Den andra problematiseringen som kommer till uttryck tar sin utgångspunkt i nivån på examinationsfrekvensen. Regeringen anser att denna är alldeles för låg. Det är för få personer som examineras från forskarutbildningen för att kunna täcka upp för ett ökat framtida behov av forskarutbildade på arbetsmarknaden. Regeringen menar att kompetenskraven i framtiden kommer att öka markant inom alla samhällssektorer, vilket innebär att ”[s]amhället har ett stort och växande behov av personer med vetenskaplig kompetens.”323 Samtidigt antyds att det finns ett samband mellan antalet forskarutbildade och landets ekonomiska utveckling. Det hävdas att ”[f]ler personer med forskarkompetens i samhället
321 Kungl. Maj:ts proposition nr 31 1969 s 70 samt Prop. 1997/98:1 s 90.
322 Prop. 1997/98:1 s 90.
kan markant påskynda utvecklingen, medan en brist på sådana personer riskerar att hindra den”.324 Arbetskraftens kompetens lyfts fram som en av landets konkurrensfördelar. Ju fler högutbildade desto bättre kan landet hävda sig i den internationella konkurrensen. Även om det påpekas att den svenska befolkningen är välutbildad i jämförelse med många andra länder, framhålls att:
En förstärkning av den svenska ekonomin och en utveckling av befolkningens välfärd förutsätter emellertid en ytterligare ökning av kompetensen på alla utbildningsnivåer och i hela samhället. Behovet av forskarutbildade växer därmed.325
Ett ökat antal forskarutbildade personer framställs som en förutsättning för både den ekonomiska utvecklingen i landet och den svenska befolkningens välfärd. En brist på disputerade förefaller, på så sätt, få långtgående konsekvenser och framstår som ett möjligt framtida samhällsproblem. En ökad examination leder, enligt detta resonemang, till ekonomisk framgång och ökad välfärd medan en fortsatt låg examination ”riskerar” att leda till att utvecklingen hindras. Regeringen gör en riskbedömning relaterad till forskarutbildningens effektivitet. Om inga åtgärder genomförs riskerar hela samhället att påverkas negativt. När det gäller bedömningar av risker menar Dean att:
Risk is a way – or rather, a set of different ways – of ordering reality, of rendering it into a calculable form. It is a way of representing events in a certain form so they might be made governable in particular ways, with particular techniques and for particular goals.326
Riskbedömningen blir en teknik som hjälper till att legitimera regeringens nya program för förändring av forskarutbildningen. Den öppnar upp för nya typer av problemlösningar och en reformering av den dåvarande organiseringen. Att analysera och framhäva risker är ett sätt att styra. Det blir en teknik för att reglera och påverka forskarutbildningens verksamhet och kan uppfattas som en slags administrativ styrning, som styr genom statistiska beräkningar av behovet av disputerade personer i samhället.
324 Prop. 1997/98:1 s 90.
325 Prop. 1997/98:1 s 93.
Arbetsmarknadens behov av forskarutbildade personer diskuteras vidare både utifrån högskoleområdet och de övriga sektorerna i samhället, i det senare fallet med tyngdpunkt på industrin och näringslivet. När det gäller högskolan skriver regeringen att drygt hälften av alla lärare vid den aktuella tidpunkten har doktorsexamen. Generellt anses denna andel vara för låg, även om skillnaderna mellan universitet och högskolor, fakulteter och utbildningsområden skiljer sig åt markant. Problemen framställs som störst inom samhällsvetenskaplig fakultet som har en relativt låg andel lärare med doktorsexamen, medan matematisk-naturvetenskaplig fakultet har en mycket hög andel.327 Med hänvisning till expansionen av grundutbildningen som planerades i slutet av 1990-talet, menar regeringen att en ökad rekrytering av lärare kommer att vara nödvändig. Samtidigt framhåller regeringen ytterligare ett samband mellan antalet forskarutbildade lärare och kvaliteten inom grundutbildningen, ”[e]n betydande andel av dessa nyrekryterade lärare bör vara disputerade för att kvaliteten i utbildningen ska kunna upprätthållas på minst nuvarande nivå”.328 Disputerade lärare både påverkar och höjer kvaliteten inom grundutbildningen, därför behövs det fler personer med denna kompetens. Enligt regeringens beräkningar behöver antalet lärare öka med cirka 4000 personer. På samma gång framhålls problem med att kunna tillgodose den ökande efterfrågan av disputerade lärare eftersom:
/…/ den totala efterfrågan på nyexaminerade från forskarutbildningen blir större än tillgången, redan med oförändrad rekrytering av forskarutbildade till arbete utanför högskolan.329
Bristen på forskarutbildade lärare riskerar att bli stor med försämrad kvalitet som följd, om inte fler personer genomgår forskarutbildningen.
