elevs sätt att agera och prestera i skolarbetet. Nedan presenteras en samlad bild av vad som associeras med de två huvudtyperna av mål när det gäller effekten eller utfallet av att ha antagit den ena eller andra målorienteringen (Kaplan et al., 2002; Murayama, Elliot & Yamagata, 2011; Pintrich, 2003; Pintrich & Maehr, 2008).
Lärandemål är starkt förknippade med ett uppgiftsfokus. Utfallet, resultatet eller konsekvensen, av denna målorientering kan innebära att eleven ser ansträngning och uthållighet i skolarbetet som en framgångsfaktor. För dessa elever är det helt naturligt att misstag ingår i lärprocessen. Att be om hjälp innebär att man kan komma vidare i skolarbetet. Lärandemål har också associerats med utfall som handlar om känslor. Det har konstaterats att graden
KAPITEL 3
av arbetsglädje och känslan av att lyckas med en uppgift hör ihop med lärandemålen. Lärare bör enligt forskare satsa på att höja kvaliteten i elevernas engagemang och därigenom stärka ett fortsatt och långsiktigt engagemang i lärandet. Dessa elever ser på sina prestationer som ett resultat av att de vill erövra nya kunskaper och färdigheter, erhålla förståelse och insikter, hitta nya kreativa lösningar på uppgifter och åstadkomma något utmanande. Syftet eller målet med lärandet är att utveckla den egna förmågan eller kompetensen (e.g. Anderman & Wolters, 2006; Kaplan et al., 2002).
Resultat i olika studier har visat att det är lite blandade effekter och utfall som gäller för prestationsmålen. Prestationsmålen innebär att eleven ställer sig själv i centrum i stället för uppgiften. För eleven är det viktigt att förmåga och kapacitet att prestera demonstreras inför andra. Särskilt viktigt för prestationsorienterade elever, dvs. elever med prestationsmål, är att de erhåller ett socialt erkännande för att ha varit duktigare eller presterat bättre än andra elever. Lärandet ses endast som ett medel. Ett medel som syftar till att uppnå efterlängtade mål. De utfall som förknippas med denna typ av mål, eller målorientering, påverkar självuppfattningen. Elevernas handlingar utgår från uppfattningen att deras förmåga och självvärde är avhängigt den egna prestationen i jämförelse med andra elevers prestationer. Elevens hela uppmärksamhet riktas in på att uppnå eller överträffa normativa standarder på framgång, såsom att få högre betyg än andra. Att anstränga sig i skolarbetet kan, som en konsekvens av detta, hota elevens uppfattning om att ha förmåga, att ansträngning inte visar sig leda till framgång. Ansträngning inom denna målorientering är något som både kan bidra till positiva utfall men också det motsatta i elevens perspektiv. Det finns studier som visat att elever med denna typ av målorientering upplever mer stress, ångest och känslor av att misslyckas med skolarbetet. Syftet eller målet med lärandet blir därmed att demonstrera för andra att man har förmåga eller undvika visa för andra att man saknar en sådan (e.g. Midgley, Kaplan & Middleton, 2001; Schunk et al., 2010).