Det finns två externa institutioner som har till uppgift att kontrollera eller granska universitetens och högskolornas verksamhet, och därmed även utformningen av forskarutbildningen. Grovt uttryckt skulle man kunna säga att de granskar universitetens översättningar av regeringens nya styrtekniker. Dessa är Högskoleverket (HSV) och Riksrevisionen. HSV bildades 1995 och är en myndighet som specifikt arbetar med frågor rörande universitet och högskolor. Dess uppgift är att bidra med underlag för att förändra och förbättra verksamheten på högskoleområdet, samtidigt som de utövar tillsyn av universitet och högskolor och deras utbildningar. De har bland annat till uppgift att granska kvaliteten i den högre utbildningen, inklusive forskarutbildningen, att bevaka studenternas rättsäkerhet, att utreda och analysera högskolesystemet, att värdera utländska utbildningar, samt informera och uppmuntra till studier.266 Högskoleverket har även befogenhet att utarbeta föreskrifter som är till för att förtydliga och komplettera regler som finns i högskolelagen och högskole-förordningen. Dessa föreskrifter finns samlade i Högskoleverkets författnings-samling (HSVFS), men ingen av dessa berör forskarutbildningen. Utöver diverse granskningar av forskarutbildningens kvalitet, har HSV även genomfört utvärderingar och gett ut rapporter angående utbildningen. Även om HSV genom sin kontrollfunktion utövar en viss styrning av forskarutbildningen kommer jag inte att gå igenom dessa rapporter och utvärderingar, utan vill med detta enbart visa på hur de arbetar i förhållande till forskarutbildningen.
Också föregångaren till HSV, Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)267 genomförde utredningar och arbetade fram förlag på åtgärder. De utfärdade också ”allmänna råd” för hur olika frågor inom forskarutbildningen borde hanteras, fördelade anslag till forsknings- och utvecklingsprojekt som omfattade olika aspekter av forskarutbildningen samt anordnade konferenser om forskar-utbildningsfrågor och kurser för handledare”.268 UHÄ fick också ett antal
265 Detta diskuteras mer noggrant i metodkapitlet.
266 Högskoleverkets hemsida www.hsv.se (2008-07-07).
267 UHÄ inrättades 1976 och lades ner 1992.
uppdrag från regeringen inför de olika forskningspropositionerna, vilket bland annat omfattade att utreda forskarutbildningens dimensionering269, göra en samlad översyn av problemen i utbildningen270, kartlägga institution-stjänstgöringen271 samt att utreda frågor kring antagning, studiefinansiering, doktorandernas arbetsbörda, sekretessbelagda forskningsresultat, dimensionering och etappavgångar272. I och med att UHÄ lades ned, kom universitet och högskolor att bli direkt underställda regeringen, samtidigt som lärosätenas frihet att bestämma över användningen av resurser ökade.273 Kvalificerat planerings- och utredningsarbete som tidigare genomförts av ämbetet överfördes nu på de enskilda universiteten och högskolorna och UHÄ:s författningssamling förklarades ogiltig. Nedläggningen av UHÄ och bildandet av HSV innebar också att den nya myndigheten fick ett något förändrat uppdrag. Denna organisatoriska förändring kan i sig ses som ett uttryck för att regeringen ansåg att det fanns behov av en ny typ av granskande myndighet. Samtidigt har exempelvis Riksdagens revisorer haft synpunkter på om HSV:s funktion som både granskande och främjande av högskolesektorn, verkligen är förenliga med varandra.274
Riksrevisionen är ytterligare en av riksdagens tillsynsmyndigheter och har till uppgift att granska den statliga verksamheten för att på så sätt bidra till god resursanvändning och en effektiv förvaltning, däribland landets universitet och högskolor.275 Riksrevisionen har tre huvuduppgifter; årlig revision som bland annat innefattar en bedömning av myndigheters tillförlitlighet när det gäller redovisning och att räkenskaperna är rättvisande, effektivitetsrevision som undersöker hur effektiv den statliga verksamheten är samt internationell verksamhet som exempelvis innefattar samarbete med EU. Dess föregångare, Riksrevisionsverket, har sammanlagt skrivit fyra rapporter rörande forskar-utbildningen under 1980-talet och 1990-talet.276 Rapporterna har haft fokus på
269 UHÄ 1982-12-10 Forskarutbildningens dimensionering slutrapport. Stockholm.
270 UHÄ-rapport 1986:19 Forskarutbildningen – en problemanalys. Stockholm.
271 UHÄ okt 1988 De forskarstuderandes institutionstjänstgöring Arbetsrapport från utredningssektionen nr 18.
Stockholm.
