Under de senaste två decennierna har allt fler forskare kommit att intressera sig för tidigmoderna syndastraffsföreställningar och numera är fältet förhållandevis omfattande. Historiografiskt sammanfaller ut-vecklingen med den nya kulturhistoriens genombrott och det därmed ökade intresset bland historiker för gångna tiders föreställningsvärl-dar. Forskningsfältet följer för svensk del grovt sett två linjer där den ena främst intresserar sig för föreställningarnas politiska samhälls-funktion och den andra för deras kulturella och religiösa.
Den första linjen kan knytas till Peter Ericsson och Anna Maria Forssberg som har studerat hur syndastraffsföreställningar användes av överheten för att med Forssbergs uttryck ”avpolitisera” 1600-talets krig. Hon tolkar dem som en form av långsiktig propaganda vars
kon-sekvenser väl sammanföll med statsmaktens övergripande intressen. Genom att skulden för ett krigsutbrott hänfördes till kollektivets mo-raliska vandel behövde överheten inte själv ta på sig ansvaret för hän-delseutvecklingen.119 Ericsson lyfter på ett liknande sätt fram synda-straffsföreställningar som en form av ”ideologiskt tilltal” vilket förlade vedermödorna under det stora nordiska kriget till en moralisk sfär och inte till en politisk.120 Samma tolkning, men för danska förhållanden, har även framförts av Paul Douglas Lockhart. Han karakteriserar i likhet med Forssberg föreställningarna som politisk propaganda.121 Lockhart har dock kritiserats av Sebastian Olden-Jørgensen som häv-dar att syndastraffsföreställningar i första hand bör ses som ett natur-ligt reaktionsmönster i tidens religiösa och politiska kultur och inte som en form av medveten manipulation. De användes enligt honom inte för att främja en speciell politisk dagordning utan för att de fyllde en religiös-didaktisk uppbyggelsefunktion. Ett viktigt argument för en sådan tolkning är att budskapen förmedlades kontinuerligt, det vill säga oberoende av det rådande politiska läget.122
Olden-Jørgensens artikel är ett exempel på den del av forskningsfäl-tet som huvudsakligen intresserat sig för syndastraffsföreställningars kulturella och religiösa samhällsfunktioner. I Sverige går denna inrikt-ning tillbaka till Göran Malmstedts avhandling Helgdagsreduktionen från 1994 i vilken han översiktligt studerar hur syndastraffsföreställ-ningar kommit till uttryck i böndagsplakat från reformationstid till sent 1700-tal. Han betonar där det gammaltestamentliga förbund-stänkandets centrala betydelse vilket i grova drag gick ut på att när människorna följde Guds bud upprätthölls förbundet och det gick dem väl medan det motsatta skedde om de vände sig bort från Gud och därmed bröt förbundet.123 Malmstedts förståelse är väl förankrad i äldre kyrkohistorisk forskning som betonar Gamla Testamentets be-tydelse för den lutherska ortodoxins förkunnelse.124 Andra historiker som bygger vidare på Malmstedts forskning är Hanne Sanders och Bodil Persson.125
intensifierats ytterligare i samband med att idéhistorikerna Andreas Hellerstedt och Kristiina Savin behandlat det ingående i relation till tidigmoderna syndastraffsföreställningar. Den förstnämnde studerar ödesföreställningar i det tidiga 1700-talets Sverige, huvudsakligen utifrån akademiska dissertationer. Han lyfter fram att begreppen för-syn, öde och lycka utgjorde ett avgränsat betydelseområde som använ-des för att förstå och förklara världens gång. De inrymde såväl Guds verkande i världen som mänskligt agerande och dess konsekvenser. Mellan dessa orsaksnivåer rådde i tidens lärda tänkande inget mot-satsförhållande, de var kompletterande.126 Viktigt i sammanhanget är att syndastraffet i ett religiöst perspektiv inte sågs som någonting ont eftersom det tjänade ett högre syfte. Det drabbande var med Heller-stedts ord ”Guds verktyg för att pröva och undervisa”.127 Dess mening var avhängig det frälsningshistoriska sammanhanget i vilket timliga motgångar underordnades evig välgång.
