Som vi har sett ovan finns det stora variationer i hur forskarutbildningen styrs samt hur och vad som är formaliserat på de olika institutionerna. Gemensamt för nästan alla är dock att antalet doktorander på senare tid, tvärtemot den politiska ambitionen med reformen, har tenderat att minska, på vissa ställen så mycket att det pratats om en ”svältdöd”.564 Men även de ekonomiska resurserna för forskarutbildningen har påverkats, bland annat av de nya styrteknikerna kring antagning och finansiering. De kärvare ekonomiska ramarna och minskningen av antalet forskarstuderande har på vissa ställen gjort det svårt att exempelvis hålla kurser för doktorander. Maria menar exempelvis att:
/…/ i och med att det är så få doktorander på varje ställe så blir det ingen ekonomi i det heller, utan nu har det börjat bli så att vi får skicka doktorander på kurser till olika universitet.565
562 Bjuremark (2002) s 286.
563 Mintzberg (1979) s 252ff.
564 David, humanistisk fakultet.
På liknande sätt har samarbeten när det gäller kursverksamheten för doktorander har uppstått mellan olika institutioner, där gemensamma kurser har skapats. Anders menar att doktoranderna numera också kan välja att läsa kurser vid andra institutioner inom fakulteten. Detta är samarbeten som liknas vid ”ett slags ömsesidigt givande och tagande”.566 Samarbeten av detta slag antas komma att öka i framtiden, både till följd av både Bolognaprocessen som nämndes ovan, men också på grund av allt färre doktorander och minskade fakultetsanslag för forskarutbildningen.
Samarbeten mellan institutioner verkar inte enbart ha lett till gemensamma kurser för forskarstuderande. Martin berättar att hans institution har gått samman med en annan och skapat en forskarskola. Det tidigare upplägget inom forskarutbildningen med introduktionskurser för nya doktorander samt gemensamma tentamenskurser och kollektiv handledning fungerar inte längre när antalet doktorander är så få. Istället har institutionen skapat forskarskolan där de använder samma system som tidigare och som därigenom har en liknande effekt. Det finns exempelvis ett upplägg där tentor skickas ut i förväg och doktoranden sedan får kritik av en utvald opponent. Ett system som uppfattas som ”väldigt tillrättalagt” i positiv mening.567 Martin menar att forskarskolor är något som kommer att bli vanligare i framtiden:
Jag tror att det kommer bli mer och mer så, man måste föra ihop doktorander i någon form av forskarskola. Om du inte har en forskarskola som måste du skapa något som påminner om det.568
Även andra ansvariga ser vissa fördelar med att skapa forskarskolor. Adam uppmärksammar bland annat sättet att annonsera brett och därmed söka kandidater från flera olika håll. Detta är ett tillvägagångssätt som enligt honom ledde till att forskarskolan vid hans institution fick in väldigt duktiga och bra doktorander. Adam berättar vidare att forskarskolan i stort har examinerat alla sina doktorander i tid vilket också ses som positivt. Den blir lite av en familj, men samtidigt menar han att säkert finns ”styrmekanismer i detta som höjer genomströmningshastigheten” 569. Med tanke på att forskarskolan har fungerat väldigt effektivt anser han att denna form kanske är något som landets politiker
566 Anders, humanistisk fakultet.
567 Martin, humanistisk fakultet.
568 Martin, humanistisk fakultet.
har anledning att fundera mer över. Kanske är det till och med så att det är ”forskarskolan som är det bästa från politiskt perspektiv”.570
På samma gång ger Adam uttryck för en något mer skeptisk hållning till forskarskolan. Trots att den anses ha ett mer genomtänkt system som har många fördelar, så ser han det lite mer som en skola. Den är mer ”tillrättalagd”, men ordet verkar i detta fall vara mindre positivt laddat än när Martin pratar om sin institutions forskarskola ovan.571 Adam menar att forskarutbildningen kan ses lite som en fostran av doktorander samtidigt som det ingår i utbildningen att doktoranderna har ett stort eget ansvar. Han verkar vara lite mer tveksam till att detta ansvar blir lika stort inom en forskarskola.
