Verksamhetsmotverkande chauvinism

En utgångspunkt för denna avhandling är att anvecklaren är den som normalt bäst kan ta ställning till vad som är den lämpligaste åtgärden i anvecklarens verksamhet. Spe- ciellt gäller detta jämfört med IT-specialister. Skälet till denna utgångspunkt utvecklas nedan.

Ståndpunkten att anvecklaren är den som vet bäst är inte självklar. Ståndpunkten är på sätt och vis uttryck för ett harmoniperspektiv som kan förefalla något orealistiskt.23 Det är t.ex. inte rimligt att utgå från att företag och andra organisationer är fria från motsättningar och suboptimering av olika slag där anvecklaren kan tänkas agera i eget intresse och i motsats till andra aktörer i organisationen. Tillvaron är fylld med exem- pel på intressemotsättningar av olika karaktär. I en organisation kan detta leda till vad som här skulle kunna kallas verksamhetsmotverkande chauvinism24. Verksamhetsmot- verkande är inget absolut begrepp. Det avser att poängtera att det i de allra flesta fall går att säga att ett givet agerande från en person, kan betecknas som i enlighet med vad verksamheten och/eller samhället strävar mot. Här kan dock anföras mängder med gränsfall. Några exempel följer nedan:

• Anvecklaren skulle av ”fackliga” skäl kunna avstå från att agera utvecklare. ”Det är inte mitt jobb”.

• Anvecklaren skulle kunna utveckla kalkylsystem för att underminera dataavdel- ningens inflytande. ”Dom där vill jag inte vara beroende av”.

23

Med harmoniperspektiv avses här ett synsätt som ser på aktörer i ett företag som strävande mot ett och samma mål. Synsättet står i motsats till ett dialektiskt synsätt, som ser motsättningar som en naturlig och inneboende del av verksamheter.

24

Chauvinism = ”…överdriven partiskhet för eller uppskattning av viss grupp eller plats; den kan även beskriva överlägsen attityd gentemot andra…” (Nationalencyklopedin).

Kalkylsystem Traditionellt infor- mationssystem Informations- system TSU (1)

Kunskap om utvecklingsverktyg Verksamhetskunskap

Anveckling (2) 1b 1c 2c 2b 2a 1a Till- gänglig Till- gänglig Svårtill- gänglig Svårtill- gänglig Standard- anvecklare IT- specialist

• Anvecklaren skulle kunna utveckla kalkylsystem som gjorde företaget beroende av honom. ”Då kan jag inte få sparken”.

• Anvecklaren skulle kunna syssla med anveckling för att det var kul och strunta i om det var nyttigt för företaget. ”Tjoho!”

• Anvecklaren skulle kunna utveckla kalkylsystem som fryser fast föråldrade och suboptimerade arbetssätt. "Jag vet bäst!"

Att utgå från att anvecklaren vet bäst, och att inte ta med fenomenet verksamhetsmot- verkande chauvinism då anveckling studeras, innebär det att man bortser från fenome- net? Svaret är nej och argumenten för detta redovisas nedan.

Avhandlingen utgår från en syn på datorn och dess program som verktyg, jämförbara med andra verktyg, som kan tänkas finnas på en arbetsplats. Med verktyg avses här hjälpmedel i största allmänhet. Finns det då något som motiverar att man behandlar kalkylprogram (eller anvecklarprogram i allmänhet) som speciella jämfört med andra hjälpmedel? Finns det något som gör att just kalkylprogram skapar speciella problem jämfört med andra faciliteter i en administrativ miljö? En utgångspunkt för avhand- lingen är att de rutiner, som finns i en verksamhet vad gäller att arbeta mot verksam- hetens mål, gäller för anveckling på samma sätt som det gäller för kreativt utveck- lingsarbete i största allmänhet. Om t.ex. en ekonom har i uppgift att utforma budgetru- tiner, finns det då skäl att granska just de delar som omfattar anveckling med kalkyl- program speciellt? Kan man säga att annan utvecklingsverksamhet som rutinutform- ning, blankettutformning, fastställande av beräkningsmodeller, val av nyckeltal, fast- ställande av tidsgränser etc. skulle ha en kvalitativt annan karaktär än just anveckling? Frågorna är kategoriskt ställda och kan leda till två principiella svar. Antingen 1) Ja, anveckling är speciell eller 2) Nej, samma gäller för allt utvecklingsarbete.

Om man utgår från alternativ 1, så uppstår frågan varför anveckling skulle vara an- norlunda än annan utveckling? Varför skulle t.ex. ett budgetsystem utvecklat i kalkyl- programmiljö vara mer utsatt för (rationell eller icke-rationell) verksamhetsmotver- kande chauvinism än ett manuellt budgetsystem. En orsak skulle kunna vara att per- sonberoende blir större om det bygger på programvarukunskap. Ett annat (möjligen mindre rimligt) skäl till att anveckling kan framstå som en speciell form av utveckling är att det traditionellt utvecklats system av specialister från dataavdelningen. Denna tradition gör kanhända att anvecklares system kan vara svårare att acceptera än data- avdelningens. Denna invändning skulle i så fall bygga på att dataavdelningen kan an- ses ha större möjligheter och/eller kunskaper ägnade att utveckla lämpliga system än anvecklare. Risken för verksamhetsmotverkande chauvinism får dock anses gälla även för dataavdelningens personal. Denna egenskap kan innehas av alla personer i en or- ganisation, inklusive personer i organisationens ledning. Egenskapen kan även gälla personer i det vetenskapliga samhället, i media eller i samhällsledningen.