Savin behandlar samma begreppsflora och problemkomplex som Hellerstedt, men utifrån ett betydligt mer omfångsrikt källmaterial. Hon har gått igenom svenska tryck från andra hälften av 1500-talet fram till stormaktstidens slut vilket medför att hon på ett unikt sätt kan studera hur genren och sammanhanget påverkade vilka orsaks-förklaringar som framhävdes. De olika idéerna om kausalsamband behandlar hon som beståndsdelar i en kulturell repertoar som kunde användas i olika situationer och anpassas efter olika behov. Hon visar att syndastraffsföreställningar var en kulturellt utbredd och viktig del av detta, men understryker att de främst användes i texter som syftade till religiös uppbyggelse.128 I den empiriska delen av avhandlingen skil-jer hon analytiskt på vedergällningar, varningar och prövningar och hänför tolkningsmöjligheterna till olika retoriska situationer. Före- ställningar om världsliga motgångar som gudomliga vedergällningar eller varningar förekom i moralisk-religiösa uppbyggelseskrifter, med-an tolkningar av dem som prövningar för de rättfärdiga återfmed-anns i hyllande och tröstande texter.129 I avslutningen lyfter hon fram, som ett av sina viktigaste resultat, att de andliga orsakerna bakom jordiska
händelseförlopp inte i någon större utsträckning påverkade den prak-tiska planeringen inför framtiden. Som förklaring till detta anger hon att Guds avsikter endast ansågs kunna tolkas i efterhand.130 Enligt detta synsätt var syndastraffsföreställningar ett sätt att bearbeta drab-bande fenomen snarare än en handlingsföreskrift för att undvika framtida hot. Savins tolkning finner jag alltför långtgående vilket jag kommer få anledning att återkomma till längre fram.
Min undersökning tillhör den del av forskningsfältet som huvud-sakligen intresserar sig för syndastraffsföreställningarnas kulturella och religiösa innebörd och som kan knytas till namn som Olden-Jørgensen, Hellerstedt och Savin. Till skillnad från de två sistnämnda kommer jag emellertid uteslutande att undersöka texter som direkt eller indirekt hade en betydande samhällelig spridning. Dessutom kommer jag inte att uttala mig om de praktiska konsekvenserna – varken de religiösa eller de politiska – utan fokusera på hur moralisk kausalitet uttrycktes inom ett religiöst meningssammanhang.
Metod och material
För att undersöka hur tankefiguren moralisk kausalitet aktualisera-des under 1600-talets första hälft har jag valt att genomföra en ma-terialmässigt bred studie med särskilt fokus på firandet av allmänna böndagar. På dessa särskilda helgdagar förväntades rikets samtliga invånare samlas i kyrkorna för kollektiv tacksägelse och botgöring. Firandet hade medeltida rötter men kom för svenskt vidkommande att institutionaliseras under Gustav II Adolfs regeringstid. Böndagar-na blev då årligt återkommande högtider vilket skiljde svensk praxis från andra protestantiska områden. I de senare firades böndagar mer oregelbundet och företrädesvis i samband med att specifika lands- plågor hotade.131
Det huvudsakliga källmaterialet i delstudien består av böndagspla-kat. Denna typ av texter utgick från den världsliga överheten och
läs-tes upp i rikets alla församlingar i början av det nya året. Böndagspla-katen bestod av kortare redogörelser för vad som hade hänt under det gångna året samt kungjorde när och hur det kommande årets bönda-gar skulle firas. Tidibönda-gare forskning har i synnerhet behandlat de plakat som gavs ut under 1600-talets andra hälft och 1700-talets början132 vilket medför att min studie av perioden 1600–1660 utgår från ett mindre genomlyst material. Utöver böndagsplakaten analyserar jag fyra tryckta predikningar där syndastraffstematiken behandlades och två botpsalmer som var avsedda att sjungas ”Uthi stora Landzplågor”. Psalmerna är hämtade från 1695 års psalmbok och utgör därmed en utvidgning av undersökningsperioden. Anledningen till detta är att 1695 års psalmbok var den första som användes i hela riket.133 Där-utöver studerar jag även instruerande och kyrkorättsliga texter vars innehåll indirekt förmedlades till allmogen. Detta urval av svensk-språkigt material kompletteras med två danska böndagsförordningar vars utförliga innehåll möjliggör mer ingående analyser av vissa för undersökningen centrala teman. Delstudiens syftar till att exempli-fiera hur tankefiguren moralisk kausalitet kunde aktualiseras under förmodern tid i form av syndastraffsföreställningar.