Den praktikgeneriska modellen

Goldkuhl & Röstlinger (1998) har formulerat den praktikgeneriska modellen i syfte att skapa en grund för verksamhetsutveckling och teoriutveckling. Praktik definieras en- ligt

"En praktik innebär att någon/några gör något för någon/några, utifrån upp- drag från någon/några, och att detta görande (handlande) baseras på värden, regler och kunskaper och kompetenser som är etablerade och som succes- sivt kan förändras." (Goldkuhl & Röstlinger 1996)4

Modellen är aktörs- och handlingsorienterad och betonar den intentionella aspekten med praktik. Kunskap framställs som starkt integrerat i en praktik. Kunskap kommer till uttryck i handlingar utförda av aktörer i praktiken.

4

Den praktikgeneriska5 modellen beskriver aktörer som utför handlingar utifrån vissa förutsättningar och med vissa resultat (Goldkuhl & Röstlinger 1997:5). Förutsättning- arna är input till praktiken, vilken genererar resultat och erfarenheter. Erfarenheterna kan återgå till praktiken. En praktik innebär framställning av något, ofta genom att an- vända sig av något. Den aktör/de aktörer som utför handlingarna kallas i modellen för producent(er). En anvecklare använder sig av förutsättningar i form av t.ex. av kalkyl- program, indata, kunnande av olika slag för att kunna skapa ett kalkylsystem som ge- nererar information av något slag. Även andra förutsättningar påverkar möjligheterna att åstadkomma ett önskat resultat. Den praktikgeneriska modellen identifierar grund- läggande förutsättningar i form av

• uppdrag

• underlag

• ersättning

• kunnande, normer och instrument

Förutsättningarna är uttryck för intentionella handlingar utförda av andra aktörer. Förhållandet mellan kategorierna visas i Figur 71 nedan.

Figur 71 Den praktikgeneriska modellen (Goldkuhl & Röstlinger 1998:7).

Nedan ges en kort redogörelse för de centrala begreppen i den praktikgeneriska mo- dellen med exempel från anvecklingsområdet. Först ges en beskrivning av modellen som den presenteras av Goldkuhl & Röstlinger (1998) och efter det diskuteras viss modifiering av modellen i syfte att anpassa den till studieområdet kalkylprograma n- veckling och syftet med denna avhandling. Beskrivningen av modellen börjar med förutsättningarna för att sedan fortsätta med producent, resultat och slutligen erfaren- heter.

5

Generisk i meningen grundläggande.

Uppdrag Underlag Ersättning Kunnande,

normer, instrument Uppdrags-

givare

Försörjare Finansiär(er) Kunskaps- utvecklare

Normställare Instrument- makare

Producent(er) och dess handlingar

Resultat _Erfaren-

heter

Klient(er) och dess nyttjande

Referensmodell

En praktik baseras på uppdrag. Uppdraget kommer från uppdragsgivare. En handlä g- gare kan ha sin chef som uppdragsgivare. En företagare kan ha en kund som upp- dragsgivare. En anvecklare kan ha sig själv som uppdragsgivare (se vidare nedan). Den praktikgeneriska modellen utgår från att det alltid finns minst en uppdragsgivare. Uppdraget är ett uttryck för uppdragsgivarens intentioner.

Normalt utför aktörer handlingar med någon form av underlag som input. Underlaget kommer från en försörjare. Underlag kan för en anvecklare vara indata i form av t.ex. produktionsdata eller prisuppgifter. Försörjare är de personer som producerar underla- get. Produktionsdata kan t.ex. komma från andra system där de verifierats av någon med behörighet till detta. Prisuppgifter kan komma från inköpschefen i företaget. En försörjare kan vara producent i en annan praktik. Denna praktiks resultat kan då bli underlag i andra praktíker. Underlag kan passera flera led.

