Perspektiv på systemutveckling

Systemutveckling innebär utveckling av datoriserade informationssystem. Ett datorise- rat informationssystem är en artefakt som automatiserar någon form av (del)rutin. Ut- vecklingen är de aktiviteter som leder fram till informationssystemet. Processen kan te sig på många olika sätt. Det kan vara fråga om allt från ett flerårigt projekt med hund- ratals aktörer inblandade till en aktivitet gjord på några minuter av en person.

Uppdrag Underlag Uppdrags- givare Försörjare Kunskaps- utvecklare Norm- ställare Verktygs- makare Resultat Erfaren- heter Kunnande Normer Verktyg

Ett sätt att identifiera perspektiv på systemutveckling är att utgå från Andersens (1994:342) strategier för systemutveckling. Andersen identifierar sex egenskaper för systemutveckling och ytterlighetsvärden som dessa egenskaper kan anta (se Tabell 9). Nedan jämförs traditionell systemutveckling (TSU) och kalkylprogramanveckling över dessa egenskaper.

Tabell 9 Egenskaper för systemutveckling (Andersen 1994:342).

Egenskap Ytterlighet 1 Ytterlighet 2

Egeninsats Systemutveckling ó Standardsystem

Typ av metod Analytisk ó Experimentell1

Leverans Revolutionär ó Evolutionär

Användarmedverkan Expertdominerad ó Användarorienterad

Typ av resultat Produkt ó Process

Samordning Ensidig systemutveckling ó Pso-utveckl.2

Andersens indelning gäller främst TSU men innehåller ändå ett antal egenskaper kan användas för att fördjupa förståelsen för anveckling. Den första egenskapen, egenin-

sats, är dock inte lika tillämplig för anveckling som övriga egenskaper. Å ena sidan

kan man säga att KPA är systemutveckling såtillvida att anvecklaren konstruerar ett, om än litet, system. Samtidigt är kalkylprogrammet självt en helt avgörande del i kal- kylsystem, vilket gör att kalkylsystem skulle kunna betraktas som en variant av stan- dardsystem. Det producerade kalkylsystemet kan i många stycken uppfattas som ett modifierat kalkylprogram, vilket innebär att det är ett slags standardiserbart, program- merbart standardsystem. Kalkylprogram intar en mellanställning vad gäller utveck- lingsmiljöer, se t.ex. Figur 90, där tre teknologinivåer identifieras vid utveckling av beslutsstödssystem. Även här kan kalkylprogram klassificeras som positionerat mellan å ena sidan färdiga applikationer och å andra sidan verktyg för utveckling av applika- tioner. Den mellanställning som antyds ovan är en viktig orsak till att kalkylprogram används vid anveckling. Ett traditionellt utvecklingsverktyg, t.ex. C++, har för hög inlärningströskel och ett standardsystem är inte tillräckligt flexibelt för anveckling av den typ som exemplifierats i kapitel 3, 4 och 6. Arbetssätt vid KPA beskrivs i Avdic (1995a:180ff) och sammanfattande på sid 189.

När det gäller de övriga kategorierna kan KPA överlag placeras in i den senare av vä r- deparen. För typ av metod gäller att KPA är utpräglat experimentell. Anvecklare be- gagnar sig inte av systemutvecklingsmetoder för att utveckla kalkylsystem, vilket ofta är fallet vid TSU. Typiskt för KPA är istället stegvis förfining där systemet utvecklas efterhand som arbetsuppgifterna erfordrar. För egenskapen leverans rör det sig för KPA normalt om evolutionära systemutvecklingsprocesser, medan implementeringen ofta sker revolutionärt vid TSU. Idén med en leverans av systemet till väntande be- ställare och användare är vid KPA definitionsmässigt otänkbar. För användarmedver-

kan gäller att KPA definitionsmässigt är fullständigt användarorienterad, eljest vore

