Den arbetsordning som exponeras i exemplet med såväl ”romska” läraras- sistenter som lärarna i svenska som andra-språk, kan med hjälp av Philo- mena Essed (1996:28) tolkas som genomsyrad av en dynamik där vissa ar- betsuppgifter görs till ”normala” och andra till ”etniska”. En ordning som denna produceras och upprätthålls, enligt Essed, till följd av att viss perso- nal ges i uppdrag att arbeta med vad som identifieras som specifika etniska grupper och som inte, vilket är viktigt att tillägga, utgör en etnisk majori- tet. En konsekvens av detta, som mina empiriska iakttagelser ger belägg för och som även betonas av Essed, är att sådana arrangemang tenderar att utvecklas till en ordning där övriga kolleger lutar sig tillbaka. Det vill säga att de inte ser sig som engagerade eller ens ansvariga för vissa indivi- der och arbetsuppgifter knutna till dessa. Precis som Essed noterar riskerar en social organisation som denna att skapa och vidmakthålla en situation där inget förändras. Eller som Gunnel beskrev situationen, kollegerna vän- jer sig vid och utgår från att hon och ytterligare några andra lärare, via särskild fortbildning och ett stort engagemang för ”invandrarelever”, tar ett övergripande ansvar för dessa elever, varmed övriga kollegiet befrias från denna uppgift. Skolan har därmed endast funnit ett sätt att hantera och lösa en uppkommen situation, som möjliggör en smidighet i det dagli- ga arbetet, men utan att något egentligen förändras.64 Eller för att ta det
med Esseds egna ord: “The organization itself remains exactly as it was, only it has learned to ‘manage’ cultural difference so that clashes between institutional culture and the Other can be avoided” (Essed 1996:28).
Det var också detta som iscensattes när Ilmije, lärarassistenten, började arbeta i skolan. Hennes förordnande som assistent kom att omfatta fler timmar än vad skolan räknat med att få. Så när skolan därigenom fått ett extra tillskott i sina resurser ”gäller det att använda sig väl av dem” som nå- gon sa. Utöver att Ilmije fick i uppdrag att arbeta med de elever som utgjort
64 Med utgångspunkt från just romer ger också Rodell Olgac (2006) exempel på olika
former av specialundervisning, vilka närmast fungerat som en kompensation för brist på eller frånvaro av institutionella förändringar i skolan.
det primära och grundläggande skälet till åtgärden, upprättades även en lista över samtliga elever identifierade som romer i Centrumskolans klasser, vilka Ilmije uppmanades att söka upp och stödja i skolarbetet. När jag diskutera- de detta med Berit för att utkristallisera de motiv som låg till grund för detta upplägg, konstaterade hon att dessa elever ”alltid kan vara i behov av extra stöd, eftersom skolan ofta blir mer eller mindre problematisk för dem”. Strategin att Ilmije ska stödja så många ”romska” elever som möjligt i skol- arbetet kan enligt detta resonemang tolkas som en förebyggande insats. Möjligen återspeglar det också centrala direktiv i kommunen om hur insat- sen med ”romska” lärarassistenter tillåts att användas, frånsett detta ser jag det som angeläget att stanna upp vid Berits kommentar. Det intressanta med hennes motivering är nämligen att Ilmije enbart görs till en resurs för elever identifierade som romer och därmed varken uppdras eller ens förväntas age- ra resurs för andra elever som har svårigheter med skolarbetet. Hennes ar- betsuppgifter definieras alltså så att hon uteslutande ska ägna sig åt skolans ”romska” elever. Detta genererade i sin tur en situation där lärarna börjar identifiera och urskilja romer bland skolans elever, vilket Ilmije beskrev så här i ett samtal som vi förde med varandra:
När jag kom till Centrumskolan trodde en del lärare att det bara fanns tre romer i skolan. Men så småningom upptäckte dom att det fanns tolv stycken till, som dom inte kände till förut.
Det Ilmije berättar om handlar om att skolans personal, efter att hon på- börjat sitt arbete i skolan, börjat utreda vilka elever som ”är romer”.65
Det började med andra ord ses som angeläget att klarlägga vilka elever som är romer, vilket inte hade haft så stor betydelse för lärarna innan in- satsen med assistentstöd inleddes. Samtidigt visar detta på en viktig kon- trast gentemot många andra av undervisningens särlösningar, vilka i första hand motiveras utifrån pedagogiska skäl. I detta fall är det dock snarare argument relaterade till etnisk identitet och kultur som tycks ligga till grund för både de problemförklaringar som omger ”romska” elever och de lösningar som förordas.66 Därigenom görs ”romska” elever till en särskild
angelägenhet för Ilmije efter att hon anställts i Centrumskolan och förvän- tas fungera som ett särskilt stöd för ”romska” elever.
65 Se även Rodell Olgac (2006) för en diskussion om att romer underkommunicerar
sin etniska identitet i skolan för att bli accepterade i skolan.
66 Enligt Rodell Olgac (2006) och Catomeris (2004) erbjöds romer plats i den kom-
munala skolan först på 1960-talet. Dessförinnan avslogs romers ansökan om skolgång för sina barn regelmässigt, bland annat med argumentet att dessa barn inte gick att ta in i den svenska skolan, eftersom deras avvikelse i livsstil och beteende var så pass om- fattande i relation till andra barn, det vill säga ”svenska” barn.
Antropologen Judith Narrowe (1998) som undersökt modersmålsklasser beskriver i sin studie hur dessa klasser och modersmålslärare som undervi- sade där utvecklades till en egen enhet i skolan, vilket hon menar är relate- rat till att skolans ”svenska” lärare visade ett påfallande klent intresse och engagemang för eleverna i dessa klasser. Den ”skola i skolan” som Nar- rowe redogör för fångar också en väsentlig dimension i det som förefaller bli effekten av anordningen med den ”romska” lärarassistenten. Det vill säga att assistenten och de elever hon ansvarar för bildar något som kan liknas vid en egen separat verksamhet i skolan, vid sidan om eller parallellt med den övriga undervisningen.
Exempel på etnisk arbetsdelning ger även antropologen Erik Olsson (1995) i en studie av ett multietniskt servicehus. Till denna inrättning anställ- des spansktalande omsorgspersonal med bakgrund från Latinamerika, med tanke på hyresgäster med bakgrund från Latinamerika och Spanien vars språkkunskaper i svenska var obefintliga eller begränsade. Olssons studie vi- sar hur detta utvecklade en organisation där spansktalande hyresgäster hu- vudsakligen blev en angelägenhet för den spansktalande personalen. Vård- biträden med latinamerikansk bakgrund urskiljdes från övriga vårdbiträden och tilldelades särskilda arbetsuppgifter, som dessutom kom att innebära ett extra arbete, som de väntades utföra under raster eller efter arbetspassets slut. Framförallt visar studien att servicehusets spansktalande vårdbiträden förväntas utföra särskilda arbetsuppgifter gentemot hyresgäster med latin- amerikansk och spansk bakgrund, som inte någon av servicehusets ”svens- ka” omsorgspersonal blir ålagd att utföra. Det mejslades ut en ”särskild roll” (ibid:130) för dessa vårdbiträden, relaterad till etnisk identitet och språk.