Tidigare forskning har visat att klimatfrågans mediala genombrott i Sverige kännetecknades av att ansvarsfrågan i samband med detta för-flyttades från ett storpolitiskt plan till ett individuellt.55 Dessa resultat bygger dock på ett begränsat empiriskt underlag, vilket gör det vansk-ligt att dra långtgående slutsatser. I det följande avsnittet kommer jag att följa upp forskningsspåret genom att undersöka hur individen gjor-des ansvarig för klimatförändringarna utifrån ett bredare källmaterial samt analysera ett frekvent förekommande alternativt förhållningssätt som aktualiserade en annan tankefigur.
Den tidigare forskningen har lagt stor vikt vid Aftonbladets klimat-kampanj Gör något nu! som uppmanade läsarna att börja förändra sitt personliga beteende. Genom att avlägga ett klimatlöfte, exempelvis
om att börja åka mer kollektivt eller byta ut glödlamporna i hemmet mot lågenergilampor, ville tidningen visa på vad den enskilde kunde göra för att motverka klimatförändringar och sätta press på politi-kerna att agera. Uppropet samlade drygt 300 000 namnunderskrifter och åtföljdes av artiklar om människor som av klimathänsyn valde att göra livsstilsförändringar. Under rubriken ”De räddar världen – och sparar 19 200” berättades det om en barnfamilj som hade bytt till lågenergilampor,56 och i artikeln ”Här räddar han miljön” fick läsarna möta en medelålders man som hade börjat ta tåget till jobbet istället för bilen.57 Det dramatiska språkbruket och betoningen av att förändringarna också var positiva för privatekonomin var typiska för hur klimatfrågan i kvällspressjournalistiken gjordes till en individu-ell konsumtions- och energispararfråga. Viktigt i sammanhanget var också de återkommande kortintervjuerna med kända personer som berättade hur de gjorde för att leva mer miljövänligt.58 Till detta kom dessutom de många faktarutorna med tips på hur man skulle göra om man ville minska på sina personliga koldioxidutsläpp.
Även i En obekväm sanning lades stor vikt vid individens handlings-möjligheter. Tidigt i filmen underströk Gore att klimatförändringar i grund och botten inte var ”en politisk fråga utan en samvetsfråga” och längre fram betonade han att alla hade en del i den globala upp-värmningen. Det gemensamma individuella ansvaret kopplade han också till möjligheten för var och en att vara med och påverka ”genom våra val av produkter, hur vi använder el och vilka bilar vi kör. Vi kan få ner våra personliga koldioxidutsläpp till noll!” I filmens eftertexter staplades handfasta råd på varandra till tonerna av Melissa Etheridges specialskrivna låt I need to wake up. Det moraliska tilltalet kombine-rades i filmen med att Gores personliga historia berättades med sär-skild tonvikt på avgörande vändpunkter som hans äldre systers död i lungcancer och det förlorade presidentvalet 2000. Filmvetaren Mark Minster har mot bakgrund av detta karakteriserat det retoriska upp-lägget av filmen som en traditionell amerikansk omvändelseberättelse. Genom sitt eget vittnesbörd om personligt uppvaknande och
kraft-samlande uppmanade Gore tittaren själv att förändra sitt beteende.59 Den individuella vinklingen av klimatfrågan förekom också i tv-sändningarna under november månad. I TV4:s morgonsoffa mynnade en intervju med tv-meteorologerna Pär Holmgren och Anders Nylund ut i frågan om vad man som privatperson kunde göra åt klimatföränd-ringarna. Meteorologerna gav en rad olika tips och berättade vad de själva gjorde.60 Samma dramaturgi användes i ett längre Aktuellt-in-slag som inleddes med ett reportage från Kenya i vilket det betonades att klimatförändringarna redan var en verklighet för masajkvinnorna. Bilder av extrem fattigdom, naturkatastrofer och dystra framtidsutsik-ter varvades med politiska tal från den pågående klimatkonferensen i Nairobi. Efter inslaget följde ett samtal mellan nyhetsankaret Anna Hedenmo och generaldirektören för Naturvårdsverket Lars-Erik Lil-jelund. Hedenmo inledde intervjun på följande sätt: ”Man blir så ned-slagen av dom här rapporterna. Vad kan vi göra? Vad kan jag göra? Vad kan du göra?” Frågorna satte tonen för samtalet och Liljelund ta-lade, precis som Gore, om att ”ytterst handlar det ju egentligen väldigt mycket om vad vi gör som individer, vilka val vi gör. Vi gör val från morgon till kväll.” Därefter kretsade diskussionen kring frågor som däcktryck, flygresor, standby-funktioner och samåkning.61
