Något år innan jag inledde min fältstudie i Centrumskolan sökte sig ett flertal av skolans elever till en i kommunen nystartad friskola, varpå Cent- rumskolans elevunderlag minskade rejält. Den press som det lägre elevan- talet riktade mot skolan, i form av minskade ekonomiska anslag, uppfat- tades som ett påtagligt och sannolikt hot mot den framtida verksamheten. Av tradition betraktades Centrumskolan som en skola för elever från både Eken och Centrum. Nu när många och nästan uteslutande elever bosatta i Eken valde en annan skola, tolkades dock detta som uttryck för ett utbrett missnöje med Centrumskolan. En missbelåtenhet som många i personal- gruppen bedömde som synnerligen angelägen att komma tillrätta med. Under det dryga år som jag vistades i skolan var det också detta som ut- gjorde något av ett stående tema i de samtal och diskussioner som rörde ”elevtillströmningen”. Missnöjet från elever och föräldrar i Eken uppfat- tades emellertid inte i första hand rikta sig mot själva undervisningen, det vill säga lärarnas arbete och dess kvalité. Istället uppfattades missbelåten- heten vara förknippad med eleverna från Centrum.
När jag ännu en gång i raden av många förhörde mig om skolans ”ryk- te” bland föräldrar och elever i Eken och undrade över dess betydelse för skolan, vände jag mig till Cia som under flera år arbetat med övergången från enhetens mellanstadieskolor till Centrumskolans högstadium. Hon gav mig följande svar:
Om skolan får dåligt rykte finns det risk för att föräldrarna i Eken inte längre tycker det är fint (med viss ironi i rösten) att ha sina barn i den här skolan. Då kanske dom väljer Friskolan istället. Ytterst handlar det ju ock- så om våra tjänster, vi är faktiskt ekonomiskt beroende av att få tre klasser från Eken för att det ska gå runt.
Cias kommentar speglar centrala aspekter av de svårigheter som är förenade med valfrihetsreformen. Inte bara att skolan är ekonomiskt beroende av att få ett visst antal elever, utan också att vissa elever i skenet av detta framstår som mer åtråvärda än andra, vilket i Centrumskolans fall förefaller röra sig om elever från Eken. Med andra ord, elever identifierade som svenska och medelklass verkar vara mer eftertraktade än elever identifierade som invand- rare och från Centrum. Om alltför många ”invandrarelever” går i Cent- rumskolan uppfattas detta skapa ett dåligt rykte kring skolan. Inte med an- ledning av att skolans undervisning bedöms vara bristfällig, eller för att lä- rarna inte skulle utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt, utan på grund av den begränsade närvaron av ”svenska” elever. I ett sammanhang som detta, där intresset kretsar kring att upprätthålla ett gott renommé kring skolan för att i ett längre perspektiv även trygga dess ekonomiska villkor och resurser, förefaller kategorin invandrarelever således inte utgöra ett an-
vändbart konkurrensvärde, för att uttrycka saken lite drastiskt. Det uppfat- tas däremot kategorin svenska (medelklass)elever kunna erbjuda skolan.
Den rektor jag refererat till tidigare, som arbetade i en annan av kom- munens skolor, beskrev sin skola som en ”femtio-plus skola”, med vilket han låter förstå att mer än 50% av eleverna på den aktuella skolan identi- fieras som invandrare. Enligt denna rektor utgör en femtio-plus skola en absolut kritisk gräns, ”sen går det nämligen fort det vet vi alla”, som han la fram saken. Innebörden i hans resonemang handlar om att när antalet elever identifierade som icke-svenska kommer upp i en viss mängd, börjar svenska elever söka sig därifrån. Även om dessa elever eller deras föräld- rar, enligt samma rektor, sällan motiverar sina skäl till att välja en annan skola med att de anser det vara för många ”invandrarelever” på skolan, så var han ändå av den bestämda uppfattningen att det bara är så man kan tolka deras agerande. ”Man väljer helt enkelt bort det man inte vill ha”, som han sa. Koncentration av invandrare framställs därför som något problematiskt och tycks bygga på något av en ”räknelogik” (Dahlstedt 2005:106) för hur många ”invandrarelever” den enskilda skolan anses kla- ra av att ha bland sina elever, utan att drabbas av negativt rykte eller be- traktas som en ”invandrarskola”.
Det var följaktligen en erkänsla från elever och föräldrar i Eken, deras omdömen och eventuella kritik mot skolan, som tillmättes avgörande bety- delse för Centrumskolan och dess framtida verksamhet. Det var deras syn- punkter, inte synpunkter från elever och föräldrar i Centrum, som uppfatta- des utgöra en värdemätare på skolans anseende. En konkretisering av detta reflekterades också när skolan på direkta önskemål och förfrågningar från föräldrar i Eken sökte profilera sin undervisning genom att inrätta så kallade profilklasser. Trots att långt från alla lärare var entusiastiska inför en sådan utveckling av skolan, såg de sig stå inför en situation där deras möjligheter att säga nej till sådana påstötningar tedde sig vanskliga eller i alla fall kraf- tigt reducerade. Så här kommenterade Sverker saken, en av de lärare som ställde sig kritisk till genomförandet av profilklasser:
Jag gillar inte att vi ska göra såna här förändringar bara för att en del ele- ver ska känna att skolan blir roligare på det viset, men vad ska man göra, vi måste ju se till att eleverna väljer vår skola.
När det rörde sig om önskemål framförda av föräldrar i Eken, som över- vägde att välja en annan skola, upplevdes det dock svårt att bortse från propåer av detta slag. I följd av detta hade också föräldrar och elever från Eken ett påtagligt inflytande över skolans verksamhet, som inte alls verka- de ha samma motsvarighet vad det gäller elever och föräldrar från Cent- rum. Snarare var det så att dessa elever och föräldrar försvann ut ur skol- personalens synfält när det rörde sig om att tillmötesgå föräldraönskemål och dessa föräldrars synpunkter blev sällan efterfrågade. Med utgångs-
punkt från den valfrihetsreform jag redogjort för samt hur den tog sig ut- tryck i Centrumskolan kan man knappast heller undgå att fråga sig om valmöjligheten enbart är möjlig för den ena parten. Är det endast elever och föräldrar som tilldelats en möjlighet att välja skola, eller är det också så att enskilda skolor erbjudits möjlighet att välja sina elever?49