Relation mellan användning och utveckling

Alla som använder datorer är i någon mån informationssystemanvändare och åtskilliga är i någon mån systemutvecklare.19 En programmerare som skriver ett program som skall ingå i ett informationssystem är t.ex. användare av såväl kompilator som opera- tivsystem (direkt och indirekt via kompilatorn) och han är förstås systemutvecklare eftersom han utvecklar ett system. En sekreterare som tillverkar en protokollsmall för användning av andra sekreterare är även han i denna bemärkelse systemutvecklare då han skapar datorstödda rutiner (informationssystem). Om däremot en sekreterare som skriver ett protokoll (med eller utan protokollsmall), som skall distribueras enligt en sändlista är han ju användare av ordbehandlingsprogrammet han skriver med, men knappast utvecklare.

Systemutveckling sker enligt ovanstående resonemang, då en person skapar formalise- rade (enkla eller komplexa) datorstödda rutiner med hjälp av ett datoriserat utveck- lingsverktyg, t.ex. en Cobolkompilator eller ett kalkylprogram. Användning sker då en person använder det utvecklade systemet. På så vis kan det anföras att systemutveck- ling normalt också innebär användning. En systemutvecklare som inte är användare av ett annat system skulle i så fall vara en som bygger datorn inklusive operativsystemet utan andra hjälpmedel än rent mekaniska. Exempel på sådana personer skulle kunna vara ENIAC:s konstruktörer Eckert och Mauchly. Idag är sådan aktivitet ovanlig om den finns överhuvudtaget, eftersom datorer används vid konstruktion av datorer, t.ex. för optimering av processorer. I Figur 6 nedan beskrivs schematiskt hur tid för utveck- ling och användning kan tänkas fördela sig för olika kategorier av datoranvändare och hur denna tid schematiskt

Assembler- programmerare Cobol- programmerare Databas- hanterar- programmerare Kalkylsystem- utvecklare Sekreterare som skapar protokollsmall Sekreterare som skriver protokoll som sparas

Person som tar pengar ur bankomat

Utveckling Användning

Figur 6 Schematisk beskrivning av relation mellan användning och utveckling av informationssystem hos datoranvändarkategorier.

fördelar sig mellan användning och utveckling utan att göra anspråk på att presentera några korrekta värden. Figuren syftar mera till att peka på ett principförhållande när det gäller datoranvändning än att kartlägga specifika gruppers situation. Assembler- programmeraren representerar följaktligen en datoranvändningsform där en stor del av

19

Förutsatt att man definierar informationssystem som innefattande rutiner i anslutning till systemet som finns för att systemets pragmatiska syfte skall uppfyllas. Begreppet informationssystem diskuteras mer ingående i kapitel 8.

Introduktion

tiden går åt till att utveckla informationssystem och person som använder bankomat representerar motsatsen.

Alla utvecklare sysslar med både utveckling och användning, medan vissa användar- grupper enbart ägnar sig åt användning. Figuren visar olika exempel på kombinationer av användning och utveckling. I figuren placeras sekreterare som skriver protokoll som sparas och används till vänster om personer som tar pengar ur bankomat. Skälet till detta är att det skapade protokollet i någon mening kan tänkas representera en del av ett manuellt informationssystem. Att ta pengar ur bankomat framstår enligt denna indelning som den mest utpräglade formen av användning.

Figuren syftar till att visa att med utvecklingsverktyg av typen kalkylprogram, uppstår alltmer en gråzon mellan utveckling och användning som inte låter sig klassificeras enligt den uppdelning som var möjlig då TSU var den dominerande utvecklingsfor- men. Kategorier i mitten av figuren, kan sägas vara mer användare än utvecklare. De är i allmänhet inte utvecklare i den traditionella meningen som innebär att man använ- der ett utvecklingsverktyg av typ C-kompilator e.d. för att utveckla system till använ- dare. Det behöver dock inte vara den använda programvaran som styr huruvida man räknas som utvecklare eller användare. Traditionell systemutveckling kan i princip utföras även med t.ex. kalkylprogram om utvecklaren använder programvaran som ett renodlat utvecklingsverktyg och utvecklar system till en beställare.