Om alternativ 2 beaktas, så kan anföras att undanröjande av verksamhetsmotverkande chauvinism får anses vara något som en organisation har att hantera i största allmänhet oberoende av om datorer är inblandade eller ej. Avhandlingens utgångspunkt är att anvecklaren i normalfallet själv strävar efter att göra kalkylsystemen genomskinliga

Introduktion

och så personoberoende som möjligt. Om anvecklaren inte strävar efter detta kan det förefalla sannolikt att han agerar för att göra sig oumbärlig även i andra sammanhang än när det gäller anveckling. Det är här som diskussionen om yrkes- och verksamhets- etik kommer in (se nedan). I normalfallet verkar och finns anvecklaren dessutom i en professionell miljö där arbetsledning, kollegor och andra intressenter påverkar besluts- fattande och dess förutsättningar.

Ytterligare ett argument för att anvecklaren framstår som den som är mest lämpad att veta vad som är den lämpligaste åtgärden i anvecklarens verksamhet är att anvecklarna helt eller delvis ansvarar för de verksamheter som de färdiga kalkylsystemen avser att betjäna. Detta leder till att det är anvecklaren, som får bära ansvaret för eventuella ne- gativa konsekvenser av anvecklingen.

Sammanfattning verksamhetsmotverkande chauvinism

Anveckling är inte att betrakta som annorlunda än annan utvecklande verksamhet och faller därmed under det uttalade eller outtalade regelverk, som förutsätts finnas inom olika professioner. Om detta inte är fallet, förutsätts att de normala ledningsfunktio- nernas kvalitetssäkrande verksamhet kommer att hantera verksamhetsmotverkande chauvinism såväl inom anveckling, som inom annan utvecklande verksamhet. An- vecklarens verksamhetsansvar bidrar också till att anvecklaren normalt bäst kan ta ställning till vad som är den lämpligaste åtgärden i anvecklarens verksamhet, förutsatt att behov för åtgärder anses finnas.

(Resonemanget är inget hinder för att åtgärder riktade mot verksamhetsmotverkande chauvinism skulle kunna vidtagas i de fall som det är tillämpligt på anveckling. Ett exempel skulle kunna vara att överväga riktlinjer för att motverka personberoende an- veckling. Detta skulle t.ex. kunna ske genom att betona vikten av att använda namn istället för cellreferenser i formler för att logiken i ett kalkylsystem skall bli mer ge- nomskinlig.)

1.2.6 Yrkesetik

En viss typ av svårformaliserbar verksamhetskunskap är yrkesetik.(Avdic 1995a:68) Begreppet yrkesetik står i detta sammanhang för (moraliska) normer, skrivna eller oskrivna, som spelar en viktig roll i ett yrke eller i en viss arbetsuppgift (Johnson 1985:7). Varje yrkesgrupp har sin egen uppsättning normer även om de kan ha en del av dessa normer gemensamma med andra yrkesgrupper (Collste 1996:78). Normerna består av krav på beteende vad gäller relationer mot andra personer, grupper av perso- ner eller organisationer. Det kan gälla sådant som man uppfattar som kollegors, ar- betsgivares, fackföreningars eller samhällets uttalade eller outtalade krav på hur man skall agera eller inte agera. Etiska normer kan betraktas som mer eller mindre under- respektive överordnade varann. De mest överordnade är av karaktären rättvisa, jämlik- het, oberoende, frihet etc. De underordnade normerna kan mycket väl stå i motsats till varandra och det kan vara svårt att veta vilka man skall prioritera. Moraliska konflikter kan uppstå. När informationssystem byggs är dessa etiska aspekter av intresse av det skälet att informationssystem är modeller av verkligheten och vare sig man vill eller

inte så byggs det in i systemen möjligheter att bättre eller sämre ta tillvara dessa etiska aspekter. Att uppfylla de mål som dessa normer syftar till kan uppfattas som centralt i olika yrken eller sysselsättningar. Avdic (1995a) visar att KPA kan bidra till att dessa yrkesetiska normer kan uppfyllas. Exempel på uttalade yrkesetiska normer är FAR:s, (Föreningen Auktoriserade Revisorers) regler. Ett annat exempel är ACM:s (Associa- tion of Computing Machinery) regler (se Bilaga 5).

1.2.7 Verksamhetsetik

Hittillsvarande resonemang antyder att det kan finnas åtminstone två typer av svårfor-

maliserbar kunskap i form av etik (se även kap 13.4). Å ena sidan kan man som

nämnts tala om kunskap knuten till ett yrke, yrkesetik och å andra sidan kunskap knu- ten till en specifik verksamhet, verksamhetsetik. Givet en viss yrkesgrupp, t.ex. eko- nomer, så kan gruppens yrkesetik anses gälla oberoende av i vilken verksamhet eko- nomen verkar. På samma sätt kan det i en given verksamhet, t.ex. en byggnadsfirma, tänkas finnas regler och värderingar relaterade till verksamheten, som gäller för i verk- samheten verkande yrkesgrupper, såväl ingenjörer som ekonomer och övriga. Exempel på detta skulle kunna vara att ett allmännyttigt bostadsföretag strävar efter att förse alla samhällsgrupper i en kommun med billigast möjliga boende av en viss standard (Avdic 1995a:67ff). Andra exempel som är verksamhetsrelaterade skulle kunna vara ett bygg- företag som strävar efter att endast använda återvinningsbara råvaror eller att en hög- skola strävar efter att endast examinera konstruktivt kritiska studenter. På samma sätt som när det gäller yrkesetik finns det över- och underordnade regler. De överordnade reglerna kan vara av samma karaktär som gällde för yrkesetik, medan de underordnade kan vara relaterade till den specifika verksamheten.