Den svenska dagspressens krigstolkningar har inte tidigare undersökts systematiskt ur ett kulturhistoriskt perspektiv.379 Det är därmed i nu-läget en annan form av tidningsmaterial, veckopressen, som genom Lina Sturfelts avhandling Eldens återsken (2008) utgör det för svensk del mest välutforskade området. Skillnaderna mellan de två genrerna var dock under tidigt 1900-tal mindre än de är i dag. Veckopressen gav nyhetsmaterial och storpolitiska händelser ett betydande utrym-me, men hade överlag ett mer underhållande anslag än dagspressen. Den var heller inte lika tydligt politiskt och ideologiskt profilerad.380
Sturfelts studie har i jämförelse med min undersökning av dagspres-sen ett betydligt bredare tematiskt och kronologiskt fokus. Hon be-handlar hela krigsperioden och studerar inom denna fyra övergripande större berättelser som under krigsåren gav var sin bild av kriget och dess mening. Dessa fyra dominerande narrativ benämner hon för den fatalis-tiska, den tragiska, den heroiska och den idylliska berättelsen. Av dessa är det främst de två förstnämnda som min undersökning knyter an till.
I den fatalistiska berättelsen framställdes kriget som ett fenomen som drabbade människorna likt en farsot eller en naturkatastrof. Kri-get beskrevs som en ofrånkomlig del av världens ordning och därmed kunde det i djupare mening inte påverkas, endast uthärdas. Till följd av detta sköts konkreta orsaksförklaringar och ansvarsföreställningar åt sidan. Sturfelt tillskriver denna berättelse djupa historiska rötter och drar paralleller till den förmoderna religiösa föreställningsvärlden. Dock understrykter hon att kriget inte någonstans i hennes material beskrevs som Guds straff. Hon har inte heller funnit några utsagor om människornas inneboende ondska eller syndighet.381 Därmed skiljde sig veckopressens fatalistiska berättelse i avgörande hänseenden från traditionella religiösa syndastraffsföreställningar genom att den inte innehöll uttryck för tankefiguren moralisk kausalitet.
I den tragiska berättelsen framställdes kriget som ett meningslöst och utdraget lidande som människorna själva hade skapat. Kriget karakteriserades som en brutal slakt och människornas ondska fram-hölls. Utmärkande för den tragiska berättelsen var att den formulera-des i relation till det tidstypiska utvecklings- och framstegstänkandet. Världen och människan var inte vad de alltid hade varit utan ansågs under övergången till det moderna ha utvecklats och civiliserats. Det stora krigsutbrottet bröt av mot detta framåtskridande och i tolk-ningen av detta delade sig den tragiska berättelsen i två möjliga slut som på olika sätt pekade framåt. Den ena tolkningen var pessimistisk och såg krigsutbrottet som en dödsstöt för den tidigare omhuldade utvecklingstron. Den andra var optimistisk och betraktade istäl-let kriget som en historisk parentes eller som en tillfällig regression.
Genom sin förskräcklighet skulle kriget komma att verka avskräck-ande på framtida generationer. Ur dess aska tänktes fredens epok resa sig. I denna version av den tragiska berättelsen kunde kriget således i viss mån tillskrivas en högre sekulär mening.382
Sturfelts studie är empiriskt avgränsad till det neutrala Sverige men det svenska exemplet placerar hon genomgående in i en större euro-peisk kontext. Därmed urskiljer hon både vilka berättelser och teman som var kulturellt övergripande och vilka som var avvikande. Ett av hennes mest intressanta komparativa resultat är att krigets brutalitet och förödelse gavs ett större utrymme i Sverige än i de krigförande länderna. Den tragiska berättelsen verkar här ha kunnat formuleras både tidigare och tydligare.383 Frånvaron av en stark nationell mobili-seringsideologi verkar således även på detta område ha fått stora kon-sekvenser för hur olika tankefigurer aktualiserades under augusti 1914.
En av de många internationella forskare som framhävt hur kriget som fenomen kläddes i ljusa färger är Glenn R. Wilkinson. Han har velat förklara hur denna bild kunde bli så kulturellt framträdande och har därför undersökt hur krig framställdes i den brittiska pressen un-der de femton år som föregick världskriget. Hans unun-dersökning visar att krig tenderade att skildras som någonting positivt i den brittiska pressen under tidigt 1900-tal. Återkommande lyftes det fram hur brit-tiska soldater spred civilisation och framsteg till mindre utvecklade delar av världen. I andra sammanhang framställdes krig som en möjlig lösning på modernitetens samhällsproblem. Parallellt med dessa ten-denser tonade tidningarna genomgående ned det mänskliga lidandet som krig förde med sig. Wilkinson hävdar att dagspressens ljusa krigs-skildringar medförde att de allra flesta britter vid krigsutbrottet hade en förvriden bild av vad ett krig egentligen innebar. Han menar att detta förklarar den utbredda krigsentusiasmen under det inledande skedet och hur det kom sig att ett stort antal människor frivilligt an-slöt sig till krigsinsatsen.384 Sturfelt behandlar för svensk del dessa tematiker inom den heroiska och den idylliska berättelsen och visar således att de var framträdande även här.