272 UHÄ-rapport 1987:7 Bilaga nr 18 Forskarutbildningen – underlag för 1990 års forskningsproposition. Stockholm.
273 Lundberg (2003) s 11.
274 Se Riksdagens revisorer (1999) Högskoleverkets granskande och främjande roll. Stockholm: Riksdagens revisorer,
Rapport 1999/2000:3.
275 Riksrevisionens hemsida, www.riksrevisionen.se (2008-08-25).
276 Riksrevisionsverket (1982) Effektivitet i forskarutbildningen Stockholm: Riksrevisionsverket, Riksrevisionsverket
(1983) Bättre forskarutbildning Stockholm: Riksrevisionsverket, Riksrevisionsverket (1989) Forskarutbildningens (forts. nästa sida)
att undersöka effektiviteten inom utbildningen och har även kommit med rekommendationer på hur denna kan ökas. Undersökningarna identifierar ett flertal problem som exempelvis långa studietider, låg genomströmning samt har samtidigt tagit fram ett mått, disputationskvoten, som anger andelen doktorander som disputerar efter en rimlig tid i forskarutbildningen. Rapporterna har sedan används som underlag i bland annat forskningspropositionerna.
Sammanfattningsvis ingår forskarutbildningen i ett regleringslandskap som först och främst på ett eller annat sätt styrs av statsmakten. Det är få andra instanser som påverkar dess organisering på ett så handgripligt sätt. De enskilda universiteten kan sedan välja att införa vissa lokala bestämmelser för utbildningen. Ansvaret för forskarutbildningen ligger dock enligt lag hos de enskilda fakulteterna även om detta ansvar ibland delegeras ner till institutions-nivå, med stöd i högskoleförordningen 6 kap 48 §.277
Avslutningsvis har den statliga styrningen berört både verksamheten, genom införandet av mål- och resultatstyrning, och den formella ledningsstrukturen. Det går att se att det universitets- och forskningspolitiska fältet inte enbart präglas av idéer, visioner och praktiker som kan kopplas till Humboldt och Merton, utan också av synen på universitetet och forskningen som ett instrument för att nå konkreta politiska mål och syften.278 Staten styr inte bara mot den akademiska institutionen, utan även genom den. Universitetens organisation, inriktning och arbetsformer är med andra ord influerade av både vetenskapliga visioner och politiska idéer och påstötningar. Akademin är på så sätt i stor utsträckning både invävd i och reglerad av statsmaktens politiska organisations- och styrningsstrukturer, och inte minst dess finansiella ramverk.279 Samtidigt finns det en risk för att nya typer av styrformer kan vara svåra att förena med den mer informella styrningen, baserad på Humboldt och Merton, som karaktäriserar akademin. Utifrån detta resonemang finns det en potentiell konfliktyta mellan politiskt initierade förändringar av forskarutbildningen och akademins vilja till autonomi.
effektivitet: efterstudie Stockholm: Riksrevisionsverket samt Riksrevisionsverket (1996) Samhällsvetenskaplig forskarutbildning: ”four years not for years” Stockholm: Riksrevisionsverket 1996:52.
277 En presentation av hur forskarutbildningen är organiserad vid Göteborgs universitet ges i metodkapitlet.
278 Jfr Melander (2006) s 151.
Kapitlet har behandlat den vänstra delen i den teoretiska figuren som presenterades på sidan 44 i kapitel 2 det vill säga statsmakten och utformningen av den styrningsregim som historiskt sett omger den svenska forskar-utbildningen, men också hur nya styrideal inspirerade av NPM har påverkat. I nästa kapitel kommer jag att redogöra för hur regeringens program samt översättningen av detta program har undersökts.