1.2.2 Anvecklare

Det som avgör huruvida man är en utvecklare, användare eller anvecklare, enligt den indelning som ligger till grund för denna avhandling, är om man har verksamhetskun-

skap (se även kap 13.1) eller ej i förhållande till den uppgift som skall utföras. Att tala

om utveckling, användning eller anveckling utan att relatera till verksamhetskunskap framstår enligt detta resonemang som omöjligt. Förhållandena mellan olika kunskaps- typer och roller åskådliggörs i Figur 7 nedan där fyra typer av kunskapskombinationer identifieras schematiskt. En person med liten verksamhetskunskap och viss kunskap om utvecklingsverktyg20 (här kallad icke-specialist) kan tänkas fungera som utförare av rutinmässiga uppgifter med eller utan datorinslag. En person med liten verksam- hetskunskap och stor kunskap om utvecklingsverktyg (här kallad IT-specialist) kan inte vara en anvecklare annat än i relation till sitt eget verksamhetsområde, i relation till utvecklingsverktyget. Exempel på IT-specialist kan man t.ex. hitta på dataavdel- ningar där det kan finnas personer med stora kunskaper om nätverk, C++, skrivarkon- figuration etc. Detta innebär inte att alla personer på dataavdelningar måste vara IT- specialister, även om de flesta förmodligen är det i något avseende.

20

Med kunskap om utvecklingsverktyg avses här en delmängd av kunskap om systemutveckling. I resonemanget avses främst kunskap om programvaror med vars hjälp informationssystem kan utvecklas och realiseras.

Figur 7 Schematisk beskrivning av förhållandet mellan verksamhetskunskap och kunskap om utvecklingsverktyg.

En person med stor verksamhetskunskap och liten, men någon, kunskap om utveck- lingsverktyg (här kallad standardanvecklare) kan sägas vara den typiske anvecklaren. Exempel på en standardanvecklare skulle kunna vara en ekonom som utvecklar en budgetmodell i sitt arbete. Ju mer kunskap om utvecklingsverktyg, desto mindre är problemet med kunskapsöverföring vid systemutvecklingsarbete. En person med stor verksamhetskunskap och stor kunskap om utvecklingsverktyg (här kallad superan-

vecklare) är också en anvecklare eftersom han/hon kan utveckla komplexa system utan

att behöva överföra kunskap till en specialist. Exempel på en superanvecklare skulle kunna vara en tekniker, som för eget bruk eller till sin avdelning, utvecklar mätsystem i C, Fortran eller något annat programmeringsverktyg. Ett annat exempel skulle kunna vara en systemutvecklare som utvecklar sitt eget programmeringsverktyg.

Kategoriindelningen i Figur 7 ovan är inte statisk. Personer med stor verksamhetskun- skap kan bli anvecklare genom att tillägna sig vissa kunskaper om utvecklingsverktyg, t.ex. kalkylprogram (a). Genom lärande om verksamhet kan utveckling från icke-spe- cialist till standardanvecklare (b) eller från standardanvecklare till superanvecklare (c) ske. Huruvida en person kan klassificeras som IT-specialist eller superanvecklare be- ror på vilken verksamhet som personen ifråga bedriver. Om personen har stora ut- vecklingsverktygskunskaper och utvecklar åt andra hamnar han/hon i IT-specialistru- tan men om han/hon utvecklar för sin egen verksamhets räkning hamnar han/hon i su- peranvecklarrutan. En inte ovanlig situation är den att IT-specialister under den tid man arbetar på ett företag utvecklar verksamhetskunskaper och tenderar till att närma sig superanvecklarrutan (d). För att helt och hållet ingå i den rutan krävs dock att per- sonen har arbetsuppgifterna i en verksamhet/delverksamhet som sin huvuduppgift och att han har (del-)ansvar för dessa arbetsuppgifter. IT-specialisten har alltid IT-verk- samhet som sin huvuduppgift. I verkligheten kan gränsfall finnas. Den fjärde pilen (e) visar att en utveckling från icke-specialist till IT-specialist också är möjlig, fast inte intressant i ett KPA-sammanhang. Kategoriseringen i figuren är principiell och syftar till att peka ut innehav av stor verksamhetskunskap som en avgörande faktor för hur

Liten stor Verksamhetskunskap Ut- veck- lings- verk- tygs- kun- skap Viss Stor IT-specialist Super- anvecklare Standard- anveck- lare Icke-specialist _b c e d Ingen _a

Introduktion

systemutveckling kan bedrivas. Anveckling kan även ske grupporienterat. Ett arbetslag kan t.ex. utveckla kalkylsystem för sin egen verksamhets räkning (Avdic 1995a:78). Dels så kan själva konstruktionsarbetet utföras av flera personer och dels så kan en person sköta utvecklingen medan övriga använder systemet. Det som gör att det inte är frågan om TSU är att utvecklaren har arbetsuppgifter i verksamheten som sin huvud- uppgift.

Preliminär definition anvecklare

Kriterier för att en person kan betraktas som anvecklare är att personen har stor verk- samhetskunskap och viss kunskap om utvecklingsverktyg. Dessutom skall personen ha arbetsuppgifter i den verksamhet, som är föremål för anveckling, som sin huvudupp- gift (se även kap 11.4).