Krigsentusiasmen i dagspressen har också behandlats för tyskt vid-kommande av Jeffrey Verhey. Han anlägger dock ett kritiskt perspek-tiv på problematiken och driver tesen att krigsentusiasmen och den upplevda nationella enheten var ett högst begränsat kulturellt feno-men. Dess samhälleliga utbredning överdrevs redan i samtiden och kom enligt Verhey i princip omedelbart att mytologiseras och bli en del av den officiella nationella mobiliseringsideologin. Han hänvisar till flera tyska lokalhistoriska studier som visat på att det inte förekom någon krigsentusiasm i samband med krigsutbrottet och gör därefter ett försök att detaljerat rekonstruera de händelser som redan samma år kom att mytologiseras.385 Det Verhey vill komma åt är hur det sto-ra flertalet tyskar kände inför krigsutbrottet och därigenom rör hans forskning sig på en något annorlunda nivå än min. Men hans studie är ändå intressant i sammanhanget eftersom den visar att kriget in-ledningsvis i stor utsträckning beskrevs i negativa termer. Bland annat framställdes krigsutbrottet i de tyska socialdemokratiska tidningarna genomgående i mörka färger.386 Verheys undersökning visar emeller-tid också att de initialt krigskritiska rösterna emeller-tidigt kom att motarbetas och tystas genom statlig censur och propaganda. Därmed kom den tyska pressens krigstolkningar på ett tidigt stadium att likriktas.387
Sammantaget visar således den tidigare forskningen på att krigs-utbrottet tolkades på en rad olika sätt inom den europeiska pressen. Sturfelts studie av svensk veckopress tyder dock på att spännvidden och frispråkigheten inom krigstolkningarna var större i det neutrala Sverige än i de krigförande stormakterna. Gällde detsamma även inom dagspressen eller låg denna genre närmare de generella europeiska ten-denserna? Det är i sammanhanget också viktigt att understryka att ingen av de fyra veckotidningar som Sturfelt har studerat tillhörde den socialdemokratiska pressen. Överlag var också den ideologiska förank-ringen inom veckopressen svagare än inom dagspressen. Det är därför av vikt att undersöka hur det politisk-ideologiska sammanhanget på-verkade hur olika tankefigurer kom till uttryck vid denna tid.
Metod och material
För att undersöka hur olika tankefigurer kom till uttryck inom svensk dagspress har jag gått igenom samtliga nummer av femton dagstid-ningar under perioden 1–31 augusti 1914. I mitt urval av dagstidning-ar hdagstidning-ar jag eftersträvat spridning av såväl politisk färg som geografisk utbredning och upplagestorlek. Ambitionen har varit att därigenom studera ett brett utsnitt av den svenska dagspressen. De tidningar som valts ut är fem socialdemokratiska (Arbetarbladet, Arbetet, Nya
Norrland, Socialdemokraten, Ystads-bladet Aurora); sex liberala (Af-tonbladet, Dagens Nyheter, Falu-Kuriren, Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, Jönköpingsposten, Öresundsposten) och fyra
konser-vativa (Nya Dagligt Allehanda, Stockholmstidningen, Svenska
Dag-bladet och Östgöta-Correspondenten). Anledningen till att de liberala
tidningarna numerärt sett väger över är att det inom denna kategori förekom en större spännvidd mellan krigstolkningarna än i övriga.
De tidningsartiklar som valts ut för en närmare analys är de där orsaks- och ansvarsföreställningar förekommer. Det är därmed främst ledare, kulturartiklar, referat från offentliga tal, insändare, dikter och tecknade bilder som undersöks. Övriga artiklar, exempelvis de i samt-liga tidningar numerärt sett dominerande krigstelegrammen, har ute-lämnats eftersom tankefigurerna jag undersöker inte är möjliga att avläsa i dem. Avsnittet syftar till att visa vilka krigstolkningar som framfördes i dagspressen i samband med krigsutbrottet.