En abduktiv metodansats

Två vanligt förekommande begrepp vid diskussion om hur kunskap bildas är induktion och deduktion. Med induktion avses en process som utgår från att forskaren gör ett antal observationer och utifrån dessa sedan drar generella slutsatser, som kan användas för att tolka ”verkligheten”. Med deduktion avses en process där forskaren utgår från någon typ av teori eller lag, som relateras till empiriska observationer och uttalar sig om den ”verklighet” där observationerna görs.

Såväl den induktiva som den deduktiva metodansatsen innebär problem. För den in- duktiva metodansatsen gäller att hur många observationer forskaren än gör, kan han aldrig vara säker på att nästa observation styrker hans slutsats. Dessutom förutsätter den induktiva processen ett slags teorilöshet vid observationstillfället. Annars skulle det ju vara fråga om deduktion! Att göra helt teorioberoende observationer kan dock knappast anses möjligt, vilket diskuteras nedan. Beträffande den deduktiva metodan- satsen kan det anföras att de premisser utifrån vilka slutsatser dras knappast kan ha uppstått av sig själva i tomma luften. Begreppen induktion och deduktion får, för att vara meningsfulla, inte betraktas för strikt utan snarast som en slags övergripande klassificering. En undersökning kan ha övervägande induktiva eller deduktiva inslag (se Figur 15 nedan). En benämning som kan appliceras på en kunskapsbildningspro- cess med både induktiva och deduktiva inslag är abduktion. Wallén beskriver abduk- tion som en situation där man står inför en effekt och söker orsaksfaktorer utan att di- rekt kunna manipulera dessa (Wallén 1996:48).

Deduktion Induktion Abduktion Teori (Djupstruktur)

Empiriska regelbundenheter (Ytstruktur) Empiri

Figur 15 Deduktion, induktion och abduktion (Alvesson & Sköldberg 1994:45).

Enligt Alvesson & Sköldberg (1994) kan abduktion vara den metod som är vanligast vid fallstudier. Abduktion innebär

”…ett (ofta överraskande) enskilt fall tolkas med ett hypotetiskt övergripande mönster, som, om det vore riktigt, förklarar fallet i fråga. Tolkningen bör sedan styrkas genom nya iakttagelser (nya fall). Metoden blir härigenom ett slags kom- bination av de två tidigare nämnda induktiva och deduktiva, men tillför också nya moment. Under processens gång utvecklas dels det empiriska tillämpnings- området successivt, dels justeras och förfinas även teorin (dvs det föreslagna övergripande mönstret). Genom inriktningen på underliggande mönster skiljer sig abduktionen fördelaktigt från de båda andra förklaringsmodellerna. Skillna- den är annorlunda formulerat, att den inbegriper förståelse.” (Alvesson & Sköld- berg 1994:42)

Det abduktiva i föreliggande avhandling ligger i att forskningsarbetet initierats av sk ”fall” (bl.a. en ekonom som byggde ett budgeteringssystem och studenter som redovi- sade uppgift med kalkylprogram), vilka relaterats till en teoretisk referensram (en sy- stemvetenskaplig sådan). Utifrån denna referensram har ytterligare ”fall” observerats, vilket genererat ytterligare teori (licentiatavhandling). Den utvecklade teorin i D1 har sedan legat till grund för fördjupade empiriska studier i D2. Studierna i D1 har i högre

Forskningsmetod

utsträckning haft deduktiva inslag i och med att en surveyundersökning genomförts och genom att fler verksamheter studerats, fast mer ytligt än i D2. Mot bakgrund dels av i D1 utvecklad teori och dels av i D2 utvecklade empiriska resultat har en mer sys- tematisk genomgång av teori utförts i D2, i avsikt att skapa en generisk modell för kal- kylprogramanveckling. Denna modell skall sedan kunna användas för att förstå och utveckla miljöer med kalkylprogramanveckling. Den tillämpade kunskapsutvecklings- strategin beskrivs i Figur 16 nedan.

Figur 16 Schematisk beskrivning av kunskapsutvecklingsstrategi.

I Figur 16 åskådliggörs den empiriorienterade ansatsen av den inbyggda tidsaxeln där avsikten är att demonstrera hur empiriska studier föregår teoretiska. Detta sker dock inte in absurdum utan är snarast uttryck för ett principiellt förhållningssätt. Till pro- blemområdet relaterad teori belyses via empiriska resultat.

Frågan om det är möjligt att göra rena empiriska observationer utan inflytande från uppfattningar eller teorier eller om det är så att data är teoriinfluerade och inte objek- tiva och fristående från forskaren har diskuteras flitigt i vetenskapsteoretisk litteratur. Ett förekommande sätt att argumentera för att observationer är teoriberoende är att visa fixeringsbilder, där olika betraktare ser olika saker beroende på att de har olika refe- rensram eller där samma betraktare ser olika saker beroende på vad denna väljer att fokusera på bilden7. Ytterligare ett exempel på teoriberoende i observationer är till- gång till/kunskap om det sammanhang som observationen görs i. I Figur 17 nedan vi- sas ett exempel som illustrerar detta.

Figur 17 Sammanhang och helhet påverkar tolkning av observationer (Patel & Tebelius 1987:33).

Att hävda att studier av anvecklare som använder kalkylprogram skulle vara obero- ende av observatörens referensram förefaller inte särskilt trovärdigt. Det skeende där anvecklaren utför sina arbetsuppgifter och ibland utnyttjar kalkylprogram kan betrak- tas på ett i princip obegränsat antal olika sätt. Följaktligen kan det fastställas att de ob- servationer som gjorts inom ramen för detta avhandlingsarbete till stor del är en följd av forskarens referensram. Om data är influerade av en referensram i form av värde- ringar, teorier och uppfattningar så är det, för både forskare och kunskapsmottagare,

7

Wittgensteins sk ”ankhare” är ett exempel på en sådan fixeringsbild, där bilden kan tolkas som en anka eller en hare beroende på hur betraktaren väljer att fokusera.

”Fall” Empiri D1 Studier av teori D1 Teori re- sultat D1 _Empiri D2 Teori re- sultat D2 Studier av teori D2

intressant att känna till vilka dessa teorier är, så att resultatet kan bedömas med denna vetskap i beaktande. I avhandlingens Del III finns en referensram för studier av kal- kylprogramanveckling utvecklad och redovisad. Uppläggningen av denna teoripre- sentation styrs i sin tur av den praktikgeneriska modellen (se kap 7). Att just denna modell kommit att utnyttjas är till stor del en följd av empiriska studier. Studier av re- laterad teori (som beskrivs i Del III) har även haft viss betydelse för det empiriska ar- betet. När studier av relaterad teori har varvats med datainsamling har dessa två akti- viteter kommit att växelvis påverka varandra. Ett exempel på detta är kopplingen till olika kunskapstyper. Studier av teorier om kunskapsbildning (t.ex. Molander 1996) har påverkat tolkningen av de intervjuer som gjorts med anvecklare, vilket i sin tur påver- kat tolkningen av teorier om kunskapsbildning.