Traditionell systemutveckling (TSU)

För att relatera KPA till befintlig teori, beskrivs här s.k. traditionell systemutveckling (TSU). Uttrycket ger inte helt rättvisa åt det fenomen som skall framställas som jämfö- relseobjekt. Uttrycket ”traditionell” är inte avsett att tolkas bokstavligt. Användningen av uttrycket TSU syftar till att precisera en vanligt förekommande syn på systemut- veckling. Preciseringen är inte avsedd att kritisera någon form av systemutveckling, inte heller finns det någon ambition att värdera ett arbetssätt som bättre än ett annat. Då uttrycket systemutveckling är vanligt förekommande i litteratur inom området, finns det skäl att identifiera någon form av idealtyp, representerande en specifik form av systemutveckling som kan användas som jämförelsemått.

Begreppet systemutveckling är centralt på samma sätt som begreppet informationssy- stem och är i likhet med många andra begrepp inom ADB-området inte entydigt defi-

Systemutveckling

nierat. Olika människor lägger olika betydelse i uttrycket systemutveckling. För en del har det en teknisk anklang medan det för andra har en mer organisatorisk karaktär. Ingen kan förneka att det är förknippat med praktisk utveckling av datorbaserade in- formationssystem, men författare och forskare understryker i allmänhet vikten av analys och utredning. I de allmänna modeller som ligger till grund för systemutveck- lingsmetoder finns en inledande analysfas med.

En definition som beskriver vilka arbetsuppgifter som ingår i systemutvecklingsarbe- tet ges av Andersen (1994:42):

"Man inleder systemutvecklingsarbetet med att planera informationssystemet. Planeringsarbetet kallas systemering." "Systemutvecklingen består av systeme- ring, realisering och implementering."

Andersen hävdar att en konsekvens av distinktionen mellan systemering och systemut- veckling är att de ger orsak till skilda arbetsuppgifter. Denna syn står i rak motsats till KPA, som utmärks av integration av arbetsuppgifter i utvecklingsarbetet. Anvecklaren inte bara planerar, utan konstruerar, förvaltar och använder även systemet. Ett exempel på detta är Jans bokslutssystem (se sid 104).

Organisatoriska och verksamhetsorienterade aspekter kan betonas i samband med ut- veckling av system, såväl traditionella som anvecklade. Bansler (1990) skriver t.ex.

"Begreppet systemutveckling är för det första knutet till situationer där utveck- ling och införande av datasystem spelar en väsentlig roll - även om det inte framgår av själva ordet. För det andra är det som regel underförstått att målet inte bara är att utveckla datasystem i snäv mening, utan att förändra de befintliga ar- betsprocesserna och den befintliga arbetsorganisationen inom en viss verksamhet eller institution. Systemutveckling kan därför betraktas som en form av organi-

sationsförändring snarare än en teknisk konstruktionsprocess." (Bansler 1990:5f)

En annan definition på systemutveckling, som förutom angivande av arbetsuppgifter även ytterligare betonar den verksamhetsorienterade aspekten med systemutvecklings- arbete, lyder:

"Människors arbete med att analysera, utforma och förändra verksamheter där datasystem ingår eller planeras ingå som delar." (Goldkuhl 1993:25)

Den senare definitionen betonar särskilt verksamhetens roll. Informationssystem ut- vecklas inte för sin egen skull, utan är en typ av verksamhetsutveckling, som syftar till att en verksamhet bättre kan uppfylla sina mål med hjälp av systemet. Att bedriva sy- stemutveckling är att verksamhetsutveckla datasystem (Goldkuhl 1993:25). Den sena- re definitionen utesluter inte utveckling av kalkylsystem som systemutvecklingsverk- samhet. I själva verket är denna typ av verksamhet verksamhetsutvecklande eftersom det är verksamhetens krav som driver anvecklaren att utveckla kalkylsystem för att lösa problem i sin verksamhet. På samma sätt som den handlingsorienterade definitio- nen av begreppet informationssystem skiljer sig från den traditionella, skiljer sig den senare definitionen av systemutveckling från den traditionella på så vis att den betonar systemutveckling som en integrerad del av en verksamhet och dess uppgifter.

Definitionerna ovan antyder att systemutveckling är en aktivitet som försiggår bland många människor under en icke försumbar tid. Systemutveckling beskrivs traditionellt som en aktivitet som försiggår i projektform (Andersen 1994:111, Sundgren 1992:41, Yourdon 1989:77ff, m.fl.). Det uppfattas även som underförstått att det är något som några gör åt några andra. Detta kan bero på ett medvetet ställningstagande att vissa informationssystem, t.ex. kalkylsystem inte är att betrakta som informationssystem. Det kan också bero på att definitionerna och beskrivningarna av systemutveckling ur- sprungligen härrör från en tid då tekniken att bygga informationssystem var så kompli- cerad att det endast var förbehållet ett fåtal utvecklingsexperter. Min utgångspunkt är den senare. Man har helt enkelt inte i definitionerna införlivat tanken på att nya miljöer tillåter icke-IT-specialister att bygga professionella applikationer, som helt eller delvis ersätter de mer traditionella informationssystemen. Om det skulle vara ordningsföljden på aktiviteterna eller vilka personer som genomför systemutveckling som avgjorde vilka aktiviteter som skulle få kallas systemutveckling, då skulle de aktiviteter som användare utför för att utveckla kalkylsystem inte kunna kallas systemutveckling, även om man utför motsvarande aktiviteter och utvecklar en produkt med samma funktio- nalitet.

Traditionell systemutveckling

I avhandlingen används uttrycket traditionell systemutveckling som en referenspunkt till anveckling/KPA. Med traditionell systemutveckling avses systemutveckling som utförs av IT-specialister för verksamhetsföreträdare. Följande egenskaper känneteck- nar traditionell systemutveckling:

• Utveckling sker under en avgränsad tidsperiod.

• Konstruktion sker efter kravspecifikation utformad i en analysfas.

• Utvecklingen av systemet utförs av utvecklingsspecialister

• Då systemet är klart sker ett överlämnande

• Realiseringen sker normalt med hjälp av programutvecklingsverktyg som kräver specialkunskaper, t.ex. programspråk som Cobol, C++, Delphi eller Visual Basic

• Förvaltning av systemet utförs av speciell utvecklingspersonal

• Utvecklingsmetoder tillämpas som anpassade till stora, komplexa fleranvändarsy- stem.

9.3 Livscykelmodellen

Livscykelmodellen eller Vattenfallsmodellen är vanliga metaforer då TSU diskuteras

eller beskrivs. I denna avhandling framställs och används Livscykelmodellen som en idealtyp för TSU-arbete. Livscykelmodellen beskriver systemutveckling som en se- kvens av faser, vilka påbörjas i en viss ordning. Modellen förekommer i olika sa m- manhang i olika skepnader. Det finns även varianter av systemutvecklingsmodeller som gör smärre avsteg från idealtypen. De flesta modeller har en fasindelning av akti- viteter, som kan sägas utgöra specialfall av Livscykelmodellen. Livscykelmodellen representerar en IT-specialistorienterad syn på SU-arbete. För att användare skall kun- na delta meningsfullt i livscykelorienterade processer måste utbildning av användarna äga rum. Livscykelmodellen har starka kopplingar till vad som här benämns traditio- nell systemutveckling, dvs systemutveckling som bedrivs i projektform under en av-