En finansiär betalar på något sätt den ersättning, som normalt utgår till producenten i en praktik. I vissa verksamheter kommer ersättningen direkt eller indirekt från verk- samhetens externa klienter. Privat företagsamhet är exempel på detta. Om en handlä g- gare på ekonomiavdelningen på ett företag utvecklar kalkylsystem får han sin lön från företaget, som i sin tur lever på sina kunders betalning.

Förutsättningarna kunnande, normer och instrument är till viss del överlappande. Med

kunnande avses den kunskap och den kompetens som behövs för att utföra praktikens

handlingar. En anvecklare behöver olika typer av kunnande. Exempel på kunnande som en ekonomanvecklare kan behöva ha är kunskap om hantering av kalkylpro- grammet, kunskap om nätverk och lagringsmedier, kunskap om yrket t.ex. redovisning samt kunskap om den specifika verksamheten t.ex. om produktgrupper. Den aktör som producerar och förmedlar kunnande och kompetens kan kallas kunskapsutvecklare.

Normer formuleras av normställare. ”Kvalitets-/handlingsnormer reglerar producen-

ternas handlingsutrymme.” (Goldkuhl & Röstlinger 1997:8) Kvalitetsnormer syftar till att avgöra huruvida handlingars resultat är bra eller mindre bra. Handlingsnormer talar om vad som får och vad som inte får göras.

Instrument konstrueras av instrumentmakare. Instrument är hjälpmedel eller verktyg

av olika slag som producenten behöver i sin praktik. Instrument kan vara materiella (t.ex. utrustning) eller immateriella (t.ex. metoder). Exempel på anvecklarinstrument kan vara datorer, kalkylprogram eller metoder för datastrukturering. I fortsättningen kommer benämningen verktyg att användas synonymt med instrument.

Figur 72 Relationer mellan normer, kunnande och verktyg (Goldkuhl & Röstlinger 1997:11).

De förutsättningar som beskrivits ovan kan sägas vara interna eller externa. Med inter-

na förutsättningar menas förutsättningar, som finns i förhållande till producen-

ten/anvecklaren. Kunnande är en intern förutsättning. Som en del i producentens kun- nande ingår normer och verktyg. De är dock i viss utsträckning oberoende av produ- centen, vilket motiverar att de förs fram som egna förutsättningar. Kunnande, normer och verktyg är följaktligen delvis överlappande. Externa förutsättningar finns följakt- ligen i någon mening mer oberoende av den specifike producenten/anvecklaren. För- hållandet mellan normer, kunnande och verktyg visas med Figur 72 ovan. Figuren syftar till att visa att ”producentkunnande inbegriper åtminstone delar av normer och immateriella verktyg (metoder)”.

Den centrala aktören i en praktik är producenten. Producenten utför, under givna fö r- utsättningar, handlingar i sin praktik, för att skapa resultat, i enlighet med det uppfatta- de uppdraget. Flera producenter kan ingå i en praktik om de har samma förutsättningar och följaktligen strävar efter att generera samma typ av resultat.

En praktik genererar resultat i form av varor eller tjänster. Den som tillgodogör sig resultatet kallas enligt den praktikgeneriska modellen för klient. Resultatet som en an- vecklare producerar beror på i vilken verksamhet praktiken bedrivs. Resultat kan å ena sidan delas upp i varor och tjänster och å andra sidan i materiella, informativa och upplevelsemässiga produkter.

En exemplifiering på resultat och klient i ett anvecklingssammanhang kan vara en handläggare som arbetar med reklamationsuppföljning. Om handläggaren förser marknadschefen med reklamationsstatistik är detta ett resultat och marknadschefen är klient. Resultatet är då en informationsvara. Det som i handläggarens praktik är ett resultat kan i marknadschefens praktik vara ett underlag.

I en praktik utförs handlingar som leder till nytt kunnande i form av erfarenheter. Nya erfarenheter skapar nya möjligheter att utföra praktik. En anvecklare lär sig t.ex. nya möjligheter att lösa problem med kalkylprogram.

Kvalitets-/ handlings- normer Producent- kunnande Instrument Normställare Kunskaps- utvecklare Instrumentmakare

Referensmodell