I avhandlingen intervjuas personer som ansvarar för forskarutbildningen på institutionsnivå.310 Jag har medvetet valt att fokusera på dessa personer, istället för dem som exempelvis är handledare för doktorander, eftersom de har stor kunskap om och inflytande över hur det praktiska arbetet med forskar-utbildningen bedrivs på den egna institutionen.311 Som Foucault framhåller är kunskap och makt sammanlänkade med varandra. Utifrån sina positioner har de ansvariga möjlighet att definiera vad forskarutbildningen är för något, vad den ska innehålla samt vad den ska ha för syfte. De har också makt över vilken kunskap som förmedlas till doktoranderna och vilken kunskap som därmed anses vara betydelsefull. Det intressanta i intervjuerna är däremot inte vem som säger vad, utan vilka diskurser som kommer till uttryck. Detta innebär att fokus flyttats från aktör till positionering, där diskursen står i förgrunden snarare än personen.312 Det är således inte subjektet i sig som jag intresserar mig för utan den enskilda diskursiva utsagan. Likaså är de ansvariga intressanta att intervjua eftersom de ingår i kedjan av översättningar av forskarutbildningsreformen till
309 Alvesson & Deetz (2000) s 85.
310 Jag har även haft kontakt med Eva Darnell, avdelningsdirektör på universitetsledningens kansli vid GU, via
e-post samt med Lena Eriksson, utredare på Högskoleverket, via både e-e-post och telefon, för information rörande vissa sakfrågor.
311 Positionen som ansvarig för forskarutbildningen utesluter inte att de även har en handledarfunktion. Jag har
dock valt att intervjua dem utifrån deras roll som ansvarig snarare än handledare. Ofta är det just handledarna som kommer till tals i samband med forskarutbildningen, vilket genomgången av tidigare forskning inledningsvis visade. Min förhoppning är att denna studie därmed kan ge ett komplement till denna forskning.
312 Detta brukar kallas för subjektspositioner, där en person kan identifiera sig med olika subjektspositioner i olika
sammanhang, exempelvis kvinna, politiker, doktorand eller ansvarig för forskarutbildningen. Dessa positioner är inte fixerade eller fasta, utan är snarare öppna och föränderliga.
praktik eller handling på institutionen.313 De läser, tolkar och översätter styrteknikerna i dokumentet till den egna verksamheten. Vad som ingår i rollen som ansvarig kan säkerligen skilja sig åt mellan de olika institutionerna. Jag har dock valt att inte ställa några specifika frågor som berör denna roll eller vilka befogenheter den innebär. Jag utgår istället från att positionen innebär en form av övergripande ansvar eller samordnande av forskarutbildningen vid den enskilda institutionen.
Det hade varit möjligt att studera fler dimensioner av den teoretiska figuren på sidan 44, exempelvis översättningar på olika nivåer inom universitetet som exempelvis central nivå eller fakultetsnämnderna. Jag har dock valt att avgränsa studien till institutionsnivå eftersom denna är den ”lägsta” organisatoriska nivån inom akademin. Det hade också varit möjligt att genomföra ett bredare urval i undersökningen där exempelvis ordförande i forskarutbildningsnämnderna (FUN) på institutionsnivå, handledare samt prefekten, som har det yttersta ansvaret för institutionen, intervjuades. En sådan studie hade kunnat ge en bredare bild av olika uppfattningar som gör sig gällande vid en och samma institution. Samtidigt är det möjligt att den som ansvarar för utbildningen är densamma som exempelvis är ordförande i FUN, vilket är fallet vid den institution där jag själv är antagen. Jag valde därför att avgränsa studien till att omfatta enbart den person som enligt hemsidan eller institutionssekreteraren anges som ansvarig för forskarutbildningen.