Den låga examinationsfrekvensen förväntas också påverka industrin och näringslivet eftersom behovet av disputerad personal förväntas öka även inom dessa sektorer. Som ett led i att stärka den internationella konkurrenskraften framhåller regeringen att flera bedömare menar att industrin i hög grad bör öka andelen disputerade personer i sin personalstyrka. Likaså pekar flera andra studier på att efterfrågan av forskarutbildade inom näringslivet inte bara ökar utan ökar ”i allt snabbare takt”.330 Dessa hänvisningar till andra bedömare som
327 Prop. 1997/98:1 s 91.
328 Prop. 1997/98:1 s 93.
329 Prop. 1997/98:1 s 93.
exempelvis Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Industri-förbundet kan i sin tur ses som ett sätt för regeringen att legitimera förändringarna i reformen. Genom att hänvisa till andra experter förstärks den problematiska bilden av den låga examinationsfrekvensen inom forskar-utbildningen, vilket i sin tur underbygger regeringens förslag att förändra organisationen. Samtidigt tar regeringen på sig rollen att kunna skåda in i framtidens kunskapsbehov, vilket kan tolkas som ett sätt att styra i namn av framtiden.331
Den ökade efterfrågan framhålls som en effekt av företagens behov av att stärka sin konkurrenskraft. Detta är ett språkbruk som även känns igen från tidigare politiska propositioner inom forskningsområdet.332 Men en ökad efterfrågan ses även som en effekt av att ”gruppen högre utbildade inom företagen skapar en ökad efterfrågan på vetenskapligt skolad personal”333, vilket i sin tur antyder att det finns en förstärkande effekt, där fler högutbildade på en arbetsplats leder till en ökad efterfrågan på ytterligare välutbildad personal. Ju fler disputerade som anställs i näringslivet desto fler kommer alltså näringslivet att efterfråga. Regeringen framhäver också samband mellan disputerade och nyföretagande. Den menar att ”alltfler forskarutbildade [etablerar] nya kunskapsintensiva företag”, vilket i sin tur ger en ökad sysselsättning.334 En högt utbildad befolkning leder utifrån dessa resonemang sammanfattningsvis till både ökad konkurrenskraft, högre sysselsättning och i sin tur en större efterfrågan på ännu fler forskarutbildade. Precis som vid bedömningarna av behovet av disputerade inom högskolan, visar reformen på beräkningar som uppskattar att också ”behovet av forskarutbildade utanför högskolan motiverar en mycket kraftig ökning av antalet nyexaminerade”335 och att:
/…/ betydligt fler forskarutbildade [kommer] att efterfrågas enbart av arbetsmarknaden utanför högskolan än vad som enligt prognosen förväntas bli examinerade under kommande år.336
331 Kenneth Hultqvist (2002) Att styra i namn av historien, nuet och framtiden. En studie av svenska skolreformer som
reformer av synen på tiden och rummet. (ej publicerat manuskript) Jfr även Bjuremark (2002) s 189.
332 Se exempelvis Prop. 1993/94:177 Utbildning och forskning: Kvalitet och konkurrens. samt Prop. 1995/96:25 En
politik för arbete, trygghet och utveckling.