Tendensen att göra klimatfrågan till en individuell moralisk konsu-mentfråga hade också många kritiker. En av dem var Andreas Malm som menade att detta sätt att se på klimatfrågan var en garanti för fortsatt global uppvärmning. För honom var klimatförändringar i första hand en politisk fråga och inte en livsstilsfråga.62 I Sydsvenska
Dagbladet uttrycktes samma uppfattning av Cecilia Bornäs som vände
sig mot betoningen av det individuella ansvaret i kvällstidningarnas miljökampanjer: ”Den som inte envisas med ordet vi kan aldrig föra en seriös diskussion om miljön”, menade hon.63 De kritiska rösterna mot individfokuseringen hördes även på kvällstidningarnas egna ledar- och kultursidor. Ira Mallik ansåg att det var farligt att göra miljön till en per-sonlig samvetsfråga eftersom det fanns en punkt där ”det perper-sonliga va-let blir ett substitut för krav på verklig politisk förändring.” 64 I Expressen
skrev Jesper Högström att det inte räckte med personligt ansvarstagande utan att det som verkligen behövdes var verksamma internationella la-gar ”som tvinla-gar industrin att minska växthusgasutsläppen drastiskt”.65 I Aftonbladet kritiserade Lena Sundström det uppblossade klimatenga-gemangets förenklade uttrycksformer och alla de kändisar som plötsligt stod på rad för att berätta om vad de gjorde för att rädda världen: ”Alla vill räcka upp handen och vara bäst i klassen, och ingenting är för litet, och ingenting är för stort” skrev hon och uppmanade dem som verk-ligen brydde sig att lyfta de stora obekväma frågorna om höjda flyg- och bensinskatter och allmän tillväxt- och konsumtionskritik.66
Det forum där den här typen av systemkritiska åsikter lyftes mest genomgående var i dokumentärserien Planeten. Ekonomen Herman Daly menade där att mänskligheten måste börja inse att evig tillväxt i en ändlig värld var en omöjlighet67 och Jill Jäger underströk att de utsläppsminskningar som krävdes var så stora att de skulle innebära en genomgripande samhällsförändring som kraftigt skulle komma att påverka konsumtions- och produktionssystem över hela världen.68 Ka-rin Åström, en av de journalister som hade gjort research för Planeten, tryckte också på detta när hon satt i Gomorron Sveriges morgonsoffa. Programledaren frågade henne om det verkligen hade någon effekt om hon bytte till lågenergilampor varpå Åström svarade: ”Det har en effekt, ja, det har en effekt. Men samtidigt är det så, här i Sverige har vi nån sorts debatt där man lägger problemet på individen och så kommer vi aldrig klara det här. Det handlar om stora systemförändringar.” Detta försök att flytta fokus till ett mer strukturellt tänkande avbröts dock av att den andra gästen, en miljöjournalist, uttryckte den hållning som Åström vände sig emot. Hon menade att en vanlig privatperson i Sverige visst kunde göra mycket genom att tänka på vilka varor man handlade i affären och genom att aktivt försöka påverka politiker och företag.69
Meningsskiljaktigheterna i morgonsoffan visar på två av de po-ler som stod emot varandra i det klimatmediala meningssamman- hanget: moraliskt individfokus och djupgående systemkritik. Den senare polen, som uttryckte tankefiguren strukturell kausalitet,
fram-fördes vanligtvis som en reaktion på den förra. Detta visar att tanke- figuren moralisk kausalitet vid den här tiden intog en överordnad position i medialt hänseende genom att dess uttryck inte relaterades till alternativa positioneringar. Moralisk kausalitet artikulerades som en självklarhet medan strukturell kausalitet framställdes som ett alterna-tiv. Jag kommer längre fram, i samband med att skilda förhållningsätt till ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling analyseras, att återkom-ma till brytningarna mellan dessa två poler och också lyfta fram ett tredje vanligt förekommande förhållningssätt. Men innan dess ska jag analysera hur klimatförändringarnas förväntade konsekvenser gavs en särskild mening genom att de knöts till specifika offerpositioner.