Jag har intervjuat sammanlagt åtta personer från den humanistiska respektive den naturvetenskapliga fakulteten, sju män och en kvinna. Dessa har olika lång erfarenhet av positionen som ansvariga för forskarutbildningen. Jag väljer att presentera deras fakultetstillhörighet, men inte vilka institutioner de arbetar vid. Detta för att bevara deras anonymitet. Syftet med föreliggande undersökning är inte att ställa den ena institutionen mot den andra, utan att ge exempel på hur politiska påbud kan översättas på olika sätt inom ett och samma universitet. Jag har därför valt att fingera deras namn enligt följande:
313 I denna kedja ingår exempelvis även rektor på central nivå, dekanen som ansvarig för fakulteten samt
Tabell 1 – De ansvariga för forskarutbildningen fördelat på fakultet Humanistisk fakultet Naturvetenskaplig fakultet Martin Johan Erik Adam Maria Hans Anders David
I sökandet efter vilka personer som ansvarade för utbildningen, besökte jag fakulteternas och institutionernas hemsidor. I de fall där dessa uppgifter inte fanns här skickade jag e-post till sekreteraren vid institutionen och bad om namn och kontaktuppgifter på den ansvariga. Därefter tog jag kontakt med dessa via e-post, där jag presenterade mig själv, mitt avhandlingsarbete och projektet som arbetet pågår inom.314 Här frågade jag också om de kunde tänka sig att ställa upp på en intervju för att samtala om forskarutbildningen. Totalt skickade jag ut en sådan förfrågan till alla nio institutioner inom den naturvetenskapliga fakulteten och till tio av de större institutionerna inom den humanistiska. Av dessa sammanlagt 19 möjliga intervjupersoner svarade åtta att de kunde tänka sig att bli intervjuade. De personer som har intervjuats är alltså de som valde att svara på min förfrågan, och därmed kunde tänka sig att ställa upp. Ett par personer avböjde att delta, den ena med hänvisning till att han inte befann sig i landet för tillfället och den andra på grund av att hon precis tillträtt tjänsten som ansvarig. Via e-post kom vi sedan överens om lämpligt datum och tid för att träffas. Intervjuerna genomfördes under oktober månad 2007 på respektive persons arbetsrum eller närliggande möteslokaler. Samtalen spelades in efter tillåtelse från de intervjuade och varade mellan 40 och 90 minuter. De transkriberades sedan ordagrant. Kvaliteten på inspelningarna varierade dock, vilket gör att det finns ett antal ord eller meningar i en del av intervjumaterialet, där det inte gick att höra exakt vad som sades. I dessa fall har markeringar gjorts i texten. En av intervjuinspelningarna lämnades bort för transkribering eftersom personen i fråga bröt på ett annat språk, vilket skulle ha gjort det svårt för mig att
personligen skriva ut intervjun utan att nyanserna i språket gick förlorade. Personen som transkriberade intervjun hade kunskaper inom båda språken. Istället för att ställa upp ett välspecificerat frågebatteri, valde jag att föra ett samtal kring forskarutbildningen utifrån ett antal områden. Tanken var att försöka hålla intervjufrågorna så öppna som möjligt för att låta de ansvariga själva beskriva sin sociala verklighet. Intervjuerna behandlade följande mer övergripande områden, vilka kan föras tillbaka till reformen av forskar-utbildningen:
• Antagningen • Finansieringen • Avhandlingen
• Uppföljning och planering, däribland de individuella studieplanerna • Inflytande från fakultet, universitet, politik och omgivande samhälle
Intervjuerna var upplagda på ett sådant sätt att de ansvariga fick stort utrymme att prata fritt om hur de organiserar forskarutbildningen på sina respektive institutioner. Som vid de flesta intervjuundersökningar, flöt vissa samtal på bättre än andra, vilket också innebär att min roll som intervjuare var mer eller mindre aktiv. Min generella upplevelse från intervjuerna är dock att det fanns ett stort intresse hos de ansvariga att diskutera frågor som rörde forskarutbildningen. Resultaten från intervjustudien presenteras i kapitel 7 och 8. I det sjunde kapitlet har fokus för analysen legat på att studera de ansvarigas syn på styrningen av forskarutbildningen och deras förhållningssätt till denna styrning. I texten har jag letat efter områden eller förhållanden som de ansvariga inte anser bör regleras eller formaliseras, utan som enligt deras mening bör kännetecknas av en stor frihet. Jag har också studerat inom vilka områden de ansvariga istället strävar efter en tydligare styrning eller mer struktur samt vilka åtgärder eller förändringar som de själva genomfört på institutionerna för att göra utbildningen mer enhetlig eller avgränsad. Redovisningen av kvalitativ data kan presenteras på många olika sätt.315 I kapitlet blandas en mer tematisk uppdelning av intervjuerna, där flera ansvarigas uppfattning presenteras och ibland ställs mot varandra, med
illustrativa exempel hämtade från enstaka intervjupersoner. En presentation av empiri innebär ofrånkomligen att vissa delar av ett samtal lyfts fram och andra inte, så även i detta fall. I valet av dessa delar har jag låtit mig guidas av fokusering på olika typer av styrning och de intervjuades uppfattningar om denna. Möjligtvis hade en presentation kunna göras utifrån att kategorisera de ansvariga i olika kategorier eller typfall. Jag anser dock att en sådan kategorisering ibland kan vara vansklig eftersom man riskerar att ”pressa in” individer i konstruerade idealtyper trots att de egentligen inte passar in där.