Det verkar således finnas en balansgång mellan att skapa en forskarutbildning som är tillräckligt formaliserad och strukturerad, men som samtidigt inte är för formaliserad och för strukturerad. Det är precis detta som Rose framhöll som den avancerade liberala styrningens ständiga dilemma, nämligen rädslan att antingen styra för mycket eller att styra för lite.572 I Adams resonemang blir dilemmat påtagligt: ”sen vill man ju inte att det ska vara för organiserat, för det ska ju vara lite äventyr va, ska det inte det?”.573 Att gå forskarutbildningen ska vara ett äventyr, det ska vara lite spänning och det ska vara lite oorganiserat. Även om det finns en plan från början kring utbildningens upplägg, så menar han att arbetet allt som oftast avviker från denna plan:
/…/ det är ju inte att det är … planlagt från början att ett visst antal saker ska göras och sedan är det färdigt, så är det inte. Det händer saker och man får pröva sin fantasi och använda sin kunskap då för att fånga upp det man ser och kanske försöka hoppa på tuvorna på något sätt.574
Forskarutbildningen går inte att planera i detalj. Adam menar att saker och ting ofta tar en annan riktning än förväntat, och då behöver utbildningen vara flexibel för att klara av dessa förändringar. Frågan är dock var gränserna mellan äventyr och forskarskola går, och vem som i slutändan har kunskap och makt att definiera dessa gränser. Hur organiserad och formaliserad bör utbildningen vara
570 Adam, naturvetenskaplig fakultet.
571 Adam, naturvetenskaplig fakultet.
572 Rose (1995) s 51.
573 Det är detta citat som legat till grund för avhandlingens titel.
och hur stor grad av frihet bör finnas? Det finns inget bra eller tydligt svar på detta. De olika institutionerna uppfattar graden av frihet kontra styrning på olika sätt. Det innebär i slutändan att det skiljer sig mycket åt att gå forskar-utbildningen vid en institution från att gå samma utbildning vid en annan institution, även om institutionerna tillhör en och samma fakultet.
Genom att skapa forskarskolor ges möjligheten att göra forskarutbildningen mer enhetlig eller ”strömlinjeformad”, som Erik uttrycker det. Detta verkar vara mer önskvärt på vissa institutioner än på andra. Tillkomsten av forskarskolan skulle kunna ses som ytterligare ett steg i riktningen mot de amerikanska graduate schools som presenterades i bakgrundskapitlet, där forskarutbildningen i större utsträckning ses som just utbildning. Redan forskarutbildningsreformen från 1969 uppfattades av både Odén och Bennich-Björkman som ett steg i denna riktning. Bennich-Björkman menar exempelvis att:
/…/ the idea was now to introduce a much greater element of formalized education, modelled on the American graduate schools and existing routines in the natural sciences and medicine.575
Skapandet av forskarskolar skulle därmed kunna uppfattas som en fortsättning i samma spår. Enligt den senaste statliga utredningen kring forskarutbildningen som både Adam och Johan hänvisat till ovan, framhålls bland annat att:
/…/ det arbetssätt, organisation, samt samarbete och samverkan som präglat de organisatoriskt sammanhållna forskarskolorna som har utvecklats på senare år är en mycket bra form för forskarutbildningen.576
Samma utredning menar att utvärderingarna av forskarskolorna visat på övervägande positiva erfarenheter, varav den mest positiva är att doktorander från flera olika lärosäten ingår i gemensam grupp som samarbetar. Deras förslag är därmed att det ska ske en fortsatt utvecklad och ökad satsning på forskarskolor som arbetsform för forskarutbildningen.577 Sverige är dock inte det enda land som tar efter den amerikanska modellen med ”systematic admission, program of course work, examinations, and a supervised dissertation”.578
575 Bennich-Björkman (1993) s 9.
576 SOU 1994:27 s 182.
577 SOU 1994:27 s 187.
Alltbach menar att stora delar av västvärlden rör sig i den riktningen och menar att anledningen till denna mer eller mindre imitation inte är att det är det mest effektiva systemet, utan snarare därför att det är det största och mest kraftfulla. Samtidigt medför den nya reformen från 1998 att utbildningens former övergår till att bli allt mer som ett lönearbete med anställningar och sociala förmåner, vilket på ett sätt strider mot det amerikanska synsättet med fokus på forskarutbildningen som utbildning. Det har således skett ett flertal förändringar av forskarutbildningens styrningsregim, hur denna i sin tur har påverkat verksamhetsregimen vid de olika institutionerna är mer varierande.