1

Denna kategorisering benämner Nilsson (1991:57) grad av konkretisering. 2

Systemutveckling

det inte fråga om anveckling. För typ av resultat gäller att processen ofta är väsentlig vid KPA eftersom det ofta rör sig om en lärandeprocess, utdragen i tiden. Att utesluta att produkten i sig kan vara det väsentliga är dock inte möjligt. Ismos beräkning av arkantal per pall kan ses som ett fall av produktorienterad KPA, då det tillverkades snabbt för att användas i färdigt skick. Slutligen kan KPA, när det gäller samordning, karaktäriseras som pso-utveckling i och med att det är en arbetsintegrerad process, ej skild från verksamheten i övrigt. Om förhållandet vore det motsatta när det gäller de fem sista kategorierna (analytisk, revolutionär, expertdominerad, produktorienterad och ensidig systemutveckling) kan det hävdas att det är en form av ”traditionell” sy- stemutveckling. Vad som utmärker ”traditionell” systemutveckling diskuteras närmare nedan. Av de egenskaper, som nämns ovan, kan sägas att samtliga är meningsfulla att tillämpa på TSU medan KPA inte kan vara vare sig analytisk, revolutionär, expertori- enterad eller ensidigt systemutvecklande.

Nilsson (1991:57) klassificerar systemutveckling genom att klassificera utvecklings- processen i kategorierna grad av förspecificering, grad av konkretisering, och grad av

användarmedverkan (se Figur 80 nedan). Nilssons klassificering innehåller inte lika

många kategorier som Andersens modell, men är något mer finkornig i vissa avseen- den. När det gäller grad av förkategorisering, delar Nilsson upp egenutvecklade sy- stem i skräddarsydda och genererade system. På samma sätt som när det gäller Ander- sens första kategori så blir KPA/anveckling inte självklar att passa in. Kalkylsystem är på sätt och vis genererade i och med att en del av funktionaliteten finns inbyggd i kal- kylsystemet. På samma sätt som anförs ovan kan kalkylprogram sägas vara till viss del skräddarsydda och till viss del standardsystem. Svårigheten att passa in KPA i denna klassificering beror till stor del på den integrerade karaktär som kännetecknar KPA. Kalkylsystem har låg förspecificering vad gäller systemutvecklingsarbetet men ut- nyttjar samtidigt starkt förspecificerade funktioner i kalkylprogrammet. Ett exempel på när kalkylprogrammets standardfunktioner använts i hög utsträckning är Olles pris- och indexutveckling (se Figur 52 sid 96) som består av en tabell och ett diagram som visualiserar utvecklingen av för verksamheten centrala index. Här har kalkylprogram- mets standardfunktioner utnyttjats i hög grad. Exemplet i Figur 48, tidrapport, visar ett system där utvecklingsarbete (utan förspecificering) tagit större utrymme. Bland respondenterna i såväl D1 som D2 finns en stor variation i kalkylsystemens grad av förspecificering. Vad gäller konkretisering är KPA, som nämnts ovan definitionsmä s- sigt experimentell. Anvecklingens arbetsintegrerade karaktär innebär att utvecklings- arbetet styrs av linjearbetsuppgifterna, vilket står i viss motsats till det projektoriente- rade utvecklingsarbete som kännetecknar TSU. Å andra sidan finns det inget som hindrar anvecklaren att initiera ett förändringsprojekt som går ut på att skapa ett kal- kylsystem som stöd för den egna verksamheten. I de studerade fallen är applikationen i kapitel 6 det enda exemplet på ett sådant förfarande. När det gäller användarmedver-

kan är KPA, närmast synonymt med självbetjäning. Samtidigt kan en typ av samver-

kan äga rum vid KPA/anveckling när det gäller stöd för kommunikation via nätverk, stöd för installation av kringutrustning och hjälpprogram. Den självständiga systemut- vecklingsform som anveckling/KPA innebär skapar nya behov av samverkan med IT- specialister. Någon expertbetjäning är det dock aldrig fråga om i anvecklingssamma n- hang.

System utveckling Dator baserade system Egen- utvecklade system Skräddar- sydda system Genererade system Standard- system Manuella system "Förspecificering" Låg Hög System utveckling Experi- mentell Analytisk "Konkretisering" Låg Hög System utveckling Själv- betjäning Expert- betjäning "Användarmedverkan" Låg Hög Samverkan

Figur 80 Olika typer av systemutveckling (Nilsson 1991:57).

En sammanfattande kategorisering av KPA och TSU återfinns i slutet av detta kapitel.