Från min observatörsplats nere i klassrummet kan jag inte låta bli att fun- dera över i vilken mån eleverna införlivat det etnocentriska perspektiv som ligger till grund för den uppgift de arbetat med. Hur reflekterar de kring att de så kallade hemländerna i grupp efter grupp framställs på ett sådant sätt att de ter sig mer traditionella i sina livsformer, mindre utvecklade och i största allmänhet som underlägsna Sverige? Redovisningarna rullar dock på och eleverna verkar införstådda med att det är skillnader som ska vas- kas fram, även om jag också tycker mig ana något av en distanserad håll- ning i de presentationer som ibland nästan rabblas fram.
I Cias utformning av gruppuppgifterna och elevernas redovisningar tycks idéer om nationella olikheter spela en väsentlig roll. I inledningskapitlet diskuterade jag hur nationen enligt Michael Billig (1995) återskapas via banal nationalism och det är något av ett sådant återskapande av nationen som tar form även i upplägget med elevernas grupparbeten. Grupparbete- na verkar baseras i en idé, där nationer framstår som något naturligt och ett självklart sätt att dela in världen. Utifrån detta sammanförs också ele-
verna med ett så kallat hemland bestämt av var de själva och/eller deras föräldrar är födda. Mer än att eleverna kopplas samman med olika ”hem- länder” verkar de även göras till representanter för olika nationer, vilket blir påfallande efter ”Tunisien-gruppens” redovisning, när Cia riktar sig direkt till Ali med frågor och kommentarer.
Cia inleder med ett konstaterande om att Tunisien liknar Chiles system vad det gäller skolan, eftersom man inte får någon skolmat där heller och lärarna är stränga. Men, fortsätter Cia ”ni har inte tagit med något om se- der och bruk”, varpå hon vänder sig mot Ali och frågar ”hur firar man olika saker där”. Ali stirrar i golvet och Cias fråga klingar ut i en tystnad. Med vänlig röst riktar hon ännu en fråga till Ali ”i Tunisien är man mus- lim, vad innebär det Ali”. Återigen en tystnad som lägrar sig. Så småning- om svarar dock Ali, och säger då att man går i kyrkan och ber. Erik som också ingår i gruppen inflikar att man inte äter fläskkött. Cia tycks emel- lertid vara inriktad på att få igång ett samtal med Ali om det som hon up- penbart anser att gruppen missat i sin redovisning och ägnar inte någon uppmärksamhet åt Eriks kommentar. Istället formulerar hon en tredje frå- ga med vilken hon ännu en gång vänder sig till Ali, ”fastan har man också, kan du berätta lite om det, fastar ni hemma hos er”. Alis svar på detta lik- nar mest ett mummel vars ord jag inte lyckas urskilja från min plats längst ner i klassrummet och därefter tackar Cia gruppen för deras redovisning. Vad som utspelar sig i denna händelse kan säkerligen förstås på flera sätt. En rimlig tolkning, som jag ser det, är att Ali med hjälp av tystnaden värjer sig mot Cias vänliga men smått påträngande frågor och att han gör så efter- som de naglar fast honom som en tunisier, muslim eller i största allmänhet annorlunda. Det vill säga att Ali gör motstånd mot Cias frågor eftersom de tenderar att särskilja honom från den övriga gruppen och göra honom olik i relation till de andra eleverna. Mitt intryck är att han sammanförs med en skillnad som han får svårt att värja sig mot eller att modifiera, när Cias frå- gor följer tätt på varandra. Cia spinner inte heller vidare på Eriks inlägg om att muslimer inte äter griskött, trots att Erik i jämförelse med Ali inte alls verkar besvärad över att prata om detta, utan snarare ger intryck av att vilja komma in i samtalet. Jag antar att Erik inte blir sammankopplad med Tuni- sien eller med den skillnad som står i fokus för Cias uppmärksamhet, kan- ske förväntas han därför inte besvara hennes frågor.
Iakttagelserna från elevernas grupparbeten och redovisningen av dessa väcker frågor: vilka möjligheter finns det att själv välja ”hemland” och i vad mån är det möjligt att ha flera ”hemländer”? Kan man identifiera sig
med flera nationstillhörigheter eller rentav inte alls identifiera sig med en nationell tillhörighet? 62
Emellertid är det inte bara Cia som på detta till synes lite oreflekterade sätt tänker sig att skolans elever har en nationell identitet, bestämd av att de själva och/eller deras föräldrar är födda i det aktuella landet. Tanken om nationell identitet och hemland hålls också vid liv i arbetet med jord- globen och flaggsmyckningen i samband med temadagarna. Maj berättade för mig att hon var orolig för att glömma något land i den kartläggning som gjordes av elevernas ”hemländer” inför temadagarna. ”Tänk så hemskt om vi skulle missa någon elev, det är nog bäst att kontrollera listan en gång till.” Denna korta men engagerade kommentar från Maj ger ännu en bild av hur eleverna uppfattas vara sammanbundna med en nation. Det är som om de är sina nationer, att då glömma en nation blir nästan som Maj är inne på, att glömma en elev.
På liknande sätt som lärarna i arrangemanget av ”mångkulturella” te- madagar drivs av en ambition att ge uppmärksamhet åt skolans ”invand- rarelever” och ”deras kulturer”, uppfattar jag att Cia är mån om att upp- märksamma ”invandrarelevernas hemländer” och olika aspekter av det liv som levs där. Precis som i fallet med temadagarna är det skillnader som söks i elevernas grupparbeten om hemländer. I denna fokusering av ele- vernas nationella bakgrund fixeras de till en viss nation. Sverige som där- emot kan tänkas utgöra ”hemland” för väldigt många av skolans elever, görs i detta sammanhang inte bara till ett ganska ointressant ”hemland”, det verkar inte heller göras till ett möjligt ”hemland” för många av skolans elever eller ett ”hemland” de kan välja.
Det är skolans personal, inte eleverna, som i arrangemanget av ”mång- kulturella” temadagar och grupparbeten om ”hemländer” urskiljer, kartläg- ger och kategoriserar skillnader. Elevernas erfarenheter efterfrågas inte i för- sta steget av kartläggningen, däremot görs deras erfarenheter intressanta ef- ter att de kategoriserats och tilldelats en position som exempelvis tunisier och muslim, som i fallet med Ali, eller sammanförts med en ”annan kultur”.
Dessa exempel från skolans ”mångkulturella” temadagar och elevernas grupparbeten om hemländer – som också genomfördes i anslutning till te- madagarna – visar tydligt hur skillnad görs med hjälp av kultur. Samtidigt måste de skillnadskonstruktioner som tog form i relation till skolans mång- kulturella arbete förstås i relation till just denna kontext. Som jag försökt visa skapade dessa arrangemang en alldeles särskild uppmärksamhet på att identifiera ”andra kulturer” och ”andra hemländer”. Inte i något annat sammanhang gjordes indelning mellan ”svenska” elever och ”invandrarele-
62 Se Brah (1996) för intressanta reflektioner kring dessa aspekter med utgångspunkt
från hennes personliga erfarenheter av hur människor har behov av att placera in hen- ne i en nationell identitet.
ver” så tydlig och definitiv som just i samband med dessa temadagar och grupparbeten. Om det mångkulturella sammanhanget talar för förstärkta och extrema skillnadskonstruktioner, så är det intressant att ställa detta i re- lation till hur intresset för ”det mångkulturella” tog sig uttryck i andra sammanhang, som inte primärt ramades in av denna ambition.