I det sista resultatkapitlet, kapitel 8, studeras en av forskarutbildningsreformens styrtekniker lite närmare, nämligen skärpningen av användningen av de individuella studieplanerna. I denna analys undersöks hur planerna kommer till användning och hur de uppfattas. Anser de ansvariga att planerna fyller någon funktion och i så fall vilken? Min första intention var också att samla in och analysera doktoranders individuella studieplaner.316 Av detta skäl kontaktade jag två institutioner inom varje fakultet och bad om att få tillgång till dessa studieplaner. Planerna hade varit intressanta att studera både utifrån de ansvarigas uppfattningar om de samma, men också utifrån vad de tar upp och inte. Jag var dock tvungen att avgränsa materialet och valde därför i slutändan att inte inkludera dessa studieplaner i analysen. I både kapitel 7 och 8 är begreppet översättning centralt. Syftet är att studera och ge exempel på hur delar av reformen har översatts inom institutionerna, eller med andra ord hur styrtekniker har anpassats till den rådande verksamheten. Det har också varit av intresse att se om, och i så fall hur, dessa tekniker har påverkat institutionernas verksamhets-regim.
För att göra analysen mer levande och för att på ett mer klargörande sätt framhålla vad mina slutsatser bygger på, har jag valt att presentera en hel del citat från intervjuerna. De ansvarigas röster kommer på så sätt till tals på ett annat sätt än om jag enbart hade valt att referera till deras utsagor. Det går alltid att diskutera i vilken utsträckning citat ska användas. Det är en balansgång mellan att ge läsaren möjlighet att uppleva de intervjuades begreppsvärld och uppfattningar, samtidigt som ett för stort antal citat riskerar att göra framställningen oklar och upphackad.317 För att underlätta för läsaren har jag vid
316 De individuella studieplanerna är offentliga handlingar.
317 Se exempelvis Pål Repstad (1999) Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur,
ett fåtal tillfällen justerat citaten något, dock aldrig på ett sätt som förändrar dess innebörd. Justeringarna har enbart använts för att underlätta läsningen.
En angränsande aspekt av användandet av citat är de olika intervjupersonernas talutrymme i texten. Det är omöjligt att redogöra för allt som sägs under intervjuerna. En första avgränsning gäller att visa på de aspekter som är intressanta utifrån avhandlingens syfte och frågeställningar. Nästa blir att låta vissa röster göra sig hörda genom till exempel direkta citat. Det finns en risk för en viss skevhet i presentationen av citat i resultatkapitlen. Detta beror på flera olika faktorer. Bland annat pågick intervjuerna olika länge samtidigt som de gick olika djupt in i de övergripande områden som presenterades ovan. Det innebär att vissa resonemang är mer detaljrika än andra. Att ansvariga vid den ena fakulteten kommer till tals i större utsträckning än den andra beror på att jag intervjuat fem personer från denna men bara tre från den andra.
Intervjuerna genomfördes relativt sent i själva avhandlingsprocessen. Fördelen med detta är att jag vid det laget själv hade hunnit få både ytterligare kunskaper om universitetet och forskarutbildningen, men också goda erfarenheter av forskningsprocessen.318 Dessa kunskaper och erfarenheter har varit nödvändiga, inte minst för att göra ett trovärdigt intryck vid intervjutillfällena, men också för att förstå vad de ansvariga refererade till och eventuellt såg som problematiskt. Universitetet är, som tidigare nämnts, en komplex organisation, vilket också gäller organiseringen av forskarutbildningen. Det hade varit betydligt svårare att genomföra intervjuerna utan denna kunskap och erfarenhet.