333 Prop. 1997/98:1 s 93.
334 Prop. 1997/98:1 s 93.
335 Prop. 1997/98:1 s 93.
Antalet nyutexaminerade från forskarutbildningen bör inte bara öka, utan fördelningen av disputerade mellan högskolan och övriga samhället bör också förändras. Under 1990-talet ökade andelen som arbetade kvar inom högskolan efter disputation och vid den aktuella tidpunkten beräknades 45 procent av de forskarutbildade ha sin tjänst inom akademin. Regeringen ser helst att denna utveckling avstannar och att en ”oförändrad eller helst ökad andel” istället kommer att arbeta inom övriga delar av samhället.337 Anledningen till detta är att:
Regeringen anser att det är väsentligt för näringslivets konkurrenskraft och för hela samhället att fler personer med forskarutbildning verkar i samhället utanför högskolan.338
Problemet är inte bara att antalet examinationer från forskarutbildningen är för få, utan omfattar också uppfattningen att fördelningen av disputerade mellan högskolesektorn och det övriga samhället är otillfredsställande. Det är för många av de forskarutbildade som arbetar kvar inom akademin. Med tanke på att det tidigare varnats för risken att det kan uppstå en brist på forskarutbildade i framtiden, både inom och utanför högskolan, tyder uttalandet på att industrins och näringslivets behov av disputerade verkar prioriteras framför högskolans. Med andra ord främjas näringslivets konkurrenskraft framför en bibehållen eller förbättrad kvalitet inom grundutbildningen. Regeringen skriver samtidigt att en stor del av de forskarutbildade inom vissa ämnesområden faktiskt kommer att stanna kvar inom högskolevärlden och framhåller att forskarutbildningen ”bör därför i allmänhet planeras så att doktoranden även förbereds för en framtida verksamhet som högskolelärare”.339 Genom formuleringen att doktoranderna ”även” ska förberedas för att arbeta som lärare samt att utbildningen ”i allmänhet” bör planeras efter detta ändamål, förstärks bilden av att den huvudsakliga arbetsmarknaden, ur statsmaktens synvinkel, är den utanför högskolan. Det senare uttrycket är dessutom vagt och inte på något sätt tvingande, snarare öppnar det upp för egna tolkningar.
Baserat på de siffror som presenteras i reformen rörande behovet av forskar-utbildade, konstaterar regeringen sammanfattningsvis, att den samlade efterfrågan på disputerade kommer att öka både inom högskolan och i övriga
337 Prop. 1997/98:1 s 94.
338 Prop. 1997/98:1 s 91.
samhället samt att behovet redan på kort sikt kommer att överstiga tillgången. Det är mot bakgrund av denna begynnande brist på välutbildade som regeringens problematisering med för få examinationer ska ses. Genom att presentera beräkningar på kommande underskott används siffrorna som ett slags diagnostiskt instrument som visar på hur bra eller illa det är ställt.340 I fallet med forskarutbildningen tydliggörs det att det, utifrån politisk synvinkel, är nödvändigt att agera för att få upp antalet examinationer. Siffror och beräkningar av detta slag hjälper till att rättfärdiga det politiska programmet, men de är också en integrerad del av själva problematiseringen; ”[t]o count a problem is to define it and make it amenable to government.”341 Indirekt framgår det i texten att universiteten själva inte klarar av att producera tillräckligt många doktorer för att det framtida behovet ska kunna tillgodoses, även ”om en förändring inträtt på många håll”, utan att det krävs vissa åtgärder för att detta ska kunna ske:
Enligt regeringens mening bör statsmakterna inte invänta att en bristsituation skall uppstå utan redan i dag sätta in åtgärder för att ytterligare öka examinationen i forskarutbildningen.342
Samtidigt är det intressant att notera sättet som regeringen generellt talar om de forskarstuderande. De beskrivs i termer av utbud, tillgång och efterfrågan samt konkurrenskraft. Tillgången förväntas understiga efterfrågan vilket i sin tur påverkar näringslivets konkurrenskraft negativt. Språkbruket har en stark nationalekonomisk prägel som i stort sett skulle kunna appliceras på vilken traditionell varuproduktion som helst, och doktoranden tenderar i detta avseende att förvandlas till en vara bland många andra. Slutsatsen blir att produktionen av doktorer bör öka för att underskottet inte ska bli för stort. Reformen av forskarutbildningen kan utifrån detta resonemang uppfattas som en form av rationalisering som även genomförs inom näringslivet och industrin.